Är det någon annan som har Bipolärsjukdom? Jag blev diagnostiserad runt 2013 och har ganska bra koll på min sjukdom (välmedicinerad, ingen aktiv kontakt med psykiatrin men ändå alltid möjligheten att snabbt få hjälp vid behov osv) men alkohol och skov (både uppåt och nedåt) rimmar ju illa med alkohol.

Är nyfiken på era erfarenheter inom detta, om någon annan har samma.

(Osäker på val av forum)

@Kattskit Jag har varit sjukskriven det senaste halvåret pga utmattningsdepression. Det är tredje gången, tidigare 2007 och 2018. Jag börjar må bättre nu, jag fick antideppen Duloxetine för fem veckor sedan och den medicinen vände mitt mående.

Jag fick min första depression då jag var 14 år. Har haft årstidsbunden nedstämdhet/depression i alla år. (Jag är försiktig med när jag använder ordet depression, för det är ett väldigt dåligt tillstånd. Bokstavligen livsfarligt tillstånd.) Min pappa var deprimerad hela sitt vuxna liv och självmedicinerade med alkohol. Han dog med söndertrasad lever 64 år gammal. Sannolikt har jag ärvt hans sårbarhet för depression.

Jag har nyligen för första gången tänkt tanken att jag kanske är bipolär. När jag mår bra är jag nämligen oerhört positiv och lösningsfokuserad. Får saker gjorda. Snabbt. Har enormt god självkänsla, tar mig an typ allt med hull och hår. Ungefär som Pippi: ”Det där har jag aldrig gjort innan, så det klarar jag nog.” När jag mår dåligt är allt nattsvart.

Jag har tack och lov inte en enda gång under min senaste depression trott att alkoholen kan vara lösningen. Jag firar 2,5 år som nykter den 9/8. Heja mig!

Jag har frågat min psykiatriker, som jag bara har träffat två gånger hittills, om jag möjligen är bipolär. Utifrån min sjukdomsbild lite snabbt sa han att jag sannolikt har dystymi (kronisk depression) med inslag av cyklotymi (bipolär-light). Men jag ska fortsätta diskussionen med honom, och jag vet inte var det slutar riktigt. Nästa träff med honom blir den 12/8.

Jag håller normalt till inne under ”Det vidare livet”. Där har jag en tråd som jag skriver i dagligen.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Tack för ditt svar! Jag krävde en utredning och fick göra en, för att utesluta eller bekräfta. Det är ap mycket lättare att få rätt hjälp med en diagnos om man är sjuk.

Gällande A kombinerat med bipolär sjukdom skulle jag säga att mitt problem med A ökar lavinartat när jag är hypoman, men inte deprimerad. Vid hypomana skov kan jag (tror jag) ta över hela världen, göra vad som helst, tappar helt impulskontroll och dricker därför oftare och mer. Sjukt destruktivt samtidigt som det är en underbar känsla. Väldigt farligt... ekonomi, hälsa, det sociala livet, arbete och allt blir påverkat negativt i längden. Svårt att se att man är allvarligt sjuk av något som känns så bra (kanske som med A för många...?)