... Här sitter jag idag och mår lika j*vla dåligt som jag alltid gör dagen efter.
Ångesten fyrdubblas och jag kan inte vara ensam i mina egna tankar. Kan knappt kolla på telefonen och blir kallsvettig så fort jag får ett sms.

I februari lyckades jag hålla upp i nästan en hel månad.
Nu är jag tillbaka och det eskalerar mer ju varmare det blir ute.
Jag är också den personen som aldrig kan ta "ett glas vin" och sen är det bra utan det är halva dunken eller ingenting. Det fungerar liksom inte längre och påverkar mig oerhört negativt. Jag ställer in träffar med pojkvännen för att dricka, jag ställer in andra grejer för att jag har sån' olidlig ångest när jag är bakfull osv osv.

Detta påverkar mitt liv så oerhört negativt och för att klara den månaden i februari fick jag ställa om hela livet och jag blev hela tiden påmind om det. Allting cirkulerade kring drickandet på något vis.

- HUR gör man för att faktiskt "göra om" sitt liv så att man klarar av att vara utan?

- Jag har ju klarat mig i nästan en månad utan men nästan varje vaken sekund gick åt att tänka "idag är det 2 veckor och tre dagar sedan..." för att hålla mig något motiverad. Min enda väninna som bor kvar dricker ofta och det är så vi har haft vår relation - drickandes. Hon vill inte erkänna sitt egna beroende och jag kan inte knuffa dit henne heller.
För någon månad sedan körde hon hem mitt i natten efter att ha sugit i sig en halv dunk och en halv flaska bubbel. Jag låg och sov, vilket hon också gjorde först, och märkte inte att hon åkte hem. Det skapade tyvärr inget "wakeupcall".
Mitt egna moment of clarity var i ärlighetens namn efter att jag hade hamnat i säng med en kille som jag absolut inte ville ha något att göra med och efter all ångest bestämde jag mig för att lägga ner det. Nu har den skamliga känslan lagt sig och jag kan liksom inte "använda" det längre för att ta mig ur detta.

@rugguggla skrev:"HUR gör man för att faktiskt "göra om" sitt liv så att man klarar av att vara utan?" Jag skulle säga att man helt enkelt ser till att aldrig glömma allt negativt med alkoholen. Skriv ned allt negativt, läs på om alkoholens verkningar, se på youtube-filmer om drabbade människor. Skriv och läs här på forumet. Påminn dig varje dag om att inte ta det första glaset. Om du blir sugen, spela hela filmen. Tänk på hur det blir efter ett antal glas, tänk på hur du mår dagen efter. Kom ihåg att alkoholberoende är en progressiv sjukdom. Det som är ett problem i dag kan snabbare än du anar utvecklas till ett enormt problem. Ser t.ex. att det är någon här på forumet som nyligen kört rattfull. Skulle tro att han gärna bromsat INNAN den erfarenheten. Att bli nykter är ett arbete. För mig var det nästan som ett heltidsarbete de första månaderna. Man måste vara beredd att ge arbetet mot nykterheten mycket tid. Inget som man kan hoppas kom över en bara så där.

Kram!

@Charlie70 Tack Charlie för ett utförligt och bra svar!
Jag skall kolla närmare på det du skrev. Är så tacksam för att jag hittade detta forumet där man kan läsa andras ärligheter, besvikelser och triumfer. Ett mer mänskligt forum än vad jag tidigare har fått förslag på. Att dricka en kopp te till exempel istället för vin.

Jag läste nyligen en tråd där någon skrev en så fin lista med fördelarna hen hade märkt av efter en ganska kort tid och jag känner mig exalterad över att förhoppningsvis kunna bocka av ett par själv faktiskt! 🌞

Välkommen @rugguggla 💕
Jag kan bara hålla med om vad @Charlie70
Skrev. Så bra beskrivet, det är verkligen ett jättearbete och inget man bara blir.
Tänk om jag hade vetat det tidigare i livet, jag har trott att det är väll bara sluta dricka och göra något annat. Det har fungerat korta perioder, men man är snabbt där igen.
Min räddning var nog när jag förstod att jag måste lära mig att tänka på ett annat sätt, inte bara när det gäller alkohol.
Jag läste/ lyssnade om allt som handlar om alkohol.
Jag skickade även efter AA böcker för att se vad det var, gick med i det här forumet.
Jag tror att man måste plocka ut det bästa av allt, jobba jättemycket med sin självkänsla och självförtroende. Oftast har den försvunnit helt, man känner ofta en sådan skam och en bitterhet.
När man varit nykter ett par månader börjar man äntligen känna ett hopp. Känslorna börja sakta komma tillbaka, man känner sig starkare och en frihetskänsla.
Jag finns även i Det vidare livet - Leva i frihet.
💕 sländan

@Sländan Tack för ditt fina svar!
För mig är det mycket av skammen som kommer efter att halkat tillbaka som jag aldrig riktigt tagit tag i det. Att jag på något sätt vet om att ”ja, på fredag kommer du att dricka vin så därför kan du lika gärna skita i att tro att du är något annat än vad du är”.
Sen håller jag på sådär som ett mantra i bakhuvudet.
Igår var jag bakis med ångest och idag tänkte jag att jag kanske överdrev. Ett självförsvar såklart för att rättfärdiga mitt beteende. Det är svårt. Speciellt när solen är framme, det är varmt och gott. Det hade varit godare med A i bilden och det är liksom - det - som gör det så komplicerat. Hur skall man hantera det här begäret?

Jag skall kolla igenom ett par videor jag har sett tipsats om i andra trådar, skall även skriva upp en lista över ”påminnelser” om varför jag vill sluta och även en lista på saker jag kan se fram emot.

Idag är det dag två och jag sitter redan och hittar på ursäkter till att kunna dricka a imorgon i solen med min väninna.
Tror att jag faktiskt skall hitta på att jag har börjat på nya mediciner som inte går att kombinera. Har en farmaceut i familjen som kan hjälpa mig med det finstilta.

Tack för att ni finns alla 💖

Dag 4 idag.
Har använt mig av lögner för att klara mig undan vilket har fungerat förvånansvärt bra. Igår var en sådan dag då jag egentligen hade slentrian-druckit mig under bordet eftersom jag var två dagar ledig.
Har en destruktiv relation till min väninna och vi ses egentligen bara när det står A på agendan, vilket har varit varannan dag i stort sett.
Igår hörde jag inte ens av mig till henne men vet att hade det varit finare väder så hade det varit betydligt svårare att motstå.
Så det är en slags falsk stolthet jag bär idag men tänker att den är bättre än ingen alls.

Jag hoppas att ni andra som kanske ramlar in här har en fin och a-fri dag!

.... Fortsätter vidare som ett slags dagboksinlägg så ofta jag är här inne. För att påminna mig själv och för att kunna läsa mina egna tankar kring detta.

Igår träffade jag en slags kurator som informerade mig om diverse sätt att tänka kring detta.
Det ena var att man kunde förändra sin identitet, allt är beroende på hur man ser sig själv och vad man själv är kapabel till. Jag tänker att grundidén är fin men om det är ett såpass inarbetat beteende så är det svårt att "nej, jag är inte sådan" och sen släppa taget. Den praktiska hanteringen av denna typen av självmedicinering kräver ett annat verktyg än att "jag dricker inte, det är inte sån' jag är". Hen talade även om att man väljer olika vägar till ens mål. Flera av avfarterna är ens ursäkter men avfarterna gör att man når sitt mål mycket senare. Avfarterna kan vara ens vardagliga ursäkter som att "idag förtjänar jag detta", "det är ju bara ett glas" osv osv. När man tänker såpass kortsiktigt som jag gör fungerar det där inte riktigt men jag förstår tanken.

Jag gör nu det jag har gjort tidigare en månad framöver så får jag hitta på någonting annat sedan.
Vad är det jag gör?
Jag håller mig aktivt undan. Det får inte finnas någon form av A hemma. Står det ens en droppe hemma så slukas den så det får helt enkelt försvinna från min åsyn. Bort bort bort och så finns det inte mer.

Det svåraste?
Hur skall jag hantera det jag vanligtvis självmedicinerar?
Jag personligen dricker ju av en anledning. FÖR något. PÅ GRUND AV något.
Det försvinner inte nu som det brukar göra, det försvinner inte i dimman och jag har ingenstans att göra mig av det.

Imorgon är jag ledig vilket vanligtvis hade betytt att jag hade spenderat hela dagen med att vara bakis och full av ågren. Kommer antagligen bara att gå och lägga mig tror jag.

Gorillan

@rugguggla jag har sökt mkt samtalsstöd under åren, men inte kunnat ta in. Nu har jag fått en bra psykoterapeut att prata med och en läkare som kommer att ta prover. Jag har valt att inte ta hjälp av lugnande, då jag känner att jag måste möta ångesten. Du verkar ändå ha hittat en form av bearbetning och medvetandegörning här på forumet. Lycka till. Var rädd om dig!

@Gorillan
Det enda jobbiga är att det är svårt att få tid hos en samtalsterapeut där jag bor. Så jag är oerhört glad för din skull att det äntligen känns rätt! Hoppas att det går vägen 💖

För mig är det inte ett val att möta ångesten på den nivån, jag har helt enkelt inte kapaciteten att ha en fungerande vardag om jag skulle göra det. Skulle jag ens peta på det förflutna med en liten pinne så skulle hela helvetet braka loss och explodera. Jag har börjat prata med människor omkring mig: mina vänner, min familj och min pojkvän - på ett annat sätt. Kan inte riktigt förklara hur.
På ett sätt är det mer aggressivt, jag har sagt åt dem att stötta mig i detta och om de inte gör det så kommer jag inte att ägna mer tid åt dem under denna process. Min väninna (aka min närmaste suparkompis) har tagit det hårdast men jag är i skrivande stund helt okej med det.

Idag är det svårt. Jag är ledig på onsdag och jag har redan planerade ursäkter i huvudet men har bokat in mig på grejer som jag förhoppningsvis håller istället.

8 dagar idag.

Wish me luck folks och ta hand om er!

Anonym26613

Hej @rugguggla ! Dig har jag missat! Välkommen hit 💚🧚🤸
8 dagar!! Grymt ju!! Bara så där! 💪💚

Kan inte du skriva ner din lista här, så kan vi jämföra. Jag slutade mestadels pga ångest och dålig sömn. Om du klickar på mitt namn så kan du hitta mina trådar.

Hoppas du snart får se många fördelar med nykterhet och att det även smittar av sig till väninnan 💚🧚❤

@Miss Mary Poppins
Är redan körd på dag 9, väninnan mötte upp mig på jobbet och av ren vana så föll jag dit igen. Utan ens en tanke. Knappt hann jag blinka! Skrev i en annan tråd att oavsett vad så har jag redan rättfärdigat detta och vet mycket väl om att jag kommer att dricka a ikväll efter jobbet. Kände mig duktig tydligen som "BARA" skall dricka en flaska rött (istället för min vanliga "kicki-festis"). Har dock inte rört en droppe på 9 dagar och misstänker att min tolerans har minskat en hel del, vilket betyder att en flaska gör mer än vad jag hoppats på. Köpte rött pga "sveper det inte" på samma sätt som jag gör med vitt t.ex.

När man VEEEET att man rättfärdigar sig på detta viset så är det just EXAKT detta som är det faktiska problemet - rättfärdigandet. Jag är som svagast efter att jag har jobbat och jag är ledig. Imorgon är jag ledig och som sagt, väninnan kom förbi mitt jobb. Som gjort för att det skulle gå åt helvete.
Går det överstyr ikväll så kommer jag nog att kort säga upp bekantskapen tills det kan utvecklas till något annat.
Hon vet att jag har svårt för det här, hur lite självdisciplin jag har och att jag mår såpass dåligt - jag är liksom hennes suparkompis samt hennes ENDA vän vilket gör att hon gärna drar ner mig också.

Även om jag SER fördelarna så är de liksom för långt bort i stunder som dessa.
Känner mig skamsen och dålig faktiskt.

Min lista efter mitt tidigare uppehåll var:
((Efter en/två veckor))
+Sover naturligt bättre. Inget varannan vin/melatonin (eller andra sömntabletter).
+Ingen vardaglig ångest efter två veckor. Jämnar ut sig bättre och lättare att hantera.
+Kroppen (magen) fungerar bättre.
+Vaknar pigg och med bra energi på morgonen. Lättare att stå ut med all skit på jobbet.

((3/4 veckor))
+Inga självmordstankar
+Bättre ekonomi (koll på den iaf)
+Bättre relation med de som jag anser vara viktiga omkring mig

-Måste konstant hålla mig sysselsatt (det var nog här det sket sig eftersom jag knappt kunde slappna av)
-Stressade mycket mer och kunde inte slappna av på kvällen.

NU är det lite annorlunda har jag märkt,
Efter en vecka så sover jag sämre än vanligt. Överdoserar sömntabletterna för att kunna få sova något.
Har svårt att sortera tankarna och det bildar mest ett kaos som skapar en onödig stress.
Dömer mig själv hårdare hela tiden för allt jag gör/tänker/känner.
Överanalyserar minsta lilla drag.

Jag tror att det är pga det jag skrev här precis ovan som gör att jag inte kunde hålla mig idag. Det känns liksom inte "värt" det just nu på något vis....
Jag kommer dock att återkomma - starkare än någonsin (förhoppningsvis) men idag känner jag mig riktigt kass.

Anonym26613

Ush då ❤🙏
Ingen ide att trycka ner på dig själv. Det tar ibland flera år att landa i ett beslut. Så länge du är här hos oss så kan allt hända. Plötsligt hittar du motivationen och lyckas med en längre period.
Nya tag! Framåt! 💚💪💚💪💚

@Miss Mary Poppins
På ett vis var det ändå bra att jag drack igår. Idag känner jag verkligen att det ÄR ett helt rätt beslut att sluta.

Nu jäklar gäller det!
Skall iväg med pojkvännen när vi fyller år (fyller år nära inpå varandra) och vi skall inte ha med oss ens en droppe. Är så tacksam för stödet jag får här från er, min familj och partnern 💖

Anonym26613

Jag gjorde idag något liknande. Jag mår dåligt av socker men ändå köpte godis och åt för mycket. Nu vet jag (igen) att jag måste sluta. Det behövdes att snubbla igen för att fatta 🙄🤷‍♀️. (Kanske jättedåligt jämförelse 😅)

🌸💚🌸💚🌸

@Miss Mary Poppins Tycker ändå att det är en bra jämförelse, min samtalsterapeut pratade faktiskt om just godis som en "snabb belöning". Man trycker i sig, börjar må dåligt men belöningen händer liksom redan när man håller i godiset och då är det svårt att stoppa. Tillslut blir man illamående och förstår inte hur fan man hamnade där? Snabba belöningar är ju ändå de bästa i många fall :-)) Speciellt när man lever för dem!

Att snubbla dit igen kan ju ge en slags klarhet, jag har ju hamnat i sitsen "nu har jag fan fått nog" många gånger och blivit "bevisad" varför jag måste sluta flera gånger. Det skall jag inte sticka under stolen med MEN det känns annorlunda nu på något sätt?

Jag har också fått inse att jag måste släppa taget om min "bff" sedan cirka 15 år tillbaka. Hon har visat tydligt och klart att hon inte är intresserad av att stötta mig i detta och använder mig för att rättfärdiga sitt eget beteende. Problemet är att jag känner henne så väl och hon känner mig så väl. Det är svårt att skaffa nya vänner och det svider i själen att behöva "leta omkring" efter nya och att släppa henne. Det är svårt emotionellt också eftersom hon har funnits för mig under alla mina svårigheter i livet och varit stöttande annars - men jag har insett att det var hon ju: för att jag drack.
På något vis var jag alltid den värsta av oss, den som var mest utåtriktad, den som gjorde bort sig mest och den som drack mest. Jag har lett henne genom livet och varit den som har gjort att hon faktiskt har gjort saker. Hon har liksom "levt" via mig på något vis.
Alla idéer och tankar jag har haft kring drickandet har hon slagit ner som att "ja men om en vecka kan du ju prova med ett glas bara" även fast hon VET att jag alltid dricker tills jag stupar och har 0 självkontroll. Hon VET hur mycket det påverkar mig negativt och hur dåligt jag mår. Har jag gett förslag på att göra ANDRA saker än att dricka så slås de också ner och under mina senaste 9 dagar nykter hörde hon inte av sig en enda gång för att umgås.

Jag är helt enkelt inte intressant om jag inte dricker.
Så då får jag inse att det kanske inte hon är heller.

Tänka sig vad man växer genom livet när man tror att man har stannat upp. När man ser alla unga som för en vecka sedan (vad som känns) var 12 år nu går med barnvagn och skit medans det känns som att man har gjort exakt samma skit dag ut och dag in i 15 år. Är på något vis tacksam över att jag lyckas överraska mig själv med att vara såpass dynamisk.

Hoppas att ni får en trevlig helg alla!