Det visar sig att min man inte är helgalkoholist som jag trott utan han drack Nästan varje dag. Vrje gång jag lämnar huset. Han erkände problemet i lördags. Jag sa att jag flyttar ändå- jag orkar inte längre. Alla lögner o gömmor.
Nu har vi haft ett bra samtal och han vill sluta. Flyttar jag är det ingen ide att sluta.

I grund o botten älskar jag honom och ger inte upp så lätt. Men bergodalbanan är jobbig och gråt och lögner (gömmor). Jag har ingen energi kvar.

Då vi inte varit i denna sitsen tidigare undrar jag -är jag taskig som går redan nu? - han säger sig vara alkoholist men kunna gå tillbska till att bara dricka socialt på helgen. Hur stor är chansen att det fungerar?

Har fått så bra svar i min sndra tråd för anhöriganär jag pratat. Tankar o känslor är öveeallt och jag är så förvirrad. Vet inte om jag ska ge en chans. Och då bestämmatid för hur lång han måste vara nykter. På honom låter det som 2 veckor ungefär. Jag vill nog ha lite längre tid än så. Jag måste bearbeta så jag inte känner som jag gör när jag hör drinken hällas upp.
Vad gör hag nu????

Jag var livrädd för att sluta dricka. Det är din man också. För jag visste inte hur underbart livet utan alkohol kan bli. Om han ger det en chans att bli nykter kan du få en underbar partner vid din sida, du får tillbaka den du blev kär i och han får tillbaka sin värdighet och sitt liv. Ni hittar tillbaka till varandra. Tro mig, det går. Resan är tuff men värt det. Ge det en chans. Om han verkligen vill försöka att bli helt nykter dvs.
Lycka till :)

Jag gick tillbaka till din tidigare tråd och läste din berättelse. Jag instämmer helt med de svar du redan fått, med den historia du beskriver där smygande, smussel, lögner och olika hot ingår låter det helt orealistiskt att det skulle fungera med 'socialt drickande'. Stå på dig nu! Han behöver göra sitt eget val! Om han verkligen vill fortsätta livet med dig (utan alkoholen) så finns ju möjligheten kvar även om ni tar en paus. Att vilja sluta, som han säger, handlar inte om att dricka på helgen eller att vara nykter 2 veckor eller två månader.... Att vilja sluta innebär modet (!) att inse sitt beroende och missbruk och välja bort sin drog. Det är ett stort men fullt möjligt arbete som han måste göra själv. Av egen vilja. Det är han själv som måste vilja släppa kanten och det låter inte som han är där. Håll fast i din tråd och spara ditt första inlägg/tråd - det är ovärderligt att kunna följa sin egen resa.
Kram på dej / mt

Leverjag

Det är ganska lång väg för de flesta beroende att förstå att de dricker för mycket till att förstå att de inte kan nyttja drogen mer. Om han och du hade läst alla trådar här under "Förändra sitt drickande" skulle ni se hur i princip ingen lyckas dricka normalt igen. Här finns flera som varit nyktra i flera år som börjat igen. Många försöker många, många gånger efter långa uppehåll. Kraften är stor. Har man passerat gränsen så finns missbruket och beroendet där. Att förstå sitt missbruk är att faktiskt sluta tråna efter drogen, att förstå att drogen är farlig och att jag kan inte använda den mer. Han vill inte släppa den och har ganska långt kvar till att inse sitt problem, tror jag. Jag tror att det kan gå snabbare om han vill gå på alkoholterapi. Vet inte.

Det är klart att du ska hoppas men jag tror det är bra att ha avstånd för er båda. Du behöver få lugn och ro och hitta till dina känslor och slippa alla tankar på alkohol. Han behöver kämpa med sitt alkoholmissbruk. När han slutar kommer det att gå upp och ner för honom och mycket fortsätter att handla om alkohol även om han avstår från att dricka. Stötta honom på distans. Säg att du vill att det ska bli ni men att du behöver komma bort från alkohol och få lugn och ro.

Han behöver nog minst ett år för att det ska vara trovärdigt/stabilt. Risken med att sätta en tidsgräns att han klarar den "på vita knogar" och sedan faller tillbaka. Då gör han det för ultimatumet och inte för att han förstår att han måste bli fri från drogen och att han är en alkoholist resten av livet. (förhoppningsvis nykter sådan) Säg att du behöver ett halvår till ett år och om det går bra för er båda kan du överväga att bli sambos igen. Många som är särbos hela sina äktenskap/förhållanden fast de är jättebra.

Det där med att det inte är någon idé att sluta dricka är bara ett sätt att försvara sin nappflaska och lägga ansvar på andra. Hans hjärna är helt kidnappad och han försvarar sin drog med allt. Jag har läst en hel del i medberoendedelen av forumet och känner igen kraven, utpressningen och skuldbeläggandet som alkoholisten ger/ställer på sin partner. De/vi är livrädda att behöva förändra något och bli av med tryggheten (och servicen, hjälpen) i sin partners närvaro. Men det är precis en stor förändring han behöver för att tvingas se på sitt missbruk, göra något åt det och faktiskt välja. Han måste göra detta jobb helt själv. Ingen kan göra det åt honom. Han kan nye skylla på dig. (Det enda som kanske gör det svårare är om en partner som ständigt dricker i närvaron av den som försöker sluta)

Lycka till!

Blueeyes

Jag är så förvirrad. Jag försöker säga att han måste sluta för sin skull och sina barns. Inte för min för då kommer jag nog få honom att må dåligt så fort han ser mig.
När vi pratade nyss sa han att stannar jg så häller han ut all alkohol o slutar nu. Flyttar jag så kommer han fortsätta dricka. Jag sa att om jag bestämmer mig för att stanna så behöver vi sätta en minimum tid för nykterheten samt att han måste gå och prata med någon. Jag vill inte sätta en tid på nykterheten men kanske blir det 4 månader. Säger han då men är helt med på att prata med någon.

Jag behöver tid på mig att bearbeta mina känslor inför hans drickande om jag stannar.
En vän som vuxit upp med en alkoholist till pappa säger att jag ska gå. Han behöver fixa detta själv. Slutar han inte så vill han ju egentligen inte.

Jag har ju tittat på flera lägenheter i veckan. Han säger att hade jag verkligen velat flytta hade jag tagit vadsomhelst bara det är tak över huvudet. Kanske ligger det ngt i det? Jag resonerar som så att jag inte vill sätta barnen i ett område där det är mkt bråk o vi skulle vara rädda att gå utanför dörren. Har inte så höga krav tycker jag!

Hjärtat säger ge det här EN chans och hjärnan säger flytta omedelbart.

Så förvirrad. Visst hoppas jag att det kan bli en solskenshistoria men orkar jag med mörkret på vägen dit?

Leverjag

Att han ställer ultimatum på dig!!! Att han inte slutar om du flyttar. Befängt. Manipulation. Han ska sluta för att han behöver det och har barn som behöver det. Och en fru han borde vara rädd om!

Nä, jag tror att det är bra om du flyttar. Tror inte detta blir bra men om du ger det ett försök är du då beredd på om han inte klarar det och hur ska du ska hantera det? Var går din gräns? Det är nog viktigast att du vet var din gräns går oavsett om du stannar eller inte. Hans gräns måste han nog jobba på. Vad föreslår han själv? Har han läst hur barn som växer upp med alkoholister mår och vad det skapar för problem i livet? Denna sjukdom drabbar hela familjen. Tänk på barnen, båda två.

Har din man kunnat prata något om hur hans liv förändras med alkohol? Ser han ens hur hela livet för honom och er förändras och styrs av alkohol? Be honom berätta. Har du tänkt efter hur du har börjat vänja dig med många saker och flyttat dina gränser. Hur är ett normalt och bra familjeliv i dina ögon? Hur vill du ha det? Kan vara bra för dig att fundera på och sedan kanske tydligt kunna kommunicera det till din partner.

Vi som druckit och blir nyktra blir med tiden förvånade över hur drogen förändrat våra liv, tankar, vanor, mående och beteenden. Vi "vaknar upp" och får hitta ett nytt liv igen. Det är en mödosam resa och man måste vara beredd på att vilja göra den.

Kramar

Levande

Det är inte ditt ansvar att han skall vara nykter utan han måste ha viljan. Annars hamnar du i läget att varje gång han dricker kommer ditt fel te x att du var sur osv vi har en förmåga att skylla på andra eller händelser.
Han kanske också behöver en tid för sig själv och ta tag i sitt problem och du behöver ro och vila.
Sen kanske ni kan mötas som två hela människor
Men hur den än gör hoppas du får lugn, kramar

Maharion

Hej!

Du är en fantastisk människa som önskar hjälpa honom. Jag gissar att du vill det för du älskar honom och ni har barn tillsammans, ni lever helt enkelt ihop av en anledning.

Du gör dig själv en björntjänst och honom enligt min mening. Kärlek och relationer bygger på ömsesidighet och ärlighet, inte på kontroll och lögner.

Jag läste igenom din tråd på forumet för anhöriga.

Ett ord som jag fastnar för när jag har synat mitt eget förhållande är ömsesidigt beroende som är det friska sättet att förhålla sig till varandra, det innebär att båda väljer medvetet varandra för att de vill det inte för att de måste. Ömsesidigt beroende kan lätt bli ett medberoende om makten förskjuts eller att ni inte längre är sanna inför varandra eller er själva, vilket leder till manipulation och misstroende.

Du är enligt mig tydligt medberoende du vill kontrollera honom för han duger inte som han är, du älskar honom och längtar efter att han kan vara den man du önskar. Han ljuger för dig för att han möts av din rättrådighet. Här finns lögnerna och de kommer inte att sluta från hans sida förrän du accepterar att han är den han är.

Jag tror inte att någon är en ond människa, alla sina skäl till att de beter sig som de gör. Gissar på att han känner ett starkt behov att få slappna av efter sitt jobb och i detta finns det en konflikt att han inte blir den man du önskar. Gissar på att han är väl medveten om detta. Du blir ett hinder (eller barnen) för honom för att uppfylla det behov han har, han gömmer spriten och dricker då i smyg.

Jag läser och ser att du lider över de stora beslut som du är inne i. Det är oerhörda starka känslor och en enorm kraftansträngning att ta sig igenom det du gör. Önskar att jag kan ge dig några stärkande ord på vägen.

Du gör helt rätt som funderar över att lämna honom, helt enkelt för att det inte handlar om honom, det handlar om dig. Du måste acceptera dig själv och vad du önskar i ditt liv. Jag läser mellan raderna att du inte vill leva med en person som ljuger och som du inte kan lita på. Du vill inte leva med en man som du inte vet är nykter och supergullig ena dagen och full andra dagen. Han vill att du accepterar honom som onykter då han inte är dum läste jag mellan raderna i din tråd, du vill inte ha en full man var och varannan helg, oavsett om han är dum, för att det gör dig otrygg.

Du är inte ansvarig för hans känslor, det är inte ditt ansvar, det är hans. Du är ansvarig för dina känslor och dina behov. Detta är en supersvår mening att ta till sig, men jätteviktig. För om du fortsätter att inte tydligt uttrycka dina behov eller undvika att berätta dem för att du inte vill såra honom då kommer detta sluta illa. Om det i slutändan innebär att du måste flytta för att uppfylla dina behov, så må det vara så, oavsett hur ont det än gör i dig.

Observera att jag inte skriver om vad han behöver göra för att han ska ta tag i sitt liv. Detta för att det helt enkelt är någon han måste göra själv, inte du eller jag. Han måste vara sann inför sig själv. Om han nu vill fortsätta dricka, då är det hans val. Du kan inte tvinga honom. Han är den som får leva med sina konsekvenser av sitt handlande, hur sorgligt det en må vara.

Blueeyes att du kan ta till dig av alla ord som skrivs till dig, de är skrivna av lång erfarenhet. Praktiskt taget alla anhöriga ( flest kvinnor) jag följt här under flera år berättar 'samma' berättelse och går igenom samma fruktansvärda våndor, förhoppningar, samvetsfrågor, skuld och kval... det din man säger nu hör också helt till bilden.
Ändock är det så att alla måste göra sin egen resa, sina egna val. Ingen annan kan ju ta ansvar för hur det blir i framtiden. Jag råder dig och gärna din man att läsa här, både på anhörigsidan och här som du är nu. Bilden är tydlig!
Läs gärna Carina Bångs sida Information och stöd till anhöriga http://medberoendeinfo.blogspot.com och t.ex Djävulsdansen av Ann Söderlund och Sanna Lundell. Det är nödvändigt att lära sig förstå missbruket som sjukdom för att inse styrkan i vad det handlar om. / mt
PS Fyra månader tid utan alkohol är ingenting för en person som missbrukat på det sätt din man gjort. Ju längre jag följt 'livet' här på forum desto klarare inser jag alkoholens oerhört starka grepp över den som fastnat i beroende och missbruk. Din man hör till dem. DS

Blueeyes

Jag kommer flytta. Jag vill gärna fixa detta men måste göra det från avstånd. Jag behöver mitt egna krypin. Har bara inte sagt det igen efter gårdagens samtal.
Fick nys om en lägenhet som är ledig omgående.
Melodifestivaldax med barnen!

Du gör rätt. Ni alla behöver ro nu och din man behöver inse att det är på riktigt. Han behöver se sina konsekvenser i vitögat. Det kan mycket väl motivera honom till ett nytt liv. Dina barns och din hälsa är viktigast just ju. Det viktigaste först! Han kommer att repa sig eller sjunka ännu djupare in i sjukdomen först. Oavsett så är det han som måste finna sin botten. Hans ansvar nu.
Kram o försök att vara stark vid ditt beslut. En dag i taget.

Först: jag tycker du är så stark som sätter gränser, tar steget och flyttar. Jag tänker att han satt rejält fast om han ändå inte förmådde lägga av trots att du "krävde det". Och vad menar han med "socialt drickande" på helgen? Handlar det om att han vill dricka fred/lörd för att "alla gör det" eller handlar det om att ni träffar vänner då?
Jag har många gånger slutat och bara druckit på helgen. Det har hållit ett tag. Sen har jag varit på ruta 1 igen... Eller snarare på ruta minus 2. Nu har jag "slutat" sen maj. Dricker socialt. Det är inte ofta, aldrig mycket, men jag är inte helt säker på att det är en väg att gå. Det funkar när det handlar om att dricka nån gång per månad... Men när det har blivit oftare så har det spårat ur lite efter ett tag. Så om han tror att det ska vara lätt så har han ingen aning. Och Helgdrickande... Nej, den tiden när det funkade är nog förbi för de flesta av oss som fått problem. Du skriver dessutom tidigare att han ofta var fullast.., jag var inte det, gillar heller inte riktigt att vara full och trots det är det väldigt osäkert och lite svårt detta med socialt drickande.
Tycker att det han säger tyder på att han ff saknar sjukdomsinsikt.
Önskar dig ett stort lycka till med allt!

Visst det finns forskning som visar att man kan dricka normalt igen men jag tror på så många andra som försökt och musslyckats inkl mig själv. Läs gärna min tråd i Det vidare livet.
Ge honom en sista chans. Antabus, rerapi ja all in så han kan bli frisk. Men vara på ett villkor och det är om DU orkar och vill. Att han ska kunna dricka normalt igen. Nej tyvärr och dessa tankar måste hannog bearbeta.

Blueeyes

Kom hem från möte ikväll vid 20 tiden då har det druckits och tagits smärtstillande i kombination med muskelavslappnande piller. Har ringt till chefen o sjukskrivit mig imorgon.
Nu jävlar ska här fixas. Han är arg på mig naturligtvis eftersom jag vill flytta. Förståeligt. Men nu börjar det gå ut mer över barnen och det tollerar jag inte. Jag frågade lite fint om han tycker det är ok att ta tabletter o dricka när han är själv med barnen. Typ inget svar eller 'fuck you'. Många elaka kommentarer. Allt är mitt fel. Jag vill flytta. Men. Om han åker till ett behandlingshem och blir nykter kan jag nog orka göra ett försök. Har forskat lite men blir inte så klok. Verkar inte så vanligt här i Sverige. Har morgondagen på mig att ringa runt o kolla läget. Helt slut.

Blueeyes

Nu har jag skrivit kontrakt på en lägenhet. Flyttar redan nästa vecka. Blandade känslor. Han sa i telefon att han inte ens vill ha mig i sitt liv.
Han förstår inte hur jag kan lämna honom nu när han har erkänt problemet. Många är arga på mig just nu. De tycker jag går för fort fram. Kanske. Men vad ska jag göra? Säga att jag stannar för att han ska sluta och leta light under tiden? Väldigt jobbigt att bo under samma tak när det är bestämt ang flytt.
Jag hoppas bara att han behandlar barnen bra utan att prata skit om mig.
Arg frustrerad förvirrad och glad o lättad på samma gång.

Blueeyes

Tack för era uppmuntrande kommentarer. Just nu mår jag skit. Har lämnat barnen för första gången sedan jag lämnat. Sååå jobbigt. Har nyss fått ca 15 sms och ett telefonsamtal. Han ömsom gråter o skäller.
-jag förstår inte hur det är att erkänna detta problem och sedan betyder det inget
-jag krossar mina barn. Vilken framtid ska de få?
-jg ger bara upp och springer bara iväg när det blir problem
-min dotter får ut för att jag inte har någon väg/mening med mitt liv (fast jobb)
-han gör massor med uppoffringar och jag ingen. Tex lämna sitt hemland och skaffa katt trots allergi

O så vidare. Gråter o säger att om jag bara stannar kommer allt bli bra igen. Men han kommer aldrig vilja ha mig tillbaka igen.

Tvivlena kommer. Kommer detta gå åt fel håll? Kommer barnen få stå ut med saker som inte är ok? Är jag för snabb med att lämna? Det dagliga drickandet har ju bara pågått sedan oktober....

Blir så irriterad. På mig för dessa tankar. Trött på plingandet i trlefon. Han har tagit av ringen.

Mkt som snurrar nu.

Styrka önskar jag dig. Förstår att det är otroligt jobbigt att lämna barnen och med hans reaktion. Men du kan inte leva med honom. Vi som dricker vet hur svårt det är att avstå ens när vi insett våra problem. Han har ju inte ens insett sina till fullo utan lägger problemen hos dig.
Nej, du är inte för snabb. Han slutade inte dricka. Han har inte fattat. Visst är det svårt, men det är fullt möjligt att sluta och hade han insett problemet hade han kämpat på ett annat sätt.
Styrka till dig i ditt beslut ?.

Blueeyes

Du får gärna tacka i min tråd! Jag tackar jag med. Det känns väldigt bra att höra från någon som har varit på andra sidan.

Hur mycket jag än försöker förstå och lära mig så kommer jag inte kunna förstå helt. Lika lite som han ku förstår mig antar jag.

Han har blivit en riktig skitstövel! Just nu är jag förutom den värsta människan i universum, den sämsta mamman nu även välfigt tjock o ful o han önskar han aldrig träffat mig. Jag är bara så trött just nu. Det är skitjobbigt att inte ha barnen nu och dottern ringer o gråter.
Men det ska bli så skönt att flytta och jag hoppas allt kommer att bli bra för barnen.

Jag hoppas han vaknar uppvoch kan vara vuxen angående barnen när jag väl flyttat.

Min största skräck just nu är ju om han dricker då de inte kan väcka honom mitt i natten. Men hur ska jag veta?????