Idag har jag bestämt mig för att må bra. Fastän jag vet att jag precis börjat med att leva ett friskare liv och det kan vara nyhetens behag, men jag tror inte jag någonsin kännt mig såhär motiverad. Jag vet att det kommer komma tillfällen där jag tvivlar och att jag kan åka dit igen, men jag vägrar att tro på att jag är svag eller att jag inte har kraften.

Så jag väljer att må bra idag, ta dag för dag. Jag har börjat med att sluta med socker samtidigt, för jag mår inte bra av det heller. Rökningen tar jag tag i sedan, klarar inte mentalt allt på en och samma gång. Verkar som att det går riktigt bra än sålänge, 5 dagar utan alkohol! Vill redan fira att jag klarat det såhär långt. Nu håller jag även på med att strukturera mina dagar och har mål för helgen.

Lördag:

- Sova ut
- Ev jobba om jag får möjlighet till det
- Träna (gruppträning; bra tips!) (får se om detta verkligen blir av, men drömma kan man ju)
-Skriva lite här på forumet
-Ha sex

Söndag:

- Umgås med min fästman
- Ha sex
- Laga mat tillsammans med min fästman
-Gå igenom mål för veckan

Säger verkligen grattis till er som lyckats och som fortsätter med att hålla upp, det ger mer gains i livet att välja denna väg. Jag tror på mig själv och alla er här inne på forumet! BE STRONG TOGHETER!

Mod och styrka
//BliStarkIgen

glömde ju... Ville också berätta att jag gör en slags reningsprocess i kroppen också. Dricker citron/ingefära/vitlöks vatten varje morgon. Det känns riktigt bra och har minskat mitt sug. Så jag håller tummarna på detta!

Kram!

Igår mådde jag riktigt jäkla bra och hade en jättebra dag på jobbet. Men så var jag så trött från att inte ha sovit hela natten, bara fått 2 timmars sömn. Så jag klarade jobbet bra, men när jag åkte hem så somnade jag nästan på bussen. Jag skulle kliva av bussen och så märkte jag att jag tappat mobilen på bussen. Bussen hinna åker iväg innan jag reagerar. Jag blir så jävla arg på mig själv och tänker hur dum kan jag vara.

Alla tankar hinner åka runt i min hjärna: Dem har säkert hittat den? Vem fan snor en mobil? Shit, jag har allt på den mobilen....bilder, minnen, konversationer jag inte vill ska komma ut mm. Sedan tänkte jag: nä, men detta är väl mitt straff för allt jag gjort, klart man ska få ett straff. Alla känslor bubblar upp och jag får en panik ångest attack som jag har haft förut.

Jag hanterar dock ångest bättre nu, men jag ville bara äta godis och dricka för att kunna sluta känna såhär. Men så tänkte jag på den ljudbok jag lyssnat på av Anthony Robbins, att man måste få känna sina känslor och lyssna, men inte agera på dem. Så det gjorde jag, och jag tog lite godis, mycket mindre än jag gjort innan, men jag mådde så dåligt efter.

Min fästman ringde till min mobil för att se ifall någon svarade, och det var buss chauffören! Han sa att jag skulle komma till busstationen vid 19.52 och så kunde han lämna av den innan han åkte vidare till nästa destination.

Jag hämtade den och tackade honom sååååå mycket! Jag köpte en choklad kaka från Lindt och gav den till honom som ett tack, kanske jag inte hade behövt, men jag ville visa tacksamhet på något vis.

Jag känner mig riktigt stolt över mig själv och att jag fick hjälp av min fästman, min mamma lugnade ner mig med genom att prata med mig konstruktivt och att västtrafik gjorde ett riktigt bra jobb!

Från att gå från glad, till ledsen och panikslagen, till att kunna se ljuset igen. Det var en jäkla bergodalbana, men jag tog mig igenom det. Men utan min fästman och min mamma så hade jag nog inte orkat, och hade nog köpt någon form av alkohol.

Så det jag vill ha sagt är att man ska ta hjälp av andra och inte låta sina känslor styra över hur man ska agera. För känslorna är bara kvar en stund som nikotin suget som håller i ca 3 min. Så då kanske man ska tänka: Det här suget varar inte länge och det kommer gå över. Fastän man har en jobbig period så är det detta jag kommer ha i fokus när något dåligt händer!

En notis till mig själv och andra: Man är mycket, mycket starkare än vad man tror!

Kram på er!