av Promille

Hej på den som vill läsa detta. Första gången jag skriver här. Har dock varit inne och läst, och läst ett flertal gånger i flera års tid. Är så imponerad av er som klarar av att strunta i alkoholen. Hur kommer man till det "beslutet". När kommer jag dit? Vet att jag borde skippa A helt. Det går inte längre. Men hur? Tänk om jag misslyckas? Har gjort så många knäppa saker i fyllan. Skulle nog kunna fylla en hel "då-gjorde-jag-bort-mig-bok". Hoppas verkligen att även jag får styrkan och viljan att säga till mig själv att nu får det vara nog.

Promille
mån, 2014-08-04 - 11:00

Tack snälla, snälla Villmåbra för ditt svar. Får tårar i ögonen. Har läst så ofantligt mycket här. Periodvis sträckläst årslånga trådar. Insett att ni som är här vet vad ni pratar om. Känt igen mig i mycket. Och funderat. Jag tror - hoppas att jag kommer fram till den där dagen då jag faktiskt gör ett ärligt försök. Inte helt där ännu. Men hoppas, snart. Så många diskussioner inne i mitt huvud.

Promille
mån, 2014-08-04 - 11:07

Jag började dricka i 14-årsåldern... mycket, men la sedan av kring 16 år och drack inget förrän vid 22-årsåldern igen. Efter dess har det bara eskalerat. Insåg nog redan i 30-årsåldern att det här skulle komma att bli ett problem för mig. Är nu 46. Tror det började med någon slags självmedicinering då jag alltid pendlat mycket upp ooch ned. Min man dricker också - lite för mycket - men har långt bättre koll än jag. Vi har pratat om att sluta dricka helt. Han är inte riktigt där. Han kan tänka sig att inte dricka när vi är själva, men vill gärna ta några öl i sällskap med andra. Hur som, jag kan inte besluta för honom. Endast för mig. Det är bara mitt beslut. Jag har druckit på morgonen, gömt öl och vin, druckit på jobbet, kört bil påverkad. Gjort i stort sett allt dumt man kan göra. Så varför fortsätta dricka? Dessutom blir jag bara deprimerad och får inget vettigt gjort. Med detta i beräkningen: hur dum kan man egentligen vara när man ändå fortsätter dricka? Det är en lömsk sak man har att göra med.

Promille
mån, 2014-08-04 - 11:15

Jag har ett litet hopp inom mig, att jag ska klara detta. För ungefär ett år sedan rökte jag min sista cigarett. Det var inget egentligt beslut. Jag bara ville inte längre. Och ser ingen anledning med att röka en ända gång till i livet. När jag då lyckats med denna ståndaktighet borde jag väl även kunna lyckas med att skippa alkoholen. Men suget där är nog starkare. Jag tror inte på att dricka mindre. Det är då enklare att avstå helt. Då är det ju bara så. Känner inget som helst tvång från människor runtomkring att dricka när vi ses. Snarare skulle de nog vara gladare om jag lät bli. Men vad är det med det här och alkoholen. Ju mer jag insett mitt eget problem desto mer har jag sätt att det är massor av människor som har problem.

Promille
mån, 2014-08-04 - 11:54

Rädslan för att börja titta på mitt liv i backspegeln är jobbig. Det som är gjort kan jag inte göra ogjort. Men jag kan i alla fall göra annorlunda i framtiden. Bli en bättre hustru, bli en bättre vän. OM jag lyckas skippa alkoholen. Ångesten lurar bakom varje krök.

Promille
mån, 2014-08-04 - 17:31

Så oerhört knäppt. Jag är nämligen skitskraj för starka vätskor och medel. Helt enkelt en fobi för aceton, klorin, myggmedel, bensin - ja, jag menar VERKLIG FOBI. Och ändå hinkar jag i mig av detta gift! Hur går det ihop? Undrar lite hur alla ni andra kom fram till ert beslut. Skriv gärna och berätta. Skulle hjälpa mig oerhört i min egna kamp.

Vill_och_kan
mån, 2014-08-04 - 21:07

Håll dig nykter idag så börjar vi resan samtidigt. ;) Jag kände i helgen att jag orkar helt enkelt inte längre. För mig handlar det mest om ansvaret för min familj och om min fysiska hälsa som stadigt försämras av drickandet. Tror alla måste hitta sin anledning till att sluta.

Har tidigare varit utan alkohol i en månad som längst. De två, tre första veckorna var skit men sen kändes det bättre. Trots det så började jag igen efter en månad.

Men nu är jag redo att börja mitt nya liv. En dag i taget...

Promille
tis, 2014-08-05 - 12:44

Här åskar det idag. Och spöregnar omvartannat. Har suttit i en mycket varm bil i rädsla för åskan. Inte det roligaste när det ändå är så varmt ute och man ändå svettas av att gifterna går ur kroppen. Försökt få i mig lite ätbart. Och vatten. Mönstret är som det alltid brukar vara. Idag låg och ångestfylld. Imorgon börjar jag nog ta hand om stordisken. Likadant, varje gång. Läser mycket här. Och tänker. Ska försöka pränta in i mitt huvud att alkoholen faktiskt är ett gift precis som alla de gifter jag ovan nämnt att jag har fobi för.

LillPer
tis, 2014-08-05 - 15:09

Du har börjat din resa genom att komma hit till alla oss andra som gjort bort oss på fester, jobb, inför familj och vänner och framför allt svikit oss själva så många gånger.
Vägen är inte alltid helt rak, det blir en del knöliga rötter o stenar att ta sig förbi utan att trampa snett och stuka självförtroendet i diket. Men då finner man stigen igen och försöker på nytt. Har man väl bestämt sig så går det så mycket lättare.
Vi finns här inne som stöd och bollplank åt varandra. Just nu har jag en väldigt aktiv period där jag läser och skriver mycket. Det hjälper mig. Just nu har jag skrapat ihop 60 dagar och det rullar på. Jag är inte orolig men det är en lömsk ovän vi skaffat oss.
Sköt om dig.
Kram LillPer

Promille
ons, 2014-08-06 - 08:58

Tack för peppningen Villamåbra! Ska i alla fall ge det en ärlig chans. Måste för att orka reda upp saker och ting och för att kroppen och själen ska orka överleva. Har i alla fall lyckats ta mig an att koka lite gröt. Sen ska jag läsa lite mer här på forumet och kanske skriva något mer.

Promille
ons, 2014-08-06 - 10:58

Tog i alla fall tag i den gigantiska disken. Och på det blev det kokt ägg och espresso. Men tungsintheten – eller kanske snarare oron sitter i. Denna oro består i ångest av vad jag tidigare borde ha gjort och vad jag inte borde ha gjort samt oro för framtiden. Och hur jag ska klara detta. Ja, faktiskt oro över det mesta. Inte bara alkoholen. Men jobb, relationer till vänner, fritidssysselsättningar. Vet att detta blir bättre efter några dagar. Har ju hållit upp förr. Senaste året dock inte mer än kanske 5 dagar i sträck. Men nu vill jag att det ska bli annat. Det måste bli annat. Det måste bli lääänge. Helst för alltid.

Promille
ons, 2014-08-06 - 19:18

Jobbig dag. Sug. Uppå det komplicerade saker omkring som även påverkar. Men jag ska i alla fall inte dricka för det. I alla fall inte idag. På det kräftskiva på fredag. Då kommer i alla fall min man att dricka. Hur ska jag vara stark?

Lolo
ons, 2014-08-06 - 19:25

Och börjar så smått att känna mig lite bättre. Hur kan man vara så dum att man utsätter sig för sånt här frivilligt. Jag förlorar så stor del av mitt liv när jag måste ligga en hel dag bara för att jag druckit dagen innan. Så många dagar bara försvinner i månaden. Jag har en dotter som är 9 år och hon har i princip aldrig haft en nykter mamma för jag började dricka ungefär samtidigt när hon föddes. Pappan lämnade mig under graviditeten vilket förmodligen är anledningen till att jag började dricka. Jag är skyldig min dotter ett bra " normalt" liv. Hon har börjat förstå att jag dricker för mycket. Jag brukar dricka på kvällarna och nätterna så hon har inte märkt så mycket av det tidigare mer än att jag är " sjuk " dagen efter. Jag har gått upp minst 15 kilo i vikt. Innan var jag en sportig person och nu orkar jag inte springa längre. JAG MÅSTE ordna upp mitt liv innan det är för sent men det känns som det är omöjligt. Det känns som jag är fast i detta helvetet. Har varit 2 gånger på avgiftning (5 dgr per gång) men har gått direkt till systemet vid utskrivningen. Suget var outhärdligt. Jag är rädd för att få hjärtattack av att sluta utan medicinering. Vill inte bli inlagd igen för avgiftning för jag fick lite problem med socialen under en lång tid sist. Är rädd för att förlora min dotter. Trots allt är jag en bra mamma och min dotter har det bra. Tack alla som läser det jag skriver och lämnar kommentarer. Kram Lolo

Ebba
ons, 2014-08-06 - 19:35

Du förtjänar att må bra hur usel du kanske än känner dig. Du är klok och du har problem med alkohol, det har jag också. Alkohol är farligt och skadligt och beroendeframkallande. Det är därför man får problem med det. Du skriver "kräftskiva" och det ordet får en vulkan av ångest att pulsera upp i min kropp när jag tänker på förra årets kräftskiva och hur full jag blev då. Man kan kalla det öl&nubbe-skiva med kräftor i skålar. Usch vad sorgligt och jag som älskar kräftor. Lyd mitt råd till dig & mig: nykter kräftskiva nåt annat är vi inte värda. Kram

Ebba
ons, 2014-08-06 - 19:48

Åh... Det är klart att du är en bra mamma, men du har det jobbigt och svårt pga alkohol och det får dig att må uselt - precis så som det är för mig... Du förtjänar att må bra och din dotter förtjänar att ha en mamma som mår bra och det vet du ju redan :) Det kan bli bättre, jag lovar. Har du provat AA? Jag har gjort det tidigare i mitt liv. När man ligger i alkoholångest tror man att man är ensam och den enda som är så "usel". På AA träffade jag helt underbara människor som alla berättade helt galna historier om vad de gjort påverkade av alkohol, man blir inte sig själv när man är fast i alkohol, men det går att ta sig ur det. DET GÅR. Jag ska. Är inne på fjärde nyktra dagen, första dagen jag känner lite ljus. AA är så bra tycker jag just för att alla sitter i samma båt. Soc är tyvärr inte alltid bra och jag förstår din rädsla, den rädslan får bara inte hindra dig från att söka hjälp!!! Stor kram.

Promille
tors, 2014-08-07 - 10:03

Tack Ebba för peppning angående kräftskiva. Inte vill jag bli så där stupfull som jag vanligtvis blir! Därför ingenting! Lite skakig idag men på bättringsvägen. Och oro som kommer och går. Men det blir som sagt bättre. Dag 2 då för mig då. Och Lolo, känner med dig, är också lite orolig för att sluta utan medicinering. Har också varit på avgiftning. Låg inne en vecka. Men det var för 1,5 år sedan ungefär. Men jag försöker äta. Och dricka mycket vatten. Och äta vitaminer i mängd. Hoppas denna dag blir ljusare för dig Lolo! Kram på er!

Ebba
tors, 2014-08-07 - 10:22

Ja du, oro som kommer och går, så är det för mig också... Det spelas upp som en film i mitt huvud det som hände i helgen och jag kan knappt läsa en tidning för jag har som en känsla att det ska vara en bild på mig och en notis om "kvinnan som betedde sig patetiskt". Trots att det jag gjorde inte är så farligt förutom för mig själv. Vanligtvis har jag kunnat dölja mitt drickande men i helgen kom det fram i ljuset. Det är inte klokt hur mycket alkohol jag har druckit. Sorgligt och läskigt hur det kan bli. Jag är glad över allas berättelser här för jag har innan känt mig som den enda. Hoppas din dag ger dig fina stunder med paus från det tunga, det är du så värd. Jag vill att du ska få må bra.