Var ute med jobbet på middag ikväll. Första gången jag var ute på en jobbmiddag med mina kollegor sedan jag blev nykter.
Usch detta var ingen skojig upplevelse. Sitter här och gråter nu..
I tre timmar har jag suttit och hört hur tråkig jag är. Att jag blivit en gammal A4-tant, att det bara är en tidsfråga före jag är gravid och sitter med hus och kombibil och har korsord som hobby.
Detta gick verkligen in på mig! Jag blev verkligen sårad!!! Jag har alltid varit en partyprinsessa! Alltid varit tjejen som fått mest uppmärksamhet på alla fester, alltid varit centre of attention, komikern och tjejen som fått killarna jag velat ha och som har charmat alla runt omkring mig. Jag har inget filter och inga spärrar när jag dricker.. Jag har gjort så mycket sjukt att jag skulle kunna göra en film om alla dessa urspårningar som hade blivit längre än Sagan om Ringen-triologin!
Fram tills ikväll.
Nu är jag tråkig. Att bli kallad tråkig var hemskt!! Aldrig har jag fått en sådan kommentar förut! Jag fick inte höra det bara en gång, utan hela kvällen om och om igen. Drinkar och shots beställdes in och jag fick bara tacka nej gång på gång på gång.. Att få kommentarer som "är du gravid, vad fan har hänt, varför har du blivit en förutsägbar gammal mossig kärring" var verkligen hemskt.
Jag sitter här och är ledsen över att jag inte ragglar omkring på stan nu med 20 drinkar innanför västen. Jag är ledsen för att jag kommer vakna i min säng imorgon - inte på nerkissad på hallgolvet. Jag känner mig tråkig för att jag sitter hemma i joggingbyxor istället för att vara ute och härja och skapa en självvald minneslucka de luxe.
Fan vilket samhälle vi lever i. Jag känner en sorg. Min älskade alkohol - jag saknar den! Jag är 30 år och jobbar i finans (alla mina kollegor är typ män och dricker jämt) och jag har tvingats sluta dricka (självmant) för jag höll på att supa ihjäl mig... Och här sitter jag nu - 84 dagar nykter - och känner att mitt val att sluta dricka har gjort att mitt skojiga liv är över och att jag bara har ett tråkigt och tomt kärringliv framför mig resten av mitt liv.
Någon som upplevt ngt liknande?