- Ida Högström, Medberoendepodden

"Citat Ida Högström, Medberoendepodden"

​Jag mår bra om du mår bra.
Jag mår bra om andra bekräftar mig.
Jag duger om jag är perfekt.
Jag tycker mig ha otur och ständigt drabbas av saker.
Jag är rädd för att bli övergiven.
Jag har svårt att lita på andra människor.
Jag hjälper andra men blir besviken när jag inte får samma hjälp tillbaka.
Jag anpassar mig efter varje ny miljö eller nytt umgänge jag hamnar i.
Jag känner mig annorlunda. Ibland bättre än andra och ibland sämre, men aldrig likadan.
Jag har relationer med dysfunktionella människor.
Jag känner ständig skam och skuld.
Jag försöker visa vad jag tycker och tänker istället för att säga det rakt ut.
Jag försöker läsa av andra människor.
Jag har svårt för auktoriteter.
Jag överengagerar mig i allt och alla och tror att allt är upp till mig.
Jag har svårt för att vara i nuet och lever istället i det som varit eller det som komma skall, ständigt rädd för katastrofer.
Jag har ont i kroppen och är trött men tar inte hand om mig själv.
Jag försöker klura ut andras problem och säger åt dem vad de ska göra.
Jag fantiserar om hur jag önskar att saker ska vara eller bli.
Jag har svårt att sätta gränser och säger ofta ja när jag vill säga nej."

- Ida Högström, Medberoendepodden

InteMera

Mycket som stämmer så väl. Fantasier och önskan om att saker skulle vara annorlunda, utan att själv riktigt orka göra saker bättre eller ens knuffa det åt rätt riktning en aning. Man traskar med, bredvid eller lite bakom snarare och alla motgångar och nederlag och återfall saktar ner tempot ytterligare.

MissC

Känner igen mig otroligt mycket i denna dikt!
Är själv ett Maskrosbarn,alkohol,tabletter och hot om våld var något som tillhörde mitt liv.
I vuxna år medberoende till samma saker,nu har jag satt ner foten för första gången i mitt liv.
Först och främst för att jag nu har ett eget barn som är det viktigaste och finaste jag har. För det andra att det inte blivit någon ändring i min mammas liv,hon är beroende av alkohol och tabletter. Sist men inte minst för att jag har bränt ut mig/utmattningssyndrom efter allt som vart sen jag var liten till nu.
Idag är livet mitt och mitt barn är mitt liv!
Tack för den träffande dikten ❤️