Hejsan!

Har en fundering bara. Har stället ultimatum till min man. Sök hjälp eller så delar vi på oss. Han sa samma kväll att han inte ville sluta dricka. Har försökt att prata med han om det efterått flera gånger. Vi ska även gå å prata med en terapeut å jag kommer vara stenhård med att han måste sluta.
Men om han nu skulle säga att han slutar så kommer jag ju ändå inte lita på honom.
Har ju lurat å svikit mig i år nu. Blåögd så testade vi att han skulle blåsa men men då drack han ju bara efter.
Jag vill ju att han typ går å lämnar blodprov så att jag ser att det är noll.

Men hur gör man???

Det här med tillit är nog det svåraste upplever jag. Misstänksamheten finns alltid där och det kan vara svårt att släppa, dricker han, har han gömt alkohol någonstans?
Jag har kommit till insikt att jag inte kan förändra min sambos drickande om han själv inte vill det. Har din man sagt att han inte vill sluta så vill han nog inte det i nuläget. Men frågan är hur ni samtalat om det? Jag har tagit hjälp av anhörigstödet och upplever det väldigt bra, kika gärna där om du inte redan har gjort det.
Tror att vi måste släppa kontrollen (även om det är svårt) om vi väljer att fortsätta leva med våra män som dricker för mycket. Vi kan aldrig veta till 100% vad dom sysslar med, på samma sätt som vi måste lita på dom i andra avseenden. Även om han lämnar blodprov så kan han ju dricka efter det, eller vill du i så fall att han ska gå regelbundet och lämna prov?

Jag har ju själv varit en aktiv alkoholist och under den perioden ljög jag om i stort sett allt men framförallt om hur mycket jag drack....eller när jag drack. Kommer ihåg en gång när jag krökat hela dagen och hade svårt att stå utan stöd och frun kommer hem och frågar om jag druckit....Svaret var ju självklart : Nähärå....Hon vände på klacken och gick ut.
Det absolut värsta var ju att jag tidigt i min alkiskarriär började att ljuga för mig själv. Det klassiska var ju det där självtestet man fick på Bolaget som man själv skulle svara på. Det testet var ju inte gjort för alkisar för jag tog ju bara med, i bästa fall, hälften av vad jag hällde i mig.

En riktig, och ovan, vändning kom under min behandling och efteråt. Jag fick ju lära mig att inte ljuga vare sig för mig själv eller för andra vilket ibland var väldigt obehagligt : Jag blev ju tvungen att stå för det jag sagt. Idag ljuger jag aldrig förutom kanske nån liten vit lögn :-)

Kontentan av min erfarenhet : Lita aldrig på en aktiv alkis !!!

Skulle säga att det inte går att lite på en alkoholberoende, speciellt inte om denne inte går under behandling. Din man har ju sagt att han inte vill sluta så svårt att se att det kommer ske bara för att du vill det. Du måste nog påbörja processen att lämna om du ställer ultimatum och sedan se hur han agerar på sikt. Om han söker hjälp osv.

Om han inte vill sluta så tror jag du bör fundera på dina alternativ. Han väljer själv. Det kan även du göra. Vill du inte leva med en alkoholist kan du välja att inte göra det. Jag hade aldrig orkat i längden, eftersom det inte GÅR att styra någon som är i aktivt missbruk. De måste själva vilja ha hjälp, annars går det inte. Jag orkade i ett drygt halvår, sen tog vår relation slut. Och det är jag mycket glad över!

Det här med lögnerna är otroligt. Båda vet ju hur det är. En man jag haft kontakt med sa att han blivit lurad på systembolaget när han påträffades med en påse med alkohol. Han skulle ju köpa alkoholfritt och så lurade dom honom. Skulle kunna skriva en bok om alla ursäketer och lögner jag hört i mitt arbete med beroendepersoner. En ganska rolig bok men inte när man är mitt i det. Håller med om att du inte kan lita på en aktiv missbrukare, men du kan lita på dig själv och dina uppkevelser

Jag har satt ner foten rejält å sagt att jag lämnar honom om han inte tar hjälp. Sagt det flera gånger å pratat med honom att denna gången är det allvar.
Idag har han pratat med läkare och ska få hjälp. Han ska även lämna blodprov.
Vet inte om hans extremt höga blodtryck å problem med kroppen med har hjälpt till. Men känns på honom som att något ändrats. Vet inte vad. Men jag ska med på mötet hos läkaren med.

Jag har satt ner foten rejält å sagt att jag lämnar honom om han inte tar hjälp. Sagt det flera gånger å pratat med honom att denna gången är det allvar.
Idag har han pratat med läkare och ska få hjälp. Han ska även lämna blodprov.
Vet inte om hans extremt höga blodtryck å problem med kroppen med har hjälpt till. Men känns på honom som att något ändrats. Vet inte vad. Men jag ska med på mötet hos läkaren med.

User37399

Mmm.. men du kan nog sätta ner foten hur mycket du vill
Han vill inte och då måste du acceptera det. Lycka till 🤗@sommar2023

(Har själv sysslat med samma grej - men vet nu att det inte funkar.
Personen själv måste vilja, inte du)

@sommar2023
Tänker att det är ditt val, just du och ingen annans val.
Det är jättebra att han söker hjälp och det är många som klarar av att leva ett nyktert liv MEN det är inte alls ovanligt att man som anhörig blir inovlerad när man satt ultimatum, om han inte vill själv så rasar det troligtvis.
Vill han få hjälp så är det fantastiskt men nu är det DIG det handlar om:
1. Bestäm dig för var din gräns går. Vad kan du acceptera innan du lämnar? ( du behöver inte säga det till honom men du bestämmer dig för dig själv, för din egen skull.)
2. Du har säkert gått igenom mycket själv och behöver stöttning själv, kanske ska du prata med någon.
Det är helt och hållet dina val och jag talar endast utifrån mina egna erfarenheter och inte som nån expert.
Var rädd om dig 🌸

Jag kommer följa med på mötet med läkaren och han ska lämna blodprover. Sen hoppas jag att han kan få gå till tex en psykolog. Han har mycket i bagaget med sig från sin uppväxt och med sin mamma. Men vi får se vad läkaren säger med.
Så får jag ju helt enkelt se om han menar allvar med det. Jag gör det iallafall.