Forum för anhöriga

Hej, jag känner att jag behöver råd för att kunna se en lycklig framtid. Har vart tillsammans med en alkoholist i åtta år snart, har två småbarn ihop. Han klarar aldrig av att dricka måttligt, hålla sina egna löften och ta ansvar över nått. Han dricker Dock inte hemma utan drar ut med vänner och försvinner och kommer hem när han inte orkar festa vidare. Jag känner att nu måste det här få ett stop, jag orkar inte känna mig överkörd och värdelös. Han behandlar mig verkligen som skit när han är full, sviker, svarar inte i telefonen och lägger all skuld på mig.

Har läst allt här känner igen så mycket.Har levt ihop med min alkis i över 40 år men bestämt mej för att så här vill jag inte leva längre.Droppen var att han krockade min bil på fyllan. Fick inte ut ett öre på försäkringen.Han fick sitta av en månad.När han kommer hem från fängelset bär han på en systempåse.Även legat inne för avgiftning. Har bett att han ska söka hjälp säkert 100 gånger.Han ska sluta själv håller 3 veckor sedan är det ruta ett igen. Det värsta är att han gjort sej osams med våra fyra barn.Vi har även 9 barnbarn som jag får hälsa på själv.För hit får dom inte komma.

Jag behöver ha hjälp med att ta bort lösenprd och signatur.. Har en som smygläser och det vill jag inte för det får jag fan för!

Hej
Jag tror inte att min fru har ett beroende i vanlig bemärkelse utan hon saknar kontrollen att sluta dricka innan hon blir för full.

Har sedan ca ett och ett halvt år en relation med en man som är nykter alkoholist. Eller åtminstone var han det då vi träffades. Efter ca 6 mån började incidenter inträffa som gjorde att jag misstänkte att han börjat dricka igen. Konfronterade honom och han nekade så klart. Efter ytterligare några månader då vi var tillsammans i hans stuga, märkte jag att han var onykter och hittade också hans förråd. Det hela var ganska obehagligt, inte minst p g a att vi var på en ö, och jag inte visste hur jag skulle ta mig tillbaka på egen hand (vinter, snö och is).

Med förhoppning om en trevlig lördagskväll lagade jag mat och serverade sambon när han kom hem idag kl 17.
Under middagen dracks det ett glas rött, började dock bli misstänksam då han hade den där simmiga, konstiga blicken som jag nu lärt mig känna igen och får man knappast av ett glas rött. Omöjligt att föra en vettig konversation så till sist sprack det för mig och jag frågade honom om han hade druckit något innan han kom hem.
Nääääädå, absolut inte... Varpå jag tog fram blåsaren (vet jag är en riktig bitch) och han blåser 1,2 promille!

Behöver hjälp att tänka och sortera. Både tankar och känslor är ett enda K A O S. Varit med min alkoholist i två år. Det började med stor PASSION och intellektuella möten. Han uppvaktade mig ivrigt, och i början undrade jag först om han kanske var lite "manisk", men det visade sig sedan att han hade missbruksproblem med ångest och despressionsproblematik. Jag blev bländad av hans karisma, stora hus, förmögenhet och vackra yttre. Han kommer från socialgrupp 1 och jag trodde på något naivt sätt att han var STARK och STABIL.

Hejsan! (Ny här...) När jag läser inlägg så är det oftast berättelser om alkoholistens dubbelliv. Jag tänkte skriva en rad om mitt eget. Är gift sedan många år med en man som har alkoholproblem,. Alkoholen har alltid funnits där, men det är först de senaste två åren som jag stegvis har insett hur iångt gånget det är. För det har blivit sämre, från "riskkonsumtion" till alkoholism. Vi är båda två 30+are.

Hej! Är ny här vet inte om man kan få hjälp här men det verkar finnas personer här som kanske förstår hur ensam man känner sig. Vet inte hur ja ska berätta utan att bli långrandig. Ska göra så gott ja kan. Ja är en kille på 34år som har en dotter på 8 år och en 5 dagar gammal kille( kom precis hem från BB ) sambo och en hund. Dottern har ja sen tidigare förhållande varannan vecka plus lov pga vi gick isär o mamman flyttade 23mil bort.