Trodde att jag hade allt under kontroll, att jag kunde dricka lagom.....
Dumt av mig, det kan jag ju inte....
Sabbade allt redan dag ett av semestern utomlands.
Idag tar jag steget mot ett liv utan vin.

Tack för goda råd ang. hur jag kan säga till vänner och du träffade verkligen mitt i prick på slutet för den här vännan är liksom ingen god vän och vi umgås bara när vi dricker. Bor nära varandra och familjerna känner varandra sedan länge. I början gjorde vi andra saker tillsammans men nu är det vuxna dricka och barnen leka/titta på film. Har känt länge att det inte är roligt längre, pratar om samma saker om och om igen, men oxå för att jag alltid blir fullast och går hem sist och hela dagen efter och halva veckan är ångest. Har länge känt så här, men i ärlighetens namn så kanske jag tyckt att det hela har varit ok för det har ju varit fritt fram för mig att fördjupa mig i boxen utan att det verkar konstigt. Lite som att jag skyller på dom istället för att ta mitt ansvar. Det är inte klokt så mycket jag kommer på när jag skriver här. Så många tankar som antagligen har fladdrat runt länge har fått i och med att jag skrivit. Den här sommaren är en sådan resa för mig. Och alla ni här har varit med för det finns så mycket klokhet att plocka i alla trådar. Nu ska jag läsa vidare i boken Hopp som någon tipsade om. Beställde den och har precis börjat läsa.

Är ensam hemma hela helgen då barn och man är på annat. Var och handlade och gick förbi bolaget och tänkte att det vore ju mysigt med en flaska vin i kväll.... Men jag kände att nej, det vore det inte, det vore mer omysigt när jag slukat den och går vidare på folköl i kylen eller bara sitter och längtar efter mer.... Så jag gjorde som någon sagt och spelade filmen till slut och kom fram till att det var inte det jag ville! En sådan härlig känsla, och nu ser jag fram emot min filmkväll med te och stickning! Kommer sova gott och vakna gott!!

kalla

Visst är det en skön känsla när man vinner över spöket, hoppas du är riktigt stolt över dig själv//Kram Kalla

Stigsdotter

Varje sådan liten seger ger mer ved åt självkänslan! Minnet av denna seger tar du fram när det behövs som mest :-)

Sitter i bilen på väg mot huset längst ner i Sverige som jag längtat efter sedan förra sommaren. Borde vara jätteglad men ser bara härliga bilder från förra året med rosevin i solen och grillmiddagspyssel med vin, vin , vin... Har dessutom ätit otroliga mängder sötsaker istället för A denna sommar så jag kommer inte i kläderna, vet att jag gnäller!! Men just nu vill jag bara ha tillbaks min kropp och mitt vin!

PersonligaPersson

...på ditt första inlägg:
"Trodde att jag hade allt under kontroll, att jag kunde dricka lagom.....
Dumt av mig, det kan jag ju inte....
Sabbade allt redan dag ett av semestern utomlands."

Det där vill du INTE ha tillbaka. Jag lovar.

Ha det underbart nu!

Tack för påminnelsen Persson! Detta kan låta konstigt och som lite emot allt som vi jobbar för här på forumet men jag har liksom köpslagit med mug själv. Stannar hos vänner i morgon på vag till huset längst ner i Sverige och vi har alltid kul med mkt vin , vill så gärna att allt ska va som vanligt och tänker därför dricka vin i morgon. I utbyte blir det en nykter vecka i huset innan jobbet börjar ( efter sju veckors ledighet, hur ska detta gå??). Låter kanske vanskligt men jag kommer inte kunna dricka i huset eftersom mannen o jag har bestämt att inte köpa hem. Jag provar och ser.

Stigsdotter

känn efter hur det går och hur du mår. Det är så man får lov att göra i den här processen, jag tror att det är så det måste vara. Fundera över vad "som vanligt" egentligen är. Är det samvaron med vännerna eller är det den lilla dimman du kliver in i när du dricker? Jag vet inte, jag utgår bara från mig själv. Detta är sådant jag under min process funnit mina svar på och därför tänker kan vara bra frågor att ställa sig.

Härligt med hus "längst ned i Sverige" - är det Smygehuk? Det är härligt i Skåne :-)

Tack för bra svar, och bra frågor att ställa mig själv. Just nu är hag arg, mannen som alltid kör för att han tycker att han kör bättre än mig säger nu att "du kör i mirgon , det är bättre för dig". Så nedlåtande tycker jag!! Jag har inga problem med att köra i morgon för då kunde jag ju dricka vin, men behövt sluta i tid. Den tanken hade jag redan tänkt, men det är själva sättet att sägga det på!! Som om jag är mindre vetande och behöver ha någon annan som bestämmer över mig!!! Tycker han förstör!

Tack för bra svar, och bra frågor att ställa mig själv. Just nu är hag arg, mannen som alltid kör för att han tycker att han kör bättre än mig säger nu att "du kör i mirgon , det är bättre för dig". Så nedlåtande tycker jag!! Jag har inga problem med att köra i morgon för då kunde jag ju dricka vin, men behövt sluta i tid. Den tanken hade jag redan tänkt, men det är själva sättet att sägga det på!! Som om jag är mindre vetande och behöver ha någon annan som bestämmer över mig!!! Tycker han förstör!

Stigsdotter

Det där är känslor som drar igång suget. Ilska. Håller med om att det var onödigt sagt, man kan säga samma sak på ett trevligare sätt. Å andra sidan är det väldigt lätt för oss att tolka, läsa in och höra sådant som egentligen inte finns där.

Jag försöker lära mig (och det funkar faktiskt!) istället för att gnissla tänder och bli irriterad på den jäkla skitstöveln, att dra ett andetag och säga "hur menar du nu?", för att ge en chans att säga någonting bättre. Gör han inte det kan man helt enkelt säga att jag tycker inte det är särskilt trevligt ....eller det känns inte bra när du säger så...

Kram

Suget var igång och jag drack så mycket jag bara kunde igår i ren trots. Och det var roligt att träffa vännerna, men det var ruset jag var ute efter... Och det fick jag. Så nu är det treo och försöka vara trevlig som gäller, usch det var länge sedan och jag gillar det inte! Men vi åker vidare söderut till min efterlängtade Skånelänga (några mil öster om Smygehuk) och där tänker jag vara nykter hela veckan innan det är dags att börja jobba (hur ska det gå???) igen.

Det har varit en tung dag, känns som att jag inte kommit någon vart sedan i början av sommaren. Har bara fått ytterliggare bevis på att jag inte dricker med måtta. Även om det går lång tid mellan gångerna så är det likadant varje gång, en jakt på mer och mer. Ångest dagen efter och börja om från botten med självkänslan och meningslösheten. Jag måste nog sluta helt, för det här funkar ju inte. Jag känner en sådan skam, hur hamnade jag här? Varför är det så svårt att föreställa sig livet helt utan A?

Stigsdotter

Det är sjukdomen som gör detta mot dig. Skamkänslan är en del av sjukdomen, skäms du tillräckligt mycket så leder detta till att du dricker igen för att bli av med den känslan. Du är inte en sämre människa, du har en sjukdom, en allergi om du så vill. En del kan inte äta nötter, en del kan inte dricka alkohol... Att det är så svårt att föreställa sig ett liv utan a tror jag beror på att den finns överallt, den är normen i samhället. Vi är indoktrinerade från barnsben!

Just nu känner jag mig arg på A för den finns som sagt överallt!!! Men inte här och nu denna veckan i huset längst ner i Sverige. Som jag längtat hit och så tråkigt det var att komma hit med ångest och skam igår. I dag har det lättat lite och jag börjar långsamt njuta. Tänk att en cykeltur längs havet kan fylla en till bredden av lycka, på riktigt inte i rusets dimmor.

och jag frågade rakt ut vad han tyckte, är jag alkoholist eller vad är jag. Du är någon som missbrukar alkohol, du kan inte behärska ditt drickande. Jag vet ju redan detta men f-n vad ont det gör att höra det. Jag kan inte gå vidare där , jag har liksom fastnat i ilskan över att det är orättvist, att jag inte vill att det är så här och att jag bara vill ha tillbaks tiden där detta inte hade kommit upp till ytan. En annan tanke som jag kom fram till idag när jag ärligt frågade mig själv om vad som skulle hända om jag inte hade man och barn var att då skulle jag dricka varje dag. Det här har varit den värst sommaren någonsin. Vet inte hur jag ska gå vidare.

MissH

Det gör ont jag vet, som ett slag i magen. "Du drack ju kopiösa mängder" sa en vän till mig, den visste var den satt kan jag säga. Det gör ont, för man vet att det är sant. Jag var också arg och frustrerad, och rädd. Grät hysteriskt. Men till slut sjunker det in och känns inte lika farligt längre. Jag känner igen känslan, man vill spola tillbaka tiden, men problemet fanns ju förmodligen där även innan du var medveten om det?

Du ska veta att du inte är ensam om det här, det är ett vanligt problem även om det inte känns så nu. Kan du få stöd av din man i det här tror du?

Kramar

Jag tror att jag kan få stöd i detta av min man, men för honom är det så lätt. Det är ju bara att bestämma sig för att sluta liksom. Sedan säger han att jag förvirrar honom men att ena dagen inte dricka något och sitta på forumet hela dagen för att nästa strunta helt i det och dricka till minnesluckor, som här om kvällen när vi skulle träffa kompisar vi inte sett på två månader. Jättekul och så härligt i början med vin och snacks i solen, men jag minns inte hur vi kom i säng och vad vi gjörde på slutet av kvällen. Jag har haft minneslucka i stort sett varje gång jag druckit sista tiden. Har ju även läst lite noggrannare på bipacksedeln på min SSRI medicin och där står att man ej bör dricka alkohol när man tar medicinen. Men det har jag helt bara struntat i. Just nu vet jag liksom inte vem jag är om inte jag är den där partytjejen som alltid är med på vin och mat? Vad ska jag göra då? Nu den här veckan är vi på semester och mannen och jag har en tyst överänskommelse om att inte dricka. Han dricker en folköl om dan, men inget annars. Och utan vin så vill jag liksom bara läsa, sticka fula små grytlappar, titta på tv, gå promenad och sova. Känner mig som en gammal trist kärring, är detta min framtid??

MissH

Lätt är det definitivt inte. Dels har man sig själv, det finns ju troligtvis en anledning till varför man dricker som man gör, knutar som måste lösas upp. Och sen har man hela världen runtomkring som dricker i tid och otid, iallafall ser det ut så när man är inne i det själv. Har man inga alkoholproblem kan man nog inte riktigt förstå tyvärr...men han kanske kan förstå att du tycker det är svårt?

Att läsa och sticka fula grytlappar låter jätteskönt tycker jag, det är väl sånt man ska göra på sin semester? Samla kraft och vila. Men är det du själv som tycker att du är tråkig eller någon annan? Eller vad du tror någon annan tycker? Jag tänker också så ibland, tänk om folk tycker jag är trist nu? Sen tänker jag att va fasen, jag är väl ingen jäkla tomteparad heller, vars syfte är att roa andra? Jag är nog lite mer allvarsam nu men det beror ju på att jag grubblar mycket och så får det vara, det lättar nog när jag grubblat klart. Samtidigt tycker pojkvännen att jag är gladare, livsgnistan har liksom vaknat. Vi gör mycket mer nu och jag är mer...närvarande är nog rätt ord.

Det är klart att det blir en slags identitetskris när du ser dig själv som en partyprinsessa som inte längre får festa. Men har du verkligen roligt? Minnesluckor är ju halvkul. Det där som var innan du blev riktigt full, hade du kunnat göra det nykter?