Jag har varit medlem här i några veckor men inte förmått mig att skriva något förrän nu. Jag har fått nog av mitt drickande, fått nog av mig själv. Eller snarare den människan jag är när jag dricker.
Jag har haft problem att kontrollera mitt drickande sedan jag upptäckte alkohol för snart 15 år sedan, jag var nästan alltid den som var fullast, förutom i perioder då jag inte drack alls. Jag har ofta svårt att bara göra lite av något, jag går in med själ och hjärta i allt jag tar mig för och det blir oftast för mycket för mig vilket slutar med att jag i mina ögon sett misslyckas och känner mig värdelös och då kan jag ju lika gärna dricka tänker jag ibland. Min historia är komplicerad och jag vet inte vart jag ska börja, sedan tidig tonår har jag lidit av återkommande depressioner, perioder har jag gått ner mig totalt och blivit inlagd på psyk och behandlats för bland annat anorexi. Under de första åren jag hade en ätstörning så drack jag ingenting med rädsla för att jag skulle gå upp i vikt, jag drack endast vatten och kaffe. Men när jag insåg att alkoholen gjorde att jag inte åt och att jag kunde kombinera båda så gjorde jag det. Det blir ett nät av lögner och smygande för familjen. De flesta vet att jag har problem med drickat men jag vet inte om de vet hur illa det kan vara. Jag skäms för mitt problem och jag vill så gärna sluta och ibland går det bättre, jag dricker inte varje dag men i alla fall en gång i veckan och det är en gång för mycket för mig, jag bör verkligen inte dricka alls.
Jag önskar att det fanns en quick-fix men så vet jag att det inte är. Jag vet att jag måste jobba hårt för att klara detta och ett steg i rätt riktning är att skriva här. Jag har läst en del inlägg och känt igen mig i mycket och hoppas kunna finna stöd och styrka till att förändra mitt liv och även vara en stötta för andra.