Jag har läst härinne flera veckor. Först nu vågar jag skriva själv. Jag har försökt låta bli vinet i flera år. Det blir 3-5 glas varje kväll. Nu får det vara nog. Jag mår inte bra av detta, och barnen börjar bli så stora att de snart kommer märka att något är fel. Min äldsta sa för nåt år sedan " mamma, du måste verkligen gilla vin, du dricker det varje dag". Då var hon 9 år. Jag har barnen varannan vecka och sedan skilsmässan för några år sedan behövde jag inte längre smyga. Så träffade jag en ny man för drygt ett år sedan, och jag förstod tidigt att han var som jag och att jag inte borde välja honom. Men det gjorde jag. Och plötsligt var jag den i relationen som drack " lite". Jag var den som sa "inte mer nu va", eller " hur mycket har du druckit egentligen". Och på nåt sätt började jag genom honom se mig själv utifrån. Han somnar vid tv. Jag vänder mig om i sängen för att slippa lukta på hans alkoholångor när han andas....
Jag har föreslagit flera ggr att vi inte ska ha alkohol på vardagarna. Det håller inte, kanske en dag eller två.
Så nu är jag både beroende och medberoende. Vi har av helt andra skäl bestämt oss för att bli särbos i sommar, jag flyttar ut. Det blir nog bra. Då får jag chansen att komma på fötter utan att behöva dras med i hans göranden. Tills dess ska jag vara stark och hela min kropp. Jag vill inte dricka mer, jag vill leva ett liv här och nu, finnas för mina barn och mig själv!

LenaNyman

Men du, du har ju förflyttat dig både in your mind och själsligt - klart du är omtumlad. Det var så fint tycker jag att läsa det du skrev om barnen, S. Jag tror det här kommer att bli jättebra. Och efter ett par rundor ute på samhället kommer det inte att kännas så avigt längre. Flyttkram!

HelenaN

Klart du är trött och virrig! Bara flyttkaos tar ju på. Att dessutom hantera en separation/ osäker relationen + försöka sluta dricka alkohol ovanpå det. Jag blir snurrig bara av att tänka på det :)
Men jag tror också som Lena att det blir jättebra när du landat i det nya!

Sambon, från idag särbon, har kört hem till sitt med flyttbilen. Jag åkte till "det stora möbelvaruhuset" för att beställa möbler, eftersom jag i flytten till sambon/ särbon gjorde mig av med alla möbler. Så visar det sig att deras datasystem låg nere och kunde inte genomföra någon beställning. Men jag har ju en fåtölj och ett köksbord med tre stolar iaf. Och en madrass. Men jag får se det positivt. Barnen kommer inte till mig förrän om en vecka. Tills dess ska väl sakerna vara hemkörda o ihopmonterade... Helst hade jag velat ha mer tid att skaffa möbler lite mer miljöinriktat. Har inga problem med begagnat, det är ju helt sanslöst att varje hem ska ha nya möbler. Men...tiden är knapp och jag vill att deras rum ska bli som jag lovat när de kommer till mig. Och ja, suget är jättestarkt. Alltid under press kommer det...

LenaNyman

Mycket hinner hända på en vecka. Det är fint att barnen har sitt rum i ordning när dom kommer men kanske ännu finare med en mamma i hyfsad balans? Pö om pö var det... ;)

HelenaN

Åh jag förstår så väl din känsla att vilja göra fint för barnen när de kommer, men kanske tycker det till och med att det är kul om det återstår en del som de själva får göra i ordning?

Själv tog jag nu ikväll en tur till stormarknaden och köpte choklad - fin belgisk hassölnöttryffel - som jag sitter och mumsar på till alkoholfritt vin. Gott :)
Tror det måste vara första gången någonsin jag kör till stormarknaden strax före stängningsdags en lördagkväll. Det var förvånnsvärt många andra som också var där och shoppade. Kunde inte låta bli att kolla in en del och fundera på om de också var nynyktra precis som jag...

Vändningen

Det har jag gjort om jag missat stängningstiden på bolaget.... ehum... är nog mer än en gång jag handlat "mat" rätt sent och råkat få med något sexpack där för att rädda upp lördagskvällen.. huuuh...

Sattva; LenaN skrev ett bra inlägg där. :) Sedan tror jag inte barnen förväntar sig att allt ska vara tipptopp från dag1 heller.

En fundering; du har ingen gammal vän eller bekant där som du kan återuppta kontakten med och som du skulle kunna be om hjälp, t.ex. för att skruva ihop barnens sängar eller vad som? Lite roligare o va två och ett tillfälle o få återuppta en gammal kontakt kanske...

Helt rätt, det kan inte bli klart på en vecka... Jo jag tror faktiskt barnen tror det, men det är nog deras barnhjärnor som inte kan veta hur mycket jobb det är...
Bra idé Vändningen! Ska fundera på det. På nåt sätt tar det emot, vet inte varför. För jag skulle absolut få hjälp om jag bad om det. Hm, varför tar det emot??

HelenaN

Kan själv? Vill inte vara till besvär? Vill inte hamna i tacksamhetsskuld? Vill inte ha någon annan klampande i mitt ouppackade/ icke tillrättalagda liv?
Det var några grejer som jag kom på brukar hindra mig från att ta hjälp.
Själv har jag försökt träna på att be om hjälp för jag tror det vore bra för mig, men det är svårt....
Hoppas du lyckas bättre!

Vändningen

För jag vet också att när jag har lite svårare stunder så gör det där sällskapet ändå lite mental nytta. Någon glad och positiv människa som man dessutom kan skratta lite ihop med och fylla på sin egen energi ihop med, fast man egentligen känner att man inte orkar. Det är då det brukar vara som mest nytta för mig att socialisera lite.

Sedan det som HelenaN skrev tar jag till ursäkt själv varje gång jag ens tänker tanken på att be om hjälp. Sedan älskar jag att hjälpa andra och blir superglad om någon hör av sig och vill ha min hjälp med att skruva barnsängar... "va kul att personen hörde av sig till just mig! självklart hjälper jag till, kul!!".. så även jag övar jag på att be om hjälp lite oftare. Det var faktiskt mitt personliga mål förra året. Att våga lyfta luren och ringa en vän. Så otroligt fånigt det kändes efteråt när det som hade tagit mig 4 timmar, istället tog 50 minuter när man var två. Dessutom med skratt o prat.

Jag tycker ju också det är kul att bli tillfrågad. Och ändå kommer jag inte be om hjälp denna gången heller. Erbjuder sig någon jag är trygg med tackar jag ja direkt o jag känner inga krav på nåt sätt. Men är det inte en nära vän utan mer en bekant (har flest bekanta här eftersom jag o exet är inflyttade från en större stad några mil bort). Och alla nära vänner har liksom fullt upp med sina liv. Men absolut är detta ett utvecklingsområde. Våga blotta mig...

Vändningen

Jaaa, jag ska inte låta som en tjatpelle för jag kastar bara sten i glashus, men nog tror jag att en av dina nära vänner som har fullt upp med sitt inte skulle tveka en sekund att hjälpa till om så en timme bara. Jag känner dock igen känslan så väl, vill ju inte störa, stressa dem mer mitt uppe i sitt.... en nära vän till mig läxade dock upp mig lite och sa åt mig att låta henne avgöra vad hon hade tid för och inte, inte fatta det beslutet åt henne. Har hon inte tid eller inte vill så säger hon det. Ehummmm..... jooo.... det hade hon ju faktiskt en poäng i ;)

Det kostar ju faktiskt inget att fråga och det enda man kan få till svar är "nej hinner verkligen inte denna gång".... men "kul" (?!) å se att vi är fler här som har lite svårt att be om hjälp och som tänker lika, inte vill vara till besvär osv. Undrar om det kan finnas en koppling till alkoholberoendet där också... kapsla in, klara sig själv, bita ihop... för det är lättare att döva det med A än att ringa det där hjälpsamtalet till en vän. Ouch, den träffade nog rätt så bra på mig iaf.

Jag har inte varit lika öppen med min bakgrund som du Vändningen, men även jag är uppvuxen under trasiga förhållanden. Föräldrar som drack ( fast " fint", massor av middagar osv. Detta var ju på 70- talet o de var "intellektuella 40- talister"...). Men det var fylla, bråk, osäkerhet hela tiden. En av mina systrar har grävt mer i detta än jag, o hon menar på att vi alla syskon har blivit som vi är pga de otrygga uppväxtförhållandena. Hon har valt bli nykterist, kloka syster. Men, jag tror att är man van vid att hjälpen man behöver, kanske vet om, och blir lovad, ändå uteblir för mamma vaknar inte på morgonen o man ändå får klara sig bäst man kan, blir man kanske sån här.
Nog om det, men jo tjatpelle, du har en poäng!! Absolut låta vuxna människor själva få avgöra vad de vill lägga sin tid på och inte...

Iallafall, så är jag nöjd med dagen! Yngste ringde vid 11 och ville komma över. Kärlek!!!! Vi åkte till ett annat varuhus av samma sort ( bor mitt emellan två), och fick beställt möblerna som kommer imorgon. Hem o startade måla taket i vardagsrummet. JÄKLAR vad mycket svårare det var än jag trodde! Ska upp tidigt imorgon för att hinna andra rollningen. Nej, vackert blir det nog inte, men JAG har klarat det själv! På nåt sätt är det viktigt! Sist jag målade ett tak var när barnen var pyttesmå. Dåvarande make, som ÄR mycket duktig på allt händigt hade tillslut låtit mig få göra det. Men kritiserade från början till slut. Så detta är revansch på mig själv. Det är Sattva- gjort, och det måste inte vara perfekt. Det är mitt hem och jag avgör och sätter måttet!! Min fina pojk så " men mamma, JAG tycker det är proffsigt gjort". Det räcker för mig!

Vändningen

Det tog mig nästan ett helt hus innan jag började få kläm på det, men sedan kan det vara skillnad på vilken färg man använder också... jag lärde mig det på slutet då jag köpte en annan färg och det blev som en helt annan upplevelse att måla. Visst är det en go känsla dock att lyckas! Klart du ska vara stolt, jag vet flera bekanta som hade blivit gråtfärdiga om de bara fått ett färgstänk i ansiktet. Jag tokgillar tjejer/kvinnor som törs prova på och som vågar göra själv. Resultatet är det mindre viktiga, att våga och ta sig an uppgiften (och gå i mål) är det viktiga! Bra gjort! Jag tror du bara växer o växer i dina barns ögon :) ... en Sattva på G mot bättre tider!

Och då kan jag lika gärna fråga, vilken strategi är enklast, större sjok i taget eller mindre? Längs med rummet i smala remsor, eller beta av rummet från ändå till ända?? Kanske inte det mest roliga att svara på under semestern...

Jo det är verkligen gott att vara sin egen igen! Innan jag träffade barnens far gjorde jag allt själv. Sedan gjorde han o lät mig inte. Så hade jag ett kort eget boende innan jag träffade nuvarande sambo/ särbo. Som också helst gör själv ( och är duktig på det), men är mycket smidig med det ; "ligg du här i solen/ i soffan och bara vila Sattva, så fixar jag detta". Men Sattva är inte road av att bara vila, Sattva vill också bidra och vara en del av skapandet!

Orden kommer från en yogablogg och syftar till att, i detta fall, utövaren kände att hon saknade utrymme och flexibilitet , även om hon faktiskt gjorde den yogaövning hon tänkt sig. Låter säkert flummigt, men för mig lite som " de vita knogarna". Kommer något lättvindigt och av sig självt - från hjärtat- eller är det något tillkämpat? I den fysiska yogans värld hänger det oftast ihop; det som startade tillkämpat blir efter hand och med regelbunden practice något som bara ÄR. Införlivat med en själv, inget konstigt. Som att gå på en trottoar. Den liknelsen kommer från långt tillbaka men har fastnat. På den tiden var klättringen en stor del av mitt liv, och en klätterkompis liknade friklättring utan säkringar som att gå på en trottoar. Alltså inget svårt eller konstigt.
Livet utan alkohol borde vara lika självklart! Oj så mycket funderingar när jag inte har någon hemma att prata med...!

Vändningen

Det får egentligen ett proffs svara på, jag är bara självlärd efter att ha läst på och provat på själv. Hade aldrig använt ett verktyg och råkade köpa ett ruckel...

Med den dyrare färgen räckte det med en målning för mig, men de billigare varianterna krävde två eller tre omgångar. Målar man mer än en gång så ska man måla i kors. Målar man bara en gång så har jag gjort som med golv, att jag gått från ljusets typ ett fönster och inåt. Sedan är det sådan där "målargrej" man kan komma ihåg och det är vått i vått för mindre synliga skarvar. Det beror lite på hur rummet och taket ser ut, men kommer du med en våt roller från en torr yta och drar in den på takfärg som redan torkat lite, så är risken att skarven kommer synas. Så bäst är att släppa en våt roller på en färgyta som fortfarande är fuktig. Ett litet rum i en lägenhet så hade iaf jag rollat från fönstret och inåt hela vägen, men kanske dragit 2-3 remsor först från ena hållet och sedan 2-3 remsor från andra hållet, sedan på nytt börjat vid fönstret med 2-3 remsor osv...

Första gångerna jag målade så köpte jag tokbillig takfärg och den dolde precis ingenting. Det var som att måla med vitpigmenterat vatten bara. Den dyrare målarfärgen jag numera använder är mer som att måla med yoghurt, droppar knappt från rollern och är så tacksam att måla med.

Jag tycker Sattva låter som en klok person! Sedan kan man inte vara lika duktiga på allt kanske, men gudars vad skoj det vore att träffa någon som ville hjälpa till. Är man nu olika duktiga på att rolla tak och slutresultatet är det viktiga, ja men låt den förste grovkladda in taket då och låt den andre gå och findra med rollern. Tre gånger så snabbt som för någon som jobbar ensam och dubbelt så skoj om man är två som samarbetar och jobbar ju.

Åh blir nästan lite avis på nymålade ytskikt .... det doftar bara sååååååååå gott och blir så fint och fräscht. Kul!!!

Ja det gör det faktiskt!
Hm, det där om att dra rollern sista gången åt ett visst håll minns jag från en patient jag hade i höstas. Han hade jobbat som målare i 40 år o hade diskbråck längs hela nacken. Jag tänkte på honom när jag efter två timmars rollande kände att "detta är inte bra i längden". Men nu minns kWh ju, han sa det du just sa!
Ok, så imorgon gör jag rummet korsvis på andra hållet. Låter vettigt. Från altansidan.
Tack för hjälpen!!!