av Himmelellerhelvette

vår2022
tors, 2026-04-02 - 08:56

@Himmelellerhelvette Wow! Det var verkligen ett stort steg! Och i helt rätt riktning enligt mig😁. Jag tror att när man känner att det längre inte funkar hur man än gör, så kan det öppna upp för att ta emot hjälp, för att hjälpa, vara snäll och ta hand om sig själv.

Jag förstår verkligen att det har varit ett enormt stort motstånd då din pappa skrämt dig till tystnad och rädsla för att prata med någon om det du varit med om. Låter som att han har gaslightat dig med psykologisk manipulation och emotionell misshandel.

Jag är glad för din skull att du ger dig själv en chans att prata om allt svåra du varit med om. Du jobbar verkligen så hårt med att förstå dig själv och hitta sätt att hantera dig och ditt liv med. Hur känns det att ha tagit steget till att träffa en psykolog?

Sköt om dig och ha en skön påsk!🐣❤️

Amanda L
tors, 2026-04-02 - 19:02

@Himmelellerhelvette Vilken bra idé! Hoppas du hittat nån bra, men annars kan du ju byta.
Jag tror det är jättebra att bara få berätta och kanske få några redskap för hur man kan tänka på det hela.
Ha en fin påsk (vädret säger inomhus, men det kanske går att mysa till :))

Himmelellerhelvette
fre, 2026-04-03 - 15:00

Jo men är det inte konstigt ändå @Andrahalvlek, att man är så rädd för att det ska bli katastrof för att man säger nej. Blir så trött på mig själv, jag tror typ att hon kommer dö av att jag säger nej, inte bara bli arg eller besviken, utan dö! Hur kan min hjärna vara kopplad på det viset?

Förlåta känns så långt borta just nu då jag inser att jag blivit gaslightad. Pappa har alltid sagt att det inte var någon fara, och istället sett till att jag lagt all uppmärksamhet åt att tycka synd om honom för han haft det så svårt och även hur svårt mamma haft det så jag har trott att alla haft det värre än mig, att jag faktiskt haft det bra i jämförelse. Att sedan inse hur svårt jag haft det men inte fått bli sedd, hörd eller fått chansen att bearbeta gör mig så arg!

Himmelellerhelvette
fre, 2026-04-03 - 15:11

Tack @vår2022 ❤️ Ja tänk hur lång tid det tagit att genomskåda detta beteendet hos min pappa, all manipulation jag gått på, allt elakt han sagt och gjort och sedan fått mig att tro att jag är dum i huvudet! Och mamma sedan som inte gjort någonting för mig någonsin, jag har tagit hand om henne i hela mitt liv utan att fatta att det borde varit hon som tog hand om mig.

Tack ja arbetet med att förstå mig själv är långdraget men jag tror ändå att jag behövt göra det på mitt sätt först för att komma till alla insikter jag gjort för att sedan få reda ut resten med en psykolog. Hade jag gått dit direkt hade det blivit så vansinnigt dyrt, nu tror jag ändå att jag mest bara behöver lite hjälp med vissa knutar i och med att jag har bunkrat på mig en himmelens massa självinsikt och packat upp ett ton gamla minnen som jag gått igenom gång på gång. Det känns bra att få våga prata ut med någon och veta att det inte kommer hända något hemskt, inga fruktansvärda konsekvenser av att jag pratar som jag trott undermedvetet.

vår2022
fre, 2026-04-03 - 20:28

@Himmelellerhelvette Ja, tänker också att det tar den tid det tar för att saker ska mogna fram. Det är komplexa saker och komplext att få syn på och reda ut. Du har kommit en bra bit på vägen. Det måste vara en befrielse att våga prata ut och inte behöva vara rädd för konsekvenser eller att något annat hemskt ska hända❤️.

Sköt om dig!❤️

Varafrisk
fre, 2026-04-03 - 22:56

@Himmelellerhelvette Du är beundransvärd som jobbar så mycket med dig själv. Tycker även att det modigt av dig att ta kontakt med psykolog med tanke på det starka motståndet som du har burit med dig. Motstånd pga din erfarenhet av myndighetspersoner och att inte känna tillit. Jag önskar så mycket att det ska kännas bra för dig🙏🏻 Du får berätta sen om du vill.

Kramar 🥰

Himmelellerhelvette
ons, 2026-04-22 - 05:47

Jag jobbar på med medberoendet till min mamma, hamnat i ett återfall som dragit ner mig energimässigt fullständigt ett tag nu men är påväg upp igen. Hennes missbruk får stå för henne, hon får leva i sin bubbla och jag får släppa taget om allt mitt självpåtagna ansvar för henne, visst jag ska inte klandra mig själv för jag lärde mig mönstren som barn och de har hängt på och eftersom hennes behov ändrats mellan olika saker har jag inte sett att det är medberoendet som byter skepnad men jag ser det nu, jag ser att jag fortsatt försökt rädda henne och jagar det jag aldrig fick. Jag har haft barnets törst på att bli uppmärksammad, sedd, lyssnad på, visa hur duktig jag är. Det är sorgligt att flickan i mig fortsatt jaga men jag vill inte jaga mer. Jag ser mig, jag ser allt hon gjort mot mig, jag ser att hon alltid sett sig själv som mittpunkten i allt. Jag måste verkligen släppa taget, jag har låtit henne sluka mig och jag kan bara inte förstå varför. Hur kan man bli så medberoende att man inte ser det själv. Det är så svårt att sluta ställa upp och lösa allt för jag är så bra på att lösa allt och på något vrickat sätt är jag beroende av det fast jag hatar det. Precis som med alkoholen, man kan likväl vara beroende av en annan människa som man vet att man skadar sig själv med som med en drog, spel, shopping….. Beroende är beroende, det man behöver förstå är sina mönster och lära om, trampa upp nya stigar. Jag kommer inte ihåg hur jag gjorde när jag blev av med mitt alkoholberoende så finns det några vänliga själar därute som kan hjälpa mig back to basic, jag är som bambi på hal is, dras in så lätt och går upp i en stress som jag tänker kan ge mig en hjärtinfarkt.

fooliehutten
ons, 2026-04-22 - 06:38

@Himmelellerhelvette, ja du vad är basis egentligen? För mig tror jag det är att det satt sig med en dag i taget och vakna fräsch och känna på det var morgon. Initialt var varje dag en påtaglig känsla av kamp i varierande grad och morgnarna en paus i kampen inför den nya dagens kamp. Det har satt sig, blivit rutin. Påminnelser behövs dock och nu gav du mig en. Jag märker att det i forum alltid ger mig energi av att läsa och skriva, vilket är en basic för mig. Tror också som du att beroende kan skapa knepiga relationer och jag har klippt ett antal såna genom åren. Bra att du distanserar dig från din mors bubbla. Det gäller att hushålla med sin hälsa, annars är man inte bra för någon; allra minst sig själv. Kram och kämpa på, det gör du så bra🫶

Andrahalvlek
ons, 2026-04-22 - 08:00

@Himmelellerhelvette Åh, det är så svårt. För i slutändan vill vi ju hjälpa våra anhöriga. Vi är ju den enda som ställer upp. För mig har det handlat om gränsdragning gentemot min mamma. Först: ”städa tänker jag inte göra, jag ansöker om hemtjänst till dig”. Och jag följer inte med på alla läkarbesök, så jag ordnade ledsagning åt henne. Någon från hemtjänsten följer med henne.

Sen i akuta situationer har jag hjälpt henne förstås, kört henne till akuten osv, men direkt därefter har jag växlat upp hemtjänsten hos henne. Ringt biståndshandläggaren så hon fått mer frekventa besök. När hon varit som mest sjuk har de kommit tre-fyra gånger dagligen. Även nattetid har de kommit när hon mått som sämst. Trygghetslarm har hon också, vilket är en trygghet för mig. (Om hon kommer ihåg att använda det!)

Vid dusch och blöja drog jag en skarp gräns också. Minns att jag sa till min mamma: ”Torka dig i röven gör jag fan inte”. Det kunde vi skratta åt båda två faktiskt. Nu är min mamma i en bättre fas igen, hemtjänsten städar var 14:e dag och tvättar var 14:e dag, så varje vecka besöker de henne. Varje måndag kör jag henne till affären så att hon får veckohandla, och då får vi 45-60 min ihop. Det verkar hon nöjd med. Hon vet att vi träffas och pratar varje måndag, hon kan vila i det. Det åtagandet har jag okejat, det hinns med.

Så gränsdragning är nog enda sättet, och att sedan bevaka sina gränser. Hon bor några hyreshus från mig, i år är det 10 år sedan jag flyttade min mamma 30 mil till min hemort. Det var enda sättet, hon har ju bara mig.

Kram 🐘

Varafrisk
ons, 2026-04-22 - 09:11

@Himmelellerhelvette Ja… det där med föräldrar är inte alltid enkelt. Jag skulle inte kalla det att du är medberoende till din mamma. Jo, om du går in i hennes beroende att dricka. Nu dricker du inte längre men det skulle då tex kunna att du skyddade hennes drickande. Jag tänker att vad du gör är att du längtar efter den mamma du aldrig har haft för hon var fullt upptagen med sig själv. Jag tänker att du längtar efter bekräftelse efter hennes kärlek, och att det då kan vara svårt att säga nej t henne.
Jag hade det bra under min uppväxt men längtade efter mammas bekräftelse att känna att hon var stolt över mig, säga fina ord t mig. Hon gjorde aldrig det men före hon dog fanns ändå känslan där h mig.
När vi hämtade våra barn i deras hemland, var borta i sex respektive åtta veckor sa jag till min mamma, du sa aldrig att du längtade efter mig/oss. Hon svarade, jo men det gjorde jag väl och jag sa, nej det gjorde det inte.

Har du träffat någon psykolog ännu? Nyfiken på hur det var i så fall.

Kramar 🥰

Himmelellerhelvette
tors, 2026-04-23 - 08:05

Tack snälla @fooliehutten, jag tar med mig ”en dag i taget” min hjärna har hakat upp sig på att tänka på mamma hela tiden, sågort jag inte är upptagen hoppat tankar om henne på mig. När jag slutade dricka var min hjärna kopplad på alkohol på precis samma sätt, oavsett om jag tänkte ”jag dricker inte” ” vid detta tillfället hade jag druckit om det inte var för att jag inte dricker” tanken om alkohol var där kontant i olika former och precis så är min hjärna nu kopplad på mamma.

@Andrahalvlek och @Varafrisk. Jo det handlar absolut om en bekräftelse jag aldrig fick, att jag jagar den uppmärksamhet och kärlek hon inte kunnat ge mig men medberoende är också detta:

•Vad är medberoende?

= Det är när du börjar leva mer för någon annan än för dig själv

• Enkelt exempel

Tänk så här:

* någon i ditt liv mår dåligt / har problem
* du börjar:
* tänka på dem hela tiden
* försöka hjälpa
* försöka fixa deras liv

•till slut:

* deras problem blir dina problem

•Hur det känns
* du känner ansvar för hur de mår
* du får skuld om du inte hjälper
* du har svårt att säga nej
* du blir trött men fortsätter ändå

•Vad som händer
du glömmer bort dig själv

* dina behov
* din energi
* ditt liv

• Kärnan
Du försöker ta ansvar för något som egentligen inte är ditt ansvar

•Varför det blir så
Ofta för att:

* du är snäll och vill hjälpa
* du har lärt dig tidigt att ta ansvar
* du är van att “hålla ihop saker”

• En enkel mening
Medberoende är att försöka lösa någon annans liv istället för att leva sitt eget

• Friskt tänk:
“Jag hjälper om jag vill och orkar”

• Medberoende:
“Jag måste hjälpa, annars känns det fel och allt kommer gå åt helvete, döden står runt hörnet, katastrof-tänk”

Jag står i kö till psykologen så några veckor till behöver jag vänta.

Tack för er omtanke ❤️

fooliehutten
tors, 2026-04-23 - 09:27

@Himmelellerhelvette, föreställ dig din mor i en labbox en sån där forskare sticker in händerna i skyddsarmar när man donar med riskabla experiment. Nu är ju din mor ingen radioaktiv råtta precis, men detta är ju bara ett ”tänk”. Det kan i alla fall vara kontaminerande att ha direktkontakt med dessa ”smittsamma” släktingar och energitjuvar. Hursomhelst kan du nu gå in och trixa i mors lilla bubbla när du vill, men du kan också låta bli när du vill. Det är frihet och du bestämmer över din frihet, ingen annan. Att en riktig råtta hamnat i labbet rår den inte för, men om den är av mänsklig natur så förutsätter jag att den väljer att sätta sig i bubblan. Låt hen vara i sin bubbla och gå bara in och trixa när det känns rätt för dig. Vem vet, det kan ju på kuppen leda till att rådisen börjar tänka och blir humanare? 🐁+⚡️=🧙🏻‍♀️

Vitvargen
tors, 2026-04-23 - 09:29

@Himmelellerhelvette: Huvudet på spiken i din punktlista! Oj vad bra formulerat och vilka extremt värdefulla insikter! Jag har också funderat på detta med medberoende, det är ett slirigt begrepp och jag trodde det bara var att man drack för att man drogs med av någon annan. Jag ser exakt vad det är nu och det borde kanske ha en bättre benämning, du har exponerat mekanismera absolut klockrent: "att du tar ansvar för något som inte är ditt ansvar att ta". Som du säger, detta har trimmats in sedan barnsben sannolikt.

Vill du ha en filosofisk bas till detta så är det nog stoicismen som ligger närmast, en grundtes är just detta att det enda du kan kontrollera är dig själv, och samma tänk ligger bakom modernare påfund som 12-stegsprogrammet osv.

Du kommer till psykologen med en förbaskat bra grund att stå på, fortsätt i samma spår!

Andrahalvlek
tors, 2026-04-23 - 09:50

@Vitvargen Det kallas ibland anpassningssyndrom tror jag. Som medberoende möjliggör man att den anhöriga fortsätter med sitt destruktiva leverne. Ibland praktiskt, ibland psykologiskt eller en kombo av båda.

Du fixar detta @himmelellerhelvete! Att se mönstren och sätta dem på print är det första viktiga steget. Var och en måste ta ansvar för sitt eget liv, om inget funktionshinder föreligger givetvis.

Kram 🐘