Det är länge sedan som jag skrev här. Men nu har jag hamnat i alkoholfällan igen och vill ut ur den. Jag vet inte hur det har blivit så här. Vin varje dag. Det måste ta slut nu! Jag är trött på att vakna med ont i huvudet. Varje morgon när jag vaknar tänker jag att nu får det vara nog! Men likväl sitter jag där med ett glas i handen på kvällen. För 10 år sedan gifte jag om mig och sedan dess har min alkoholkonsumtion ökat för varje år. Jag har pratat med maken om att jag inte vill dricka så mycket. Men jag tror inte att han vill att jag slutar. Då får han ju inte sällskap. Han släpar hem box efter box med vin.Jag skyller inte bara på honom, jag har ju mitt eget ansvar för hur mycket jag dricker. Men det är väldigt svårt att låta bli när man får vinet upphällt framför sig. Då tänker jag, att ett glas ska väl inte vara så farligt. Men det blir inte bara ett. Det blir flera.

Nu ska jag göra ett seriöst försök att bli helnykter. Något annat alternativ finns inte.

Tror det är klokt att dra ner eller sluta helt med alkohol. Det låter som även din man har problem med alkoholen men inte nåt insikt. Hur som helst så behöver du ta tag i ditt liv. Risken är stor att det inte slutar så bra annars. Han kanske klarar att dricka mycket men så behöver det inte vara för dig? Sedan finns det säkert anledning att börja fundera på hur du har det i livet i stort. Skriv gärna och berätta hur det går!

lilla Anna

Hej Tombor! Tack för ditt svar och uppmuntran. Första dygnet utan vin har gått galant och jag mår jättebra. Jag känner mig så nöjd med mitt beslut att inte dricka mer. Den här veckan har jag barnbarn på besök och då vill jag inte dricka vin. Därför kommer den här veckan inte att vara så svår hoppas jag.
Hälsningar från lilla Anna

lilla Anna

Då var jag inne på tredje dagen utan alkohol och det känns väldigt bra. Jag är något förvånad över att det går så lätt. Men beslutet att leva nyktert kom långt inifrån mig. Jag är så trött på att vakna tung i huvudet och må dåligt. NO MORE! Jag vill må bra och tycker inte att vin på kvällen är värt att må dåligt. Frågan är var detta kommer att leda mig i mitt äktenskap. Förhoppningsvis till något bra. Vet inte, men känner att jag måste ta hand om mig själv i första hand. Det är min skyldighet mot mig själv och mina barn.