Forum för anhöriga

Är gift sedan många år och har vuxna barn. Min man har haft lätt att trilla över när han dricker och tom bli rätt otrevlig. Men nu är han alkoholist, har dolt detta i några år för både mig och våra barn, han har tagit hjälp men jag själv är ännu helt förkrossad. Efter konfrontation så fick han väldigt ångest och rädsla för att jag skulle hjälpa honom, detta gjorde att han inte hörde vad jag sa utan vände allt jag sa emot mig och vart väldigt otrevlig mot mig. Han har kämpat sista veckan med att försöka rymma iväg för att ta sitt liv och jag har stoppat han flera gånger.

Min man är periodare, sköter sitt jobb men hamnar ett par gånger per år i djupa svackor. Har märkt att det har blivit mera alkhol och större mängder.
Nästa år fyller jag jämt,och vi har boka en resa som jag inte längre vill åka på.
Har tagit upp det med honom,och nu är det dålig stämning här hemma.
Känner mig tråkig

Gift i snart 10 år och tillsammans i 12 1/2 år, fortfarande kvar.
Såg tecken tidigt men stannade kvar.
Gav ultimatum utan förbättring...stannade kvar
Fick förhoppning......stannade kvar
Kan aldrig koppla av, varför stannar jag?
Kan inte tänka mig att ha våt son varannan vecka, finns inte på min karta. Tror att om jag yrkar på ensam vårdnadshavare kan jag vinna med tanke på vad JAG har att informera om men har kommer min son att ta det som verkligen älskar sin pappa.
Vågar ej ta steget fullt ut.

Jag upplever att vi stöttar och stöttar på många fronter. Nu börjar krafterna sina. När är det dags att sätta gräns för sin egen skull? Samtidigt vill jag inte att min son ska hamna i ytterligare förödande situationer.

Jag träffar en man sedan två och ett halvt år. Vi är särbo. Inga gemensamma barn. Han har under många år druckit mycket. Har ställt krav på honom flera gånger. Han har nu varit inne på en LPT efter att ha varit en fara för sig själv och andra. Nu har företagshälsovården kopplats in och arbetsgivaren ska besluta om 12 stegsprogrammet.