av Andrahalvlek

Andrahalvlek
mån, 2020-09-28 - 20:18

Fick hämta dottern på daglig verksamhet efter lunch eftersom hon gnällde över halsont. Fortsatte jobba hemifrån. Fastnade i en arbetsuppgift som måste bli klar. Nu är klockan efter 20, nu vill jag inte cykla. Kolmörkt. Fast jag egentligen borde.

Ja, ja. Nya tag imorgon. Tror som du Strulan att det krävs tvång i några veckor för att jag ska längta efter det.

Kram ?

miss lyckad
mån, 2020-09-28 - 20:35

Med tanke på viktuppgång..Träffade på en kvinnlig bekant som verkligen såg jättefräsch ut..Hon drack en hel del tidigare kände de flesta till i ”vår by”..Hon hade på sig en tunika som gjorde att magen var rejält stor..Jag trodde att hon var gravid..Så jag sa att ”Oj vad fin du är, och grattis till barnet!”..Jasså , Nej sa hon, jag har slutat supa, så jag har gått upp i vikt..Usch vad pinsamt..Men vi kom överens om att hellre lite tjock och lyckats sluta med alkohol..Tyvärr återgick hon till missbruk och levde bara några år efter detta..????Du hoppar på cykeln framöver Andra halvlek, eller så hittar du andra former för att få lite mindre kurvor..?..Kram..

Andrahalvlek
mån, 2020-09-28 - 21:16

Tänk att hon fann sig och svarade ärligt, så ni kunde prata om det. Jag har ökat rejält i vikt pga SSRI-medicinen tidigare. Men jag brukar säga ”hellre vara tjock än må dåligt”. Stämmer bra med nykterheten också.

Det låter som jag är stor som ett hus ? Men 20 kg hade jag mått bra av att slippa. Men var sak har sin tid.

Kram ?

Andrahalvlek
mån, 2020-09-28 - 21:24

Om man känner att man behöver lätta på trycket, gråta riktigt rejält, så kan man kolla några avsnitt av ”Sofias änglar”. Tips från coachen.

Kram ?

Andrahalvlek
tis, 2020-09-29 - 08:49

Tänkte först sätta rubriken ”Återfall”, men så illa är det inte. I min vakna tillvaro känns återfall väldigt långt bort. Men i drömmarnas värld är det tydligen aktuellt att bearbeta.

Hade en kusligt detaljerad dröm om hur återfallet gick till och hur dåligt jag mådde efteråt. Fick börja om på noll igen. Det jag minns tydligt är hur själva återfallet gick till, och det är kanske något jag behöver fundera över.

Jag blev överraskad av en spontanfest med människor som jag kände rätt så ytligt. De visste inte om att jag var nykter. De hade fixat värsta festen och satte ett glas med rosé bokstavligt talat i handen på mig. Och jag drack det av bara farten och feststämningen. Och sen fortsatte jag dricka tills jag knappt stod på benen.

En stor del av drömmen handlade om hur djupt ångerfull jag var. Jag tror att jag började räkna från dag 1 igen direkt. Vilket nederlag.

Det jag tänker är två saker. Mina tidigare erfarenheter av uppehåll, även om det bara är en vecka eller två, är att det lätt spårar ur direkt. Allra helst på fest när jag är upptagen med att ha roligt - jag dricker konstant och blir apkalas. Det är som om alkoholdjävulen vill ”dricka ikapp” det jag inte har druckit under uppehållet.

Det är just fester där jag är toksocial, pratar med alla, skrattar och skämtar, som är farozoner för mig. Jag älskar verkligen att som vi göteborgare säger ”tjöta” med folk. Jag saknar verkligen det. När man fladdrar runt som en fjäril och suger in det göttaste här och där. Länge sen nu. Ges inte så många tillfällen i coronatider heller. Inte ett enda faktiskt.

Jag tänker att drömmen stärker mig i min övertygelse att aldrig dricka första glaset. Blir jag överraskad och inte är mentalt förberedd och samtidigt lite instabil så kan det gå åt helvete. Fullständigt.

Jag tänker att strategin ”Aldrig första glaset” är som ett bilbälte. Vi vet ju alla att sannolikheten för att krocka är väldigt liten, men vi tar ändå på oss bilbälte ifall det skulle hända. Jag skulle inte köra en meter utan bilbälte, det sitter i ryggmärgen.

Idag visar min app Nomo 233 nyktra dagar ?

Kram ?

Torn
tis, 2020-09-29 - 09:48

Jag har haft en hel del drömmar med alkohol som tema. I början drömde jag var och varannan natt. Sedan har det kommit mer sällan, men en dröm som jag hade runt 5-6 månader in i nykterheten blev jag ” besviken” på. Där drack jag på en fest och hade jättekul. Drömde faktiskt härom natten att jag drack, men jag reflekterar knappt på sådana drömmar numera. Jag dricker ju inte när jag är vaken. Punkt slut. Det är som om man drömmer om ett monster, de finns ju inte på riktigt.

Jag måste erkänna att jag känner mig rätt säker på att jag inte kommer börja dricka igen. Har svårt att tänka mig att jag kommer vara så dum att jag testar att ta ett glas. Det känns helt naturligt att inte dricka alkohol på något sätt.

Kanske är dumt att jag inte är mer orolig för att få ett återfall, men det är svårt att vara orolig på beställning.?

Ha en bra dag! Kram

Vjlo
tis, 2020-09-29 - 10:11

Jag hoppar in kort i tråden :-)

Drömmar kan ju vara rejält konstiga, och nog inte värt att analysera för mycket tänker jag. Ibland kan det vara tecken på man är extremt stressad över något, eller kanske är det ibland så hjärnan kollar igenom minnena, funderar över dem innan den slänger bort dem? Vet inte. Men viktigast är ju vad man bestämt sig för i medvetet vaket tillstånd :-)

Tycker det känns bra att du är rätt säker nu att du inte kommer ta första glaset igen.

Jag kan själv känna så, behovet finns liksom inte längre, och så dumt som jag höll på, om det blir så jag får andra tankar så får jag skriva av mig här eller berätta det för de som numera vet vad jag höll på med.

Och det är väl onödigt att gå och tänka för mycket att det kan bli ett återfall - i den meningen att det är dumt att inte lita på sin känsla nu när det går bra.

Andrahalvlek
tis, 2020-09-29 - 13:43

Jag är inte speciellt orolig för återfall. Tankarna väcktes nog av något inlägg som jag svarade på igår. Jo, det var Dendärtjejen som hade varit nykter i 119 dagar och drack i helgen och ångrade sig gruvligt. Tyckte väldigt synd om henne. Plus att väldigt många här på forumet skriver att de inte vill sluta helt utan ”dricka lite”. Vilket jag inte tror funkar alls.

Min hjärna behövde nog processa detta lite mer helt enkelt, så att jag får sätta ner foten ännu en gång. Visa alkoholdjävulen vem som bestämmer.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Vjlo
tis, 2020-09-29 - 15:22

Exakt!

Måttligt tror jag är extremt svårt, och framförallt onödigt. Men man måste själv välja och försöka om det känns nödvändigt :-)

Livet är mycket bättre utan alkohol.
Alkohol tillför inget positivt alls överhuvudtaget.

Efter första glaset handlar allt om att uppnå det där som är lättare uppnå utan första glaset.

Andrahalvlek
tis, 2020-09-29 - 20:34

Köpte nya byxor häromdagen. Tack och lov behövde jag inte byta upp mig en storlek den här gången. Det har annars varit standard de senaste åren ?

Men de nya byxorna satt rätt så spänt runt magen, så fokus nummer ett är att få dem lite mer ”lose fit”. Nästa fokus är att sakta men säkert byta ner mig åtminstone två storlekar. En storlek motsvarar cirka 5 kg. Jag måste för min hälsas skull.

Jag vill nå dit på ett sunt sätt, med rörelse och lite mindre kaloriintag. Inga stränga dieter, inga stenhårda förbud.

Och jag vill framför allt slippa depression som bantningsmetod ? Det är tyvärr effektivt, men så jävla destruktivt. Det funkar dessutom som ofrivillig jojo-bantning. Jag rasar först i vikt under några veckor, för att jag inte kan äta, och sen när jag mår bättre och börjar äta igen så ökar jag enormt snabbt i vikt. Min ämnesomsättning är helt kajko.

Jag vill verkligen slippa bli deprimerad igen, det är nog allra viktigast i mitt liv. Att slippa må så dåligt igen. Jag har varit deprimerad så många gånger att jag nästan borde ta det med en klackspark, men det gör jag verkligen inte. Jag blir så knäckt varje gång det sker. Det känns som om det som verkligen är ”jag” döljs totalt av en våt, tung filt av illaluktande ull. Min normalt positiva syn på livet blir nattsvart. Sån är inte jag. Egentligen.

Genom att låta bli att dricka alkohol får jag fysiskt bättre förutsättningar att slippa bli deprimerad igen. Eftersom alkoholen förstör hjärnkemin, som i sin tur leder till depression. Jag har verkligen förstått det nu fullt ut. Kan jag dessutom komplettera med pulshöjande motion så hjälper det till ännu mer. (Lästips: Hjärnstark av Anders Hansen.)

Jag har börjat trappa ut min SSRI-medicin yttepytte lite. Den påverkar tyvärr vikten negativt också. Har minskat med 1/3 dos två dagar per vecka under hela september. Tänker utöka till tre dagar per vecka under oktober osv. Jävligt långsam uttrappning. Hela tiden vara vaksam på utsättningssymptom.

Och jag vet att jag borde göra det här ihop med en läkare, men jag vet inte vart jag ska vända mig. Den läkare jag haft tidigare har jag inget förtroende för längre. Jag känner att jag måste göra något, men väldigt långsamt.

Ikväll har jag cyklat, heja mig!

Kram ?

Kaye
tis, 2020-09-29 - 20:31

Tycker du har en bra inställning för att nå viktnedgång.
Långsamt och hälsosamt.
Då behåller du den också.
Sedan tror jag att ens idealvikt ökar med åren?

EttNyttLiv
tis, 2020-09-29 - 20:57

En cykeltur i kväll, bra jobbat ? ??
Fysisk aktivitet funkar bra mot depressioner och ångest. Att inte dricka alkohol tror jag gör att man är mindre mottaglig för ångest och depression. Minskar på risken för kemisk obalans i hjärnan, så tänker jag iallafall.

Går att trappa ner SSRI på egen hand, testat själv. Men var försiktig och var vaken på utsättningssymptomen som kan komma. Kan du vända dig till din vårdcentral om du behöver hjälp, kanske byta läkare?

Lycka till?

Torn
tis, 2020-09-29 - 22:14

Testa att kör som jag gör nu, fast cykling i stället för joggning. Jag äter som vanligt, frukost, lunch och middag, fast tar endast en portion och skippar all form av sötsaker såsom godis, bullar och tom kladdkaka. Sedan dricker jag inte juice, läsk och annat med socker i. Snabbmat går också bort. Det funkar bra. Ev sötsug stillar jag med frukt eller sockerfria tuggummin. Jag har alltid haft halvtaskig kondition och min vikt har varit nära att passera 0,1 ton.? Men nu går det åt rätt håll. Dock har jag ingen erfarenhet av sådana depressioner som du har haft, och att undvika sådant måste ju vara prio 1 tillsammans med nykterheten.

Kram ❤️

Andrahalvlek
tis, 2020-09-29 - 22:28

Jag har länge tänkt ta kontakt med vårdcentral angående uttrappning av ssri-medicinen. Mina tidigare läkare har varit knutna till Företagshälsan. Kommer inte till skott. Tror inte att de ska ta mig på allvar. Känns som ett rätt fjösigt problem i dessa coronatider ? Orka börja om från början med en ny läkare ?

Försöker verkligen hålla mig till regelbundna måltider, och mellanmål. Men det har nog blivit lite mycket hämtmat. Och choklad. Inte lika illa som i början, men på helgen. Läsk dricker jag inte. Röd grapefruktjuice kan ju knappast innehålla socker ?

Och cykla varje dag. Sen kommer jag inte lyckas med det, men det ska vara min målsättning.

Kram ?

Andrahalvlek
tis, 2020-09-29 - 22:34

Idealvikten ökar typ med 10 kg för varje årtionde ? Nej, fel av mig. Vikten har ökat med 10 kg för varje årtionde, i alla fall för mig, men idealvikten ökar kanske 5 kg per årtionde. Det är dessutom svårare att tappa vikt i klimakteriet har jag förstått. Detta jävla klimakterium ?

Kram ?

Andrahalvlek
tis, 2020-09-29 - 23:44

Det här skriver jag mest för att jag själv ska komma ihåg, minnet kan vara kort ibland. I samband med min första utmattningsdepression 2007 fick jag paraoxetin, som hjälpte mig väldigt bra mot både enormt svår ångest och depression.

År 2014 bytte jag till venlafaxin. Orsaken var enorm viktökning som biverkan av paraoxetin. Bytet gick smärtfritt från den ena till den andra dagen. Viktökningen avstannade, men jag gick inte ner något i vikt.

Venlafaxin är egentligen en SNRI-medicin. SSRI står för selektiva serotoninåterupptagshämmare och SNRI står för serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare. Snarlika mediciner. Fram till år 2018 tog jag 75 mg venlafaxin per dag och mådde bra. Det är typ startdos och man kan öka till 225 mg per dag om man behöver.

I mars 2018 blev jag utmattningsdeprimerad igen. Trots medicinering. Då höjde jag dosen med 37,5 mg.

Sen dess har jag tagit 75+37,5 mg dagligen. Har mått rätt bra, sluppit ångest och depression nästan helt, kämpat mig tillbaka på heltid på jobbet. I ett år drygt har jag jobbat heltid nu. Stressigt ibland, men jag blir bättre och bättre på att förhålla mig till stressen.

Nu har jag varit nykter i snart åtta månader. Jag mår väldigt bra. Sover bättre än på många år, har helt sluppit ångestattacker, känner mig bara nedstämd innan mens typ. (Förbannade hormoner ? ) Nu tror jag att jag möjligen kan börja trappa ut medicinen - och kanske vara helt klar framåt nästa sommar eller nåt.

Jag är väldigt känslig både för insättning och utsättning. Kan till och med känna av om jag råkar glömma tabletten. Så det krävs att 1) det går ytterst långsamt så att hjärnan hinner med att vänja sig, 2) att jag mår grundbra psykiskt och inte har några stora orosmoln omkring mig. (Som en karl som stökar med mitt känsloliv typ ? )

Under september har jag minskat så här:

Mån: 75+37,5 mg
Tis: 75 mg
Ons: 75+37,5 mg
Tor: 75+37,5 mg
Fre: 75 mg
Lör: 75+37,5 mg
Sön: 75+37,5 mg

Under oktober kommer jag trappa ut ytterligare en dag:

Mån: 75+37,5 mg
Tis: 75 mg
Ons: 75+37,5 mg
Tor: 75 mg
Fre: 75+37,5 mg
Lör: 75 mg
Sön: 75+37,5 mg

I november trappar jag ut ytterligare en dag osv. Väldigt långsamt med andra ord. Det ska nog gå bra det här ? Min äldsta dotter, som snart är utbildad psykolog, säger att om man har börjat är det väldigt svårt att sluta. Medicinen meckar ju också med hjärnans kemi, det är liksom syftet med medicinen. Tar man bort den uppstår obalans. Men att det är svårt betyder inte att det är omöjligt!

Jag har slutat flera gånger tidigare, under åren 2009-2013. Blev deprimerad igen varje gång, och fick börja med medicinen igen. Men mycket har hänt sen dess. Jag har separerat från barnens pappa och senare även min alkoholiserade ex-sambo, och nu har jag slutat dricka alkohol. Och jag har slutat dejta! De senaste två åren har varit tuffa på den fronten ? Så många idioter har jag lyckats hitta. Eller om de hittade mig, det får vara osagt.

Så, nu har jag det på pränt också. Då slipper jag fundera på det mer. Godnatt!

Kram ?

Charlie70
ons, 2020-09-30 - 08:02

Jisses vad du kämpar med allt Andrahalvlek! Jag beundrar dig men tänker också att vi inte får glömma perspektiven i detta. Du har varit nykter i 8 månader nu. Jättelång tid på ett sätt men ur ett livslångt perspektiv inte så länge egentligen. Nykterheten är en enorm förändring för våra kroppar och hjärnor. Viktnedgång och antidepressiva kan vänta lite tänker jag. Din plan tycks väldigt försiktig men jag hade nog ändå avvaktat att ta risken för att gå hungrig eller eventuell psykisk påverkan p.g.a. nedtrappning just nu. Säger det eftersom jag själv har haft samma tankar kring min vikt och min medicin. Läste igår att återfallsrisken minskar betydligt efter två års nykterhet. Det kanske är det perspektivet vi bör ha?

Kram!

Andrahalvlek
ons, 2020-09-30 - 08:05

Mötet igår med kommunen om dotterns framtida boende gick över förväntan. Och då trodde jag ändå att det skulle gå bra.

Det låter som det bara är formalia, plättlätt. Vi kommer att glida in på boendet den 1/4 på en räkmacka typ.

Nej, jag SKA inte ropa hej innan jag har skrivit på kontraktet. Jag ska INTE göra det. Men det verkar onekligen som om stjärnorna står i vår väg.

Går det här i lås känns det bättre än att vinna en miljon på lotto ?

Kram ?

Andrahalvlek
ons, 2020-09-30 - 08:38

Du har kanske rätt Charlie ❤️ Jag får umgås med den tanken lite. Eller så nöjer jag mig med att trappa ut 37,5 mg helt och avvaktar sen med 75 mg ytterligare ett tag.

Om dottern flyttar i vår blir det också en enormt jobbig påfrestning. Det var tufft när äldsta flyttade, vill inte tänka på hur det blir när yngsta flyttar ? Samtidigt som jag för hennes skull måste visa upp en stark och glad fasad, som dessutom måste vara förankrad inuti mig eftersom hon känner vad jag känner. Hon är som en barometer på mitt humör.

Kram ?

Andrahalvlek
ons, 2020-09-30 - 09:18

Nu har jag fyllt i antal nyktra veckor i min väggkalender. Jag gör det i förskott, så säker känner jag mig på min nykterhet. När oktober är slut har jag varit nykter i 38 veckor. Mäktigt många veckor!

Kram ?