Då är det dygn nummer 3 som har börjat utan alkohol. Och jag mår väldigt bra. Jag fyllde år i går och hade tackat nej till all sorts uppståndelse runt det. Mina svärföräldrar blev mycket besvikna, men accepterade. Jag har ju jobbar helg så jag kunde ju skylla på det. Och som om gudarna (om det nu finns) skickade detta oväder så var dom bara tacksamma att dom slapp köra bil. Min egen mor bor 27 mil bort. Men den kärlek och omtanke jag fick av mina 3 döttrar samt mågar och älskade make fick mig att nästan börja gråta. Inga dyra presenter eller stor bukett med blommor. Utan omtanke och kärlek och närhet och uppmuntrande ord, jag är älskad och betydelsefull och dom vill ha mig i sina liv. Det här sporrar mig något otroligt. Tack för att ni delar med er, det är till en otroligt stor hjälp att läsa.