skrev Flarran i Promillebikt

Vad åt jag för nåt till frukost egentligen, det sitter jag nu och funderar på här vid min gamla dator. Kan inte komma ihåg vad det var. Men minnet är ju inte det bästa då sånt även påverkas av dystymi eller lite svårare form av depression vilket jag har läst mig till i litteratur och på nätet. Måste nog ha missat frukosten helt eller åtminstone delvis, då jag då inte alls kan minnas vad jag kan ha ätit.

Tog då vad det nu ska tjäna till min morgon-medicin för blodtrycket och en lugnande beskedlig tablett som jag har utskrivet sedan lång tid tillbaka. Ja, just det. Det blev nog faktiskt bara ett par kokosbollar, liten päronsaft och resten av jordnötsbågarna som jag hade kvar i en påse, tror jag. Men är inte säker på saken, för det slank nog ned en del sallad av bara farten också då glasburken i kylen är borta. Sedan somnade jag tydligen som en klubbad säl och har nog sovit i en fyra timmar utan störande drömmar på en enligt experter helt fel tid alltså.

Så har det då alltså blivit dags för lunch igen och tror att det får bli en färdigrätt som jag värmer på i min mikro då mina krafter och energi inte räcker till några större stordåd i skrivande stund. Känner mig värdelös som inte kan fungera som vanligt folk och ens komma ihåg vad jag äter utan bara går på ren magkänsla när det gäller att fylla på med bränsle så att jag kan leva och andas ett tag till med en timme i taget som det ofta väl handlar om. Höstdepressionen har verkligen kopplat greppet om mig och inget som lindrar finns att tillgå. Den medicinska vetenskapen har ju inte kommit så långt som de väl ofta vill ge sken av.

Nu börjar jag gnälla igen och skriver sånt som jag väl borde hålla tyst om. Men gnäller och gnyr det gör ju även de minsta människor som aldrig ens alltså har hört tals om sådana saker som alkohol. Minns att min mor ibland berättade att jag som litet barn var så tyst och glad. Fick jag bara min nappflaska med välling så jollrade jag visst förnöjsamt och var glad och nöjd. Borde kanske köpa ett paket med frukostvälling när jag om Herren så vill ger mig lite energi till att gå utanför dörren för att handla här i mitt kvarter senare idag eller när det nu blir av.

Solen skiner just nu lite blekt utanför mitt fönster, sju grader varmt är det och hade jag haft ork så skulle jag inte suttit och skrivit en massa tok utan varit ute och njutit av denna tydligen underbara höstdag som väl positiva människor skulle ha sagt. Men det går väl fler tåg så att säga kan man tänka. När jag var riktigt ung och jobbade på ett kontor då viste jag inte vad jag ville göra utan gjorde bara det jag måste för att kunna existera fram tills nästa lön hade kommit in på mitt konto och så gick det på tills mitt helgdrickande blev vardagsdrickande.

Man ska njuta av livet har jag hört och om man kunde lära sig att göra det så vore det väl helt underbart. Har tydligen tröttnat på musik nu också, då jag inte lyssnat på sådan på flera dagar. Minns när jag var liten grabb och innan jag förstod att musik kan vara kul att lyssna på ibland. Då kunde jag inte förstå vitsen med att spela grammofon som farsan gjorde jämt på den tiden. Jag tyckte att musik är väl ingenting speciellt, för det var ju bara något som lät och skramlade en stund och sedan blev det bara tyst.

Kanske hade jag rätt i det fast jag väl bara var en fem år då jag konstaterade att musik är väl inget att samla på då det ju bara är som luft och finns just i stunden då man lyssnar och andas. Kommer ihåg att min gamla mor hade en lågmäld humor och roades av en rolig historia som gick ut på att någon i nåt sammanhang hade sagt ord som att - Du är som luft för mig, och tyckte att slutsatsen om att det ju betydde att det handlade om att något var livsviktigt då var lite lustigt i sig. Det här att vara alkoholfri är livsviktigt på sikt men för en trött och nedstämd dystymiker med tunga tankar kanske inte alltid så värst lustigt.

Nu har en färdigrätt snurrat runt i mikron, så nu blir det fest på denna och kanske finns det mjölk kvar i kylen så då blir det ju en liten fest i miniatyr här i mitt kök. Kanske skulle man ta och titta lite på tv, men det är väl bara samma gamla skräp som går runt, runt och visar samma gamla strunt. Nyheter har jag då slutat att titta på för sånt gör då ingen människa glad. Förresten, @eling det var då kul att du skrev några rader, sånt uppskattas då kompis.

Ha det gott!


skrev paniken i Det är dags nu - ska vi följas åt?

@Utmaning2022 helt ok att du frågar , japp brukar ha ca 2st vita perioder per år tillsammans med min man och dom är alltid riktigt sköna. Jag vet och har vetat i många år att vår konsumtion på helger , ledighet och semester inte ligger på en hälsosam nivå. Den här perioden inleddes efter en semesterresa och var planerad, grejen är att jag har panikångest och är väl medveten om att den blir så mycket värre när jag druckit flera dagar/ veckor i rad. Jag börjar oroa mig för den redan innan resan är slut och vad händer ? När vi kom hem fick jag världens panikångestattacker så klart ….. kände verkligen , aldrig mer , som man tänkt 1000 gånger innan men den här gången kändes annorlunda på något sätt. Jag började plugga alkoholkunskap, i alla former och forum jag kan komma över och det skrämmer skiten ur mig . Signade upp mig här och på appen Cairy och började med självhjälpsprogrammen. Har ingen som jag kan dela detta med till 100% min man är underbar mot mig i allt när det gäller mitt mående och min ångest men han har inte 1 spår av ångest i kroppen och delar absolut inte min åsikt om vår konsumtion, han (det gör jag med tyvärr) jämför med många i vårt umgänge osv…. Jag har ingen speciell strategi till helgen bara känslan av att jag inte vill dricka än….Tack för din pepp, tänk om man ändå kunde skriva direkt medd som man kan i appen 🌸kram


skrev Utmaning2022 i Det är dags nu - ska vi följas åt?

@Sweden092 Tack 😊
Bra! Nu har jag två mantran om det blir jobbigt i em:
”Aldrig första klunken” och ”Hur vill jag må imorgon bitti?”

Och heja dig - inget A sedan 24 oktober!! 👏


skrev Utmaning2022 i Det är dags nu - ska vi följas åt?

@paniken Tack snälla ✨🙏🏻
Jag är så tacksam för henne. Det är en fd kollega som jag av någon anledning öppnade upp för och det visade sig att hon har varit på en liknande resa som mig!! Jag tror att jag hade det på känn, vi är väldigt lika.
Hon är ett ovärderligt stöd och den som tipsat mig om mottagningen jag nu vänt mig till.

Har du någon du kan öppna upp och berätta för? Känns SJUKT läskigt innan man gjort det men de flesta upplever jag blir otroligt ödmjuka och vill genuint hjälpa.
Jag har berättat för henne, min syster och min absolut närmsta vän. Och min man då men han vill ju inte låtsats om något… 🙄😢

Förstår att den kommande helgen känns som en prövning. Har du lagt en strategi?

Jag tror på dig och hejar på dig!! Är lite tokigt att man inte kan skriva direktmeddelanden här och peppa lite extra när man vet att nåt jobbigt är på gång.

Hur menar du att din paus tog slut? Hade du som mål att vara vit fram till 1/11 och vet inte om du vill fortsätta helt utan? Om det är okej att jag frågar ✨

Kram och ha en fin tisdag ♥️


skrev Sweden092 i Det är dags nu - ska vi följas åt?

@Utmaning2022
Är de inte en fantastisk känla? 😄✅

Nästa gång du känner suget svara då på denna fråga..

Hur vill jag må imorgon bitti? :)

Vill du må som imorse så skippa alkoholen och ta en god kopp the/kaffe och rå om dig själv och känn dig stolt 😄✅

A behövs inte jag har klarat mig med dessa enkla tankar upp hit o sista glaset togs den 24 oktober 😄❤️

Desamma o kämpa på !
Jag tror på dig 😀
Kram ❤️


skrev Miomi i Toxisk relation

Min vuxna son kraschade för några år sedan i sitt narkotikamissbruk. Han har nu varit ren i cirka 2 år med ett par återfall.
Jag valde att betala hans räkningar i ca ett år, han fick sedan bo hemma gratis i ett år.
Under tiden han bodde här använde han våra grejer som om det var hans egna. Tog mat som vi skulle ha till middag ur kylskåpet. "Lånade" mannens hygienprodukter utan att lämna tillbaks. Rummet han bodde i var kaos när han flyttade ut. Han lagade ofta mat utan att städa efter sig. Städade varken sitt rum eller toaletten.
Vi bet ihop för det är lite så vi gör i den här familjen.
När han flyttade hjälpte vi honom med allt. Jag handlade en del åt honom och skrev även på ett samlingslån så att han skulle få ett samlingslån.
Nu har han jobb och lägenhet och har även sökt in på högskolan.
Mission completed typ...
Saken är att han uppför sig totalt respektlöst och nonchalant mot både oss och sina syskon. Lånar pengar och ber om tjänster men visar inte minsta tacksamhet. Inte ens ett grattis-sms på syskonens födelsedagar. Ibland är det ok att umgås med honom men ibland är han bara provocerande och jobbig.
Han hör bara av sig när han behöver något.
Helt ärligt så ger den här relationen absolut ingenting! Både jag och hans syster har kommit fram till att vi nöjer oss med småsmulor. Skulle han någon gång komma ihåg vår födelsedag så blir vi jätteglada!
Så här ska det inte vara! Han har visserligen ADHD men jag börjar känna att det mer handlar om otrevlig personlighet och egoism.
Jag orkar inte ha den här relationen som är så totalt ensidig, och inte resten av familjen heller.
Är det någon här som valt att bryta med ett barn och varför i så fall? Har det känts lättare/svårare efteråt?


skrev paniken i B-PEth

@lotteriet Välkommen hit, nu har du tagit ett steg i rätt riktning för att du själv vill,bra gjort. Här inne har du en stor trygghet om du orkar och vill. Du hittar en uppsjö av kunskap, erfarenhet, livshistorier, kloka råd, pepp och stöd. Ge dig själv en längre paus från A, det är inget man ångrar, aldrig och man kan ju alltid avbryta, så inget att förlora. Finns ett bra självhjälpsprogram och ett nummer att ringa om det krisar. Lycka till , önskar dig en bra A-fri tisdag.


skrev B.Å i Hur blir man av med denna fruktansvärda skam

@Flarran tack så mycket kompis, så glad jag blir för din omtanke 🤗

Jag ska nog göra som du säger, boosta upp mig med vitaminer och även frukt. Det börjar bli riktigt tråkigt att vara sjuk nu.

Ha en fin dag ❤️


skrev paniken i Det är dags nu - ska vi följas åt?

@Utmaning2022 Grymt jobbat av dig!!!! och vilken ynnest att ha en av sina vänner att kunna ringa till i sådana situationer, blir riktigt avis på dig , skulle jag gärna oxå haft i mitt liv. Min 1a STORA prövning kommer till helgen då vi både skall iväg och skall ha festligheter hemma. Min planerade paus från A tog eg slut den 1a nov men jag ville inte ha med A att göra då, låt mig känna så även nu på fredag....... Önskar dig en skön A-fri hösttisdag, kram


skrev paniken i Tillsvidare 2.0

@Ny dag Grymt jobbat, 83 dagar , hänger på, är visserligen bara på 44dgr :) Min 1a STORA prövning kommer till helgen då vi både skall iväg och skall ha festligheter hemma. Min planerade paus från A tog eg slut den 1a nov men jag ville inte ha med A att göra då, låt mig känna så även nu på fredag....... Önskar dig en skön A-fri tisdag, kram


skrev eling i Promillebikt

@Flarran hej, vill bara "avslöja" att jag brukar vara inne här och läsa din dagbok. Jag uppskattar att få ta del av den 🙏 Jag har dock inget att tillföra så därför skriver jag oftast inget. Hoppas du får en bra dag 💚


skrev paniken i Förstört liv

@ledsen111 Hej & välkommen hit! Om du orkar och vill ha en förändring så ge dig själv tid att orientera dig här inne . Finns så mycket att upptäcka, kunskap, erfarenheter och livsöden att tillgodo göra sig medans man kommer till insikt med vad man själv vill ta för beslut i sin egen relation till A. Lycka till , var snäll mot dig själv och ge dig själv en A-fri paus i present .kram


skrev Molnet i Nya Given..

@Lonely Man Grattis bra jobbat!Sköna vinster.Och som du beskriver kan man inte bara ta bort A.Man måste lägga till något nytt i sitt liv .Fila lite på sina dagliga vanor.Och hitta nya nyktra aktiviteter att roa sig med.Tristess & inre oro är känslor som jag tagit återfall på tidigare.


skrev Flarran i Promillebikt

Det är mycket obearbetad sorg, ångest och saknad samt framtidsoro kryddad med en del allmänt missnöje som man tycks ha trängt undan med alkohol upptäckte jag nyss när jag vaknade plötsligt efter att ha sovit i drygt en och en halv timme. Tänk att det var som att vara tillbaka in i en tid fylld av oro för min mors psykiska sjukdom och om vad som skulle kunna hända om jag plötsligt skulle bli lämnad lämnad ensam kvar i denna värld efter att hon kanske skulle vara borta om hon då inte fortsatte med sin medicin för att kunna existera. Tacksamhet för att inte ha någon som är beroende av ens existens det är jag då en stund som denna.

När jag vaknade denna tisdag var paniken inom mig så levande en stund och ensamhet och känsla av stark meningslöshet vällde över mig. Men nu när jag är nykter och alkoholfri så kan jag ju bättre placera ett sådant känslomässigt minnesanfall. Men nog kändes det som att det skulle ha behövts en rejäl berusning för att slippa må som man gör i stunden efter att jag vaknat till för en stund sedan. Hjärnan kan då spela en inte så värst lustiga spratt ibland när man minst kan ana. Men det är ju så det är och med största sannolikhet förblir fram över, och man får väl ta drömmen för vad den var.

Det var en dröm och väl kanske en varning om min sårbarhet och att jag känslomässigt behövdes att ruskas om under ordnade former. Tänk för bara drygt ett år innan jag började att skriva en massa tok på detta eminenta forum så höll jag då verkligen masken så att då inte många här i världen väl nog riktigt kunde förstå hur jag kände och mådde. Skådespelartalang tycks man då ha. Skulle väl logiskt sett behövt en bra psykologkontakt och fått tala ut när jag mådde som allra värst. Men blev ju då av den svenska välfärdens sjukvård och psykiatrins experter i stället bara lämnad åt mitt öde liksom.

Då förstod jag att det finns bara en som kan få mig att gå nyktert vägen fram och det är jag själv med min egen beslutsamhet att aldrig ta den första slurken med alkohol om jag inte vill hamna på ruta ett igen. Kan ibland läsa om hur många säger sig vara så lyckliga så som ny-nyktra och hur underbart det är att vakna nykter var morgon och att allt bara bli bättre dag för dag liksom. Måste väl säga att jag ofta betvivlar att det är helt sant som en del beskriver det som de talar om. Men vem vet...

Kanske kommer jag också fram till något som kan likna en känsla av lycka eller åtminstone ett stilla inre lugn en dag nån gång i framtiden. Men nu känns det allt lite tröstlöst att vara en trött dystymiker med även en del fler knepiga psykiska störande inslag att dras med dagligen och kroppsliga problem som väl är en delfaktor till varför jag vaknar med kanske inte extra högt blodtryck var gång, men med en inre känsla av att det inte vore så dumt att slippa behöva vakna alls ibland. Det är tur att det inte är någon som läser mina tokiga ord i denna min privata dagbok på nätet liksom.

Förstår ju att en del läser det tok som jag skriver. Men det får man väl ta, då det ju är som det är. Men nykter och alkoholfri det är jag då, och måste faktiskt säga att jag är jäkligt imponerad av mig själv att jag med ett eget hårt envist arbete nyktert har kommit så här pass långt. Men ibland så känns det då rätt så meningslöst att kämpa. Men så är det väl för alla som kanske tänker lite mer djupt och allvarsamt liksom. Funderade just på om det kanske är dags för en kopp med varmt te och några skivor rostat bröd med smör på. Men kan i stunden inte bestämma mig riktigt.

Kanske skulle jag göra som jag gjort sedan jag blev ny-nykter och göra som vanligt och ta mig en kopp med mjölkchoklad och några limpmackor i stället. Men kan inte bestämma mig riktigt för hur jag ska göra alltså. Men det är väl något som löser sig om man följer magkänslan och tar det som det kommer. Har nu blivit rätt så van vid hur det känns en vanlig dag att vakna alkoholfri vilket jag väl aldrig trodde att jag skulle få uppleva då jag ju satt som fastklistrad i alkoholträsket i så många år. Men allt går om man bara ger sig fasen på det som jag väl skrev i mitt första inlägg på min sida här på forumet för drygt ett år sedan. Har då släppt in lite frisk luft här i köket och dragit ett blad på almanackan och kör alkoholfritt vidare

Ha en fin dag!


skrev Carisie i Förstört liv

@ledsen111 Hej 👋🏼 Läs några inlägg & följ några trådar. Du kommer att upptäcka att nästan alla har tänkt precis som du. Sorgligt att aldrig mer dricka? Är det inte sorgligare om du förstör återstoden av ditt liv med att dricka? Titta på självhjälpsprogrammet, läs böcker och lyssna på poddar. Var aktiv här. Vi förstår och lyssnar men arbetet med dig själv och ditt mindset måste du göra själv 🩵


skrev Lonely Man i Nya Given..

Dag 41
Allt känns bra. Större energi och bättre sömn. Sist jag hade en lite längre nykterhet bröt jag just vid 40 dagar och jag vet inte varför.
Att sluta dricka handlar om att ge upp sitt dåliga leverne.
Att bara ta bort alkoholen och fortsätta sitt liv kommer inte att fungera speciellt inte om man gjort detta i många år. Saker i livet och vanor måste förändras.
Jag tog ett volontär uppdrag visserligen bara 1 dag på helgen mer ger så mycket mer. Hade jag inte tagit detta och fortsatt i samma spår. Jag hade fortsatt att dricka är jag helt säker på.
Detta forum är så himla bra och att försöka stötta andra ger så mycket.
Ta hand om er alla o kämpa på🙏🥰


skrev Varafrisk i Tillsvidare 2.0

@Ny dag Jag tänker att det där med att komma långt i sitt mindset är så viktigt. Jag minns när jag tog antabus…jag var inte där jag var inte framme…för alkoholen hägrade i mina tankar. Och mycket riktigt jag började dricka igen. Jag hade därefter inga återfall eftersom jag i princip drack varje dag förutom söndagar då. När jag slutade hade jag kommit fram jag hade kapitulerat. I början kunde jag känna obehagskänslor inom mig. Jag hade inga tankar på alkohol men jag var tvungen att identifiera känslorna och kunde konstatera ”ja men ja ja…de här känslorna brukar jag dricka alkohol på men det gör jag ju inte längre…och sen försvann obehaget”.

Som jag skrev i förra inlägget det känns att du har kommit längre i dina tankar. Du gör det så bra🙏🏻

Kramar ❤️


skrev ledsen111 i Förstört liv

Hej. Jag är en snart 50 årig kvinna som under en längre tid druckit så mina relationer tagit skada. Jag dricker inte ens varje vecka men kan inte sluta när jag börjat. Sista gången det hände var nina två vuxna barn där och såg eländet. Jag har ringt och bett om utsäkt men det var inte första gången det hände. Min man är jättearg på mig som inteckan dricka normalt. Nu är jag bara ledsen och allt känns tråkigt. Tanken att aldrig mer dricka känns sorglig. Vad blev det av mitt liv egentligen? Jag tänker mycket på vad mina barn tänker om mig och vad de säger till sina respektive. Vet inte vad jag egentligen vill med det här inlägget. Skriva av mig lite bara kanske och få några av era tankar.


skrev Carisie i My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C

@vår2022 🧚🏻 Hej 👋🏼 Åh så gullig du är som tänker på mig @ny dag också ❤️

Jag har det bara bra men tåget har gått i expressfart speciellt med tonåringen ombord. Nu har hon åkt hem iaf och tåget tuffar vidare 🚂 Det är ändå mycket med nya jobbet som jag trivs helt fantastiskt på. Jag skulle ha 6v inskolning men det blev typ 4 dagar 😅 Så jag är "självgående" - med uppbackning om det kommer nya moment för mig eller nåt jag inte gjort på länge. Kollegorna är fantastiska och jag kände mig som hemma redan dag ett. ☺️

Alkoholen då? Jo tack det går dåligt för den att ta plats i mitt liv 😀 tänker inte ens tanken på att köpa eller dricka - det är som att jag bara stängt av den knappen. ❌

Jag håller fortfarande på och ställer in mig i livet på dagtid och har varit, och är fortfarande, väldigt trött på kvällarna. Igår gick jag och la mig kl 19.30 😂 och vaknade av mig själv kl 4.50 - jag längtar efter att bli mer inrutad och kunna vara vaken och social på kvällen - åtminstone till kl 21 😇😅☺️. Det är en av anledningarna att jag inte varit aktiv här. En annan anledning är att maken arbetar 250m ifrån mig och då har jag liftat med honom och varit social i bilen (just idag åker jag tunnelbana).

Sen. I ärlighetens namn blev jag lite trött på mig själv. På kvällsavstämningarna och på att jag själv kände att jag inte tillför något 😅. Jag vet att jag är en udda fågel som lever nyktert men inte skriver under alkoholfri - jag har förstått att det kan upplevas som provocerande eftersom jag blivit ifrågasatt varför jag ens vill dricka måttligt. Var eviga gång får jag nästan försvara att jag "kanske skulle kunna tänka mig ett glas vid extra festliga tillfällen". Jag vet att många inte kan dricka. Jag vet också att jag var måttlig under våren men halkade in på nyktra stigen som ett bakvänt återfall. Jag råkade låta bli att dricka - och råkar vidare. Jag lyssnar fortfarande på poddar och läser artiklar etc och tar hand om min nykterhet och känner det som att jag aldrig druckit 😅. Vad ska jag göra tycker ni?

Nu är jag strax framme på jobbbet 🚇 Jag hoppas ni och alla andra får en fantastisk och nykter novemberdag.

PS Sober october har övergått i NO-November DS
🩵


skrev Utmaning2022 i Det är dags nu - ska vi följas åt?

@Sweden092 Tack 😊 Så stolt och glad och vilken känsla att ”bara” vara trött imorse och inte bakis också..
Hoppas du får en fin dag ✨🤗


skrev eling i Tillsvidare 2.0

@Ny dag känner igen mig i önskan att få dricka själv och såklart så mycket man vill, det blir aldrig nog med ett glas. En sak jag tänkt på är smygandet och undanhållande av sanningen, att ljuga. Jag ser mig själv som en ganska ärlig och lojal person, som inte har för vana att gå runt och ljuga. Men just när det gäller alkohol är jag oärlig. Jag har inte berättat för maken att jag drack för ett tag sedan när han var borta. Senaste gången jag nu drack ljög jag rakt ut - sa att nu har jag hållit upp den tid jag hade bestämt och att jag därmed skulle kunna dricka igen. Jag hällde i mig öl innan han hunnit hem, borstade tänderna noga och sedermera gick jag på vinflaskan. Så ovärdigt. Inte mådde jag bra av det någon av gångerna heller.

Så underbart att känna att inte behöva alkohol socialt, kunna ha kul utan. Jag längtar till dagen då a inte är så närvarande i tankarna och det är en icke-fråga. Hur har det varit för dig att säga nej till alkohol vid sociala tillställningar/med vänner? Jag tänker att folk på riktigt kommer börja undra med mig varför jag inte dricker längre. Vilket också är så sjukt, att det ifrågasätts varför man inte dricker gift.

Hursomhelst, så fint att läsa att det går bra för dig och hur du tar dig an detta. Hoppas stressnivån lägger sig snart.


skrev Sweden092 i Det är dags nu - ska vi följas åt?

@Utmaning2022
Krigare 😀✅ Så glad jag blir för din skull utmaningen allt går om man vill. Som gammal säljare så kallas de för pannben.

Du gjorde helt rätt som tog hjälp ensam är stark men flera är starkare ! Det är dessa vänner man skall behålla som är med i medvind och motgång.

Suget håller aldrig i länge men när de väl slår till så är jävulskt i en och som du löste de klapp på axeln o hoppas maten smakar bra.

Fortsätt i samma spår och våga ta hjälp ! Kom ihåg att sambo/ make/ särbo är silver vänner är alltid guld ! Och dessa växer inte på träd så dom skall vi behålla för just när du behövde de så fanns dom där !

Kämpa på utmaningen !
Vi skall stångas vidare ihop nu 😄❤️


skrev Flarran i Hur blir man av med denna fruktansvärda skam

Hejsan! @B.Å, Tittar bara in för att säga hallå på kvällskvisten och säga att jag tycker att du är duktig och kämpar på bra. Det tar mycket energi när kroppen konstrar som den kan göra när man är förkyld och sånt. Försök att kanske ta dig lite extra vitaminer i lagom mängd.

Har själv försökt att hitta saker att vara tacksam för som relativt ny-nykter och det här med att jag inte har varit förkyld eller rejält snuvig, eller haft daglig feberkänsla på över ett år tycks jag helt ha glömt bort. Har ju ett rätt negativt och deppigt sinnelag för det mesta som gör att jag missar mycket av sånt som jag så klart borde vara tacksam över.

Känner mig nu nästan lite otacksam mot Herren när jag tänker på hur bra jag har det egentligen. Men man är ju bara en vanlig människa och jag får väl försöka att jobba på en del feltänk som sitter kvar sedan man bara drack en massa alkohol som jag då är tacksam för att slippa hålla på med alltså. Krya på dig och ha det så bra du bara kan kompis.

Ha det gott!


skrev Ny dag i Hur blir man av med denna fruktansvärda skam

@B.Å Krya på dig! Men gläd dig åt alla dina dagar som ska bli ännu fler! Så inspirerande det är att följa dig🥰❤️


skrev Ny dag i Mitt liv i frihet…det nyktra livet!

@Varafrisk ❤️ Förstår att du känner dig ledsen och lite maktlös just nu. Hoppas att det till slut löser sig för din dotter. Hon har iallafall tur som har dig som mamma. En förälder som genuint bryr sig (troligtvis gäller samma för din make men honom ”känner” jag ju inte). Styrkekramar till dig! Och så bra att du kan möta detta med stabilt nyktra ögon! Mysigt det lät med en utflyktshelg tillsammans med maken. Jäkla ofog att servera och dricka alkohol typ kl 12…. Tror faktiskt inte jag hade valt alkohol vid den tidpunkten, brukade invänta eftermiddagen… 🥰❤️🥰