Hej!
(edit) Det här blev rätt långt. Hoppas ni vill läsa!
Jag har under en längre tid, troligtvis sedan jag började dricka alkohol, haft problem att kontrollera mitt drickande.
I väldigt unga år, i 14 års ålders började jag dricka.
De problem jag utvecklade i detta tidiga skede är "att inte kunna sluta" i samband med drickandet. För mig sker detta när jag bestämt mig för att det är fest! När jag festar så ska det vara all-in och kanske mer. Jag kan inte dricka 1-2 öl om jag bestämt mig för att inte göra det.
De unga åren är ändå helt ok! När jag är runt 18 träffar jag en flickvän som jag kommer att leva ihop med i 3,5 år.
Under dessa festas det självklart och jag har några tillfällen då jag flippar ur då med, men inte lika ofta.
När förhållandet tar slut så säger jag till mig själv att jag inte ska dricka för dämpa mina känslor. Detta funkar ett tag.
2007 är året då förhållandet tar slut. Jag börjar dricka efter ett tag.
2008 flyttar jag från min hemstad för att börja ett nytt jobb. Då bryter jag upp min vardag med närhet till familj och vänner.
Här börjar jag dricka mer och mer själv. Kommer särskilt ihåg att bara att städa kunde innebära några liter öl.
2009 så flyttar jag till en egen lägenhet (ej andrahand längre :)) och efter ett tag flyttar en väldigt god vän in och vi delar på boendet.
Denna perioden så dricker jag ibland, men oftast har vi fest och jag dricker alldeles för mycket och stannar sedan hemma när det är dags för utgång. Ibland dricker jag också efter att resten av sällskapet gått, själv.
Tiden går och min vän träffar tillslut en tjej på en utekväll. Vi umgås mycket alla tre men tillslut så flyttar de ihop, och jag väljer att köpa en lägenhet istället för att bo i min hyresrätt (detta var en förlustaffär i slutändan). Ibland kände jag för att vara själv.
Jag dricker ibland ensam i min nya lägenhet, ibland har jag vänner på besök, men det dricks oftast nånting.
Oftast dricker jag på helgerna, helst på fredagen för att fira att veckan är över och då blir det i alla fall en 10 33cl burkar. Ibland så dricker jag även torsdag och lördag och under dessa dagar går det i alla fall ett flak öl.
Jag älskar öl, det är supergott! Dricker väldigt sällan starksprit. Trots att jag samlar på absolut flaskor. Har en rätt grym samling här hemma.
tiden går, och när jag åker hem för att träffa mina gamla vänner blir det självklart fest, och jag brukar bli "fullast" - yeeey.. Jättekul, undrar hur många gånger jag ringt till alla dagen efter och undrat vad jag gjort och om det var en kul kväll. Jag kommer oftast inte ihåg mer än början.
Minnesluckor har jag alltid fått av dricka stora mängder alkohol. Jag får oftast värre baksmällor pga detta med, ältande, ångest, osv...
Många i min omgivning börjar bli oroliga, särskilt mamma, men jag får "gliringar" från andra håll med.
Vid en resa tillbaka till min nya hemstad får jag en riktigt panikångest attack (tror jag) samtidigt som jag var bakis, allt bara blev tyst, blått, och mitt hjärta rusade under några minuter. Helt sjukt. Dock dricker jag som "vanligt" igen rätt snabbt om jag inte minns fel.
2012 efter semestern så har jag en riktigt tung period, jag kommer inte ihåg vad som utlöste detta, men jag tror inte det var semestern där jag drack 20/21 dagar - var skitstolt över detta!!, iallafall, jag får en generell ångest samtidigt som det som oftast fungerat skitbra, jobbet, också började bli tungt.
Jag mådde skit i månader, och insåg till och med att mitt vanliga helgdrickande inte kunde bota denna känslan, det blev inte ens bra då, jag kunde inte slappna av. Dock slutar jag inte helt dricka.
Tar kontakt med min chef, som var super. Hjälpte mig att finna rätt väg (tillslut, lång historia bara det), och jag påbörjade en behandling med medicin(antidepp) och KBT terapi i början av 2013. Fick även en karta sobril (kommer tillbaka till den nån gång, finns kvar än idag) kommer ihåg att jag var så orolig att jag ta sobrilen i början, men att jag ändå försökte räkna ut när jag kunde ta en öl om det var fredag. Kanske nån annan dag med. I vilket fall, fortsätter festa, men kan nu ju skylla på att det är medicinen som gör att jag tappar kontrollen!! -yeey igen.
Detta är en tung period, och det tar lång tid innan jag hittar glädjen igen.
2014 går bra, nya året börjar med en minneslucka såklart, men ja, mycket bättre generellt.
Jag börjar även träffa en tjej. För första gången sedan 2007. Vi har dock ingen stadig relation då det är känsligt då vi även jobbar ihop och hon är i en process att avsluta sitt förra förhållande. Detta gör att jag tvekar, tvekar jättemycket. Men jag dricker på!
Jag börjar även dricka alla dagar i veckan nästa då jag även reser till jobbet som nu är utomlands. Långa arbetsdagar, middag och några öl med kollegor, är dock väldigt noga att inte dricka för mycket så jag mår dåligt dagen efter, det hände nog bara en-två gånger.
Jag skäms för mycket för det, jobbet är ju på nåt sätt ett ställe där jag trivs, och har gjort en super karriär. Jag började med den lägst värderade tjänsten och har idag en väldigt fin position!
Till semestern 2014 slutar jag äta min antidepp, går skitbra! Alldeles för mycket drickande, och det där med att det är den medicinen som gör att jag inte kan dricka funkar inte riktigt längre. Har en riktigt fylla med kollegor och även en kollega som är intresserad av mig som bor här med. Tydligen hånglade vi. Kommer inte ihåg än idag. Detta var inte bra för mitt "ej stabila" förhållande... Skäms som fan, och aldrig tagit tag i problemet.
Dricker i alla fall varje vecka, inte varje dag men. Här introducerar jag också min vita dag i veckan, söndag. Det har jag hållit superbra genom åren, inget supande utom i väldigt speciella tillfällen (kommer nog tillbaka till det här med speciella tillfällen nån gång)
2015 - nytt år, kommer inte ihåg alla fyrverkerier vi köpt, va en jävla laddning men ja, kommer faktiskt ihåg tolvslaget, och att jag gick hem nån timme senare.
Är också perfekt att bo i ett land där man kan köpa öl jämt! Lite dyrare på kiosken, men vafan jämfört med hemma är det ju helt ok.
Har en tung period i början av året och självmedicinerar med alkohol och johannesört. Tror faktiskt johannesörten hjälpte.
Semestern är rätt tung, riktig fylla 3 kvällar, med minnesluckor och urspårning som följd. Vissa dagar blir det en öl eller två.
Jag kommer inte ihåg många timmar av min 30års fest. Eller min kompis 40års fest.
Åker tillbaka till mitt nya hem (vet att det blir lite rörigt med vad som är hemma).
Dricker varje helg (mycket), och de flesta veckodagarna (litet). Superkombo= viking drickande OCH kontinentdrickande!! Jag dricker oftast själv, är alldeles för rädd att gå ut o göra bort mig.
Nu i onsdags hade vi avslutning för mitt projekt som startade i början av 2013. Jag brydde mig inte om att göra bort mig. Nu skulle det bli fest.
Och det blev det.
Nu har jag också sedan en tid ett seriöst förhållande med hon jag träffade för ett tag sen.
Blir i alla fall en skön middag, kommer inte riktigt ihåg när den slutade men var nog runt 10 glas vin. Sen gick vi vidare, jag vill bjuda på en barrunda.
Vi gick till baren över gatan. kommer inte ihåg hur detta slutade. Däremot när jag vaknar har jag svaga minnen (trots blackout) större delen av kvällen, att jag och en annan kollega gått på strippklubb. Jag kommer ihåg att jag inte gillade detta, visste att min flickvän inte skulle acceptera det. Jag väljer att berätta för min flickvän att jag inte gick till jobbet på torsdagen. Det var första gången. "jobbade hemma" några timmar och ringde in på möten (helt OK! men inte pga detta såklart.)
Jag svek mig själv. Men jag svek min flickvän. Jag har haft den värsta helgen i mitt liv. Vi har rett ut att inget hänt nu med hjälp av min kollega som hade minnen kvar, och att min spärr för det i alla fall fanns (även om jag var där så blev det ingen hora iallafall). Det känns bra. Men detta är en väckarklocka som jag lyssnar på.
Jag valde att inse att det är att jag inte kan hantera alkohol, är alkoholist, har alkoholproblem, vad som. Jag kan inte leva ett liv där alkoholen skadar mig själv. Och andra. Det finns säkert många som har varit i liknande situationer, har läst som fan här på forumet, tacksam för alla som finns här.
Dock vet jag inte vad som är vägen ut för mig. Den måste jag finna.
Ska träffa en läkare här imorgon så får vi se. Dricka ska jag inte, men hur jag tar mig dit vet jag inte just nu.
Har inte druckit sedan i torsdagsmorse kl (ca) 0300. Därför räknar jag som många andra, att sedan i fredags den 27/11 2015 har jag ikväll varit utan alkohol i 5 dagar. Har avgiftningssymptom. Men jobbade idag. En riktigt skitdag på jobb med, men idag har jag inte kurerat den med några öl!
Nu dricker jag en jättegod julmust.
Jag kommer fortsätta skriva och det blir kanske långa inlägg igen.
Kram på er!

Pippilångstrump

jaa vilke resa du gjort - du har verkligen kämpat och nu kommit till insikt att nu går det inte längre liksom vi alla här. Super-bra att du varit utan a i fem dagar - respekt ! Att du skall till doktor i morgon är ju också så bra - berätta ärligt om din situation och mörka inget .. Ta emot all hjälp du kan få så du klarar den här första tiden lättare ... Jag har fått stor stor hjälp av forumet och läser flera gånger varje dag. Det har hjälpt mig att hålla mig nykter fast jag haft ett enormt sug till och ifrån. Läsningen här har hjälp mig att låta bli när jag har varit så nära.... Det skall bli roligt att följa dig på din resa och vi kämpar alla tillsammans ! Kram från Pippi

Leverjag

Vilken summering! Ja, det långvariga drickandet leder ju bara en väg. Vi blir beroende. Starkt. Du har tagit dig igenom en del av den värsta tiden och du verkar ha bra insikt om vad A gör med dig och ditt liv. Hoppas mötet med läkaren gav något.

Lycka till! Vi ses :-)

Det har gått både bra o dåligt. Är fortfarande nykter, strax dag 7! Sjukt jobbigt när spriten går ur, och alla tankar kommer.
Läkaren försökte hjälpa, och jag ska få svar på mina prover imorgon... Lite ångestladdat men så är det ju.
Däremot har jag inte hittat någon specialist ännu. Verkar inte helt lätt då jag inte pratat språket här där jag bor.
Ringde till AA idag. Ska testa det med. Nästa steg är också ett möte med "socialen", det är dom som kan rekommendera behandlingshem. Vill helst hem till Sverige, får se hur det går.
Värst av allt är att min flickvän kommer hit imorgon. Jag vet inte hur jag ska ta det... Jag älskar henne, men jag tror hon bryr sig mer om mig än om sig själv... Så svårt. Vi får prata om vad detta innebär, men hon måste tänkta med hjärnan och inte hjärtat bara.
Har också pratat med kyrkan igen, superbra att dom finns över hela världen!

Ha en skön kväll
Henrik

Ebba

Jag får en stark känsla av att det kommer att gå bra för dig!

Din historia känns väldigt lik min på sätt och vis, jag känner igen mig i din beskrivning av dina erfarenheter av alkohol och hur det kan bli och har blivit.

Du skriver så ärligt om vad alkohol har gjort med dig och du ser tillbaka, du förmildrar och förminskar inte problemet utan konstaterar hur det faktiskt har varit.

Det är så himla bra.
Att vakna upp och se sanningen är den bästa bensinen på färden mot äkta förändring anser jag (pga att det var vad som hände mig....)

Det krävdes en rejäl "smäll" för att jag skulle vakna och lyckas ta mig ur det hela och idag är jag så innerligt glad att det som hände hände och att jag fick ännu en chans...

Jag förstår att du har det tufft nu och kanske är rädd och orolig men jag blir så lycklig faktiskt av att läsa om allt du satt igång för att ta och få hjälp.

Jag lovar dig att ditt liv kommer bli helt fantastiskt mycket enklare om du vill och kämpar för att få bort alkoholen ur det.

Alkohol är för många av oss en jävla skurk som stjäl oss från vårat sanna jag och sabbar våra liv och vårt välmående.

Ta tillbaka dig själv från alkoholen nu, det går och det är så värt det.

Jag önskar dig ett stort varmt lycka till på färden bort från alkoholens fångenskap.

Jag kommer att ta tillbaka mig själv. Jag ska vara kvar. Alkoholen ska bort.

Detta forumet är grymt!
Henrik

Leverjag

Håller med Ebba, boink!

Jag uppfattar att du har sådan självinsikt och nu förstår att den felande länken i ditt liv är alkohol. Ta en dag i taget. Jobba långsiktigt med att må bra, så löser sig det andra på vägen. Fatta de större besluten nör du är nykter och mår bra igen.

Hejar på dig och ditt återtag av det som är DU.
?

Hej, 8 dagen!
Ikväll kommer flickvännen, ser framemot helgen.
Var på mitt första AA möte idag. Intressant, men jag är inte helt inne i det än.
Mest förvånande är ju att det är "normala" människor och berättelser som jag kan känna igen mig i.
Det blir fler gånger men just nu behöver jag vara jag.

Ha en trevlig kväll!

Fick även svar på mina prover idag av läkaren. Inga dåliga värden förutom kolesterol. Det är ett både bra o dåligt besked, såklart tycker man ju inte att det är så dåligt då ändå. Men pratade med läkaren om vad som påverkar värden etc. Hade även högt blodtryck. Troligtvis pga rökningen. Rökt som en skorsten ändå på sistone...
Nu har jag en sån blodtrycksmätare på mig tills imorgon så får vi se resultatet på den senare

Ha en trevlig kväll!
Henrik

Hej alla,
Händelserika veckor för mig sedan mitt avslut med alkoholen.
Har haft riktigt tråkiga tankar, vilket resulterade i ett akutbesök samt 2 dagar på psyk.
Klarade inte av att stanna på psyk, det var alldeles för starka intryck. Däremot har jag fått en läkare på beroendekliniken från samma avdelning. Det känns bra. Nu är jag i Sverige igen och har träffat en alkohol terapeut. Detta leder troligtvis till en internatbehandling här hemma med start redan till veckan... det känns tungt att missa jul med familjen, men det är en fantastisk chans.
Bor hemma hos flickvännen nu, hon tar enormt ansvar... det är också tungt.
Ha en skön helg!

Ebba

Tack för uppdateringen.
Jag har tänkt på dig och undrat hur det har gått.

Det är rätt vanligt ska du veta att vi som slutar upp med att dricka och vaknar upp "i spillrorna av oss själv" och plötsligt ser klart, brakar ihop och får lov att besöka psyk eller akutpsyk.

Det hände mig också och nu i efterhand är jag tacksam att mitt korthus blåste omkull.
Jag har nu i 1,5 års tid ägnat mig åt att bygga upp mig och känner idag att jag står stadigt och det är helt fantastiskt.

Det går.
Jag blir glad över att höra att du väljer att se internatbehandling som en chans.

Jag har träffat många som i efterhand anser att det var det bästa som kunde hända dem.

Att liksom komma iväg, befinna sig i en miljö man inte har en relation till och kunna få lite distans till allt.

Jag hoppas innerligt (om det blir internat ) att det jobbar kloka och kunniga människor där som ger dig bra verktyg att gå vidare i livet stärkt och utan förgöraren alkohol.

Tack för att du delar med dig.
Jag önskar dig ett stort lycka till!
Kom ihåg: det kanske är jobbigt nu men det kommer inte vara såhär för alltid.

Kram Ebba

Hej!
Nu har det gått en tid sedan mitt första inlägg här på forumet, och det har hänt massor i mitt liv.
För snart 16 månader sen mådde jag skit och ville inte leva längre.

Jag har tagit itu med massor av saker sedan dess: bor i Sverige igen, bytt jobb, är särbo, slutat röka (dock fyller snus den funktionen just nu)
Ser att jag skrev att jag måste hitta min väg, och jag har under denna tid testat många olika saker, internetbehandling här, internatbehandling (12 stegs), AA, terapi (psykiatriker, alkoholterapi samt KBT), medicin (naltrexon/revia och baklofen, anti-depp)

Idag mår jag rätt så bra! Det har nog varit mitt mål hela tiden att "må bra igen", att hitta glädje, att kunna hantera livet på ett hälsosammare sätt.

När det gäller alkoholen så har jag druckit vid några tillfällen under den här tiden, aldrig några mängder och vid sociala tillfällen.
Just den här meningen är svår att skriva då det såklart finns olika sätt att se beroende och vilket otroligt känsligt ämne det är gällande "kontrollerat drickande / avstå helt".
Det jag vill belysa med mitt inlägg är att det finns massor av olika vägar att ta sig ur destruktiva beteenden och det gäller att hitta den som är bäst för just dig, det är inte svart eller vitt, eller en väg som gäller.
Jag har lärt mig något överallt och samtidigt varit lyckligt lottad att kunna prova alla dessa alternativ...

Det jag inte trodde när jag skrev mitt första inlägg, eller det jag ser i svaren på mitt inlägg är att det blir bättre!
Så jävla svårt att se då, men kämpa på, det gör jag :-)

Ha det gott allihopa!

Jaha då var man tillbaka här. Mitt senaste inlägg för 3 år sen!
Tyvärr har jag valt att gå tillbaka till destruktiva vanor - jag har tillåtit mig själva att tänka att jag inte har problmen kvar och då börjat dricka på ett mycket dåligt sätt igen, jag har börjat dricka i min ensamhet , rätt stora mängder (7-8 öl) på fredagskvällen för att orka med ett stressigt jobb.har varit och festat med mina kompisar och det gick sådär kan jag väl säga... Minnesluckor, spyor, osv. Som tur bara några få gånger, men ändå samma beteende som tidigare. Min veckokonsumption är rätt okej på i snitt 10-14 öl, men tyvärr väldigt koncentrerat.
För två veckor sen krashade jag, är sjukskriven på grund av stress. Men det kan också bero på min oförmåga att prestera när jag är inne i detta igen... Känner sån otrolig stress, mitt blodtryck är skyhögt och sömnen är borta. Vilket gift alkohol är. Slutade även snusa efter en dålig bakfylla för 4v sen, men har trillat dit igen - trodde min depp berodde på nikotinet (kan ju ha inverkat en del). Nä nu snurrar massa tankar i huvudet och jag vet inte vad jag ska ta mig till riktigt. Hoppas ni har det bra!

Javelin

Välkommen tillbaka! Det viktiga nu är ju att du faktiskt stannat upp och reflekterar över det som sker. Du är här och har dessutom din tråd att falla tillbaka på, det är ju ett facit till dig själv. Sist mådde du bra och det kan du göra igen! Bra att du hittade hit igen! ?

Tackar Javelin! Dagarna rör ju sig ändå och alkoholsug har jag inte direkt. Däremot många tankar osv.
Det är väl så i början av en nykter period!
Fortfarande hemma från jobbet och väntar på att syrran ska hämta hunden jag lånat i några dagar.
Ha de gott,

Det är skitsvårt att tänka positivt när allt känns skit, men man kan prova att åtminstone tänka neutrala tankar.

Istället för ”allt är skit” kan man tänka ”det är som det är”. Inte lägga någon värdering i det.

Det låter asflummigt, men faktum är att forskning har visat att negativa tankar förstärker nedstämdheten så att man mår ännu sämre.

Hjärnan är helt fantastisk, men just nu behöver din hjärna läka.

Ett yotubetips:

https://youtu.be/1Q60CgGeG7g

Är inte bara fantastisk utan plastisk. Nya tankar är som rännilar med vatten längs en bergvägg, när man tänkt dem flera gånger så tar de automatiskt den nya vägen.
Ha en fin kväll!

Tack för erat stöd, andrahalvlek och se klart. Ångesten är enorm - jag googlar gör mycket och jag tror just nu jag lider av alkoholabstinens... högt blodtryck är tydligen vanligt vid detta tillstånd. Samt ångest och ångesten och oron är så sjukt stor... är hos mamma som fyller år men känner mig bara ivägen...
ha de gott,

Tack för erat stöd, andrahalvlek och se klart. Ångesten är enorm - jag googlar gör mycket och jag tror just nu jag lider av alkoholabstinens... högt blodtryck är tydligen vanligt vid detta tillstånd. Samt ångest och ångesten och oron är så sjukt stor... är hos mamma som fyller år men känner mig bara ivägen...
ha de gott,

När ångesten är för stark för mig är bästa sättet att gå ut och springa. Ösa järnet så svetten lackar. Då känns det som jag verkligen ger utlopp för ”flyktkänslan” som ångesten ger mig. Efteråt är jag mycket lugnare.

Första veckan nykter sprang jag varje dag 3-4 km.

Kämpa! Det blir lättare för varje dag. Sikta mot målbilden.

Jag grubblar mycket, känner att mitt återfall har funnits med mig iallafall o ett års tid nu. Kanske runt 20 glas i veckan med en topp på fredagskvällarna med 8-10 glas. Detta har varit mitt sätt att hantera ensamhet och stress. Då genomgått en behandling tidigare känner jag igen de tecken som finns: jag kan dricka normalt (funkade ett tag), jag har kontroll (tydligen inte), ... är orolig vad min arbetsgivare kommer att göra av detta, jag skyller ju min situation på stress (delvis rätt). Det positiva är att jag idag är 14 dagar ren och blodtryck är på väg ner!