Senaste kommentarerna i forumet

@En orolig fru jag undrar om kvinnofridslinjen kanske kan hjälpa på något sätt.

Har sett att de har information om hur man kan kontakta dem utomlands (inom EU kopplas man till då till hjälp lokalt, men vet ej hur det fungerar i Thailand).

Kan vara värt ett försök: kvinnofridslinjen.se

Skickar styrkekram!

Hej alla Har inget nytt att komma med.

Står och stampar på samma ställe som tidigare. Både i humöret allt runt det.
Håller mig undan alkohol och droger
Söker jobb Gör några hederliga affärer här och där. Betalar av skulder och räkningar. Räknar dagar veckor och månader. Skjuter vildsvin. Filar på cv Oroar mig för katten. Hugger ved Söker fler jobb och försöker jämna ut gräsmattan. Skjuter och drar ut mat till räven och örnen
Filar på personliga brevet

Du har inte en tilläggsförsäkring på biljetterna så att de är av- eller ombokningsbara?
Att sitta där i tre veckor med ett fyllo är inte okej. Jag hade fått panik. Hade bokat något på ett kreditkort och stuckit direkt. Kan hotellets personal hjälpa till på något sätt?
Skickar styrka till dig!

@Bubbelmorsan nä tittar man tillbaka var ju spiralen väldigt destruktiv; hålla ett orimligt tempo och sen dricka alkohol för att hantera det; må sämre och så börja om cykeln 😆😆

Hej!
Tänker att du av egen erfarenhet - beklagar den- vet så väl och inte vill ha detta för egen del och inte heller låta dina barn drabbas.
Du behöver stöd t ex via kommun eller kvinnojour, vänta inte ring på måndag. Du o barnen förtjänar det bästa, men tyvärr är det bara du som kan ta intiativet♥️

Tror på dig fortsätt uppdatera
Kram

K

Dag 73. Häng hos vänner hela em och kvällen. Känns naturligt att komma med min kasse alkoholfritt. Är som vanligt förväntan innan som är svårast; typ tänker att jag kommer tycka det är jobbigt att inte dricka men när jag väl är i stunden känns det inte så. Vad knäpp hjärnan är egentligen, men skönt jag lärt mig mönstret för då blir det ganska lätt att bara va i det, notera det och låta det passera. En sak som oxå hänt mig i nykterheten är att jag inte ser några vinster i att vara uppe sent, går gärna o lägger mig en lördag vid 22, kan känna mig lite tråkig men det är väl kanske ok när man mår bra av det? 🌟❤️

Förekom o ta kontakten 👍 du förtjänar bättre!

Hejsan @Carisie, här rullar det på som det ska. Inte mycket gående och rörelse fysiskt. Men det knatar då alkoholfritt på som det ska. Stugsittare är man, och kommer man utanför dörren en gång i veckan får man väl vara glad. Var det inte för att man måste handla mat ibland så hade man väl rostat ihop totalt för längesen. Men det blir väl kanske lite mer rörelse framöver.

Det är ju för fasiken vår alltså Fick nyss en liten dip i humöret och det kändes väl lite släpigt och stillastående på nåt sätt. Dystymin hälsade väl på liksom. Man kan inget. Man får inget vettigt gjort. Alla andra kan ju allt. Värdelöst, Fy och bläh. Bla, bla, bla. Men då kom man till sist på att det väl bara var en liten släng av akut Rock 'n' Roll abstinens.

Hade inte lyssnat på svängig musik på flera dar alltså. Bara fokuserat på att bli insatt i tekniska dataprylar. Plockade ju fram en gammal kontorsdator ur ett hörn. Köpt spontant nån gång förra året. Tanken var att det alltid är bra att ha nån extra dator i reserv liksom. Hade ju även för ljusår sedan tröttnat på vanliga datorns snokande och reklamspridande och tänkt länge att kanske nåt annat som ett oberoende avskalat operativsystem av nåt slag nog var melodin. Kanske bygga musikdator...

Tja så ungefär. La, la, la... Kanske nån Linuxvariant. Järnspikar nu ska det bli nystart med ett nytt operativsystem alltså. Skruva om del i dumburken alltså. Kaffet och koffeinet verkar nu kickat in liksom och låten Sweet Little Rock n Roller, en cool rockig tagning med Rod Stewart från förr satt som en smäck. Nej, nu får man väl ta den där pizzan som man tänkt på en stund. Man måste ju tanka på bränsle ibland så att man inte helt tappar energin och säckar ihop.

Ha det fint!

Har kommit till en punkt där jag verkligen orkar inte mer, jag har alltid druckit måttligt men när jag fick mina barn för mindre än 2 år sen har jag helt slutad att drycka, vill vara nykter med barn, vill leka med dem och ge dem allt de behöver, min tanke sista dagarna var faktiskt att ringa polisen när hon slängde på mig en glasburk, men jag vet inte vad händer om jag ringer polisen, dem säkert vill att hon blåser och dem kommer att säga vilka stora promille hon har, men sen? Kanske en anmälningar till socialen eller polisen ta henne till polisstation? Jag vet verkligen inte, men jag kan inte fortsätta så, för min skull och framför allt för mina barn skull.

@Markus86
Du blir inte fråntagen barnen om du visar att du skyddar dem och är en bra förälder. Men kanske om du väljer att fortsätta bo med henne. Kontakta kommunen lägg allt på bordet och meddela att du kommer att fullfölja allt som står i din makt för att de ska må bra.
Låt dem inte växa upp i detta ♥️

@Flarran God kväll käre vän ☺️ Kikar in och önskar dig en trevlig helg med pizza & cola. Tack för titt och pepp i Nollköping C - vet inte om du sett svaret?! Hoppas natten blir god mot dig och att några solstrålar hittar till din näsa imorgon. Kram! 🩵

@Markus86 det ska också finnas möjlighet att söka hjälp inom kommunen ang våld i nära relationer.

@Markus86 vilken otroligt tuff situation!

Du skriver att du är rädd att ni ska bli fråntagna barnen, påminner om att det är din sambo som i så fall blir fråntagen barnen och inte du. Däremot kan det ju bli så att de anser att ni inte kan fortsätta leva tillsammans.

Situationen låter helt ohållbar och farlig. Även om du inte upplever att hon ger sig på barnen i nuläget så är sjukdomen alkoholism progressiv och situationen kommer försämras om din partner inte söker hjälp. Barnen lever också i en miljö där de bevittnar alkoholism och våld.

Du har försökt prata med henne om att söka hjälp, men hon vill inte.

Jag tänker att du behöver söka stöd för egen del. Det är jättesvårt att själv fatta kloka beslut när en lever i kaos. Barnen behöver dig nu. Du behöver dig. Din sambo är sjuk, så det blir tyvärr du som behöver ta ansvar för att barnen och du själv får en dräglig och trygg tillvaro.

Jag har själv levt med en partner som var alkoholist och våldsam (dock ej fysiskt). Våldet bryter ner en och gör ofta att man blir förvirrad och får svårt att fatta kloka beslut.

Kontakta en mans- eller brottsofferjour. Det kanske känns som ett stort steg, men jag tror att det är viktigt att du får kontakt med någon som är kunnig inom området våld för att de ska kunna hjälpa dig på bästa sätt. Den kompetensen saknas tyvärr ofta inom vården.

Ta hand om dig och barnen❣️

Tänk vad kloka alla på detta forum är. Så mycket samlad livsvisdom på en och samma gång alltså. Så tänker jag rätt många gånger när jag läser i olika trådar. Det är inte bara alkohol utan det är så mycket annat som pågår hela tiden. Sånt som människor brottas med som gör att det ibland kanske blir lite för mycket av sånt som man ska hålla måtta omkring, För allt som går till överdrift skadar.

Har hittat tillbaka till teknikintresset och pysslat en hel del med datorer och studerat en massa på nätet om ett operativsystem till datorer som man varit intresserad av ett bra tag, men som man inte orkat sätta sig in i liksom. För det man redan kan, det är ju enkelt. Då kör man gärna vidare på den vägen då det går med automatik, man slipper tänka, då det redan sitter där.

När alkohol smyger sig in i vardagen, så blir det till sist bara sånt man tänker på. Man gör det man måste bara för att få allt att gå runt, man lever men ändå inte riktigt, utan lever för nästa burk, glas och flaska. Nu är man en någorlunda normal nykterkvist, vem kunde väl tro att nåt sånt skulle kunna hända när man jämt gick runt och släpade på en massa flaskor och burkar i en sliten ryggsäck. Tung tid var det, och man ville inte vara som man var, men man gjorde samma invanda och tjatiga grej ändå.

Man gick som en robot efter samma spår och fram och tillbaka till bolaget som i en evig loop. Handlade aldrig flaskor med vin och sprit för att det var gott. Nej, det var bara procent till bästa peng som man var ute efter jämt och ständigt. Man hade sin rutin när det gällde drickandet, man drack som efter ett schema, alltid likadant. Man hade sin öl och vin som sällskap, som en slags kompis som alltid var med. Tänk att det kan bli så himla viktigt med sånt som ju inte är viktigt alls. Så mycket saker man väl missat i dimman. Nu har väl bilden klarnat lite kanske.

Lördag är det idag och det brukade tidigare betyda att man vid den här tiden väl hade sänkt ett ospecificerat antal burkar starköl i stegrande grad av procent och växlat upp till annat skräp stegvis. Man var i sin bubbla som det heter, och där satt man fast. Man var trött på att slå sig själv i skallen med en flaska, men man gjorde det ändå av gammal vana. Det spelade ingen roll nånting egentligen. Hjärnan blir kidnappad av alkohol säger experter, och nog är det så. Men man kan faktiskt stanna upp och tänka till en aning om man av olika orsaker ges möjlighet till det även när man sitter rätt djupt i alkoholträsket. Det tog jag mig allt en slurk starkvara på. Ingen alkohol i form av nån öl, vin eller sprit. Bara svinstarkt svart kaffe.

Den dryck som man när man drack annat alltså, bara fnyste åt och kände ett milt förakt emot. Hur kunde folk vara så korkade att de gick på café och betalade dyrt för sånt när det var tusen gånger bättre att lägga pengar på vin eller starkare prylar med mera bett i liksom. Har gått på känsla idag och ätit när jag varit hungrig, sovit när jag varit trött, inte tänkt så mycket, bara varit liksom och det är väl så det ska vara. Man behöver inte krångla till allt och nog är det skönt att inte behöva vara slav under lasten och bara jaga berusning i varierad grad.

Man kunde göra saker man tyckte var kul förr, men man höll alltid koll på klockan så att man skulle hinna in på bolaget i tid för att fylla ryggsäcken med flaskor och burkar. Sånt behöver man inte hålla på med nu och det är då en vinst i frihet. Nu sade magkänslan till om att det nog är dags att tanka på lite bränsle och livsmedel. Kanske en pizza och lite cola, för det är ju i alla fall lördag. Tänk vad konstigt det är, förr kunde man vara på ett ställe, men samtidigt i tanken på ett helt annat. Bara dansande efter alkoholdjävulens pipa. Närvaro i stunden, tjosan-hejsan alltså, vad var det för nåt.

Nej, nu får det vara nog med spontanskrivet tok på en stund för nu knorrade magen till igen om den där pizzan man har i frysen, kanske lägga några isbitar i glaset med cola också, då det ju blir lite festligare och lyxigare på nåt sätt. Det behövs inte mycket för att sätta guldkant på tillvaron om man inte har så stora krav på allting. Förresten @Suey, det var trevligt att du skrev en rad på sidan här kompis, sånt uppskattas alltid.

Ha det gott!

@Anayh5 först vill jag bara skicka en kram! Förstår verkligen att situationen är tuff, speciellt med två små barn.

Utifrån uppgifter jag hittat på trafiko.se innehåller 50 cl folköl ca 4,5 cl starksprit. 4,5*12 skulle då vara ca 54 cl starksprit, det vill säga ungefär en halvliter starksprit per dag beräknat på 12 burkar (mindre vissa dagar, mer andra). Det blir nästan 4 liter starksprit i veckan.

Så ja, din känsla stämmer. Det är allvarligt.

Du beskriver också att din partner är kontrollerande och kan vara nedvärderande samt skuldbeläggande. Jag känner tyvärr igen det från min tidigare relation.

Min exman blev nykter, men efter ett tag kom dessa beteenden tillbaka. Det är så svårt att veta vad som är vad när någon är sjuk i beroende.

Har du något stöd i det här? Vänner, familj eller samtalskontakt?

Jag tänker att det är väldigt tufft att stå ensam i allt det du beskriver.

Själv fick jag väldigt bra hjälp att reda i allt av en kvinnojour, jag hade inte kommit till insikt att det jag var utsatt för klassades som våld i nära relation förrän jag kom dit.

Om du inte redan har stöd så uppmuntrar jag dig att söka hjälp för egen del. När någon dricker, kontrollerar och skuldbelägger är det lätt att själv bli väldigt trött och förvirrad, så att få någon utomstående som kan hjälpa en reda ut tankar och hålla kvar en i verkligheten kan vara helt avgörande.

Ta hand om dig och barnen❤️

Läser i min egen tråd o i andras o reflekterar över hur mycket jag lär mig av er alla. Även att själv ge råd till andra är lärorikt. Jag känner för så många av oss här, som kämpar med livet med en beroende o med livet i största allmänhet.

Tänkte vidare på vad jag skulle säga till någon som satt i min sits, som levde mitt liv o hade samma snurr o kaos av tankar i huvudet. Med detta enorma ansvar för att alla ska må bra, inklusive jag själv.

Nu mår jag inte bra. Sömnen har kraschat o då funkar snart ingenting. Kan inte jobba i mitt skick just nu.
Fösöker ta hand om mig själv o få ordning på sömnen. Arbetsgivaren försöker göra sitt för att anpassa jobbsituationen (jobbet - en annan stor del av livet som ska funka).

Men den största anledningen till att jag inte sover är min oro för min mans drickande o vad det gör med oss! Jag vet ju det. Kan inte slappna av, är aldrig ledig. Ständigt i beredskap.
Därav, för min hälsas skull, tog jag steget att samtala med mannen o talade då om vad min oro var o som delvis orsakar mina sömnproblem - hans alkoholkonsumtion.
Det var jobbigt för honom att höra o jobbigt att säga men jag sa det.

Sen dess har jag noterat att han lagt om sitt drickande, nya mönster, men han har inte minskat på mängden. Alltså ingen eg förändring. Men det pratar vi ju inte om.

Så vad skulle jag då säga till någon i min situation?
'Mannen dricker, han är sannolikt alkoholist. Det orsakar en konstant oro i dig som i sin tur ger dig sömnbrist. Utan sömn blir man sjuk, utan sömn kan man inte leva. Du måste prioritera ditt liv!'

Ja, jag vet.

Jag lever med en man sen nästan 10 år tillbaka. Vi har 2 små barn tillsammans. Han har sen vi träffades alltid druckit ganska mycket. Han har aldrig varit helt utan alkohol en hel helg sen vi träffades om han inte varit sjuk.
Någon gång efter att vårt första barn föddes så bytte han starköl mot folköl och det har han druckit sen dess (om han inte får eller blir bjuden på något starkare, då dricker han gärna det med).

Han är alltid ensam och dricker, alltså hemma med mig och barnen. Han umgås aldrig med någon annan, det slutade han med bara något år in i vårt förhållande.
Han har sedan några år tillbaka druckit i princip dagligen.
Han dricker 6-12 stora folköl om dagen på vardagar och ännu mer på helger.

Jag är uppvuxen med en mamma som var alkoholist och barndomen var mycket fylla, kaos och misär för mig.

Men han ser inte problemet, han "kan sluta när han vill". "Det är ju bara folköl". Osv..
Men jag får ångest och mår så dåligt av alla jävla burkar överallt.
Det är säckar med burkar I förrådet, i carporten, i klädkammaren, i köket. Han gömmer burkar i badrumsskåpet, i tvättkorgen, bakom gardiner osv..
Jag tål inte doften, ljudet när han öppnar en burk.

Jag har pratat om detta otaliga gånger under åren. Jag har bett honom, tjatat, varit tyst. Jag har tom lämnat honom en gång. Han skärper sig alltid en vecka eller två, genom att typ börja dricka senare på dagen eller försöka hålla sig till helgen, men mönstret kommer alltid tillbaka.
När jag skulle flytta tillbaka efter separationen sa han att jag inte behöver oroa mig mer för hans drickande då han nu vet vad han förlorar om han dricker igen. Det tog 3 veckor efter att jag flyttat in innan han började dricka igen.
Nu dricker han återigen dagligen sedan ett halvår tillbaka.

Han har också problem med kontroll och att han är väldigt nedvärderande och skuldbeläggande emellanåt.

Vet inte vad jag ville med det här, vet inte hur länge till jag orkar.

Är det lika allvarligt, även om det "bara är folköl"?

@Kameleont tack snälla

Håller med ovan - förklara sen- tänkte mest så det inte blir bråk på rummet

Man säger att man aldrig lär sig men denna gången kom jag fram till flera insikter.
1. Det slog mig att när vännerna diskuterar smaken på vin eller ölen som står på bordet att det är inget jag någon reflekterat över jag dricker det som finns för att få i mig alkohol inte dess smak.
2. Jag inbillar mig massa händelser som sker vilket gör att jag kan inte avgöra om det är något som har hänt eller inte.
3. Medelålderskris visste inte att det var en faktiskt sak. Jag ska inte känna mig ilsken och bitter och deprimerad.
4. Gamla vänner passar inte ens ny liv.

Livet är en mardröm för mig, min sambo är alkoholist och hon vet själv att hon är det. Vi har två små barn, och jag försöker att hålla stämningen lungt.
Det som händer är att hon blir väldigt aggressivt och elakt varje gång hon drycker, men bara mot mig inte mot barn, hon gömmer sig när hon drycker och gömmer alla vinförpackning i alla möjliga plats inne i huset. Jag är desperat vill inte anmäla henne för att jag är rädd att vi förlora våra underbara barn, men hon har misshandlat mig många många gånger, har slagit, rivit, kastat saker på mig, har bett henne att söka hjälp men hon vill inte, dem få dagarna i månader hon är nykter då är hon underbart.
Söker tips och råd från er som satt i samma situation.

@Jempa123, jag har blivit samma😂. Lugnt och skönt och stillsamt är det bästa. Hur orkade jag med mitt tempo tidigare och dessutom en flaska bubbel nästan varje dag?! Ofattbart.

Blir nya naglar idag bestämde jag precis. Lite tidig150-dagars present då jag inte kan på just den dagen nästa vecka 🎁. Knappt jag orkar det heller😂.

@Guldlock, du har mycket att sörja och det kommer ta lite tid. Hoppas att du ser det så, att dina tårar och din sorg, som nu får ta plats, ingår i din resa att må bättre och tillfriskna❤️. Men förstår att det är tungt.

Jag tänker på dig mycket ska du veta. Det är fint att ha speciella personer i tanken som man inte känner. Hoppas du får en fin helg. Stor kram🩷

@TeTanten, jag känner igen mig i rädslan och har undvikit större tillställningar därför. Tränat på små tillställningar och vant mig eftersom.

Fick träna på stor fest förra helgen där jag heller inte kände så många. Lite småovant första minuterna men när festen är igång så kändes det som vanligt och faktiskt bättre. Jag blev mer fokuserad på de andra och ”ser mer” helheten än när man mer hamnar i sin bubbla med några få personer. Jag pratade nog med alla. Jag gillar att uppleva allt mer klart, mer i detalj, jag får mer skärpa och fokus.

Tror man har mycket rädslor i huvudet, för man är ju ny i att vara nykter på fest. Vi som gillar att dricka ser ju sådana tillfällen som roliga och det tar ett tag att tänka annorlunda.

Så från lite rädsla att gå till festen och att det skulle bli tråkigt då tyckte jag att det kändes toppen😀. Faktiskt bättre. Men när det blir för onyktert blir det trist och då gick jag hem, fräsch och nöjd.

Lycka till! Stor kram🩷

@En orolig fru Att han får våldsamma utbrott låter fruktansvärt och är inget du ska behöva stå ut med!
Jag skulle också tagit in på ett annat hotell. På det viset kan du fortfarande rädda en del av din semester också.
Men jag skulle ha förklarat det för honom när han är nykter. Det kan vara efter att du flyttat, på telefon om det känns tryggare.
Berätta hur det går!