av Sattva

Sattva
sön, 2021-04-04 - 06:46

@Soffi Tack! Ja nu njuter vi av två lediga dagar!!
Igår fick jag en belöning värd så himla mycket. Maken var inte hemma, bara jag o ungdomarna. Vid middagen säger dottern "Mamma, hur känns det att inte dricka alkohol längre?". Jag blev lite paff av frågan, men svarar "Det känns bra, jag saknar det inte. Jag var nog klar med det där". Då säger dottern "Jag är stolt över dig mamma!".
Alltså, jag blev så himla glad!! ❤❤❤

Sisyfos
sön, 2021-04-04 - 09:01

Så skönt att du kunde svara på det sättet. Jag tror verkligen att ungdomarna trivs bättre om man är sig själv. Och för att inte tala om du själv. Tänk att det kunde bli såhär! Livet är verkligen vänt till det bättre.

Torn
sön, 2021-04-04 - 09:41

@Sattva Underbart! 😍 Att ens barn kan se att man behöver inte dricka snaps till sillen, eller vin till maten, eller öl till chipsen. Ska vi någon gång få bukt med allt som den jävla alkoholen ställer till med i samhället så måste vi visa våra barn att det inte är normalt att dricka ett gift. Att inte dricka gift alls är det normala. 😎

Kram

Anonym26613
sön, 2021-04-04 - 10:18

Oh 🥰 Så fint! Verkligen belönande!
Du är en fantastisk rollmodel för dina barn 💚🌸💚

Här mumsas det godis som om den tog slut om en vecka 🙈🤣😅 Galet hur länge vi varit nyktra!! Låt oss njuta av segern hela veckan och förbereda oss till fas2. Har du tänkt om du ska hoppa över till "vidare livet"?

Sattva
sön, 2021-04-04 - 11:31

Tack alla, ja det känns så himla skönt att ha kommit ut på andra sidan på alla sätt och vis! Har ju tänkt att jag kanske borde prata med barnen, men känner nu att det inte behövs. De ser, lika mycket nu som då. Och de mår bra av det de ser uppenbarligen!

Mary P, jag är jättetaggad för fas 2! Blivit "en del" godis här också i påsk🙈
Tänkte vänta att hoppa över till "Det vidare livet" tills halvårsdagen. Även om jag vet att jag inte kommer dricka alkohol så känner jag mig fortfarande ganska nynykter. Hur tänker du kring det hela?

Förresten, ännu en insikt. Ska hälsa på min mamma idag. Det händer inte så ofta, och ännu mer sällan sedan coviden. Ansträngd relation. Inte setts sedan jag blev nykter. Brukar känna bävan inför att åka dit. Dränerad innan vi ens har åkt. Känns faktiskt annorlunda idag, det ska bli fint att se henne! Kan man bli så förändrad i sina känslor bara av att bli nykter?!

Andrahalvlek
sön, 2021-04-04 - 12:26

@Sattva Min relation till min mamma har också varit minst sagt ansträngd. Sen jag blev nykter är den väldigt mycket bättre ❤️ Jag har mer tålamod med henne, har större behållning av våra samtal, och min förståelse för hennes beteende under min barndom/ungdom har blivit större. Jag har förlåtit henne och på riktigt insett att hon gjorde så gott hon kunde. Och jag mår inte bättre av att ”straffa” henne genom att behandla henne illa, tvärtom. Jag vill också göra så gott jag kan. För min skull och hennes skull.

Kram 🐘

Se klart
sön, 2021-04-04 - 15:23

Mammor
Ja, känslorna kan verkligen förändras eller så har det varit för mig. Från mycket bävan till liksom, ja mer tålamod och förståelse. Lite snällare har jag blivit men inte på bekostnad av mig själv. Mer som att jag kan ”bjuda” på mer omsorg. Krångligheter finns kvar men tänker att allt inte måste rätas ut. Vissa saker tar tid. Ha en fin dag!

Anonym26613
sön, 2021-04-04 - 16:49

Jag har också bättre relationer. Mest mot kollegor. Tål dem och blir inte lika nervös inför möten. Så tror absolut att nykterheten hjälper till 🙏🌸

Jag tycker det låter bra med 6 månader som brytpunkt. Bara jag slipper hoppa mellan två ställen så är jag nöjd 🙈🤣💚 Forumet är inte så smidig. 😅

💚🐰⚘

Sattva
mån, 2021-04-05 - 07:03

Gårdagen var riktigt fin hos min mamma! Ja, hon gör och gjorde så gott hon kan o kunde min mamma. På något sätt kunde jag se henne mer utifrån, lite objektivt. Retade inte upp mig på samma sätt. Vi hade det trevligt!
Vad är det som gör att relationen till sin mamma kan bli så knölig? Och en del är bästisar med sin mamma livet ut? Min önskan är att jag o dottern ska ha en bättre relation än jag o min mamma haft. Det tror jag att vi har. Allt tyder på det iaf. Min mamma har varit expert på att "shamea". Jag fattade inte förrän för några år sedan att det fanns ett ord för det. Göra sig rolig på andras bekostnad, hänga ut ens förtroenden i skämt etc etc. Hon fattade ju inte vsd hon gjorde. Sökte säkert uppmärksamhet. Jag har passat mig supernoga att inte göra samma sak. Men har ibland trampat i klaveret utsn att tänka mig för. Inte förstått att något varit känsligt tex.
Idag sista påskledigheten. Verkar bli lite sol. Ska "bara vara" så mycket som möjligt!

Andrahalvlek
mån, 2021-04-05 - 10:20

@Sattva Jag tror att det är vanligare att relationen till mamma är knölig än tvärtom. Faktiskt. Vi som har en halvkass relation till våra mammor tenderar nog bara att se det motsatta. Den där ”bästisrelationen” mellan döttrar och mamma är lite osund också faktiskt. Ofta är den fejk eller påtvingad av endera part. Oftast befinner sig dottern i underläge, nästan som en gisslan.

Min mamma var otillräcklig under min barndom/ungdom på många sätt, trots att jag är ensambarn. Först i vuxen ålder har jag förstått att det var hennes sätt att överleva i relationen till min alkoholiserade pappa. Sticka huvudet i sanden, inte prata om det som skaver, snudd på tunnelseende. Jag har anammat lite av det tänket själv, har tex svårt att prata allvar.

När jag själv fick barn förstod jag i vilken utsträckning hon fallerade som mamma. Och min pappa som pappa. Jag sket bort skolan fullständigt pga festande och jag minns inte att de la två fingrar emellan för att förhindra det. Att jag skulle göra något liknande med mina barn känns fullständigt främmande. Jag skulle i alla fall försöka om och om igen för att bryta det destruktiva levernet. Min mamma gjorde ingenting. Hon gick till jobbet och sen kom hon hem och gick och la sig tidigt. Det var hennes sätt att överleva - jobba och låtsas som ingenting. Själv var jag aldrig hemma, jag hängde mest på fritidsgården.

Jag har i vuxen ålder sörjt att vi inte har en tajt relation. Men hur skulle vi kunna ha det när jag flyttade 30 mil i 20-årsåldern? För fem år sedan flyttade jag henne till min hemort och nu har vår relation piggat på sig rejält. Vi pratar sällan allvar, men vi pratar och har det trevligt ihop. Vi träffas någon gång varje-varannan vecka och max två timmar i taget. Jag hjälper henne med praktiska saker, betala räkningarna tex. Jag kallar det att vi har en väder-och-vind-relation. Vi pratar om vädret och om vad som stått i tidningen, vad barnen gjort, vad jag gjort. Det får vara så, det är okej.

Med mammor tror jag att det är som med små barn, det krävs kvantitetstid för att få kvalitetstid. Hellre lite oftare och kortare stunder känner jag är ett framgångsrecept för oss. Tidigare kom hon resande och bodde hos oss en vecka, och det var en mardröm. ”Tänk inte på mig”. Jo, tjena. ”Har du gett hunden mat?” Suck.

Min relation till döttrarna känns jättebra och det är jag oerhört tacksam för ❤️ Min mamma hade en komplicerad relation till sin mamma, som hade en komplicerad relation till sin mamma och säkert fortsätter det så bakåt i generationerna. Jag och mina döttrar har brutit det onda arvet.

Kram 🐘

Sattva
mån, 2021-04-05 - 11:40

@Andrahalvlek Tack för att du berättar! För mig så värdefullt. Känner mig ibland som ett ufo att jag aldrig pratar om mina föräldrar. För det har varit jättejobbigt. Min pappa dog i cancer för några år sedan. De var skilda. Men så mycket bråk hemma innan dess. Och våld. Eller hotfullt iaf. Alkohol. Utåt sett en välfungerande familj. Inte konstigt jag fick ätstörningar. Som skuldbelades "varför kan inte du äta som normalt?" "Knäpp o knasig" etc etc.
Tror också att sånt där går i arv. Min mormor var säkert väldigt självupptagen hon också. Fast hon var en bra mormor. Tog igen det på senare dagar? Jag gör vad jag förmår att bryta.
Att sluta dricka är bland det bästa jag gjort, för alla! Kan ge och ta emot kärlek på ett annat sätt. Känner inte ständigt dåligt samvete.

Anonym26613
mån, 2021-04-05 - 16:17

Det sociala arvet 💚🙏
Jag har en underbar familj. Inga bråk, ingen alkohol. Men kände ingen värme från min mor. Tror inte att hon hade fått något från sin mor. Så mitt mål har alltid varit att visa kärlek och värme hemma. Och jag tror jag har lyckats, även om jag inte är den som kramas. Men det är tufft att bryta vissa mönster som funnits flera generationer. Du är inte alls ufo ❤🙏

Gillade vad du skrev hos Soffi om att du inte får betalt för att ha jobbångest idag 🙈🤭 Så ska jag också tänka idag. Skönt med kort vecka
⚘🌸💚🐰

Sisyfos
tis, 2021-04-06 - 07:50

Mammor - föräldrar, tycker din tråd här blev så intressant.
I en familj tar man hand om och förstärker varandras känslor på så många olika sätt. Speglar varandra. Kanske därför du faktiskt kände dig bättre inför det här mötet Sattva, för att du var mer nöjd med dig själv och lugnare. Annars är det lättare att projicera sina känslor på nån nära, särskilt då mammor och syskon. Jag jobbar verkligen stenhårt med det just nu. Att lägga känslorna där de hör hemma. Hos mamma, syster, sambon etc. Jag har nog med mina egna. Jag kan inte ta över deras också. Det gör livet lite enklare i alla fall för mig. Och för min mamma kanske eftersom jag inte tar över hennes känslor och blir arg (vilket har hänt Såååå många gånger). När pappa levde kunde han vara den lugnande länken ibland, men sen han dog för 5 år har vi fått hantera det. Tar tid att lära sig nya strategier, men det är nyttigt också att börja se de där mönstren som de du nu upptäckt hos din mamma. Jag tänker att vi måste se de saker som varit bra med föräldrarna och de som varit dåliga. Inser nu när jag skriver det här att jag har gjort exakt samma sak som mina föräldrar mot min son. Han var med om en lite jobbig händelse för nåt år sedan. Vi pratade om det en eller ett par gånger, men igår kom det upp igen. Som barn kände jag mig ibland så ensam med mina jobbiga känslor. Där hade jag ingen riktigt att prata med. Kanske känner sonen likadant. Men igår hade vi ett fint samtal i alla fall. Det är sånt man inte har när man dricker, ha en fin dag!

Sattva
tors, 2021-04-08 - 06:33

Imorgon 14 veckor nykter, på lördag 100 dagar. Tänker mindre o mindre på alkohol. Eller jo, det finns alltid i bakgrunden men inte med tankar kring sug etc. Mera som reflektioner hur livet är när man är en som inte dricker. Och saknar inte alkoholen. Mentala o kroppsliga behov kan aldrig ersättas av alkohol. Mitt drickande har nog varit mycket självmedicinering. Och ett kroppsligt o mentalt beroende. Väldigt sällan en social grej egentligen. Vet att jag faktiskt tackat nej till alkohol i sociala sammanhang för att jag vet att jag bara får anstränga mig ännu mer att vara "social" om jag dessutom är lite trött o påverkad av 1-2 glas vin...
Livet som nykter rullar på o känns bra helt enkelt!