Jag dricker mig sakta men säkert mot en säker död. Jag har ett "fint" arbete, ett eget hem här i Stockholm i ett bra område. Efter att min man var otrogen mot mig för något år sedan var det spiken i kistan. "Det går inte att lita på någon". (Vi är nu skilda)
Jag hade intills dess druckit väldigt måttligt om nästan intet alls. 2 flaskor vin totalt på ett år räcker mer än väl på det jag drack då.
Nu har det bara exploderat på nåt sätt. Jag har alltid varit en omhändertagande och vänlig människa mer tänkt på andra än mig själv. Så har det varit hela mitt liv.
Nu har på nåt sätt allt bara kommit ifatt mig, och jag vet inte hur jag ska förklara det, det känns bara övermäktigt på nåt sätt.
Det här bär oerhört emot att skriva............. men, jag har druckit ca 50 cl sprit dagligen det senaste halvåret, bara för att fungera.
Det är helt sjukt och jag skäms när jag skriver det. Men jag vill ju inte det här egentigen, vill ju bara vara jag, omtyckt för den jag är, och att duga som jag är. Men jag har knappt inga vänner kvar, och ingen släkt som bryr sig.