Varför kan man inte vara tacksam för det man har? Har fått ett återfall och blivit anmäld till sociala myndigheterna. Druckit i två dagar men har slutat nu och börjat äta Antabus. Min familj ska få en fin vit jul. Jag verklighen hatar mig själv men det hjälper inte. Ska kontakta AA nästa vecka efter högtiderna. Min son har gjort en stor operation och jag går och super och blir anmäld av sjukhuset. Hur lågt kan man sjunka? Nu har jag träffat botten och podden Två fyllon och en sanningen har givit mig lite nya kunskaper. Där tar man upp vikten av att inte deala med sig själv och det där med att dricka alkoholfritt är ju bara för hjärnan att få tillåtelse att gå på starkare saker. Jag har bestämt för att aldrig deala med mig själv. Just när man dealar så ger man sig själv en öppning att dricka. Mår riktigt jävla dåligt nu när alkoholen går ur kroppen. Samvetet har fått sig en törn. Har mest suttit och gråtit halva dagen av hur jävla dum man kan vara. Jag vet att det är en sjukdom och nu ska den för en gång behandlas permanent.
Steg 2 om den där guden/högre makten har fått ge mig styrka kraft och mod. Ursäkta mitt röriga inlägg. Hoppas att någon har lust att ge med en liten puff.