av Lora

Lora
sön, 2024-03-17 - 19:47

Var på middag igår. Väldigt trevlig sådan. Nu så här flera år in i alkoholfrihet är allt så naturligt. Avslappnat. Ingen har längre frågor, alla vet och ingen bryr sig. Det är en ickefråga numera. Eller, de hade varit gulliga och köpt en alkoholfri flaska till mig. Den var väldigt lik det bubbel alla andra drack. Det blev liten grej för mig. Hade inga glasögon med mig så kunde inte läsa texten ordentligt. Var därför tvungen att säkerställa med andra att jag tog rätt. Alltså det var mitt största problem med den kvällen. Tänk att det blivit en sån ickefråga att jag inte har problem att fråga andra att jag verkligen tar det alkoholfria alternativet. Underbart.

När alla börjar bli blariga känner jag en sån tillfredsställelse. Jag vet att jag kommer sova toppen. Att jag kommer vakna utvilad. De kommer inte de andra. Samtidigt är jag så tränad nu att jag deltar som alla andra vid middagar, har lätt för att hitta ämnen som intresserar alla runt bordet att diskutera. Vet att jag kommer säga saker som jag kan stå för. Inte ligga lite på gränsen där man kanske säger mer än man tänkt eller bitit till på ställen som senare kan kännas pinsamt. Man är lixom trygg med sig själv. Man går därifrån som vinnare som dessutom haft lika trevligt som alla andra under middagen. Kanske tom mer tillfreds.

Onkel F
ons, 2024-03-20 - 21:21

@Lora wrote:"När alla börjar bli blariga " 🤣 Haha! Det är ett utryck jag inte hört sedan jag var tonåring och läste MAD!!
Jag är lite avundsjuk på er som känner sig trygga i sådana situationer. Jag försöker istället undvika sammanhang där det finns alkohol.

Lora
tors, 2024-03-21 - 22:15

@Onkel F Jag har funderat en del kring vad det var som gjorde att min väg blev så rak.

Jag tror det hänger ihop med att jag direkt ryckte plåstret och berättade för alla. Det var emellanåt riktigt svårt men samtidigt i efterhand, för mig som person, ett smart drag. Jag har en vinnarskalle. Är målstyrd så jag tänkte att om jag gör det så kommer det bli för pinsamt att sedan dricka. Lite otänkbart. Jag har på så sätt många "poliser" som granskar att jag håller mig på rätt sida. Det har iaf varit min känsla som hjälpt mig hålla fokus på målet.

Har även varit noggrann med att inte sänka mitt självförtroende under denna process. Snarare försöka lyfta mig så gått det går. När jag fallit ur har jag med snälla ögon reflekterat och försökt återta min värdighet inför mig själv. En del i det är att inte lasta mig för att jag blev beroende. Det är vad man blir om man dricker för mycket för ofta. Jag har bara försökt hitta sätt att bryta vanan. Inte gjort det större än så utan försökt fokusera på att bryta vanan.

Att vara offentlig med allt, inte göra en stor sak av att man hamnade där man hamnade tror jag gör det enklare att inte ramla tillbaka. Just detta när man sågar sig själv för hårt får nästan motsatt effekt. Man tappar tilltron till sig själv och känslan av att man lika gärna kan ge upp tar över. Man måste vara beredd på åsikter & dumma kommentarer. De får inte nästla sig in i självförtroendet. Istället får man bryta alla sådana tankar och istället inse att alla har sina bagage. Vad jag gör av mitt betyder allt för mitt välmående. Vad andra gör eller tycker får stå för dem. Jag har ingen plats för människor eller situationer som trycker till mitt självförtroende. De har åkt ut ur mitt liv. Jag har alltid tänkt att det mest centrala är att bevara det. Att det är min livlina.

För mig har dessa två aktiviteter - att gå ut offentligt & att hålla huvudet högt - betytt massor. Jag tror det varit helt avgörande🤗.

Lora
lör, 2024-04-27 - 00:15

Livet rullar mest på. I snabb takt. Har haft massa jobb vilket jag borde vara väldigt glad för. I dessa tider är det ju inte självklart.

Även haft vidare möjlighet att förstå mig på mig själv. Har lite börjat lätta på kravställning på mig själv. Tillåter mig tom göra fel utan att gräma mig i kvadrat. Att få lov att säga ifrån utan att analysera min reaktion i månader. Det är ett stort steg egentligen. Kunna sätta gränser som man mår bra av.

Vi höll på att mista vår vovve. En bekant hade lämnat tuggummi i sin väska som han åt upp. Ett helt paket. Var snabb som attans med att åka in och få honom att kräkas så han klarade sig. Det var en pärs dock. Herre vad man älskar sina djur. 12 år är han. De trodde inte han skulle klara sig men den hunden har 100 liv vad det verkar. Eller så är det dessa veterinärkliniker som passar på... Han låg inne under natten och fick kräkmedel. Det kostade 28 000 kr. Helt jävla sjukt. Skamligt. Han genomgick ju ingen operation eller dyl. Fick bara kräkmedel... Nu skämmer vi bort honom som bara den. Idag fick han älghud. Det var tydligt uppskattat. Han får bara viltkött. Dyraste märket med färskfoder ska gullringen ha. Såklart.

Syrrans hund fick avlivas igår. Så himla sorgligt. Så ledsna alla är. Hemskt. Det testar mitt känsloregister massor. Inser ju att mitt blodtryck rusar i dessa situationer och inser hur dåligt rustad jag är för att låta vågen av känslor rulla in och förbi. Bara vara. Den där flyktkänslan är så starkt förknippad med negativa känslor. Att bara våga vara och tillåta sig känna i lugn och ro är inget jag är tränad på alls. Snarare 100% lösningsorienterad direkt. Aktion. Kan avundas de som bara andas igenom svåra situationer. Helt obegripligt för mig hur de kan göra detta.

Lora
tors, 2024-05-16 - 23:23

Var på uppföljning idag gällande blodtryck. Mätte 170. De är inne på att mitt blodtryck är stressrelaterat & ökar på sjukhus pga White coat. Alltså rädd för sjukhus. Det är jag ju. Sedan gammalt.

Mäter inte hemma själv längre för jag blir för påverkad av det. Det blir för mycket. Blir typ bara det då. Dock när jag gjorde löpande mätningar innan låg blodtrycket väldigt bra. Typ 120 så det är nog inte så att det alltid är högt. När jag blir stressad skjuter det nog iväg dock. Lite okontrollerat.

Det intressanta med denna historien är att jag tvingas lyssna till min kropp. Läsa av när hjärtat börjar pumpa och jag kan anta att blodtrycket rusar. Har testat vid vissa sådana tillfällen och ja. Det rusar. Genom alla år av drickande gissar jag att jag tappat kopplingen till mina egna signaler och kunskap att förstå mina egna känslor. Att jag är underutvecklad där. Inte lärt mig läsa mig själv utan bara gasat på. Druckit på kvällen och "myst" till det. Detta istället för att hitta sunda sätt att hantera stress.

Har aldrig ens tänkt eller brytt mig om att jag är stressad. Har bara fortsatt att leverera i snabb takt. Nu inser jag att jag missat så mycket livskvalitet pga det. Hur mycket härligare det är när man läser av din egen energi och försöker parera / andas när saker rusar. Försöker hantera mina tankar som bara drar iväg på maratonlopp i iver att hitta lösningar. Man kan verkligen trötta ut sig själv om man hanterar sig själv så. Istället för att hitta alternativa vägar där en god magkänsla får styra. Allt för att återfå lugn och harmoni.

Ska få träffa psykolog. Tänker att det måste finnas "hands on" verktyg att ta till för att bemästra ett skenande blodtryck pga stresspåslag. Jobba gillar jag, min energi gillar jag. Däremot vill jag hitta bättre sätt att jobba med det jag gillar och samtidigt ha en inre harmoni. Den kombinationen skulle vara oslagbar. Synd att spriten var det "verktyget" förr. Att döva sig var ju riktigt kortsiktigt istället för att lära sig hantera sig själv på riktigt. Bättre sent än aldrig dock.

Jag tänker att många som druckit missat lära känna sina egna gränser? Man dövar sig istället, rusar vidare & blundar. Man blir lite tondöv / underutvecklad gällande egna behov och gränser. Dags att vända på det

Andrahalvlek
fre, 2024-05-17 - 08:21

@Lora Och jag tänker att du har helt rätt. Vi som har druckit större delen av våra vuxna liv har övat alldeles för lite på att lyssna inåt -på kroppens signaler. Vi har öst på. Använt alkohol både som startgas och fartdämpare. Men utan alkoholen orkar man inte lika mycket. Man måste prioritera, och med det menas att välja bort. Jag har trott att det betyder ”flytta nederst på to-do-listan”. Nope. Välja bort.

Jag har ju varit sjukskriven för utmattningsdepression fyra gånger sen 2007. Alla gångerna har det kulminerat när det har varit stressigt på jobbet i kombo med stark oro och extra omsorg för yngsta dottern. Första gången var det efter alla inledande kriser med henne som jag kraschade. Tillät mig krascha.

Varje gång får jag frågan hur jag tänker och känner. Öh. Zip. Zero. Jag varken tänker eller känner, men allt som sker omkring mig stressar mig massor när jag mår så dåligt. Jag blir liksom hudlös - allt äter sig in i mig som ett gigantiskt MÅSTE.

Sådan är jag inte normalt. Jag är lösningsorienterad, löser det som kan lösas och går annars vidare. Gyttjebrottas inte med grisar, jag väljer mina strider noga. Så när jag blir stressad för vad folk sa, eller inte sa, för vad folk kanske tänker och tycker, för situationen i världen, vad jag ska köpa till barnen i julklapp om mer än ett halvår, vad vi ska äta till middag osv så går det snabbt ut över sömnen, och sen är det bara en tidsfråga innan jag kraschar.

Jag kan ha light-varianter av detta, och nu för tiden är jag vaksam på dessa tidiga symtom. Då drar jag i handbromsen. Bokar av, väljer bort, planerar in bara-vara-tid. Innan det går åt bahia. Jag älskar också mina perioder då jag är drivkraftig som sjutton, men jag måste se till att få vila mellan varven. Dansa-pausa. Varje dag helst, men åtminstone varje vecka.

Jag tror att meditation hade hjälpt dig. Men det kräver daglig träning i några månader innan man märker att det gör nytta även i vardagen. Och om du känner dig för rastlös för att meditera så är det precis det du behöver träna på. För att komma tillrätta med rastlösheten. Först 5 min morgon och kväll, sen 10 min osv. Fixa en mysig meditationshörna och sätt på lite sångmantra i bakgrunden. Det kan bli din varva-ner-zon.

Kram 🐘

Lora
fre, 2024-05-17 - 15:33

@Andrahalvlek Det är nästan som om du beskrivit mig ovan.

@Andrahalvlek wrote:"Varje gång får jag frågan hur jag tänker och känner. Öh. Zip. Zero. " Precis så.

@Andrahalvlek wrote:"Jag har trott att det betyder ”flytta nederst på to-do-listan”. Nope. Välja bort."
Denna skaver. Vill inte typ... Fast jag tror det ligger här. Sätt gränser å plocka bort. Inte läppar på göra senare. Jag bara laddar på och betar av. Det sjuka är att andra lär sig hur man är och tar hela handen om man inte lär sig sätta gränser. Sedan kanske ännu viktigare ryck på axlarna när man satt gränser. Hua vad läskigt 🥶.

Nu har jag ont i huvudet som attans. Blir ju rädd med så klart. 170 är ju inga drömvärden precis.

Tror du har helt rätt meditation/andningsövningar är nog precis det jag måste lära mig älska. Så som jag kör nu går ju inte. Det är nog bara en tidsfråga innan det smäller på riktigt då. 🤗

Lora
sön, 2024-05-26 - 23:31

Nu har jag varit alkoholfri så länge att jag tappat räkningen på år. Det är en rätt skön känsla att det blivit en sån neutral fråga.

När helgen kommer, en vacker sommardag eller fest gnager det inte längre att man inte dricker. Tycker mer synd om alla som missar vakna nyktra. Just den känslan har inte gått ur. Hur skönt det är att vakna nykter.

Mitt upp i det. Då letade jag massa svar kring varför? Anledningen till varför man drack? Idag tänker jag att det fanns ingen anledning. Nöjesdrickandet blev till en vana som var svår att bryta. Vare sig mer eller mindre än så. Innan man visste ordet av trodde man att drogen underlättade tillvaron. Lite krydda, guldkant, gas och lugnande i vardagen.
När man inser att man kan få allt det på naturlig väg med klar skalle inser man hur dumt det var. Vilket blindspår det var att dricka.

Vakna bakfull är verkligen ingen höjdare. Att lära känna sig själv, bygga självkänsla ger så mycket mer. Skapar förutsättningar för att forma ett liv utifrån vad man mår bra av. Varje dag, varje natt. En grundtrygghet.

Den svåra biten var att känna sig annorlunda och skamsen. När de känslorna är bordlagda blir hela historien mer bara en historia. Nästan svårt att relatera till hur det var. Idag är det nästan som om det var en annan person. Ett spöke som var lite lurad på livet och samhällsromantiken kring alkohol.

Har funderat mycket kring om det finns något som skulle hjälpt stoppa situationen tidigare? Jag tror samhället skulle tjäna på att lägga undan högerflaggan. Öppna upp och bryta skam som begrepp. Inte vara så snabba på att dra paralleller kring varför någon trillar dit med diverse diagnoser i baktanke. Hade man tidigare kunnat vara öppen med hur man drack så hade man tidigare haft lättare att bryta. Inte behövt känna sig så förnedrad och skamsen utan istället jobba på att bryta. Döda skamkänslan med att våga syna sitt beroende och vara öppen med hur det defakto såg ut.

Ogillar verkligen alla diagnoser folk har försökt ställa. Kliva in på det spåret var en riktig återvändsgränd. Det gav inget mer än att det mjölkade massa värdefull tid.
Jag var arg länge. Idag är jag inte det längre. Idag stänger jag dörren om jag känner mig tilltryckt. Har inte mer tid att lägga på sånt. Nu ska min tid gå till sånt som bidrar till harmoni och lycka. Mindre kring att överanalysera kring saker som ändå inte bidrar.

Alkohol formade inte mig. Den formade ett spöke men inte mig. Man blir inte mer sig själv av att dricka. Man blir snarare en förställd version av en bedövad utomjording. Lurad sådan.

Lora
ons, 2024-05-29 - 21:18

@Blidenjagvillvara77 Tackar 🤗. Jag tror så här.

De människorna som är mest tillfreds är de som har skapat tillräckligt med inre utrymme för att kunna tillåta alla delar av sig själva att samexistera trots interna motsättningar. De har givit sig själva tillräckligt med utrymme för kreativitet, värdighet, rädsla, ilska och skam. De ger plats åt härliga delar av sig men även som småaktiga och löjliga. De har ett stort utrymme inom sig och negligerar inte någon del av sig själva.

Detta då de har insett att man inte kan trycka ner vissa delar till fördel för andra. De kommer oavsett vara kvar "osynliga" där inne. Man ger dem en stol och låter dem sitta där. Man ger dem till och med en röst men man låter dem inte styra. Man lär sig lyssna till dem och ta deras hand som en riktig vän. Vägleder dem rätt.