Känns inte bra. Gått på behandling i snart 40 veckor.
En behandling jag fått via jobbet.
Både för tablett och alkohol beroende.
Jag fattar inte mig själv och det självbedrägeri som alltid dyker upp i huvudet.
I början gick det bra med alkoholen. För jag åt fortfarande zopiklon (sömntabletter) varje dag sen några år tillbaka.
Klarade mig galant i två månader.
Sen bröt jag tvärt med tabletterna också. Det var då min lilla alkishjärna började spela spel och övertyga mig om att alkoholen är inget problem för mig. Sakta men säkert ökade konsumtionen igen. Och nu på semestern har det varit flera gånger i veckan. Och ibland flera dagar i rad.
Jag vill ju vara nykter och tänker på det varje dag. Och ångrar mig efter varje gång och känner mig rutten som människa. Varför i helvete ska det vara så svårt?
Jag tar död på mig själv och min sambo. Hon mår riktigt dåligt över detta och vet inte vad hon ska göra. Idag sa hon att hon kanske helt enkelt får acceptera att det är så det alltid kommer vara.
Vill inte lova mer nu. Hon är lika trött på att höra det som jag är på säga det..
Fy fan..

Men idag känner jag mig mer redo än vissa andra dagar. Så nu ska jag försöka igen. Vet att jag kan. Vet att jag vill.
Jag vill vara nykter och tycka om mig själv.
Så dag 1. Nu kör vi.

Sofia

Vilken kämpe du är som har arbetat med att förändra ditt alkohol- och tablettberoende under så lång tid. Det låter tufft att bryta tvärt med sömntabletter, som du hade ätit i flera års tid! Då började alkoholtankarna dyka upp igen och gradvis har du halkat in i ett mönster av att dricka mer än du egentligen önskar. Det blir tydligt att det blir en krock med dina värderingar - hur du vill vara mot din sambo bl.a.
Härligt att vakna upp till en sån där dag när du kände dig mer redo än annars! Att känna att man vill och att man kan är två oerhört viktiga pusselbitar för en lyckad förändring!
Dag 1, skrev du den 4 augusti. Nu hittade jag din tråd och ser att du inte fått något svar. Skriv gärna mer om hur det har gått för dig! Ibland kan det ta lite tid innan man får flera svar och man kan behöva skriva många gånger. En del använder det också lite som en dagbok, liksom sorterar, berättar för sig själv och andra som vill läsa hur det går. Du använder ju forumet precis som du själv vill såklart. Vi finns här. Det finns möjlighet att få pepp om vägen känns svår och tung och hejarop när det går som du har tänkt dig.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

DetGårBättre

Du skrev att du gått i behandling i 40 veckor. Var det du eller någon annan som ville det. Gjorde du det för någon annan än dig själv? Gick du även på AA-möten under denna tiden? Annars kan jag tipsa på det. Det är nog inte för alla men vi måste hitta vår egna väg ut ur helvetet!

Dag 15 idag. Känns bra. Känns nyttigt. Inte glidigt på ett bananskal denna tiden då ja och min sambo haft det lite kärvt å bråkigt. Man märker så lätt hur minsta lilla kan få en ur balans ibland. Märker också att jag ibland smyger på mig offerkoftan och i stort sätt försöker starta bråk hemma. Men är ju inte jag. Utan beroendet som med sitt tröttsamma men tidigare lyckade beteende försöker vinna ännu en hjärnkamp. Jag lch min sambo kämpar bäda två. Jag med beroende och hon med medberoende. Mår skit när jag tänker på vad mitt beroende ställt till med..

Men lyckats hålla mig nykter. Hurra! :p
Vet ju att jag mår bättre. Att min stress minskar. Att jag är mer skärpt.
KOM IHÅG DET!

Detblirbättre.

Min behandling började då jag fick ett ett infall och köpte hem subutex och benso.
Subutex ges till heroin missbrukare som substitut för heroinet och benso kan man väl rent krasst säga är alkohol i tablettform.

Lyckades iaf ta detta dygnet runt i 1 vecka innan jag överdoserade rejält på jobbet..
Det resulterade i ett samtal med mina två chefer.

Där jag förklarade allt.
Droger (använt allt man kan tänka sig), alkohol och tablett missbruk sen jag gick i sjuan. I olika perioder har dom tre alltid varit närvarande

Droger lyckades jag sluta med på egen hand i sena 20 åldern. Men som jobb incidenten kan ja ibland få för mig att testa igen.

Samtalet slutade iaf med att jag och cheferna kom fram till att jag skulle gå på en 40 veckors behandling. Samtal och tester.
Känner skam då jag inte hållt riktigt vad jag lovat. På deras bekostnad med..

Men nu till din andra fråga ang aa möten.
Jag har jättesvårt att öppna mig. Varit extremt introvert, vilket jag misstänker kom ifrån ett tungt methamfetamin användande och annan skit i tonåren. Jobbat bort mycket av detta men att öppna mig går inte. Inte ens för min sambo, familj eller mig själ.
Vilket jag tror har med dålig självkänsla och skam att göra.

Trivs jätte bra med att lyssna på andra i samma sits. Lär mig mycket och får många aha upplevelser på träffarna.
Men säger inte så mycket själv.

Men jag hoppas det kan vända.

Att det kommer att ändras tror jag, i mitt fall kommer det fram en helt annan människa. Har du ett bra stöd kommer du så småningom släppa ned skyddet man bygger runt sig. Så lyssna och ta in så länge, så kommer du när du fått självbilden ändrad// ??❤️Kram Strulan