Hej! Jag har levt med partner i cirka 2,5 år men flyttade isär (kände jag inte hade något val) för tre månader sedan. Min partner har druckit cirka 2 whisky flaskor i veckan senaste året och säger att han haft för stor alkoholkonsumtion säkert 10-15 år. Han blir inte ”full” i den bemärkelsen att han blir stökig etc utan typ trött, går ej att få kontakt med, säger saker han aldrig skulle göra som nykter, går ej att ha diskussioner med osv. Ursäkterna att dricka har varit allt från stressigt jobb, dåligt väder, samhället, våra bråk, för det är för tråkigt att renovera annars etc..
sa ifrån upprepade ggr och det lovades att det skulle minska och sluta men inget hände. Jag flyttade ut o hoppades på förändring men nej. Vi fortsatte umgås men hamnar i konflikter där han stänger mig ute i dagar eller veckor. Efter händelse med stort bråk pga bodelning av gemensamt hus o han var onykter o betedde sig minst sagt dåligt har han nu bestämt sig. Men då vill han inte ha kontakt utan bara fokusera på sitt jobb och att inte dricka. Han ville nu iaf ha minst en v.. min fundering är bara om det verkligen blir förändring och klarar man på egen hand bryta ett så långt beroende? Och varför måste han stänga mig ute? Mår sååå dåligt av detta. Vill ju hjälpa och stötta osv.. någon som känner igen?

Hej! Jag har levt med partner i cirka 2,5 år men flyttade isär (kände jag inte hade något val) för tre månader sedan. Min partner har druckit cirka 2 whisky flaskor i veckan senaste året och säger att han haft för stor alkoholkonsumtion säkert 10-15 år. Han blir inte ”full” i den bemärkelsen att han blir stökig etc utan typ trött, går ej att få kontakt med, säger saker han aldrig skulle göra som nykter, går ej att ha diskussioner med osv. Ursäkterna att dricka har varit allt från stressigt jobb, dåligt väder, samhället, våra bråk, för det är för tråkigt att renovera annars etc..
sa ifrån upprepade ggr och det lovades att det skulle minska och sluta men inget hände. Jag flyttade ut o hoppades på förändring men nej. Vi fortsatte umgås men hamnar i konflikter där han stänger mig ute i dagar eller veckor. Efter händelse med stort bråk pga bodelning av gemensamt hus o han var onykter o betedde sig minst sagt dåligt har han nu bestämt sig. Men då vill han inte ha kontakt utan bara fokusera på sitt jobb och att inte dricka. Han ville nu iaf ha minst en v.. min fundering är bara om det verkligen blir förändring och klarar man på egen hand bryta ett så långt beroende? Och varför måste han stänga mig ute? Mår sååå dåligt av detta. Vill ju hjälpa och stötta osv.. någon som känner igen?

MussePigg19

Hej Totoros, Oj det där låter tufft för jag förstår att du fortfarande älskar honom och hoppas på förändring? Jag har levt ihop med en periodare som är världens underbaraste nykter men sedan kommer skoven då han super ner sig och sover och dricker och ramlar och det sista anfallet blev droppen! Mina nerver klarar inte att bo ihop och inte veta när nästa anfall kommer. Har sett ett mönster på ursäkterna som du skriver och jag har slutat att bjuda hem folk för då triggar vin till maten igång drickandet och känner att jag krympt ihop som människa för det här är inte ett liv jag vill leva. Tycker ju mycket om honom men han vägrar ta hjälp. Har fått tag i en bostad om några veckor. Kanske hjälper det honom att inse att han måste söka hjälp. Han har bara mig i världen.
Förstår att du mår dåligt men försök att hitta på något att göra som DU mår bra av. Om han lyckas bryta sitt beteende kommer han säkert att höra av sig men under tiden måste du sköta om dig själv. Lycka till!

Ja, jag känner igen mig så mycket! Men här är det 10+ år och barn också. Det går inte att göra någonting annat än att försöka ta hand om sig själv. Det är brutalt och gör så vansinnigt ont i bland men det finns inget annat sätt..
Jag hoppas fortfarande på att min man ska "vakna" men under tiden måste jag flytta för att inte gå under.
Stor kram och ta hand om dig!