Hej alla. nu är jag här, synlig i osynligheten. Poppy 50 år, singel

dricker sedan ca 5 år väldigt regelbundet, allt för mycket. vin

började efter jag blev sambo, myste till det lite, släppte på nervösa hämningar sen bara fortsatte det, ett dåligt förhållande ökade att jag hellre drack med honom och själv, hellre själv.
nu singel sen ett år, jag avslutade men separerade inte från vinet.

Ser verkligenf ram emot att komma hem sitta i soffan och bara dricka, mycket ofta får jag blackotus och minns inte riktigt vad som hänt, gjort dumma saker, dricker
o kan inte sluta. Det känns som fest när jag har vin hemma. Yes!
In i dimman! tristess , deppression(hade jag innan) men nu djupnar den allt mer, gör jag inte kan städa alls, inget!Allt förfaller.

tristess föder mer handlingsförlamning föder mer deppression....blää
Nu är jag nykter idag kl är 1730 sovit hela dagen för jag jobbat natt men när jag kom hem imorse vid 7 drack jag upp resten av det lådvin jag hade, kanske en flaska...
Det barkar åt skogen.

Poppy

Välkommen! Häll ut och håll ut så kan du vända det här. Det är fullt möjligt, men du behöver bestämma dig tror jag.

Poppy50

gråter lite
känner allas värme i era texter, ångesten rädslan ilskan
känner så igen mej. baginboxladys och ni män.
det är så mycket jag inte gör
som jag vill nånstans men kan inte
ingen lust
vill bara vara ifred
inte umgås med någon
bara sitta
ensam
med vinet
vilket är dumt
vilket är det liv jag haft nu

dumma tankar
VET ju
VET mycjket väl. jobbar med människor med problem så jag skäms
JAG är ju inte sån!
jo
jag isolerar mej gärna ändå.
jag är innåtvänd ändå som person'jag är inte social privat

men jag önskar mer
mår bättre ha roligare, leva nu
så när ens inre inte bara vill vara där jag är
så flyr man
driftar bort
i tvserier, böcker. datorn, vin. sömn
inte ens hunden är lycklig

Leverjag

Hej Poppy50

Välkommen här. Du känner igen, vi och jag känner igen oss i dig. Vi finns här och kan stötta så gott vi kan men du gör jobbet. :-) Alla kan förändras. Alla kan vända ett inte vilja leva, till ett tycka om att leva! Det är sant.

Du vet att det är inte du som vill sitta där ensam och dricka. Du vet att alkoholen förändrar oss så mycket att vi inte längre minns oss själva. Vi ser inte ens att vi mår så dåligt, har problem och ångest och deppighet och livsleda pga av alkoholen. Etanolen, nervgiftet som vi sakta dödar vår stackars kropp och hjärna med. Till slut fungerar inte Balansen i belöningssystemet. Vi blir mer rädda, får mer ångest och mindre och mindre blir vi hjälpta av alkoholen för stunden som från början orsakade allt.

Du kan må bra igen men du måste våga och ge dig fan på att försöka. Jag har skrivit en hel del om depression och belöningssystem med länkar i min tråd om du vill läsa.

Du är inte ensam och det går att få ett helt annat liv om du våga säga adjö till alkoholen!?
Vad är alternativet? Vill du långsamt ta livet av dig och plågas in i döden?

Vad betyder mest för dig i livet? Finns det något/någon du är riktigt rädd om eller rädd för? Varför dricker du? Har du funderat på det? Varför egentligen.. Kan du hantera detta på ett bättre sätt tror du?

Hoppas att du tar chansen och säger ja till livet. Var rädd om dig. Du är den enda som kan rädda din själ.?