Alltså tjohej vad glad man kan vara! Jag har min första helt alkoholfri helg på två år! Eftersom jag har en liten son så är jag alltid uppe tidigt på helgen och brukar i vanligt fall sitta med segt huvud och dåligt samvete, men inte idag! En av huvudanledningen till att jag är mer bestämt i att sluta dricka denna gång är eftersom drickandet inte går ihop med hur jag vill vara som förälder.
Idag väntar en dag med lek ute, fika, och massa mys. Sedan ska vi också tapetsera om hemma, det ser jag verkligen fram emot, så kul att göra om och nytt!
Hur mår ni idag, händer något särskilt denna härliga lördag? :) kram till alla er som också bestämt er att bli den ni vill vara!

Sannah

”För er som bestämt er för att bli den ni vill vara”
Precis så är det och kan ju vara.
Hoppingivande och inspirerande! Tack!
Detta ska jag fundera mer i kring!
Kram!

Tack för du delar med dig av hur det går, du inspirerar när du sätter ord på hur det kändes att ha en alkoholfri helg! Du är beslutsam nu och skriva här är något som verkar hjälpa dig. Fortsätt gärna berätta här på forumet hur det går!

varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Helgen är över och det känns som jag upplevt precis alla känslor som man kan: jätteglad och superpepp, ledsen och deppig, trött och pigg - allt i en enda sörja hit och dit. Tror en del av deppigheten, kanske en rätt stor del, har att göra med att jag också är förkyld och lite energilös. Har tänkt mycket på alkohol, jobbigt att hela tiden göra det! Eller vad tycker ni? När man dricker så tänker man på det för att få tillfälligheter att dricka, när man inte dricker så tänker man på att man inte dricker. Är så TRÖTT på att tänka på alkohol, blir det bättre eller? Det som blivit supertydligt för mig under helgen är att jag brukar dricka alkohol för att bli glad när jag är lite deppig. Trodde jag mest drack för avslappning, men nej nej nej. Det är för att bli på bra humör, sluta oroa mig. Ha det lite "festligt". Hur gör man för att få den känslan utan alkohol?
Känslostormen fortsätter även idag: Är superglad för att jag har varit utan alkohol EN HEL VECKA! Känns fantastiskt, har inte hänt på 2 år sedan min son föddes. Och samtidigt känns det "jaha, och nu då, vad händer nu?" Och svaret är: INGET HÄNDER. Jag måste bara fortsätta kämpa. Men jag påminner mig om och om igen att jag vill bli den jag vill vara: jag vill vara stolt över mig själv. Jag vill vara en nykter närvarande person som upplever livet till fullo. Och jag vill vara en glad stark person som klarar att leva utan att behöver dämpa min oro med olika substanser. Och jag vill vara en bra mamma.
Nåväl, nu fortsätter veckan, heja alla oss som är starka nog att följa vårt hjärta!

Det blev en super dag ändå! Efter en knackig morgon fick jag massa energi och har jobbat och fixat en massa. Kändes bara lite jobbigt när maken drack en öl innan maten, men jag tog ett glas kall Loka Crush istället. Viktigt att ha ett substitut. Känner mig positiv och glad! Sitter nu med te och macka och pluggar min språkkurs, alldeles klar och närvarande - precis som jag vill vara! Buenos noches mis amigos!

Varit hemma med son som är sjuk och som varit sitt absolut mest obstinata jag. Maken är bortrest tills imorgon, så känslan av isolation smyger sig på. Det sjuka är att innan jag bestämde mig för att förändra mitt drickande hade jag planerat att sitta och dricka rödvin och se en dålig skräckis ikväll, jag såg fram emot att just få dricka ifred efter att sonen somnat. De senaste åren, ganska många åren, har jag varit som kanske allra mest avslappnad när jag fått dricka ifred, hur fort jag velat och hur mycket jag velat. Min grej har just varit att dricka fort, för att snabbt få berusningskänsla. Känns lite smått otroligt att jag sitter här istället med en kopp te och en macka, och ännu mer otroligt att det inte har varit svårt idag att välja det. När sonen var som mest obstinat var jag bra sugen på en drink, men då gick jag in här på forumet och läste lite inlägg, det hjälpte.
Peace out från soffan.

Sannah

Det är tufft att ändra vanor! Bra att du gick in på forumet och läste! Efter ett tag kommer det bli nya vanor utan alkohol.
Du beskriver känslan väl kring hur tufft det är att vara hemma med sjukt barn, känner så väl igen det! Man vill ju bara fly :)
Kram till dig och verkligen bra jobbat!!

Jaha det gick ju inte så bra, eller så gjorde det det. Jag har ju haft målsättningen att inte dricka alls och tänkt att jag inte kan dricka måttligt. Allt eller inget tänket. Ikväll hade vi gäster och jag bestämde mig för att dricka, jag kunde helt enkelt inte låta bli. Jag ville inte vara utan den festliga stämningen och gemenskapen. Så jag tid ett glas bubbel till välkomstdrink. Var det gott? Ja så klart det var. Sen drack jag inget mer, en smutt på rödvinet men valde läsk istället. Och hade roligt resten av kvällen. Så jag antar att det är vad man kan kalla måttligt drickande och kanske borde jag inte vara så hård mot mig själv, jag kanske inte måste ha allt eller inget-tänket? Kanske är jag i en fas i livet att jag kan hantera ett glas utan att vilja ha mera? Men varför kan jag inte skaka av mig känslan av ett misslyckande i så fall? Det där med att vara snäll mot sig själv, det är något jag behöver bli bättre på kanske är det så enkelt att om jag ändrar min målsättning till att vid SPECIELLA tillfällen kunna ta ETT glas av sociala skäl, så får jag göra det om jag vill. Men aldrig slentriandricka varje fredag och lördag och en eller två vardagar i veckan. Jag ska fundera på saken och konstatera att det är stort att jag valde att inte dricka mer än ett glas.

...vad svårt det är! Jag hade bestämt mig i helgen att dricka måttligt framför inget alls. Gick jättebra i helgen, drack inte ner än 2 glas någon kväll. Totalt 5 glas på hela veckan. Och eftersom under 9 är okej som kvinna tycker jag det är bra. Sen tänkte jag att nu kör jag på detta, måttlighet, inget slentriandrickande mitt i veckan. Men, vem om inte jag själv, går och hoppas att maken ska föreslå vin ikväll, fast jag egentligen till och med är jätteförkyld och inte alls borde dricka av den anledningen också! Så jävla svårt att inte hela tiden gå och vara sugen på ett glas vin. Att alltid behöva vara på sin vakt mot sitt eget beteende. Precis detta som är mitt STORA problem, jag kan inte för en sekund släppa garden för då drar drickandet iväg igen till osunda höjder. Men det känns positivt att jag faktiskt kan begränsa mig, utan problem, till 2 glas vin när jag väl dricker. Det får bara inte bli mer än 2 dagar i veckan.

Sannah

Tillslut och om du bestämt dig så gäller set att hitta nya vanor som skapar mindre utrymme för att dricka mer än just två glas.
För egen del blev det tillslut hopplöst att leva under den kontrollen. Allt kretsade runt att begränsa. Jag gav upp och drack mer.
Idag dricker jag inget alls och det är en enorm lättnad. Men gudarna ska veta vilken väg det var dit.
Kram till dig!