PEL

Jag slutade dricka alkohol den 2 september 2018 för att jag inte kunde sluta när jag börjat, gjorde bort mig och var elak mot mina nära och kära. Första tiden efter att jag slutat var jobbig, inte för att jag kände nån fysisk abstinens utan för att mitt liv skulle vara alkoholfritt för evigt och det kändes väldigt tråkigt...
Men tiden gick och det funkade okej. För några månader sen så började en tanke gro om att jag kanske skulle klara av att faktiskt dricka bara nått glas ibland. Jag bestämde mig för att testa och jag och mannen delade på en flaska vin. Vinet var så gott som jag mindes att det var men det var också allt. Jag hade målat upp nån bild i mitt huvud att om jag bara fick lite vin så skulle jag kunna slappna av lite, få andas och ha lite kul. Så blev det inte, blev bara trött och dåsig av det där vinet, det var inte avslappnade och inte roligt. Efter att jag hade tagit dom där glasen är det som om tankarna har förändras, alkoholen har blivit avromantiserad.. Jag behöver faktiskt inte alkoholen i mitt liv och livet kan känns roligt och härligt ändå!

Hej PEL!

Måste bara få skriva GRYMT härlig läsning, peppande!
Jag har haft någon flyktig tanke på att ”tänk om jag kunde dricka ett glas” men den stannade vid en kort period i min nykterhet (ligger några månader bakom dig i tid, nykter 8/12 2018) och jag är glad att jag alltid har den där återkommande tanken på att aldrig ta första glaset, just pga det du skriver, jag beter mig också illa och är dum och sen får jag ångest from hell, plus att jag dricker dygnets alla vakna timmar och inte är nykter i något sammanhang alls.
Mitt liv är så mycket bättre utan alkohol men jag känner igen mig i den där tanken på att det kommer bli tråkigt. Må hända, fast allt är ju va vi själva gör det till.. :)
Och gör man något kul blir det ju sällan tråkigt, det som är tråkigt är ju snarare det vi har insett: att göra bort sig, va dum med folk och ha ångest!

Kämpa på, mod och fortsatt styrka önskar jag dig!
/Dee