Jagvillhjälpa

Har en kompis som är alkoholist, har haft ett problematiskt förhållande till alkohol så länge jag känt henne. Nu har maken sagt att han vill ha skilsmässa och hon vaknar upp. Med panik. Tror att missbruket är en hemlighet som ingen vetat om, men, som i så många andra fall är det långt ifrån sanningen. Vad kan jag göra för att hjälpa? Är det någon mening att ta reda på vad det finns för stöd att söka för henne där hon bor (vi bor långt ifrån varandra, träffas bara en eller två gånger per år.) Hon har nu berättat att hon kontaktat kommunen och varit på deras beroendemottagning men att "de bara pratar". Jag vill så hjärna hjälpa men inte pressa, curla eller "skriva på näsan"...

I och med att hon varit på beroendemottagningen undrar jag om hon velat dit självmant eller känt sig pressad av maken, att hon därför gått dit ...

Kanske för dig att fråga hur dagarna ser ut, att få henne att berätta fritt? Jag vet inte hur mycket du vet om hur hennes dagar ser ut, hur hon ser på situationen .. Eller att fråga om skilsmässan, varför han begärt den och sedan ha henne att berätta sin berättelse.

Är hon i det stadiet att drickande inte ses som ett problem, skulle hon säkert svara "bra" på frågan om hur hon mår.

Kanske hon vaknar upp i panik till makens anhållan om skilsmässa, men att på djupet vilja göra något åt drickandet är en helt annan sak.

Hur medveten är hon om sitt problem? ... Har hon insikt?

Har själv erfarenhet att i onödan tjatat om min pojkväns drickande, förgäves. Det funkar inte.

?

Jagvillhjälpa

Fick ett svar igår kväll om att hon är inlagd på psykakuten. Har en granne som tydligen stöttar/roddar som övertalade henne att söka hjälp på det sättet. Jag vet inte om det var hon själv som tog initiativet att kontakta kommunen men det är nog tveksamt. Hon har den där halva insikten om drickandet. Benämt sig själv "fungerande alkoholist ", att hon aldrig blir FÖR full och har koll men behöver sin dagliga dos. Det känns som ett klassiskt sätt att lura sig själv för att slippa se sanningen.
Jag är rädd för att vad hon än lyckas med i relation till sin alkoholism så är äktenskapet kört och då försvinner hennes motivation till nykterhet. Vi är inte så nära att jag känner att jag kan vara "för på", vill ju inte bli hennes naggande moraltant.
Jag blir tokig på den här skiten. Har själv en pappa (nu död i demens, alkoholrelaterad? Rökning? Allmänt osund?) som drack för mycket, mamma är "lådvinsalkoholist" och min halvsyster har varit på behandlingshem två gånger.