Lång historia kort. Blandmissbruk i över 15 år.
Nu 33 år gammal.
Vet ej om det passar sig att skriva här då det varit mer än alkohol. Det får kanske admin avgöra.
Började med droger omkring 15 års ålder. Cannabis, amfetamin och alkohol.
Körde rätt hårt på det fram till 25 års ålder.
Då flyttade jag och lämnade narkotikan bakom mig.
Men alkoholen fanns alltid kvar.
Sedan dess har det bara varit sporadiska perioder av tabletter, benzo och subutex.
Kanske samanlagt 1 vecka per år.
Så det är väl inte mitt stora problem. Utan det alkoholen.
Alltid druckit mycket. När jag väl börjar slutar jag inte. Även om jag lovat mig själv eller andra att bara ta "en öl"
Har en sjukt lång lista på konsekvenser av just alkohol. Skrotade bilar, rättegång mm mm.
Ett riktigt as kan jag jag vara när jag dricker.. vilket säkert grundar sig i mitt egna pissiga mående.
För 2 veckor sen fick jag ett infall. Beställde då hem benzo och subutex. Inom en vecka överdoserade jag rejält på jobbet. Till den grad att min chef frågade mig vad jag tagit samt skickade hem mig.
Lyckades köra på en stolpe med bilen..
Nu har jag haft möte med cheferna (som jag också har en personlig relation med) och kommit fram till att jag ska gå en 40 veckors behandling. Känns bra då jag är så trött på mig själv. Trött på ångest, trött på besattheten av berusning som jag levt med halva livet. Trött på att se på mig själv som den oansvariga och dumma människa jag är när jag är påverkad.
Är en bra person innerst inne. Hoppas jag iaf.
Jag hoppas det ska gå bra. Druckit nu i 4 kvällar i rad bara för att försöka hitta ett avslut eller vad man ska säga. Men det vet jag aldrig kommer komma. Kommer aldrig känna mig färdig om jag bara väntar utan vet att det är i sinnet den insikten måste komma. Idag ska jag vara nykter. Och fram till onsdag då min behandling börjar.
Måste inse att jag har allt att vinna på nykterhet.
Mina barn och min sambo är dom jag måste tänka på. Och mig själv.
Jävla svammel men ville bara skriva av mig.
Lev väl allihop