Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.
Får inte upp den sidan , står bara att den inte gäller längre. Någon annan som kan läsa den ?
Min man drack fredag,lördag vilket jag hade förväntat mig.
Jag var inte hemma så mycket under lördagen och på kvällen åkte jag och grabben iväg en sväng. Han ringde och undrade vart vi var och var sur för jag inget sagt när vi åkte. Vilket jag hade gjort men som han ej kom ihåg.
Frågar om vi ska komma hem el om vi skulle sova där.
Ringer igen,sur för jag åter igen inte sagt till honom så han kunde hållt spisen igång(vi eldar)
Säger att det är bättre om vi åker till min mamma och sover där eftersom han kanske kommer få ett utbrott ifall vi kommer hem.
Hoppas på lite hjälp här,
Har varit tillsammans med min sambo i runt 3 år, vi har bott ihop det senaste året. Fest har mer eller mindre alltid varit en del av vårt liv, vi är unga och har varit ute mycket tillsammans. De senaste två åren har jag dock dragit ner rejält på festandet. Dels har jag jobbat mycket men jag har helt enkelt tappat intresset för fest osv. Nu går jag ut väldigt sällan.
I dag är en dålig dag. Försökte prata med min man om hur jag känner och att jag blir väldigt ledsen av hans drickande. Det slutade med att han försvarade sig och jag anklagade. Vill inte att det ska bli så. Han hade bestämt att dra ner på sitt drickande(vilket jag inte visste) och då kändes det som jag förstörde för honom istället för att vara stödjande. Svårt att göra allt rätt. Ställer väl för höga krav på mig själv. Tänker och tänker på detta med allt drickande så det känns som jag skulle behöva ta semester från hjärnan snart. Fy vad jobbigt!
Min mamma dricker. Hon har druckit i minst tio år, säkert 15år, bara smygdruckit i början. För ca 3-4år sedan kom vi på att det var full hon var, vi som trodde det var utbrändhet med kanske diabetes och ibland hjärtproblem. (Hon har inte diabetes eller hjärtproblem vad vi vet.)
Efter att vi upptäckte att det var alkoholen som orsakade hennes beteende och sjukdomstillstånd så har det hela bara förvärrats. Hon har haft perioder då hon verkar nykter, men senaste året går hon nog knappt timmar som hon inte är ordentligt alkoholpåverkad.
Hej
jag skriver här för jag undrar en massa om min situation. Jag har varit gift med en man i tio år. han är idag på behandling å man slängs mellan hopp och förtvivlan. Hur kommer livet att se ut pratar å pratar med vänner och nära. Jag vet inte hur jag ska agera ganska övertygad om fixar han inte det.orkar jag inte vara kvar. Är man alkoholist är det svårt att låta bli att dricka efter en behandling. Vad har jag för del i det hela mer än att jag vill vara hans fru i nöd å lust..barnen skriker dom äldre gå ifrån honom mamma. Det svider i hjärtat . Mannen jag älskar är två personligheter.
Jag har varit tillsammans med en man i fyra år, de senaste två åren har vi bott tillsammans. Inga gemensamma barn men barn sedan tidigare varav några bor hos oss varannan vecka.
Han kom in i vårt förhållande med förhöjd alkoholkonsumtion efter sin skilsmässa och jag kom in med ett medberoende efter ett förhållande med en man som var periodare men som jag dock inte bodde med och inte har barn tillsammans med.
Hej!
Jag är 26 år och har varit tillsammans med min sambo i 9 år. Vi köpte nyligen hus (1 år sedan) och funderar nu på att skaffa barn.
Allt bra så långt. Men - min sambo, som snart är 30 år, har alltid haft en lite knepig relation till alkohol. Hans morfar hade ett alkolholberoende, och hans morbror är uttalat alkoholist. Som yngre (och kanske även fortfarande) var han alltid den som blev fullast på fester. Många kvällar slutade med att jag fick leda honom hem. Han tål absolut inte sprit, men kan dricka en hel del öl utan problem.
Är så glad att helgen är slut. Min man dricker för det mesta på helgen så nu ser jag fram emot veckan. Har haft en del ångest i helgen och undrar hur detta ska sluta? Jag vill ju av hela mitt hjärta leva med den här mannen. Skulle vilja ruska om honom och säga: fatta någon gång vad du gör med ditt liv och mitt!! Känns som helgerna är en enda lång väntan på att han ska bli nykter.
Skönt att skriva av sig lite i alla fall.
