av anna038004

anna038004
fre, 2023-12-15 - 22:08

Jag har aldrig riktigt vågat prata om det här men det tynger mig något enormt.. min mamma är alkolist men varit ”fri” från alkoholen i flera år. Tills jag tog studenten förra året.. jag märkte att det försvann sprit från mitt rum som jag skulle ha till studenten. Jag förstod direkt att det var mamma.
Sedan dess har hon druckit små mängder var och varannan dag men haft ett uppehåll på en eller två veckor. Hon tror inte att vi i familjen märker då hon druckit fast vi egentligen märker minsta droppen hon fått i sig.
Vi har aldrig pratat öppet om mammas missbruk men i somras innan min pappa fyllde 50 så valde vi att ta upp det med henne. Hon lovade oss att söka hjälp för det och bli bättre. Lättare sagt än gjort. Jag flyttar hemifrån och det blir värre.. min mamma och pappa bor tillsammans med mina syskon och varje dag har jag en klump i magen hur det går där hemma. Förra veckan träffades jag och mamma i stallet och insåg att hon hade druckit en ganska bra mängd. Hon tror fortfarande inte att jag märker. Jag tar anstånd från henne och försöker visa att jag inte vill vara nära henne.. jag pratar samma kväll med min pappa som också märker snabbt att mamma är påverkad. Mamma ser att jag och pappa står ute och pratar. Hon går då till min lillasyster som är 15 år och börjar gråta och säger ”nu tror Anna och pappa att jag har druckit, men jag önskar jag hade druckit nu” det slutar alltså att min lillasyster sitter och tröstar mamma efter att hon fullkomligt ljuger för henne för att få hon på hennes sida..
Det har gått en vecka sedan dess och hon har inte hört av sig till mig någonting.
Mamma har alltid varit väldigt skör, så jag är rädd att hon kommer att ta livet av sig om jag börjar prata om hennes alkohol problem igen.. jag mår så dåligt i det här.

Sisyfos
lör, 2023-12-16 - 07:45

Jag har varit mamman som smygdruckit och hoppats att det inte märkts. Jag avskydde frågan ”har du druckit”, för jag kunde oftast inte svara ja, trots att det var sant. Det var så oerhört skamfyllt och när jag var berusad så var det så svårt att säga ja.
Lösningen är inte att tiga. Jag vet att framförallt ett av mina barn oroade sig som du och det gör ont att tänka på. Allt man vill som förälder är att barnen ska må bra. Och jag tycker att just hemlighetsmakeriet runt drickande gör stor skada. Jag sa till mitt barn att hon fick prata om det med andra. Det är inte hennes hemlighet att bära och må dåligt över. För en alkoholist är det bra att det inte pratas. Då kan drickandet fortsätta. Men det gynnar ingen. Ingen mår bra av att smygdricka heller. Tvärtom, det är mycket ångestskapande.
Du skriver att din mamma varit fri i flera år, men börjar om nu. Du skriver att hon är skör. Du är ung och det hör ska inte vara din börda att bära, men jag tycker att du ska prata med henne och beskriva hur du mår i det här. Fråga hur hon mår och varför hon dricker. Många härinne medicinerar med alkohol. Det är världens sämsta medicin och spär bara på ångest och nedstämdhet.
Egentligen borde hela familjen sätta sig ner och prata. Du har yngre syskon som också mår dåligt i detta, men det finns vägar ut för både er och er mamma. Att låtsas som ingenting är nog det sämsta man kan göra. Alkoholism är en progressiv sjukdom och det jag var mest orolig över när jag drack var de personlighetsförändringar som man kan få. När man inte längre bryr sig om andra.
En som skriver här inne slutade efter att hennes dotter anmält till hennes arbetsgivare att hon drack. Hon mår mycket bra nu. Nu kanske ni inte måste vara så drastiska men det finns hjälp att få. Det går också att anmäla till socialtjänsten eftersom du har minderåriga syskon, men det bästa är kanske att ni kräver att hon tar hjälp. Det finns mediciner, hon kan gå i samtal . Viktigt är att inte anklaga, ni kan prata utifrån ert perspektiv och hur oroliga och ledsna ni är allihop. Ni kan också prata om er oro för henne, varför hon dricker. Jag använde egentligen inte alkohol i berusningssyfte, utan för att orka med, för att hålla fokus, för att jag var trött. Jag hade svår järnbrist. Andra härinne dövar ångest. Det finns bättre mediciner för just det.
Det finns ett on-lune program här på alkoholhjälpen att anmäla sig till. Forumet här är också mycket stöttande, även det kan du tipsa om. Kommuner har beroendemottagningsr. Det finns även stöd för anhöriga, där du kan få hjälp. Du kan kontakta vårdcentralen och be om att få prata med kurator eller psykolog. Det är skönt och bra att sätta ord på sin oro. Du kan även prata med kompisar. Jag är övertygad om att det finns fler med samma problem och du sviker henne inte. Hon vill att du mår bra (det kan jag nästan lova).
Du verkar vara en sån fin dotter och jag är säker på att ni kan vända det här, men inte just genom att tiga. Man mår jättedåligt. Av just alkohol, så att din mamma får fortsätta för att ni är rädda för att ta upp det är inte nån bra lösning. Lycka till! Och det här är egentligen inte din uppgift alls! Du ska leva, ha kul, ta hand om dig själv, få tröst och stöd av dina föräldrar - jag är nästan säker på att det är så din mamma vill ha det också om beroendet inte gått för långt.
Lycka till med allt!

ChangedMe
lör, 2023-12-16 - 11:10

@anna038004 Blir så ledsen och bedrövad för din skull och vill skicka dig en riktigt varm kram, du är i mina barns ålder och de konfronterade alldeles nyligen sin pappa som har druckit i över tio år och inget jag som hans fru har sagt eller försökt med har fungerat, förrän jag nu bestämde mig för att jag tänker lämna. Mina barn (i 20-årsåldern alla tre) har varit trötta och oroliga och bestämde sig för att med värme, respekt och kärlek konfrontera sin pappa för att ge sin syn på saken och få honom att söka hjälp. Vilket han nu gjort, om det blir en hållbar förändring är för tidigt att säga men han sökte i alla fall hjälp för första gången. Det jag vill säga med detta är att precis som Sisyfos här ovan säger så är det inte din börda att bära och känner du att du orkar så skulle du tillsammans med din pappa och syskon prata med din mamma igen, lägga fram att ni är oroliga och att ni kan hjälpa henne söka hjälp, följa med henne, hon har ju lyckats förut vad jag förstår. Precis som du så mår/mådde inte mina barn alls bra av att en förälder dricker för mycket och det är inte ditt ansvar att ta hand om din förälder. Det inkräktar på din energi och ditt liv att ha ont i magen och fundera och vara orolig över din mamma. Hoppas ni tillsammans kan prata med henne, kanske ta hjälp av någon mer släkt eller vän? I vårt fall var det tillskottet av farfar som var med vid konfrontationen som hjälpte lite extra. Kramar till dig❤️

anna038004
tis, 2023-12-19 - 07:41

@Sisyfos Tack! För att du delar med dig! Det betyder jätte mycket för mig, speciellt att höra någon som varit i liknande situation!
Det här steget att våga samla alla igen och prata det är så stort och laddat för mig, nästan att jag får ångest när jag tänker på det.
Min morfar var en alkoholist och jag minns så väl samtalet mamma hade med honom där hon sa att ”nu får du välja på alkoholen eller mig och barnen” så valde han då alkoholen.
Jag kan inte fatta bara hur en människa som varit utsatt som ett barn till en alkoholist, själv kan bli en?

anna038004
tis, 2023-12-19 - 14:00

@Sisyfos du jag har en till fråga!
Idag fick min pappa ett samtal från skolans kurator, då har min lillasyster gått till kuratorn och pratat om mammas missbruk och hur dåligt hon själv mår utav det och att hur påverkas av det i skolan..
hon vägledde oss till ett möte med någon psykolog i kommunen som skulle göra upp en plan för oss, alltså jag, mina syskon och min pappa.
Vi ska alltså prata om hur vi ska på bästa sätt prata med mamma och hjälpa henne.
Hur skulle du känt om du var i den situationen, fått veta av att barnen och mannen går till någon för att prata om dina problem? Jag känner skuldkänslor över detta

Sisyfos
ons, 2023-12-20 - 06:12

Hur man reagerar i ett sådant läge beror på så många olika faktorer. Jag var ju medveten om att jag drack för mycket och jag tycker att barn och man måste göra det som är bäst för dem i det här läget och det är att prata med någon. Ni behöver hjälp och stöd i er strategi. Och det också för din mammas skull. Hon behöver hjälp och stöd och nu kan hon få det.
Sen är det oerhört skamfyllt, men jag tror att jag hade svalt skammen och fokuserar framåt. Och jag hade velat att barnen gjorde det som fick dem att må bra och att hålla det där inom er gör att ni mår dåligt. Ni ska inte nära er mammas problem, det tror jag heller inte att hon vill.
Men det som kan hända är att hon känner sig hotad och hamnar i försvar. Nu hotar också hennes möjlighet att dricka och det kan göra henne arg och ledsen. Så hon kanske kommer att gräla, säga saker i ilska.
Det ni gör, gör ni av kärlek till henne. Alternativet är att låta det vara. Då mår du, din syster och din pappa oerhört dåligt och din mamma skadar sig ännu mer med alkoholen. Det är så skamfyllt att dricka och hon nekar, det kan vara så att hon upplever en enorm lättnad när det är på bordet. Då kan hon få hjälp och stöd. Beröm henne då och för den delen kan ni prata om alla hennes positiva sidor, när man känner sig minst i världen är det det man behöver.
Och det finns andra solskenshistorier härinne än den jag skrev om tidigare. Någon blev soc-anmäld. Kände sig i och för sig väldigt orättvist och dåligt behandlad, men slutade dricka. Och där hamnade nog fokus på att alla problem som fanns berodde på hennes drickande. Det är väl därför det är viktigt att se det andra och vara tydlig med det som är bra med din mamma.
Efter att ha läst hörinne mycket är jag övertygad om att de flesta medicinerar med alkohol av olika orsaker. Det finns en anledning till att hon dricker och alkohol är den sämsta medicinen. Om hon medicinerar ångest, skapar alkoholen mer ångest. Hon kan nu få hjälp och det behöver hon.
Och ni ska inte skämmas över att ni går och pratar med någon bakom hennes rygg. Även om hon blir arg över det, betyder det inte att ni har gjort något fel. Du och dina syskon ska inte bära den här hemligheten.
Och drickandets negativa effekter för din mamma är enormt stora, det kan jag nästan lova. Alkohol förstör det naturliga belöningssystemet, man blir avtrubbad.
Det kommer att komma något gott ur det här och som sagt, ni gör det av kärlek till henne. Lycka till!