Forum för anhöriga

Jag minns en lärare i högstadiet, och jag minns att han sa "Om ni bara minns en sak av vad jag sagt, så minns nu detta: OM ni någon gång i livet råkar ut för en alkoholist, så är det bästa ni kan göra för honom/henne och er själva att bryta med dem". Nu sitter jag här tacksam för det rådet, även om jag säkert hört det senare också så sitter de orden kvar som någon slags bekräftelse att jag gör rätt. Min kära syster, min bästa vän genom åren, gick och blev alkoholist i 40-årsåldern.

Hej!
Jag vet inte längre vad jag ska ta mig till, mår så dåligt.

Min pappa har druckit i tre års tid. Han har druckit i smyg när han varit ensam hemma och han har varit en mästare på att ljuga om det. I alla tre år har han ljugit när vi i familjen frågat om han druckit och han har alltid haft förklaringar till varför han låtit sluddrig på rösten, varför han varit trött osv. Han har dessutom alltid skött sitt jobb.

Så, bakgrunden är den att jag separerade från en våldsam, manipulativ alkoholist för 1,5 år sedan medan jag var i slutet av graviditeten med vårt tredje barn. Han träffar barnen regelbundet varje vecka men kan inte låta bli att dricka när de är hos honom. Myndigheterna vet om detta men kan inte hindra barnen från att fara till honom, och det vill jag inte heller, men jag vill minska på tiden de är hos honom. Han manipulerar dem så att de mår väldigt dåligt. De får inte mat hos honom, de har inga sovtider. Mellanbarnet somnar varje kväll på soffan framför tvn.

Det har snart gått två år sedan jag reggade mitt konto här. Det har varit som en berg och dalbana, och jag har mått dåligt. Jag har haft ångest och depressioner. Nu är det bättre.

Jag är 26år och har nyligen (för en vecka sen) flyttat ihop med min kille, han är 39år.
Vi har dejtat några månader, alltså haft distans förhållande i ca 2 månader och nu har vi flyttat ihop, eller han har flyttat in hos mig.
Jag har vetat om att han dricker mycket, men jag har trott att de är när han väl dricker, alltså vid fest.
Men denna vecka han vart hos mig har han vart full hela veckan, han har ungefär druckigt 3,5L starksprit och jag vet bara inte hur jag ska bete mig..

I måndags fick jag min mamma inlagd på sjukhus så hon uppträtt väldigt förvirrat under en längre tid, samt att hennes högra öga pekade in mot näsan vilket resulterade i att hon var tvungen att blunda med det ögat för att kunna se något.
Hon har druckit hårt i flera års tid och jag trodde att hon fått en hjärnblödning men röntgen visar inget sådant utan dom misstänker att hon fått en alkoholbaserad skada på hjärnan, skulle vilja komma i kontakt med någon som kanske har erfarenhet från något liknande för jag behöver prata med någon känner jag☺

Har läst en del böcker om medberoende men känner att det är dags att färska upp minnet. Tar tacksamt emot era bästa tips på böcker som fokuserar på att släppa kontrollen/ kontrollbehovet
Jag behöver lära mig att sätta mig själv och mitt mående i första hand

Hej,

Detta blir ett längre inlägg. Hoppas ni orkar/har möjlighet att läsa hela och komma med tips. Jag vet verkligen inte hur jag ska ta mig an detta rationellt..

Jag levde med en alkoholist i ca 2.5 år och 10 år innan det . I alla fall så ställde jag ultimatum dricker du en droppe till så vill jag du flyttar, vilket skedde. Han har nu bott i egen lägenhet i 3 månader. Jag har pendlat med mina känslor panikångest å gått hos psykolog, men har inte ångrat mitt beslut. Har inte bråkat sedan vi bröt. Har en dotter på 11 ihop. Det var hon som ville vi skulle bryta. Hon är hos pappan bär jsg jobbar funkar rätt bra.Hans drickande har inte eskalerat tvärtom..jag slipper ju allt bekymmer omkring alkoholen som det vållar.

Kortfattat är jag 30 år och har familj och 2 fina barn.
Min mamma har i alla år varit alkoholist och jag fick nog av alla lögner svek och hennes beteende så jag satte ner foten efter att jag försökt hjälpa henne men hon bara ljög. jag bröt helt med min mamma!
Mina systrar hade redan gjort det och jag inser nu vilken befrielse och lättnad.
Jag mår så enormt mycket bättre.