Senaste kommentarerna i forumet

@Bubbelmorsan Heja! Det låter som att det går jättebra och du tar dig igenom varje dag med lugn och beslutsamhet! Mycket bra! 14 dagar imorgon, ska bli spännande att höra sedan om du sätter ett nytt mål och vad det blir. Gör en lista på alla positiva effekter du märkt om du inte redan gjort det!
Dag 4 här, nu är det genast svårare för maken har köpt hem vin. Inga mängder men tillräckligt för att det ska störa mitt fokus. Jag hade sagt i förbifarten att jag skulle ha en vit vecka men jag hade inte sagt till honom att inte köpa hem. Han tycker att bara för att det finns hemma behöver man ju inte dricka upp det. Som vilken matvara som helst! Om man hade det mindsetet alltså.,

Men du.. tror du verkligen att det går att få honom att förstå eller rättare sagt vilja genom samtal och fakta? Innerst inne vet han säkert detta..

Fortsätt prata med rådgivare o OM barnet får växa upp i detta, då måste även han få stöd. Men det kommer att göra stor skada ♥️

Jag hoppas allt går väl, men tror tyvärr att du måste välja…

Med det sagt, även jag tog samtal i all oändlighet ända tills jag insåg att han bara lyssnade för husfriden.

Och rädd för någons reaktion ska varken du eller barnet någonsin behöva vara.

Finns det någon anhörig du kan vara hos ett par dagar o bara landa, fortsätta dina samtal och fundera?

Stannar där och hoppas så att du kan ta beslut hur tufft det än är. Om inte för dig själv så treåringen.

Nu blev jag påmind av en bekant, att jag ringt henne på fyllan. Detta hände för mer än 10 år sedan. Jag skäms… Jag måste jobba bort känslan. Tiden får gå. Jag har varit nykter i 10 år. Och livet är ok. Det är kanske bra att bli påmind?

@Buzzzz härligt att du fick sova! Så bra jobbat!! Ja, nu ska det här bli en bra dag!!

@zalkin ja jag inser att offerkoftan åker på då och då. Som nu. Men det låter härligt att kunna se på sig själv som en stjärna och jag blir ju taggad när jag läser det som du skrivit 🤩 Jag har känt sug ganska återupprepat och det gör mig irriterad. Det är inte jättestarkt nu men när det återkommer så hamnar jag trots det jag hör och kan förstå, i tankar om att det aldrig kommer gå över och att det är lika bra att kasta in handduken. Det är vid den här tiden jag tycker det blir extra svårt också då själva känslorna, inte tankarna, om varför jag ska hålla mig alkoholfri avtagit. Det känns som att jag gör något fel, varför blir det såhär, varför kan jag inte sluta älta kring att dricka. Lyssnade på ljudbok idag där det dracks och det triggade mig också. Ska även få besök nu då jag brukar dricka. Impuls, vill komma bort, få en paus, ta en enkel väg bort och den enda lösningen jag har är att dricka känns det som.
Känner jag mig som en gnällis och jag känner mig inte duktig på det här! 😬 Ska tagga om och försöka tänka på det som är bra nu!

@Kaisa7402 framför allt att alkoholen gör mig plufsig o trött och känner mig genomäcklig, det motiverar mig samt alla dumheter jag gjort på fyllan, sms etc men det är inte lätt

Skickar en liten hälsning i kaffestugan! Hur mår ni? Hur går det för er? För mig går det lite framåt, men sen lite bakåt.

Blev en dryg timmes vändande och vridande med en massa ältande tankar i huvudet.
Men, somnade och fick 7 timmars oavbruten sömn.
Slapp vakna med ett ryck vid 3-4 tiden badandes i svett.
Dag 2 ska bli en bra dag! 👍🏻

Alltså dessa belöningssystem och min kidnappade hjärna.
Nu har jag varit nykter, klok och hyfsat harmonisk ganska länge.
Även sedan en tid tillbaka på allvar tagit tag i några oönskade extrakilon och, sakta men säkert, tappat fem av dem genom sund mat och extra motion. Bara två kilon kvar att få bort, sen är jag nöjd och normalviktig igen. Jätteskönt.
Men unnar mig ett par bitar mörk choklad varje kväll, och nu har det blivit som ett nytt beroende. Fick i princip panik, alltså på riktigt, precis. Upptäckte att chokladen var slut, och att jag inte kommer att få min nya drog i kväll. Beteendet och reptilreflexen är SÅ likt tiden då vinet sinade. Ska man skratta eller gråta…🙃

Jag har lyssnat på vad han själv sagt om saken så länge. Att det är jag som bär trauma efter min pappa. Att han inte är som min pappa.

Men nu har jag tagit mod till mig och vägt boxen, mätt flaskan o räknat ölburkarna…för att få det svart på vitt. Både för mig själv och för att han aldrig kommer lyssna utan fakta.

Jag ber chatgpt om hjälp med matematiken.

Föregående period på 10 dygn drack han 65 enheter med ett snitt på 6,5 enheter per dygn. Mer än 4 per tillfälle räknas som för mycket.

Senaste 48 tim blev det 15 enheter, ett högre snitt… DET ÄR INTE SUNT

Jag gråter. Läser forum och hemsidor.

Samtidigt hade vi ett samtal igår innan vi somnade, efter att han lyckats söva 3åringen för omväxlingsskull. Han sa till mig att jag vuxit upp med brist på kommunikation mellan mina föräldrar. Och att han tycker att kommunikation är det viktigaste i vårt förhållande.

Jag sa att jag ”bryter ny mark med mina läxor från psykologen” just nu, och att det är väldigt svårt, att jag måste samla mina tankar innan jag berättar för honom om det. För jag vill inte uttrycka mig tokigt eftersom jag är rädd för hans reaktioner. Han tyckte det lät bra att jag samlar mig först och tar upp det när jag känner mig redo…

Hur surrealistiskt är inte detta? Jag vill kommunicera med honom om att han blir mer och mer lik min pappa för varje dag som går - men han vill fokusera på mig och mitt mående. Hur får jag honom att förstå att jag inte kan må bättre än en viss gräns utan att han gör förändringar i sitt liv också, som tyvärr kommer innebära att han kastar snuttefilten (alkoholen).

@eling ja, det blir verkligen en mer och mer självklarhet med tiden, träffade min bästa vän genom livet igår. Och nu har jag vågat eller velat börja prata öppet om alkoholfriheten. Den smärtar inte längre, det gör inte ont, jag är inget offer utan en jävligt modig människa som gjort mig fri från alkoslaveriet. Just en djupare insikt om att jag är 100% ansvarig för mitt liv, trots alla negativa erfarenheter från barndom och ja...fan och hans moster, är en nyckel för att ta sig ur offerrollen som vi så lätt hamnar i och som förstärks när vi dricker. Så fortsätt dag för dag och vägra se på dig själv som ett offer, offret gör ingen nytta, se istället på dig som den du är, alltså en livslevande stjärna 💥

@Himmelellerhelvette @Ny dag❤️❤️
Känner mig ledsen när jag hör hur ni har haft det och har det😔 Barn är så lojala även som vuxen finns det med oss. Barn är ingen rättighet men att vara en ansvarsfull förälder är en skyldighet men glöms allt för ofta! När jag gick min behandling var det en person vars mamma alltid låste in hen som barn, la hens hand på taggiga kaktusar, körde ner hens hand i vatten med elektricitet. Hen var 13 år när hen hamnade på behandlingshem då hade hen även börjat med alkohol och därefter kom drogerna.
Min svärdotters föräldrar bor ca 10 mil fr oss, är separerade. Hon och min son har bott tillsammans i sju år nu i november. Pappan har aldrig varit h dem, mamman kan tre, fyra gånger. Min svärdotter har fått lite mer kontakt med sin pappa nu och de har varit h honom tre gånger. Han bjuder på viltkött och vin. Köpte en superfin kikare t min son när han fyllde år. Men, han kan inte ta bilen och följa med sin dotter t sjukhuset när hon är jättesjuk. Han är pensionär. Jag förstår inte…vill man inte se hur sitt barn bor. Jag/vi har den finaste och goaste svärdotter som man kunde önska sig. Många gånger när hon behöver hjälp och vår son jobbat har hon hört av sig till mig och jag har skjutsat henne.
Min mamma fanns där men jag kände aldrig att hon var stolt över mig. Pappa kunde hämta mig vid bussen men mamma skämdes när hon gjorde det. Så mycket jante och så mycket skam som präglat mig hela mitt liv. Och, då såg ju mitt uppväxt så annorlunda ut mot er uppväxt. Jag tänker att ner man har haft en så tuff barndom/uppväxt och sen på något vis ska förväntas ta hand om sin förälder. Hur ska man kunna fixa det rent känslomässigt? När det gäller hemtjänst mm så är det ju den enskilde individen som bestämmer om hen vill ha hjälp vilket är så frustrerande. Om jag hade varit i er situation skulle jag ringt biståndshandläggaren berätta hur det är, skulle hen inte lyssna skulle jag kontakta enhetschef. Kommunen har det yttersta ansvaret för sina medborgare. Det låter fint i teorin men det är något annat i praktiken. Jag tänker ni måste tänka på er själva💪🏻❤️

Förlåt @Ny dag…nu skrev jag också långt.

Kramar 🥰

@myssockan
♥️

Här rullar det på osäker på om det är dag 8 eller 9 idag. Kan kvitta! Gör så mycket roligt på dagarna att jag är helt slut på kvällarna! Utbrändheten gör sig påmind. Idag får bli en lugn dag. Men är så mycket aktiviteter på dagarna som lockar. Största utmaningen just nu!
Kämpa på alla!

@funderarmest det låter som en jättesvår situation, vad bra att du skriver här. Hur är det med dig nu?

Ja du är verkligen helt otroligt stark i att aldrig ge upp @Ny dag och jag tror till hundra procent på det! När någon skrev att hen var orolig när du lyste med din frånvaro länge nu sist så kände jag mig väldigt säker i mitt svar jag gav då, att ”hon kommer tillbaka, hon kommer aldrig ge upp!”❤️

Jag kan önska att min mamma någonsin hade gjort någonting för mig, ens följt mig till skolan eller varit med på mina kalas eller bara varit hemma och lagat mat och gjort det tryggt för mig men hon har inte gjort någonting annat än att ge mig en traumatisk uppväxt så jag är oerhört bitter över att jag fortfarande känner ett ansvar för henne! Jag har haft denna ansvarskänslan att jag behöver hjälpa bägge mina förändrar genom hela mitt liv och jag har lärt mig att det är mitt medberoende från min dysfunktionella uppväxt med deras missbruk, skrik, bråk, hot som fick mig att försöka förebygga och när det inte gick flydde jag därifrån. Så rädd, otrygg och osynlig!
Sedan har mamma fortsatt utnyttja min godhet genom hela livet och jag har ställt upp för jag har trott att jag haft ett ansvar för hennes överlevnad. ”Om jag inte gör detta kanske hon dör” Det har varit ett genomgripande tema i mitt liv, rädslan för att hon kommer dö annars och tron att jag kommer kunna hjälpa henne! Usch så trött jag är på detta! Nu tränar jag mig jättemycket på att inte vara emotionellt medberoende till henne! Jag kan hjälpa till med att se till så hennes räkningar blir betalda och jag kan hjälpa henne att handla mat men jag vill kunna släppa medlidandet totalt, helt och fullt! Bara göra måsten och låta henne ansvara för mina psykiska konsekvenser av sitt fruktansvärda liv själv! Hon får leva med sina konsekvenser. Jag har levt med konsekvenserna av hennes val genom hela livet och nu behöver jag göra allt jag kan för att komma ur mitt dåliga mående jag låter mig dras in i tack vare henne!
Gud va långt detta blev, förlåt att jag bara babblar ur mig på din sida men allt bara kom och kom och behövde få komma ur mig. Kram kära fina @Ny dag❤️

@Kaisa7402, du kör fort på alkoholens autobahn. Bromsa in och sväng av på första avfart. Fortsätt sakta framåt och lämna promillekärran i första bästa P-hus. Nu påbörjar du din resa tillbaka till verkligheten. Den kanske är lite tråkig och trist, men alldeles underbar☕️💃🏻

Kl är snart åtta torsdag morgon. Jag har druckit sen tre onsdag dag. Började med små mängder... en cider, en trea vodka, ett glas vin...

Var har tiden tagit vägen, hur mycket har jag fått i mig och VARFÖR???

Jag har druckit varje dag under många år och byggt upp en enorm toleransnivå. Sällan jag blir "packad" Och sällan jag hinner bli nykter mellan "fyllorna" 😥

Vill jag bli nykter? Ja!!!
Har jag motivation??? Nej!!!

Känns som jag tappat livsgnistan och intresse för allt förutom min alkohol. Jag sköter mitt jobb, utöver det gör jag inget annat än dricker och sover. Känns så jävla tragiskt samtidigt som jag förlikat mig med tanken att det är så mitt liv ser ut 😢

Varför jag skriver detta är för att jag är nyfiken på vad som motiverar DIG att sluta dricka?

@vår2022 Hej! Ja precis det stämmer! 🤗 Jag har funderat mycket på hur nykterheten har kunnat fungera så bra under graviditeten, det har räckt med det stödet jag fått tycker jag. En av anledningarna är väl det klassiska att man bara inte kan/får/bör dricka under graviditeten för jag tänker på de enorma konsekvenserna för det ofödda barnets hela liv, men det gör ju mig också irriterad för drickandet har ju haft konsekvenser för mig och min familj innan jag blev gravid? Om du förstår vad jag menar 🙃
Sedan tror jag också, och detta irriterar mig med, att jag tyvärr befinner mig i en yrkesbransch, kollegium samt familj och relationer där där alkohol, särskilt vin och bubbel är givet på de ständiga AWs och konferensresorna. Men som gravid får man då detta "frikort" där jag känt mig helt fri från denna kulturella press som det har, och jag ska jobba järnet för att fortsätta stå på mig även efter att jag "inte är gravid längre" 🤗💛💪🏼 då kommer jag ha en småtting och ännu viktigare att jag är frisk, fräsch, psykiskt välmående och sover så bra som möjligt! Sen har det blivit enklare ju längre tiden gått, jag tror att jag tidigare inte varit nykter så länge att min hjärna känts tillräckligt "återhämtad" men nu känner den sig verkligen klartänkt och det gör en stor skillnad också i min motivation, och mitt resonerande on framtiden!

@Uncle Zeb Riktigt bra jobbat! Fortsätt fokusera på fördelarna med nykterheten, det är rätt väg att gå. Ta inte på dig offerkoftan!

Kram 🐘

@Surkärring, hej på dig. Jag undrar vart du läst om A-fri öl och att den är lika ”farlig” som A-haltig? Jag tänker liten mängd = liten hälsorisk (om vi bortser från viss risk att trigga ett sug). För mig har det alltid varit starköl som triggat törsten efter en till öl o.s.v. = många öl bidde det då😵. En A-fri öl har däremot släckt den verkliga törsten och sen har jag inte fortsatt pimpla öl efter öl. Alkoholobbyn ser kanske hellre att vi fortsätter att pimpla A-haltigt?
Skit på dem💩

@Villhöver Hej! Ser hur jobbigt du har det och kan känna igen mig i hur det var för mig. Allt i huvudet kretsade kring när, var och hur jag skulle få dricka mitt vin. Det blir så när hjärnan blivit kidnappad av alkohol. Jag blev bakis men framförallt kände jag ångest och oro, men det spelade ingen roll för det var liksom värt det för att få dricka. Jag mådde mycket bättre dag 4 som nykter och ångesten lättade. Det som behövs är tid för att hjärnan ska få återhämta sig från alkohol. Då kan man börja tänka klarare och mer balanserat. Mitt bästa verktyg var att fokusera på det positiva, hur skönt det var att vakna nykter varje morgon och hur mer tillgänglig jag var för min familj, barn.

Mitt motto var ” dit uppmärksamhet går, sker tillväxt”. Att ju mer man uppmärksammar tex hur jobbigt det är, hur tråkigt det är, varför man inte kan dricka som andra, negativa tankar, desto mer tillväxt blir det i dessa negativa tankar och det skapar sug. Om man fokuserar och uppmärksammar positiva tankar, hur duktig man är, hur skönt det är, hur bra man kommer att må, ju mer tillväxt i de positiva tankarna och det skapar mindre sug. Som man säger tankens makt är stor! Och vi kan påverka mycket hur vi mår genom våra tankar.

Fysisk träning är jättebra och ger må bra hormoner och lättar på trycket. Även att ha tilltro till sin egna förmåga är power, att tro att man klarar av det. Vi klarar av mer än vi tror! Du klarar av det!💪. Tänk hur bra du kommer att må och hur stolt du kommer att bli över dig själv! Läs eller lyssna på böcker som tex Annie Grace, Tänka klart. Finns också mycket på YouTube med Craig Beck som är bra.

Kämpa nu! Du fixar det! Kram❤️

Fjärde natten avklarad. Somnade nästan direkt och sov bra i 7 timmar. Värken i kroppen så gott som borta. Måste erkänna att jag tänker en del på ni vet vad, men känner inget sug.
Nu ny arbetsdag. Hoppas verkligen det här håller i sig.

Hej alla kämpar!!
Idag klarar vi en dag till, eller hur👏?!
Imorgon är det 14 dagar som var mitt senaste mål, vad blir nästa?
Vet ej ännu, det jag vet är att jag väljer bort A i helgen iallafall. Det vet jag och det räcker så, för nu. En dag i taget, en dag i taget…

Fortsätter filosofera kring livet utan alkohol. Så enkelt och så svårt.
Socialt accepterat, men bara till en gräns. Nog finns det ett visst värde i skvaller om hur folk dricker. Om det är för mycket, i fel sammanhang eller varför någon väljer att avstå.
Så många möten som sker utan att ha människan i centrum, utan alkoholen.
Att samlas på AW, det är för att dricka. Sällan har jag sett folk efter jobb hänga över en kaffe o kanelbulle..
Så knasigt.
Känner hur mitt autentiska jag börjar komma fram, när dimridåerna av alkohol salta lättar. Vem är jag nu? Jag som älskade att gå på fest, vill nu helst hålla mig hemma, väljer en bok i soffan före en utekväll. Eller är det åldern, jobbet, årstiden som gör att jag väljer så annorlunda? Spelar det någon roll, egentligen? Är det intevarje människas rätt att välja eller välja bort, utan att behöva förklara sig?

Jag har börjat vänja mig, och se fram emot mitt te på kvällen. Det känns bättre i själen nu, att skippa vinet (1, 2, 3? glas) och istället dricka örtte för att sova och framförallt vakna bättre mående. I början var det svårt men kroppen och hjärnan är fantastiska när man börjar acceptera läget.
Ser fram emot fredagen. En god middag med familjen, kanske en film. Och mitt te. För min sinnesro.