Hej,
Kan du inte även söka stöd hos vården? Det verkar ju som att du har starka skäl att sluta helt, om det är så att du riskerar ditt förhållande och märker att fyllor a blir värre när de väl kommer. Det går att ändra sin inställning så att livet verkligen blir lika kul utan alkohol. Du får fundera på vad du har att vinna och förlora. Risken om du fortsätter är ju att du förlorar sambon och att drickandet då eskalerar... Tänk efter och ta hand om dig!

Jo, det är nog eftertanke som gäller.
Just nu känns det som inga större problem att bli helt nykter. Suget är så långt borta fortfarande av skammen. Låter hur ljuvligt som helst att kunna bli helnykterist. Mångas historier här om hur skönt det är med tid till annat än spriten, vakna upp pigg o nykter, klara tankar etc gör att även jag också längtar efter ett sådant liv. Det var så skönt med en paus sist.
Nu blir det åtminstone en ny paus.
Har dessvärre inplanerade evenemang + semester framöver, mycket förknippat med vin så då ångesten släpper och skammen bleknar blir det säkert svårare. Men jag ska klara april nu. Till att börja med. Om det inte blir så att sambon beslutar sig för att sparka ut mig. Då har vi ännu en helt ny situation. Som vanligt talar vi inte.
Han är väldigt besviken och undviker mig därför. Han funderar nog säkert på vilken framtid han vill ha också.

Att söka sig till vården känns inte som ett alternativ nu just. Bor i en mindre stad och jobbar i en sådan position så de flesta vet vem jag är. Känner många inom vården. Trots tystnadsplikt vill jag inte söka hjälp där.

Hej igen,
Jag tror man kan få hjälp digitalt, tex Riddargatan 1 tror jag har det. Det kan vara bra med ny input när man liksom hamnar i en ond cirkel. Själv har jag insett att allt det där jag förknippat så starkt med alkohol faktiskt funkar utan. Man får annat att njuta av istället. Plus självrespekt och balans. Och om någon vän tycker att jag ska offra min hälsa för att vara med i "feststämning" så är det en egoistiskt och korkad vän som inte vill mig väl. Jag tror att det psykiska beroendet gör att man inte vill sluta trots allvarliga konsekvenser. Men det går att bli av med det, och då känns nykterheten inte så otänkbar längre. Jag tror du har mycket att vinna på att jobba med beroendetänket.

Tack! Det ska jag jobba på!

Det där med vänner som vill ha en att dricka gick jag och tänkte på under en lång kvällspromenad nyss.
Vi umgås ju ofta med vänner. Extremt sällan är det jag som ställer till med en middag, de bjuder in sig själva eller sambon bjuder in. Eller så blir vi bjudna o sambon vill fara. Trots att jag inte vill är jag en sån typ som nästan aldrig kan säga nej. Det har stört mig länge faktiskt.

Även om vi även umgås i andra sammanhang med dem nyktert också så ska det drickas om det är en helg vi träffas. Det blir ofta sena kvällar/nätter/tidig morgon.
Jag har litelitegrann analyserat detta tidigare också och misstänkt att jag ofta dricker också för att jag börjar bli så trött på dessa samma vin-samtal. Det kan vara roligt i början av kvällen, då alla fortfarande är något så nära nykter, men sen känner jag att det inte ger mig så mycket mera. Jag själv har inget mycket mera att säga efter att vi gått igenom det nyaste som hänt så för att inte vara den tysta och för att orka igenom kvällen så har jag flera gånger druckit mera än jag planerat. Några av dem far aldrig hem ”i tid” heller trots jag bett dem innan ”kalaset” börjat att det inte får bli en sen kväll. Några gånger har jag faktiskt gått och lagt mig då kvällen aldrig verkat ta slut men det känns aldrig riktigt kul att behöva göra så.

När det handlar om psyket kanske jag har någon sorts social ångest. Jag trivs bäst ensam eller med en person i taget egentligen. Men det är klart, jag har också lyckats skaffa benägenheten att vara sugen på vin till helgen så det bidrar också ibland till att jag inte säger nej, trots att jag inte skulle vilja umgås. Inte att förneka det. Och visst kan någon kväll någon gång vara helt igenom rolig. Vännerna är bra typer, ett härligt gäng, det blir bara för ofta, känner jag.

Så nu med denna insikt känns det som om det vore riktigt roligt att säga nej tack nästa gång.
Jag minns ännu hur skönt det var att vara nykter och låta sambon dra iväg med dem på egen hand. Hur stolt jag var då jag kunde säga nej en gång. Nu hoppas jag det blir många nej framöver. Det känns som om jag skulle kunna säga till dem alla orsaken också. ”Jag vill inte dricka alkohol längre. Ni såg ju hur jag blev sist och sån har jag blivit alltför många gånger. Nu får det räcka!”

Oj, va ja svamlar. Men det är mycket som ska redas ut nu. Jag vill hitta orsaker för att hitta lösningar, antar jag.

Hej,
Stor igenkänning på det du skriver om att inte orka utan vin, känner också så. Nu känner jag att det är lagom att avsluta kvällen vid tolv. Att byta några sena nattimmar mot nyktra förmiddagstimmar är i mina ögon en vinst och något jag väljer. Här känns det som att din sambo verkligen kan hjälpa till genom att se till att ni inte jämt träffar vännerna hemma hos er, då du kan gå hem när du blir trött. Och jättebra att förklara för vännerna så som du sa.

Fy vilken dag!
Det är hemskt att må så dåligt. Jag kan inte äta, förmår knappt något vettigt. Vill bara vara här, läsa och skriva.
Största orsaken till de hemska känslorna är förstås helgens bravader och att det sedan dess är så kyligt hemma. Så fort jag kom hem stack gubben utan ett ord.
Men andra orsaker tyger också. Känns som om det går utför med allt i år. Riktigt pissdag på jobbet.
Känns som jag dras ner till botten på alla plan just nu. Känner mig riktigt värdelös, som om jag inte har någon kontroll över något längre. Det blir nog bättre men det kommer det ena efter det andra jobbiga i år, verkar det som.
Tur att jobbet bara är ett jobb åtminstone, det är minsta bekymret, även om det gör mig mycket ledsen hur situationen nu är.

Jag tänkte jag måste snacka med sambon idag. Jag klarar inte att vi undviker varandra. Det är alltid så här. Han har nog inget att säga mig, det blir nog hans svar, men jag känner nu att jag måste försöka få oss att tala. Hur börjar man? En ursäkt är ju inte tillräcklig.
Att lova ett nyktert liv? Att lova något som jag inte vet om det håller känns inte rätt. Dessutom förstår han inte varför man skulle bli hel nykter - då man kan dricka måttligt. Det har jag hört förr. Att lova försöka hålla mig måttlig- hur många gånger har jag inte gjort det? Både lovat och försökt. Klarar det och misslyckats. Inget nytt under solen där.
Lova söka hjälp? Vill han det? Kanske jag borde fråga det?
Annars har jag inget nytt att säga honom denna gång. Förlåt. Jag mår jättedåligt. Jag vill inte du skall behöva stå ut med det här. Det sade jag redan i söndags.

Fy vilken dag!
Det är hemskt att må så dåligt. Jag kan inte äta, förmår knappt något vettigt. Vill bara vara här, läsa och skriva.
Största orsaken till de hemska känslorna är förstås helgens bravader och att det sedan dess är så kyligt hemma. Så fort jag kom hem stack gubben utan ett ord.
Men andra orsaker tyger också. Känns som om det går utför med allt i år. Riktigt pissdag på jobbet.
Känns som jag dras ner till botten på alla plan just nu. Känner mig riktigt värdelös, som om jag inte har någon kontroll över något längre. Det blir nog bättre men det kommer det ena efter det andra jobbiga i år, verkar det som.
Tur att jobbet bara är ett jobb åtminstone, det är minsta bekymret, även om det gör mig mycket ledsen hur situationen nu är.

Jag tänkte jag måste snacka med sambon idag. Jag klarar inte att vi undviker varandra. Det är alltid så här. Han har nog inget att säga mig, det blir nog hans svar, men jag känner nu att jag måste försöka få oss att tala. Hur börjar man? En ursäkt är ju inte tillräcklig.
Att lova ett nyktert liv? Att lova något som jag inte vet om det håller känns inte rätt. Dessutom förstår han inte varför man skulle bli hel nykter - då man kan dricka måttligt. Det har jag hört förr. Att lova försöka hålla mig måttlig- hur många gånger har jag inte gjort det? Både lovat och försökt. Klarar det och misslyckats. Inget nytt under solen där.
Lova söka hjälp? Vill han det? Kanske jag borde fråga det?
Annars har jag inget nytt att säga honom denna gång. Förlåt. Jag mår jättedåligt. Jag vill inte du skall behöva stå ut med det här. Det sade jag redan i söndags.

Jobbigt läge... Jag tycker verkligen att du ska kontakta Riddargatan 1, eller få stöd via Alkohollinjen. Om du får berätta om hur du dricker så kan de råda dig om måttligt drickande är realistiskt för dig, och om det inte är det känns det som att din sambo behöver fatta att det inte bara handlar om att bestämma sig, vissa kan bara inte dricka måttligt. Jag tror att du behöver stöd från honom om du satsar på helnyktert. Om han är stolt över dig och peppar till nyktra val så blir det lättare. Men framför allt är det för din egen skull du behöver gå till botten med det här, du vill ju inte må så här. Och det finns som du vet ett sätt att slippa det... Att vara nykter blir lättare med tiden tycker jag, man inser att allt funkar även nykter, och märker alla fördelar.

Ja, det vore säkert bra för mig att göra det @Kennie Tack för dina kommentarer! 💕 De har fått igång mina hjärnceller denna veckan och det betyder mycket för mig att du tagit dig tid till att skriva till mig.
Jag är fruktansvärt utmattad efter denna tuffa vecka med detta samt stora omställningar på jobbet så orkar inte skriva trots att jag vill och vet det skulle göra gott.
Det är fredag. Allt är okej just nu och inget fredagsvin.
Det är det viktigaste för stunden.
Hoppas alla här får en trevlig helg utan jobbigheter och bekymmer! ❤️

Ja, det vore säkert bra för mig att göra det @Kennie Tack för dina kommentarer! 💕 De har fått igång mina hjärnceller denna veckan och det betyder mycket för mig att du tagit dig tid till att skriva till mig.
Jag är fruktansvärt utmattad efter denna tuffa vecka med detta samt stora omställningar på jobbet så orkar inte skriva trots att jag vill och vet det skulle göra gott.
Det är fredag. Allt är okej just nu och inget fredagsvin.
Det är det viktigaste för stunden.
Hoppas alla här får en trevlig helg utan jobbigheter och bekymmer! ❤️

Hej,
Skönt att du är ok, och jag är glad om mina tankar kan vara till hjälp! Fortsätt titta in i tråden och skriv, åtminstone för mig så har det varit jätteviktigt arr ständigt påminna mig om att det finns en anledning till att jag slutat dricka.. Jag önskar dig en vilsam och alkoholfri helg!

Nykter helg.
Har sovit 10-11 timmar per natt. Ändå slö och trött. Jobbångest. Skön och slö helg ändå.

Men fylleångesten den släppte i alla fall efter snacket med sambon. Djupare konversation än tidigare gånger och det kändes riktigt bra efteråt.
Det visade sig att han kände sig bortglömd under kvällen jag festade med vännerna. Jag hade, liksom tidigare, glömt bort att han är med, efter att jag fått i mig några glas för mycket. Det var största orsaken till att han varit sur, insåg jag, men vi diskuterade utöver det också alkoholmängden.
Jag sade att jag kanske borde avstå från alkohol helt och hållet, men det tycker han inte är nödvändigt. Däremot fick jag honom att förstå att vi dricker för ofta då vi träffar vänner. Efter lite betänketid höll han med. Han gick med på att försöka minska på sammankomsterna. Så det är ju bra. Han svarade inte då kompisen ringde igår kväll, berättade han idag. Bra början.

Nykter helg alltså. Lite irritation pga det ena och det andra och ett glas vin skulle nog ha smakat ena stunden men det var ett absolut nej för mig så det var inte svårt att avstå.

Veckan som kommer bjuder på konferensresa där det bjuds på drycker. Skall vara nykter och vara stolt över att stå över trots att alkoholen brukar kännas som en befrielse i dessa (ibland stela) middagar med främlingar. Mitt blyga jag får vara sig själv denna gång. Påverkade jag har dessutom inte så mycket vettigt att säga. Överglad och supertrevlig är hon ju förstås men kanske det finns nån annan som kan ta den rollen denna gång.

Hej,
Vad bra att du och sambon fått samsyn. Och att du kör på nyktert på konferensen. Ja, man måste inte alltid vara den som drar partytåget framåt, det kan någon annan ta över. Och det är faktiskt kul att prata med folk nykter har jag upptäckt.. Åtminstone jag lyssnar bättre då.

Men en annan sak, även om sambon inte tycker att du behöver sluta dricka - vad tycker du själv? Jag tänker att istället för att han blir sur för att han känner sig bortglömd borde han kanske bli orolig för att du dricker på ett sätt du inte mår bra av?

@Kennie
Han verkar nog mera orolig över hur han själv påverkas av min relation till alkoholen.
Åtminstone verkar det så i de kommentarer jag fått men man vet ju inte heller hur han känner innerst inne. Kanske det finns en oro över att jag inte mår bra de gånger det går överstyr, jag vet inte.

Jag vill ju själv kunna dricka utan att tappa kontrollen och bli sådär full så jag får ångest dagen över nåt jag sagt eller gjort efteråt.

Ikväll blir det middag igen, men förmodligen en lugn sådan. Jag gick med på det utan motstånd. Nu är jag i valet och kvalet om hur jag skall göra. Köra helnyktert eller försöka hålla mig till måttligt.
Jag kikar in hit för att påminna mig om att jag har problem med att kunna hålla mig måttlig.
Jag borde köra på nykter, det känns så skönt när man klarar det och en pigg morgondag är absolut den bästa belöningen. Men jag är osäker på hur det blir. En del av mig tycker nu att jag bevisat att vara nykter så jag kan belöna mig med att ta lite vin till maten och med den tidigare ångesten i bakhuvudet är jag säker på att det bara blir lite vin. Djävulen och ängeln på axlarna.

Ja, svåra val. Det viktigaste är nog att vara ärlig mot sig själv. Hur man mår av alkohol, om det verkligen ger en något. Jag tänker att oavsett om man vill vara helvit eller måttlig så är det bra att jobba in nyktra vanor, att det blir normalt för en att vara nykter. Så även om man skulle kunna dricka bara lite så tror jag att det är viktigt att välja nyktert ofta. Så det slutar bli en grej. Har själv just haft en trevlig kväll med tre personer som drack några glas var och jag som drack alkoholfritt. Ingen som bryr sig om det, och jag hade lika trevligt som de andra. Så som sagt, även om man kan dricka så ska man fråga sig själv varför. Jag kommer nästan alltid fram till att just det, så gott är det inte+ att jag älskar att somna nykter, så jag låter bli, för att jag vill.

Veckorna har gått. Min nyktra period varade inte så länge. Några helnyktra helger har det varit men flera helger med alkohol. Oftast något så närt måttligt men också med tillfällen där mängden nog borde ha varit mindre.
Det har inte spårat ur någon gång, det är jag glad över. Jag har tyckt det har gått rätt okej men ångesten knackar alltid på de gånger jag druckit mera än jag borde. Den påminner mig om att det finns ett problem.

Nu stundar sommaren. Jag vet hur våra somrar brukar se ut. Vin och sällskap så gott som varje helg. Kan jag ge mig själv ett löfte om att se till att det inte spårar ur för min del? Jag vill inte att något sånt ska ske. Kan jag lova att verkligen försöka vara måttlig? Jag skulle så önska att jag kunde det.
Men sanningen är att jag känner att jag inte kan lita på mig själv. Det kan spåra ur när som helst för jag har inte den kontroll jag så skulle vilja ha.
Ibland intalar jag mig själv att jag har det. Ibland har jag kontroll men vet väl att plötsligt kan den försvinna. Jag rätt o slätt skiter i kontrollen ibland eftersom jag vill fortsätta dricka. Då låter jag mig vara en slav under alkoholen.

Mitt problem är större än jag vill erkänna.
Det är endast i ångesten jag erkänner. När den går över intalar jag mig att allt är bra.
Ljuger för mig själv. Fast jag avskyr ångesten så är det väl bra att den kommer och påminner en om att det inte är som det ska…

Jag kände det var dax att skriva av mig. Jag har besökt forumet ibland men inte skrivit.
Kanske jag borde ta mig tid till att skriva nu före varje helg för att påminna mig själv om att det finns en risk att tappa kontrollen.
Jag kommer knappast att skriva men jag borde det. Det kunde säkert hjälpa.

Veckorna har gått. Min nyktra period varade inte så länge. Några helnyktra helger har det varit men flera helger med alkohol. Oftast något så närt måttligt men också med tillfällen där mängden nog borde ha varit mindre.
Det har inte spårat ur någon gång, det är jag glad över. Jag har tyckt det har gått rätt okej men ångesten knackar alltid på de gånger jag druckit mera än jag borde. Den påminner mig om att det finns ett problem.

Nu stundar sommaren. Jag vet hur våra somrar brukar se ut. Vin och sällskap så gott som varje helg. Kan jag ge mig själv ett löfte om att se till att det inte spårar ur för min del? Jag vill inte att något sånt ska ske. Kan jag lova att verkligen försöka vara måttlig? Jag skulle så önska att jag kunde det.
Men sanningen är att jag känner att jag inte kan lita på mig själv. Det kan spåra ur när som helst för jag har inte den kontroll jag så skulle vilja ha.
Ibland intalar jag mig själv att jag har det. Ibland har jag kontroll men vet väl att plötsligt kan den försvinna. Jag rätt o slätt skiter i kontrollen ibland eftersom jag vill fortsätta dricka. Då låter jag mig vara en slav under alkoholen.

Mitt problem är större än jag vill erkänna.
Det är endast i ångesten jag erkänner. När den går över intalar jag mig att allt är bra.
Ljuger för mig själv. Fast jag avskyr ångesten så är det väl bra att den kommer och påminner en om att det inte är som det ska…

Jag kände det var dax att skriva av mig. Jag har besökt forumet ibland men inte skrivit.
Kanske jag borde ta mig tid till att skriva nu före varje helg för att påminna mig själv om att det finns en risk att tappa kontrollen.
Jag kommer knappast att skriva men jag borde det. Det kunde säkert hjälpa.

Hej @wildaMatilda det du skriver hade lika gärna jag kunnat skriva! Oxå haft nyktra helger men faller dit ibland och det blir för mycket! Jag måste hela tiden tänka på varje glas jag tar att jag dricker mycket vatten mm! Men sen ibland väljer jag att i kväll kör jag på och då finns inte en tanke på ångesten och morgondagen! Men den kommer med råge så fort jag vaknar upp på morgonen! Så trött på mig själv och ja nu kommer sommar sol vänner och Vin måste verkligen ha en plan för att klara denna sommar! Kram 💛