Hej på er, nu är jag här. Känner mig stark nog. Äntligen fri, känner det i hela min kropp.

De senaste månaderna har varit väldigt intensiva, jag började mitt nya jobb i somras och ibland känns det som att jag på något sätt har fuskat mig igenom tiden som har gått från mitt återfall i mars/april. Att börja på en ny arbetsplats har gjort att jag har haft möjlighet att utforska mitt nya jag, jag presenterade mitt nya jag så fort jag klev innanför dörren och sen dess har jag inte ens behövt anstränga mig, jag är hon som vaknar nykter, presterar på jobbet, har tid för familjen och går och lägger mig tidigt. Sån har jag blivit - och jag känner så djup tacksamhet för det.

Jag har tänkt mycket på ”vad som gick fel” och ”hur kunde det bli så där”. I början tänkte jag väldigt mycket på det, jag ville utforska och hitta anledningar, var det barndomens alla trauman, alla ”jävla idioter” som jag älskat som gjorde att även jag blev sjuk av alkohol…jag ville rota i det och läka, men vet ni vad, jag har släppt det nu. Jag blev sjuk för att jag missbrukade alkohol, det var jag själv som hällde upp glasen och fortsatte tills jag ville dö, det andra orkar jag inte rota i. Jag har min egna familj som, himla massa barn och barnbarn och jag har varken tid eller lust att rota mer i det förflutna. Jag siktar mot framtiden nu och eftersom ingen vet hur länge en framtid varar så har jag bestämt mig för att leva mitt bästa liv varenda dag jag har kvar på denna jord.

Trots att jag inte tänker mycket på ”min nyktra resa”, blir jag påmind ibland…så jävla konstigt, kan sitta och jobba och plötsligt sköljer den där skamkänslan igenom min kropp. Liksom helt oväntat kan jag minnas ”fy fan att jag sa så där och var så full och vidrig” väldigt konstigt att det bara dyker upp så där, som den gången jag var full, vidrig och gränslös i en bar och nån månad senare hade möte med en ny kund där VD:n råkade vara en av alla gubbjävlar jag söp under bordet. Alltså sånt hände i mitt gamla liv - så konstigt att det dyker upp och ger mig rysningar nu när jag mår så bra. Då tänker jag alltid ”jag är inte ensam, vi är många och vi är starka. Släpp det nu, allt är ok”.

Men nu är jag här och anledningen till det är jag saknar gemenskapen och jag vill så gärna uppleva en nytändning i mitt nyktra liv – jag saknar känslan av att vara en nykär och nykter duracellkanin 😂 som omfamnar sin nyktra vardag, nu har jag äntligen kommit in i det mesta på jobbet, jag har blivit en morgonmänniska och jag har verkligen blivit hon som inte dricker, nu behöver jag nya utmaningar och jag vill omfamna mitt nya liv och känna stolthet över vad jag åstadkommit. Stanna upp, känna att jag inte är ensam eller unik och alla ni här är ju så fantastiska bevis på att livet kan bara bli bättre. Jag behöver helt enkelt vårda mitt nya liv och påminna mig själv om hur fantastiskt det ändå är att vi tagit oss ur skiten.

Tack alla ni som har funnits här hela tiden. Ni har lärt mig hur man gör och ni är mina förebilder ❤️

P.S har ni sett Charlie Sheen dokumentären? Alltså den tittade jag på i veckan och usch vad ont den gjorde. Så vidrig denna sjukdom är och så hemskt det måste vara att brottas med den i offentligheten. All skam och all skuld, önskar jag hade lika lätt för att komma över mina egna post skuldkänslor som jag har lätt för att bara vilja krama andra som lider av samma sjukdom. Det kanske kommer.

En dag i taget - alltid ❤️

@B.Å Välkommen hit! Vi har saknat dig också! Så himla härligt att du trivs med jobbet, och ditt nya liv ❤️ Jag har inte heller rotat bakåt, jag vet ju att jag ärvt sårbarheten. Och tyvärr är jag den enda i släkten som klarat av att vända skutan. Min farfar, min pappa och alla hans sju syskon har dött i sviterna av alkohol/narkotika/tabletter. Jag satte stopp, och mina barn låter inte arvet leva vidare heller. Ingen av dem dricker alkohol öht.

Episoden med nya kunden vars vd du hade supit under bordet är ju hysteriskt rolig 🤣 Med lite distans. Och det har du nu. Efter en tid kan vi skratta åt våra skämstillfällen, och jag tror att det är bra att prata/skriva om det, faktiskt skratta åt det. Eller gråta. Ut med trollen i ljuset så spricker de. Allt behöver blir synligt. Stänger vi inne vissa minnen så sipprar de ut någon annanstans, lite feltolkade. Kanske i form av ångestpåslag?

Och allt du gör nu och framöver kommer bli så mycket bättre. Vi blir liksom helt andra människor som nyktra. Ärligare, mer högpresterande, mer toleranta, mer balanserade, mer lyhörda, mer inbjudande, mer tacksamma osv. Allt detta är egenskaper som det behövs massor av både på jobbet och i privata relationer.

Kram 🐘

Varmt välkommen hit @B.Å ❤️
Visst är det underbart att känna med hela sitt väsen att man druckit färdigt!🙏

Den där ångesten får jag också emellanåt, skammen och skuldkänslorna men jag har medkänsla med mig själv och tänker att jag vet varför det blev så och det var för att jag inte hade bearbetat allt som hänt mig, resultatet av nedtryckta känslor behövde dövas. Jag hade aldrig lärt mig hur jag skulle hantera ”dåliga” känslor. Det har jag lärt mig tack vare att jag blev nykter! Herregud vad jag behövt känna känslor, jag fick till och med plugga känslor för jag viste inte alla som fanns och hur och varför dom kom och kändes som dom gjorde. Fysiskt ont! I tre år har jag jobbat på att lära känna mig själv och känna hur livet känns! Kan du begripa att jag inte ens viste hur det kändes att vara sjuk! Jag hade druckit varje gång jag vart sjuk de sista kanske 12åren eller så.

Det är så viktigt tror jag att vi lär känna oss själva när vi blir nyktra och är rädda om nykterheten på det viset. När jag får en känsla som säger mig ”svep hela flaskan!” Då tar jag det som ett brandlarm, måste undersöka vad det är som brinner/vart har jag tappat balansen i livet?

Det är så kul att ha dig här i ”det vidare livet”

Kram❤️

@B.Å härligt välkommen. Den där dokumentären ska jag se. Jag såg Skavlan för någon vecka sedan. Det är klart att man får tycka vad man vill om att dricka och inte men att vara så kategorisk som Edward Blom och Katrin Zytomierska. Vilka korkade förklaringar och man säger emot sig. Sitt ni och sup och ha kul men se för helvete till att respektera oss som inte vill eller kan. Charlie Sheen ska jag se. Hoppas du får en fin helg

Försökte se Sheen; började men orkade inte. Inte en verklig människa för mig. Sorgligt såklart, men fullständigt jet set och oförståeligt för en skogsbonde som jag - ändå har jag i alla dar förstått superkändisskapets problem. Jag får mer hjälp av er och från YouTube.

Kan tipsa om Dan Hunter och hans Clear Mind på YT. Såklart, man har väl hört detta tidigare, men Dan paketerar det på ett annat sätt, och han tar nya infallsvinklar till detta. Sedan är han britt också vilket underlättar, tycker jag. Synd att de packade in EU.

God morgon. Verkligen vilken härlig morgon det är, att få vakna nykter och ha en helg helg framför sig. Har redan varit en sväng på återvinningen och nu ska jag sätta på en till kanna kaffe och fortsätta vara tacksam hela dagen, hur kunde livet bli så här härligt ❤️

Som jag skrev i trådstarten kände jag i september att jag behövde en nytändning, livet pågick liksom och jag kände att jag behövde påminna mig om att jag faktiskt är på en resa, aldrig glömma…det blir lätt så att jag bara flyter med på något sätt och glömmer bort att stanna upp. Så oktober fick bli min tacksamhetsmånad, jag ÄR SÅ tacksam för mitt nya liv och jag är jävligt stolt över det jag åstadkommit. Så fort jag bestämde mig för att börja tänka mer på det så fick jag tillbaka ett pirr, jag älskar hösten, jag målade om mitt sovrum förra helgen och har gått igenom mina garderober. Det har blivit många turer till vinden och återvinningen och min inre duracellkanin är ivrig och bestämd: hösten är tid för en ny början, hösten är så vacker och ren på något sätt, precis som jag vill att mitt nya liv ska kännas.

Det känns inte alls jobbigt att inte dricka, det känns mycket lättare än jag trodde och därför vill jag påminna mig själv…och tillåta mig själv att vara tacksam. Jag har faktiskt tagit mig hit. Jag vände på skutan och livet kan bara bli bättre.

Nu ska jag dricka kaffe och sen ska jag träffa en kär vän som vill bli rastad i höstsolen 😂

Jag önskar er alla en fin helg ❤️

@B.Å Hej 👋🏼 Vilket härligt och positivt inlägg. Jag har gått lite i samma mode men inte riktigt lyckats sätta tankarna rätt. Eller delvis i alla fall. Jag har varit lycklig och tacksam i mitt nya nyktra liv men ändå kört en ny början och utrensning etc.

Hoppas du får en fin helg 🩵

@B.Å Roligt att du tittar in igen. Och härligt att du verkar trivas så bra med livet och nytt jobb och allt! Skönt att du känner att du kan gå vidare utan att rota i det förflutna. Jag har rotat mycket i det förflutna och det har hjälpt mig att få ihop saker och att förstå mig själv bättre. Jag är fascinerad av psykologi och jag rotade innan jag hamnade i alkoholens klor också, men helt klart påverkade alkoholen mina tankar och känslor och jag fick sämre kontakt med mig själv. Jag var vilse. Orsaken till mitt alkoholberoende var min sårbarhet för att bli beroende, inte att jag ville fly mina känslor, kanske emellanåt, men mer ta vila från mina känslor ett tag, men inte huvudorsaken. Efter att jag blev nykter har rotandet gett mig så mycket mer svar och idag har jag en känsla av att jag har fått ihop det. Nu handlar det mer om att vara den jag är och vill vara och att stå upp för mig själv. Jag vågar drömma och jag vågar ta för mig idag. Jag har bättre självkänsla och självförtroende och mycket mer är möjligt. Det är en skön och befriande känsla.

Härligt att du kan känna en nytändning och göra oktober till din tacksamhetsmånad. Även om det snart är 4 år som nykter så infinner sig min tacksamhetskänsla titt som tätt och är det som håller min nykterhetslåga uppe. Jag är så tacksam för att jag kunde vända livet så totalt och att det kunde bli så bra! Jag är rädd om mitt nya liv och jag vårdar det ömt genom att ta hand om mig själv och mitt liv och vill aldrig mer dricka. Jag har noll längtan efter alkohol och dess dragningskraft är bortblåst. Tacksamhet jag känt tidigare i mitt liv har inte varit av den här digniteten och jag håller den vid liv genom att vara tacksam och tänka på hur bra jag har det😁

Ha en fin höstpromenad i solen, även mina fyrfota vänner ska få komma ut en sväng🌞🍂. Önskar dig en fin helg!❤️

@Ny dag hej ❤️ att åka till återvinningen en tidig morgon är en självklarhet för den hurtiga morgonmänniskan som jag tydligen lyckades bli!! 🤣 Det tog tre veckor för mig, har testat den metoden nu på lite olika saker och det funkar ju alldeles utmärkt (för mig då) it takes 21 days to make a habit, haha eller så kanske det är jag som bara är duktig på att lura skiten ur mig själv…(det har man ju gjort i många år (klunk klunk)) men denna hurtighet är en klar sidovinst nu när hjärnan fått återhämtning och giftet är borta 🥰

@Carisie att rensa och röja är så tillfredsställande och symbolist tycker jag. Speciellt nu när det är höst och vi ska gå in i den mörkret igen. Och julen är runt hörnet med - så mysig tid vi har framför oss! 💃

@B.Å Oktober är en perfekt tacksamhetsmånad ❤️ Nästa lördag fyller jag 56 år, och det ska firas med middag på restaurang ihop med båda mina döttrar och min mamma. Perfekt sätt att fira! På söndagen fyller ex-svärmor 80 år, och det ska vi fira ihop med hela hennes stora familj. Min mamma följer med också, och jag vet att hon kommer älska att få delta.

Jag lever lite fortfarande efter läsår, och hösten är nystart på många sätt. Bra jobbat!

Kram 🐘

@vår2022 åh du, kloka varma människa ❤️

Först vill jag säga att jag är tacksam för all värme du sprider. Du @Andrahalvlek och @Amanda var bland de första som välkomnade mig hit och gav mig ett hopp när jag trodde det var kört. Evigt tacksam för det, jag tror inte ni ”gamlingar” fattar vilka superhjältar ni är! 😭❤️🥰

Jag läste ditt svar igår och på min långpromenad tänkte jag på det du skrev, att du kommit framtill att din ”sårbarhet för att bli beroende” gjorde att du hamnade i klorna på alkoholen. Så var det nog för mig med.

Tidigare hade jag inga problem med alkohol, jag var en festfia som hade kul ibland, jag började dricka sist av alla (alldeles för tidigt men ändå ”sent” jämfört med mina vänner) hatade alkohol pga vad jag sett och upplevt som barn, sen drack jag måttligt (festligt) och ibland ingenting. De senaste åren hände dock saker i mitt liv som gjorde att jag tappade kontrollen, jag har inget att skylla på, jag drack inte heller för att glömma eller tycka synd om mig själv utan jag gillade ruset och släppte alla spärrar för ”så klart en medelålders kvinna får dricka en flaska (eller två) vin när hon vill, det stör väl ingen och jag sköter mitt ändå!”

Jag har kommit fram till att jag blev beroende för att jag drack för mycket. Vem som helst kan dricka sig till ett beroende och låt oss säga att halva min släkt inte var alkoholister och jag hade sluppit alla trauman och skit, hade jag druckit så som jag gjorde de senaste åren hade jag blivit beroende ändå. Och det viktigaste för mig och det jag känner så starkt det är att jag nu vet att när man en gång hamnat där så finns det infen återvändo; jag kommer aldrig mer kunna bli en person som dricker måttligt. Jag har inte bara accepterad det utan jag omfamnar det, jag tycker mycket bättre om den personen jag blivit nu, min hjärna, min kropp, mitt liv…aldrig mer ska jag vara så dum mot mig själv, jag förtjänar bättre. Det vet jag nu ❤️

Nu blir det matlådor, tvätt och förberedelse inför en ny vecka.

Ha en fin söndag mina vänner och superhjältar ❤️

@B.Å Håller med dig! Vi har fullt ut insett att vi aldrig kan dricka måttligt. Och vi omfamnar det. Känner med hela vår kropp, hjärna och själ att vi slipper dricka! Vi blir höga på livet i stället. För precis som Annie Grace säger: Alkoholen tar ifrån oss förmågan att uppskatta vardagliga ting. Utan alkohol får vi den förmågan tillbaka.

Kram 🐘

@Andrahalvlek bra jobbat du med! ❤️

Så härligt att du fortfarande har så fin kontakt med din ex-svärmor och kan inkludera din mamma i den gemenskapen. Jag är ett stort fan av att man får utöka sin ”släkt” och mina härligaste stunder är när ”alla och deras moster” är samlade. Jag får sån energi av det - och speciellt nu när jag inte längre har bråttom hem till en Bibbi (i kylen) utan jag kan delta och titta alla i ögonen utan att känna skam och skuld.

Ha en jättefin födelsedag om vi inte ”ses” (hehe eller vad man säger) innan dess.

56 är cool ålder - Jennifer Aniston och du är jämngamla….det är härligt att få bli äldre och klokare. Det tycker jag 💃

@Andrahalvlek precis, high on life, jag fullkomligt älskar att jag kan plocka fram den känslan när jag känner för det och utan hjälp av substanser.

Vinnare är vi, haha jag kan bli riktigt glad att av att jag ändå gick igenom skiten och fick uppleva kontrasten. Som igår, tidig lördagmorgon ”jaha, här står man då, på återvinningen, nyduschat och utan ångest, är det ens lagligt att må så bra över det?!”

Sober club ❤️

@B.Å Tack fina varma du för så fina ord, det värmer i hjärtat❤️. Kan känna igen mig i hur du fastnade i ett beroende.

Läste något intressant av Markus Heilig, professor i psykiatri och alkoholforskare, han säger: det är en liten grupp nervceller i hjärnan som styr om en individ klarar av att bromsa, eller inte lyckas hejda sitt alkoholintag. En störning i kommunikationen mellan nervcellerna i amygdala, den del av hjärnan som är viktig för känslor och motivation och det kan leda till problem med att bearbeta och reglera känslor, särskilt rädsla och ångest. Det styr om en individ fortsätter att förse sig med alkohol trots att det får negativa konsekvenser. När människor utvecklar ett beroende ändrar de i grunden sitt beteende. En viktig aspekt vid beroendesjukdomar är att det bara är en minoritet av dem som dricker alkohol som blir beroende. En del har med andra ord större individuell sårbarhet än andra. Han menar också att genetiska faktorer spelar lika stor roll för alkoholberoende som för typ 2-diabetes, astma och högt blodtryck.

Det jag kommit fram till är att min genetisk ärftlig sårbarhet är det som gjort att jag har en sårbarhet för beroende och att miljö och sociala faktorer förstärkt den genetiska risken. Genom denna fakta har jag fått större förståelse och insikt i att jag i kombination med alkohol är en tickande bomb😂. Genom att sluta dricka har jag inte längre en störning i kommunikationen mellan nervcellerna i amygdala. Då kan jag fungera på ett bra sätt, bearbeta och reglera känslor, särskilt rädsla och ångest. Motivationen är på topp och drickande ett avslutat kapitel i mitt liv.

Jag säger som du, jag är tacksam och jag omfamnar det!❤️