av Vet inte vart …

Vet inte vart …
ons, 2020-12-30 - 21:13

Dörren smälls igen och han går. Undra om han kommer komma hem ikväll eller imorgon?
Jag har gått igenom ett helvete år med min man som senaste året haft svåra missbruksproblem. Han har alltid varit den som blivit fullast på festen och de senaste Ja faktiskt 7 åren har han drukit mer än "normalt ". Men det här året har han kört vår ekonomi i botten genom att åka på en skatteskuld och han blev satt på existensminimum. Visst vi är 2 som ska hjälpas åt med ekonomin men då han dolt massa skulder under en tid så var jag ovetandes om det! Han har under detta år eller ja redan förra året faktiskt struntat i så många räkningar och tom hyran! Är så glad för att jag litade på min magkänsla den gången så att jag gick in och kollade hos hyresbolaget som vi har. Det ordnade sig genom att jag fick ta av sparpengar som jag hade och dessa har även räddat oss flera gånger detta år så nu är de tomt på det kontot.
Missbruket har blivit riktigt illa vill säga. Vissa gånger kommer han inte hem från jobbet och svarar inte på samtal eller sms utan hör av sig dagen efter. Den ångesten som växer i mig är helt galen och jag vet inte riktigt vart man ska ta vägen. Han har också flertal gånger kommit hem full och barnen ja exakt barnen har skrikit och gapat på honom för att de har varit så arga! Så sorgligt och hade jag haft någon annan bostad så hade jag nog lämnat honom för längesen för barnens och även min skull. Man lever ständigt som nån slags detektiv som söker och letar efter tecken på att han har druckit. Ah han gick och borstade tänderna direkt,han har halstablett i munnen , han svarar inte när jag ringer fast att det har gått timmar sen jag ringde.
Han hade 2 månader nu i sep och okt då han faktiskt tog hjälp. Han gick till läkare och han åt antabus. AA vist inget för honom då det enligt honom är för religiöst? Hm? Ja men det gick i alla fall ett tag och han va nykter. Jag va så glad och kände att han har bestämt sig han vill bli frisk! Men nä nu är vi här igen i samma mönster. Han drog dagarna innan jul men kom som tur va hem tills julafton och han drog idag men kom hem nyss. Ja för krogarna stänger ju 20,00.
Jag har har funderat på att söka hjälp för min skull, attgå på Alnon möten men vet inte hur det är nu under corona. Jag har tänkt att orosanmäla honom nu i januari men det är rätt läskigt ändå. Me jag känner att jag inte pallar det här själv längre. Jag vill känna lycka igen,jag vill att mina barn ska va lyckliga och inte oroa sig för sin pappa. Min äldsta blir 18 nu i januari och han säger att han kommer bryta med sin pappa om han fortsätter att dricka. Jag blir så ledsen att han ska behöva känna så! Som sagt än så länge så bor jag och min man undr samma tak men jag söker mindre och billigare lägenhet hela tiden för den vi bor i nu klarar jag inte hyran själv.
Jag önskar så att han ska bli sig själv igen att han ska va den snälla och fina inte den dryga och stinkiga som han är nu.
Det blev ett långt inlägg det här men så skönt att få skriva av sig. Är så trött och trasig just nu!

Rosette
ons, 2021-01-13 - 15:23

Denna tråd är en av ett par du skapat här, modigt och klokt gjort av dig!

Verkar också som din andra tråd fått fart, du får stöd och verkar vara hjälpt av att resonera. I den, likt är nämner du att du vill må bra, vill dina barns bästa och du jobbar på att sätta gränser för dem och dig. Har funderingar på att söka hjälp och där har du tagit steg genom att vända dig hit och fortsatt skriva som ett sätt. Hur känns det idag, att du tagit denna kontakt här?

Du kanske känner att du har inre kraft just nu av att ha tagit steg, tagit beslut och är på väg framåt på en ny väg. Ibland kanske det handlar om att landa lite, stanna upp, prata med en vän eller liknande. Vet inte exakt hur det är för dig just nu, läste inte hela din andra tråd. Du är ju i din situation och vet bäst själv.

Ville titta in, och uppmärksamma att vi sett att du startat även denna tråd och kanske är det något här du är hjälpt av att få mera stöd kring av andra här. Då kan det vara bra att den syns i flödet. Ibland kan det ta lite tid innan en tråd får fart, det kan ju också vara så att det känns lagom och enklare att hålla koll på en. Du känner själv!

Oavsett, du jobbar på och tar steg, bra gjort!

Vänliga hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet