Hej alla!
Tillbaka efter ett tidigare försök i annan tråd med nytt nick. Det gick så bra för mig sommaren och hösten 2014 men så föll jag! När jag pga av krav på jobb och svårigheter hemma började dricka lite vin för att kunna somna var det igång. Jag har ju läst här hur man börjar igen och ofta återgår till en högre konsumtion än tidigare. Det stämmer in på mig också. I början måttlig men suget blev starkare och starkare.
Den ångest, sorg och skam A bidrar till ger ökat sug att bedöva och ta bort alla jobbiga känslor. Mitt nya nick är verkligen det jag undrar. Lever jag? Nej, det har jag inte gjort senaste tiden. Min lever börjar må väldigt dåligt också. Klarat jobbet men knappt och mått skitdåligt. Tappat lusten till allt, bara velat döva mig med A. Smygdricker, planerat möjligheter att dricka utan att det märkts, handlat A på väg hem från jobbet på olika systembolag (förstås). Började dricka för att domna bort. Blivit en djävlig trist och sorglig människa. Det går åt helvete! Har bara jobbat och druckit.
Ni som följde och peppade mig förra gången (som Vickan), minns hur jag tränade och var full av energi. Vad hände. Jag trodde faran var över. Tillät mig att medicinera med A och skämdes för att erkänna att jag misslyckats. Så mycket skam i detta. Nu erkänner jag för mig och er och startar en ny tråd.
Slutat helt, sedan fyra dagar. (Kan inte dricka måttligt. Vill bara ha mer när jag dricker) Läst om er som klarat er vidare och nått år eller flera av nykterhet. Läst om er som börjat om, som jag eller är här för första gången. Detta forum är så bra stöd!
Är nu med i kbt och program. Är betydligt mer på det klara med att jag faktiskt lyckats få rejäla problem med A efter alla dessa år och att det blir oerhört tufft att klara detta över tid. Är också en känslig konstnörssjäl som lätt blir beroende. Jag vill och måste lära mig att leva ett nytt liv-utan A och hantera mina känslor på ett konstruktivt sätt.
Kramar
Lever jag?