av Sattva

Sattva
tis, 2021-01-05 - 17:37

Jag slutade 1 jan som jag sagt. Maken också, men han vill bara hålla upp i en månad. Sedan dricka fre o lör, 2-3 flaskor (bara för honom dvs 1-1,5 flaska per kväll). Bävar redan för månsdsskiftet, men har läst i många trådar här att det inte är någon mening att se så långt fram. Ta en dag i taget.
Känns skönt att vara nykter men också en sorg att ha hamnat här. Att inte kunna dricka normalt.
Barnen är ju helt med på den nyktra resan, och jag känner ibland mig fångad i mitt löfte till dem. Som om jag är instängd i en låda och inte har någonstans att komma ut. Men jag vet att mina känslor just nu kommer att förändras. En dag i taget.
Tror dock jag gör ett parallellt misstag. Vill tappa några kilon, så har även böejat "banta". Vilket gör att känslan att varken få dricka eller äta det jag vill förstärker min känsla av att vara fångad o inte ha en väg ut. Kanske borde släppa dieten.

Sisyfos
tis, 2021-01-05 - 23:12

Ja, släpp dieten, om jag får tycka till. Det händer rätt mycket i kroppen när man slutar dricka och det kan kanske vara bra att kunna identifiera vad som är vad. Eller ät extra nyttigt istället en period i alla fall. Många tar vitaminer.
Såg ditt inlägg i min tråd och jag förstår dig. Det är enormt känsligt med barnen. Jag har valt att inte skriva om det så mycket, men har suttit och i princip lovat dottern att vara nykter och typ nästa dag druckit igen. Urskuldat mig med att det händer så sällan. Skulden och skammen var total. Man behöver inte nån som i det läget talar om hur olämpligt det är, för är det nåt vi som skriver härinne vet så är det att det är jäkligt dumt att dricka.
Bra jobbat med 5 dagar. Bra att ni tar en gemensam månad. Hoppas att mannen också upptäcker fördelen med att vara nykter under den månaden. För det är ju så många fördelar. Mer tid, större fokus, mindre ångest bland annat. Hoppas du snart ser fördelarna.

Blenda
ons, 2021-01-06 - 07:30

Hej Sattva, min förändring började också med ett löfte till ett (vuxet) barn. Den gången föll jag genom, i denna nystart – som hittills går bättre – fanns löftet kvar som en fond, men beslutet fattades helt för min egen skull. Hoppas och tror att du också landar i det så småningom.
Håller med Sisyfos, jag tror det kan vara bra att vänta lite med att banta. Unna dig det du vill ha att äta, åtminstone den första tiden. Jag fullständigt frossade i glass och choklad den första månaden, men nu när jag känner mig starkare i nykterheten har jag tagit tag i vikten också.
Kram!

Sattva
ons, 2021-01-06 - 23:10

Dag 6. Känns bättre idag. Det kommer gå bra. Jag kommer bli starkare. Ska njuta av resan mot ett stabilare psyke o kropp.
Som Blenda skrev, löftet till barnen är en investering. Men den djupaste drivkraften kommer ur att vänder jag inte skutan nu, styr jag rätt åt allt det jag absolut inte vill, att riskera jobb, hem/ekonomi, hälsa, barnen/relationen till dem.

Se klart
tors, 2021-01-07 - 01:32

Hej!
Jag har inte läst sin tråd tidigare, förstår inte att jag missat. Men läst tillbaka nu några månader. Grattis till att du hållt fast vid ditt datum, och att du håller i! Jag har inte så många fler goda råd än du fått, och känns som om du har koll på mycket! Men sen är det som om våra egna mest djupt liggande behov befinner sig i nån död vinkel.
Att det är så svårt att hitta dit.
Göra gott för oss själva.
Vad gäller barn så påverkas väl alla barn till föräldrar som hänger här på forumet. Skam och skuld är inte meningsfullt och har sällan varit någon vidare drivkraft. Jag tror mycket på detta att vilja TILL någonting, och inte bara vilja bort.
I tillet finns möjligheter (nya!) chanser och ett liv som vi inte har levt på länge. Jag tror på att lägga fokus också där, bygga en av dig arkitektritad framtid. Hur det kan bli! Veranda med sol, ett växthus ?. Alltså ett liv som du bestämmer över. Inte alkoholen, baksmällan, glömskan.
Det kanske inte känns så idag, men det är inte nån utopi.
Sorgen över ”varför just vi” blev såna som (troligen inte) kan mysdricks, sätta korken i flaskan eller bara vara som alla andra.
Den går över den med.
Jag tycker du skriver så klart, koncist om dig själv. Det är fint att läsa. Du har ett #teamsattva i ryggen här ?
En dag i taget har funkat för mig, ett helt år - igår.
Samt ett tufft jobb med att vårda min återhämtning, lata mig, säga jag orkar inte- trots att det inte funnits en enda ”riktig” anledning.
Som att lära sig ett nytt språk.
Jag talar inte flytande men kan beställa i en bar som man väl brukar säga ?.Aldrig något starkare än coca cola numera.
Hejar på dig och ska hänga med här. Det kommer att gå bra.
Ett år går fort. Det har gått fort, jag är nu en av de jag kände mig avundsjuk på när jag började skriva här, att hålla ut ett helt år! och nu inser jag att vi alla är samma, lika. Men ändå så olika.
Längtan efter ett bättre liv bär vi ihop.
Kram ?

Sattva
fre, 2021-01-08 - 12:11

Ju klarare jag blir i huvudet, desto fler pusselbitar faller på plats. Tack ni som stöttar!
@se klart, läste ditt inlägg till m7g igår morse o har burit det med mig hela tiden. Det ingav mig så mycket hopp och också insikten att behandla sig själv med ödmjukhet. Lära sig ett nytt språk, vilken fin metafor, det är ju precis så. Och språk lär man sig inte fort. Nyanserna kanske man aldrig lär sig helt. Men det är ok! Det talade också till mig att jag själv kan designa mitt liv, arkitektrita mitt liv. Vilken frihet det finns i det! Fyller mig med förväntan inför framtiden! Att ta hand om mig själv på riktigt.

Sattva
fre, 2021-01-08 - 12:17

Detta är mest för min egen skull, en insikt jag fick imorse då jag läste hos "smygdrickaren", så detta är en redigerad kopia av det jag skrev där. För att jag ska kunna gå tillbaka och läsa.

Den djupa inre ensamheten. Även om jag har fått uppleva äkta kärlek (barnens far o min nuvarande man) och har två jättefina ungdomar, dras jag med en djup inre ensamhet. Hade jag inte haft mina ankare (barnen ffa men även såklart maken) som ger min existens en djupare mening, vet jag inte var jag skulle ha varit i mitt missbruk nu. Hur uppfylld o lycklig jag än kan vara över dagen som varit, så finns behovet att gå in i dimman. Säkert ett kemiskt behov, men för mig även ett känslomässigt/mentalt. Jag är en social och utåtriktad person, men i grunden blyg och introvert. Tror detta inverkar på behovet att gå in i dimman.
Jag har inte valt att växa upp i den miljön jag gjorde. Jag har inte valt mina gener. Vissa människor är födda med en konstitution som gör att livet blir svårare. Redan från början. Det är liksom inte 100% kul att leva, redan från början. Men man kämpar på och försöker skapa det liv man vill ha. Men blir liksom inte av med sorgen, tomheten. Droger/alkohol/ andra missbruk hjälper för stunden. Man får en inre lättnad.
Om jag ska klara mig utan missbruk av något slag, behöver jag gå långt, långt bak i tiden och bygga upp mig själv därifrån. Det var inte mitt fel att det blev som det blev, men nu står jag här med detta livet och jag vill göra det bästa av det jag har.
Och förhoppningsvis inte lämna arvet vidare till barnen.

Se klart
fre, 2021-01-08 - 13:29

... att du skriver ner dina insikter, de finns då alltid att gå tillbaka till.
Du har så himla rätt i att vi föds med olika känslighet, kanske rentav livslust, olika förutsättningar och predestinationer.
Jag har varit ett mycket känsligt (och argt!) barn.
Alltid känt mig udda, lite utanför.
Ofta tänkt att ”utan barnen” vore jag förlorad.
Men långsamt och med stigande ålder har jag blivit allt mer ok med den jag är. Varken bättre eller sämre. Lika värd.
Att vara nykter har hjälpt mig att se saker klarare, en del jobbigt, sånt som jag tidigare inte orkade tänka på. Men sen är det som ett uppskjutet besök hos tandläkaren- väl där så är det inte så fasansfullt som fantasierna kan vara.
Det gäller att leva sig igenom. Vara där. Stå ut. Gå ett steg till.
Jag önskar dig mod och tålamod. Vill också, men det tror jag du förstod, poängtera att mitt prat om det arkitektritade livet har noll och inget att göra med pengar. Materialval i livet, är liksom något annat och hur det än är, med pengar, så är vi alla lika så till vida att känslor, innerlighet och kärlek går att odla precis i vilka zoner som helst. ?

Sattva
lör, 2021-01-09 - 07:28

Se klart, jag förstår precis vad du menar med att det arkitektritade livet handlar om den inre resan. Att faktiskt kunna omdefiniera och rita om. Välja själv och inte vara ett offer. Att odla, kultuvera det man vill driva upp i sin lilla odling. Vårda det, se det spira. Jag känner det, vad du menar!
Inser mer och mer att mina problem alltid funnits. Också varit mycket arg som barn o tonåring, men som upoväxten var, fanns det inte plats eller resurser. Jag förstår att detta är mycket tidiga sår som jag med tiden hittade "strategier" att hantera. Har eg bara gått från missbruk till missbruk (ätstörningar etc). Var i destruktivt förhållande alldeles för länge med ffa verbal misshandel.
Ja herregud, lilla Sattva, du lärde dig ju aldrig som barn att hantera din personlighet och din känslighet. Din själ ville ju bara få ro, känna sig trygg.
Dags att SE KLART, förstår dig som har det nicket att det är mångbottnat!
Idag dag 9 och jag är uppe tidigt, nykter!

Kennie
sön, 2021-01-10 - 11:04

Tack Sattva och Se klart för fina inlägg som får mig att reflektera. Härligt att du är på dag nio och vaknar tidigt och förhoppningsvis utvilad, bra gjort!

Smygdrickarn
sön, 2021-01-10 - 11:20

Hejja dig, håll ut och håll i som man så populärt säger :)

Sisyfos
sön, 2021-01-10 - 14:00

Bra jobbat Sattva! Känns verkligen som du är på rätt väg. Fokus på annat än på alkohol. Tror det är viktigt att förstå sig själv och sina sammanhang och att förlåta sig själv (och alla andra runt omkring). Jag har haft en trygg uppväxt om man jämför med många vänner, men det finns mönster i vår familj som jag måste vara uppmärksam på min egen del i. Inte så lätt alla gånger, det är lätt att halka tillbaka. Jag är extremt beroende av att alla omkring mig mår bra. Gång på gång slår jag Knut på mig själv i mina gissningar på vad de behöver. Tror inte att det är bra för nån om jag ska vara ärlig, men det är inte så lätt att bryta de där invanda mönstren.
Nykterheten hjälper såklart till i att bryta mönster och tänka klart. Tänker att du också verkar ha nått dit där man faktiskt är så jäkla less på att dricka. Du har ju tagit så många steg nu också. Det kommer att gå bra det här.

Sattva
sön, 2021-01-10 - 20:51

Dag 10. Detta går bra! Haft lite sug en kort stund idag, men tror det mest var sorg eller saknad efter "belöningen" som brukar hägra på söndagskvällen. Jag äter ju Neltraxon som ska minska suget, och jag tror det funkar. Dessuton vet jag att medicinen gör att jag inte får "belöningseffekten", det lugnande eller kicken ellwr vad det nu är. Receptorerna är blockerade. Så det hindrar mig också att tänka steget vidare. Det kommer ändå inte att ge mig det jsg vill. Men eg har nykterheten bara varit positiv. Bra kommunikation med ungdomarna. De har inte varit retliga på mig för att jag är påverkad; upprepar mig, glömmer svaren jag just fick etc...
Jag o maken har kollat långa filmer, utan att somna. Kunnat minnas dagen efter vad vi sett. Maten har varit extra god. Att dricka te och äta en bit god choklad har varit en njutning.
Idag trött men ändå haft reserver. Inte legat i soffan hela em o vilat. Städat!
En känsla av lugn. Mindre jobbångest. Kunna vara i nuet.
Ja, såhär kan jag absolut tänka mig att fortsätta må!
Enda nackdelen är en ökad hunger. Vet inte om det har med medicinen att göra eller om kropoen faktiskt är van att få så mycket mer kalorier varje dag från vinet. Men mitt mantra är nu " var snäll mot dig själv". Så jag äter det jag vill. Det blir ändå inga extravaganser, bara inte så mycket restriktioner.
Tack alla som kommenterar. Jag är dålig på att kommentera själv. Läser desto mer och följer!

Kennie
sön, 2021-01-10 - 23:18

Härligt att du mår så bra! Känner igen alla de fördelar du beskriver. Och då kan vi må hela tiden, det är häftigt när man återfår kontrollen över sitt liv. Bra jobbat!

Andrahalvlek
mån, 2021-01-11 - 11:39

Bra att du skriver när det känns riktigt bra, vissa inlägg kan man behöva gå tillbaka till när man har sämre dagar. Den första tiden är det verkligen berg- och dalbana, men backarna planar ut med tiden.

Kram ?

Se klart
mån, 2021-01-11 - 20:06

Vad skönt att du haft en bra helg, jag känner exakt igen mig i det du skriver, inklusive den ökade hungern. Men också; minnas långa filmer (jag har visst inte kognitiva problem...) unga vuxna som är glada och inte irriterade, en man som var bättre än sitt rykte.
Det som har hjälpt mig allra mest att hålla mig nykter är att jag varit nästintill larvigt uppmärksam på goda, eller positiva förändringar, händelser. Som en vardagsmyra med dammsugare.? har jag liksom letat, gnetat och hittat.
Idag satt vi och pratade en stund efter middagen och huruvida vi (jag och min man) känner oss trygga på riktigt eller trygga på låtsas.
Och jag som växt upp med lite skadade tentakler, känner mig inte som ett lejon direkt, men fullt duglig och stark och trygg nog att bära mig själv. Ibland mina barn. De tankarna hade aldrig uppenbarat sig, eller hållit sig flytande tillräckligt länge för att kännas. I en sjö av måste-unna-mig-vin-det-är-ju-måndag.
Just sayin. Kram och heja dig!

Sattva
tis, 2021-01-12 - 16:28

Dag 12. Fått känna på triggers idag.
- Jobbet/ prestation
- Trötthet/ låg energi
- Hunger
- Uppbokad

Hinner inte mer än komma till jobbet innan pressen slår till. Redan där ett sug, eller längtan att fly till att vara på ett ställe utan press.
Sov för lite inatt o varit trött. Inte bara i huvudet utan också en matthet o tyngd i kropoen. Längtan att få lägga mig i soffan och bara vila.
Varit hungrig hela dagen. 90 min efter lunch borde man ju inte vara hungrig? Litet mellanmål, men längtar efter att vara MÄTT. Ska snart jobba/träna så det får vänta.
Hade önskat vara ledig ikväll o kunna vila, men är bortlovad/uppbokad o kan ej avboka (jobb).
Antar att en beroendehjärna inte tål obehag och vill fly? Min kortsiktiga lösning på dessa känslor/ tillstånd är att fly in i lugnet o fristen som vinet ger. Men jag fattar ju att det är en väldigt osmart lösning. Det mildrar bara obehaget i stunden.

Kennie
tis, 2021-01-12 - 18:40

Ja, som du säger så har nog alkoholen möjliggjort en tillvaro där vi inte är så snälla mot oss själva.. Med för mycket jobb och annan stress... Men som du också säger, det är bara en tillfällig lösning, ett energilån med väldigt hög ränta... Kan du på något sätt schemalägga ditt jobb så att du inte får heldagar där både dag och kväll är uppbokade? Apropå mat, har sett en del kommentarer om att man kan behöva vitaminer och järn när man slutar dricka, kanske värt att kolla? Kämpa på och unna dig vila och god ma, det är du värd!

Sattva
tis, 2021-01-12 - 21:06

Ja vilket jra uttryck, det är ju precis vad det är! Räntan är skyhög...
Äter en mängd vitaminer o mineraler redan, men de kanske inte kommit kroppen tillgodo pga alkoholen. Får sitta lugnt i båten och rida ut vågorna. Det är ju bara dag 12...får lära mig tålamod.
Japp, det blir tydligt att jag troligtvis behöver förändra saker i min vardag för att orka i längden.