Vad händer med psyket och kroppen när man slutar dricka efter en längre period?

@höstkvinna Hej och välkommen hit! Bra beslut du tagit. Berätta lite mer om hur du känner, om kroppen som inte vill hänga med. Vad ligger bakom ditt beslut och vilka tankar, funderingar har du?😁

Tack😊känner mig slö i tankarna, har dimsyn lite fumlig helt enkelt. Irritation och rastlösheten byter med varandra hela tiden. Beslutet jag tagit kommer etter flera års drickande som bara eskalerat. Man gör bort sig mer och mer ångesten ökar efter varje fylla. Märker på mina barn att dom ser mig med andra ögon. Och dom har inte sin mammas fulla uppmärksamhet som dom behöver. Är rädd att när dom ser på mig, att dom tänker att det är okej att skita i livets åtagande och hamnar snet!🌷

@höstkvinna Det är en jätteviktig motivator. Att vara en positiv förebild för sina barn. Som nykter kommer din närvaro tillsammans med dina barn bli påtagligt bättre. Nuet blir mer påtagligt och njutbart. Deras tillit till dig kommer att växa. Du har bara att vinna på att ge fan i alkoholen!

Om du klickar på mitt namn så får du fram mina två trådar. Den första heter ”Behöver all hjälp jag kan få” och den skildrar min nyktra tid 0-6 mån. Den är fullproppad med tips på böcker, poddar och Youtube-klipp. Den andra tråden heter ”Andra halvlek har inletts och skildrar min nyktra tid 7 mån och framåt.

Den 9/2 har jag varit nykter i 3 år - och jag känner inte minsta tveksamhet inför att jag ska fira den dagen med att mallgroda 🐸 mig för mig själv hela dagen. Jag ska skryta inför min äldsta dotter också via Messenger och hon ska svara ungefär ”Toppen mamma, du är bäst!”

Kram 🐘

@höstkvinna Ja, det tar lite tid för hjärnan att återhämta sig och balans igen efter ett stort och långvarigt drickande. Det svajar lite här och där med olika känslor och rastlöshet kan infinna sig. Minns att jag hade huvudvärk också till och från de första månaderna och att det tog sin tid innan jag fick god sömn. När jag drack var det både en aktivitet och det dämpade eller bedövade känslor. Vad jag än pysslade med så fanns vinglaset inom räckhåll. När jag slutade fick jag ersätta denna aktivitet med en annan och skapade nya rutiner. Det kunde vara rastlöst emellanåt, men så småningom så blev det nya en vana. Jag började med fysisk träning vid sidan av mina hundpromenader, det ger måbra hormoner och man blir mindre rastlös. Det som är skönt när jag slutade dricka var att ångesten som alkoholen gav avtog, kan du känna det?

Bland det som kändes jobbigast var just hur det påverkade barnen när jag drack. De märker mer än man tror, tex att jag hade vin i en kaffemugg för att dölja att jag drack, att man inte är som ”vanligt”, att man vinglar…Minns själv när jag var barn att jag inte gillade när vuxna var påverkade eller fulla, det skapade oro. Så att bli nykter för barnens skull är ett bra skäl. Viktigaste är dock att du gör det för din skull, för att det ska bli ärligt och hållbart över tid. Då kan du visa vägen för dina barn i hur man gör när man tar ansvar för sig själv.

Jag drack varje dag de sista åren och mådde inte bra på något sätt, varken psykiskt eller fysiskt. Drog mig undan och gjorde mig inte nåbar för familjen. Skötte jobb mm och fasaden utåt såg bra ut. Självkänslan sjönk och ångest, skuld och skam tog över mitt liv. Nu har jag snart varit nykter i ett år och jag mår så himla bra! Det är det bästa bland det beslutet jag någonsin tagit. Jag har fått livet åter och jag är så glad och stolt över min nykterhet. Kunde inte föreställa mig att det skulle kunna bli så bra som det är och att det inte finns något som helst behov av alkohol längre.

Ge nykterheten tid och försöka att ha tålamod. Försök att se framåt en bit och en föreställning om hur bra du kommer att må då. Det blir bara bättre och bättre ju längre tid du är nykter och att hjärnan får återhämta sig från alkoholen. Kämpa på och skriv här, det har hjälpt och hjälper mig fortfarande oerhört mycket❤️

Ja precis, ångesten och skammen har varit väldigt stor! Den finns fortfarande, men dessa dagar har jag ställt klockan. För att gå upp tidigt, så jag kunnat gå ut och ta mig en promenad innan alla vaknar. Känns lättare då. Jag har viljan att vara nykter, men samtidigt är det som någon frågar, ska du bli en sån jäkla torrboll nu och inte kunna ha eller vara rolig mera. Suget är oerhört starkt, särskilt när något går i mot eller när jag känner minsta press. Men det känns som att det kanske kan hjälpa mig att vara här inne och skriva av sig lite och läsa om andra. Att man inte är ensam om problemet. Blir som att man faktiskt erkänner lite att man har problem med alkoholen. 🌷

@höstkvinna Att gå ut på promenad är stärkande och rensar i huvudet. Ofta kan det finnas något underliggande som skaver som kan skapa stress vilket gör att man lätt tar till alkohol. Just det där att man blir en torrboll och inte rolig längre då man inte dricker, var tankar jag också hade innan jag slutade. Nu med perspektiv till detta förstår jag att det är ett inlärt beteende och beroendet som som pockar på med sug. Ett inlärt beteende i hela samhället att dricka = rolig och skön person. Man pratar inte så mycket om vad det leder till = ångest, skuld och skam, just för att det är skam att prata om det. Att få insikt och att erkänna att man har alkoholproblem är viktigt för att man ska få motivationen till en förändring. Du är verkligen inte ensam om att ha alkoholproblem, vi är många och det är ännu fler som inte syns.

Bra jobbat förresten med dina dagar!🥳. Den första veckan och första helgen är en utmaning. Jag tyckte det kändes bättre psykiskt när den första veckan var över och den värsta abstinensen lagt sig. Fortsätt skriva här, din tråd kan bli som din dagbok där du kan sätta ord på hur du känner och mår. Att läsa i andras trådar är också värdefullt, det finns många som är i början av sin nykterhet.

Ha det gott!💕

@höstkvinna Välkommen! Jag har 14 dagar nykter och en stor utmaning ikväll då jag är ensam hemma. Det är enorm varning för sug på den! Så jag kommer att hänga här till och från under dagen/kvällen.

Jag har bestämt mig för att bli och förbli nykter. Inser att jag aldrig kan dricka lagom, lite eller ibland. Hur tänker du?

Kram

Välkommen hit @höstkvinna. Jag förstår din fundering om vad som händer i kropp och psyke när man slutar med alkohol. Tänkte dela med mig av min resa och vad jag varit och är med om. Blir långt men kanske orkar du dig igenom 🌷

Jag loggade in här på forumet första gången en förtvivlad och ångestfylld natt för en månad sedan. Då kände jag att jag nått botten och var i stort behov av att komma ur mitt dränerande och farliga brukande av alkohol. Jag har druckit vin varje dag i över tio år, mer och mer senare år. Under pandemin eskalerade det till både ökade volymer och tidigare start på dagen. Jag blev mer än berusad, rent full, men det syntes inte så tydligt. Hela livet var däremot påverkat av mitt dåliga alkoholintag. Varje em somnade (slocknade) jag tidigt på soffan. Orkade inte göra något med familjen. Matlagningen blev lidande, barnens läxläsning likaså. Tur att jag har en man som inte var i samma läge som jag. Han fick dra ett stort lass när jag inte var med på ett tillräckligt stort och vuxet sätt. Jag tappade mer och mer kontrollen över min situation. Allt blev till en ond cirkel. Jag drack för att lugna ned mig, slappna av och bli skön i kroppen. Alkoholen i sin tur gav mig strax därefter extrem ångest, sömnlösa nätter, minnesluckor, skam och konstant trötthet. Jag kämpade mig fram till 13-15-snåret då jag tog några glas vin igen för att kunna slappna av från eländet och äntligen få bli lite skön i kroppen igen. Så höll det på, dag ut och dag in - men eskalerande. Så som jag mådde fram tills för en månad sedan önskar jag mig aldrig tillbaka till. Jag stod vid ett stup kände jag.

Jag hade då nästan slutat att sova. Kunde inte. Efter att jag slocknat sov jag kanske 2-3 timmar. Sedan sömnlös, ohygglig ångest, skam och oftast runt 95%-iga minnesluckor från dagen innan. Brusade upp snabbt efter alkoholintag, känslorna stack iväg åt alla håll och kanter. Fick oftast skämmas över hur jag betett mig, med vad jag sagt och gjort. Skäms fortfarande extrem mycket. Jag åt dåligt, för jag ville inte ha upp kcal-nivån så mkt eftersom vinet är så energirikt. Åt 2-3 ggr dagsdos av multivitaminer och energitabletter varje dag, och bälgade kaffe i stora mått för att bli pigg. Till slut blev jag liksom skakis inombords med muskelryckningar här och var lite då och då (för ofta), tex ögonlocken eller ja var som helst på kroppen. Magen var dålig, ansiktet plufsigt och flammigt (doldes med concealers, krämer, puder och snyggt smink). Ögonen var röda och vattniga (vilket jag utåt skyllde på att det kommit in krämer i ögonen, som jag inte då inte tålde). Jag hade väldigt kraftig puls. Inte snabb för jag är lågpulsare, men hjärtat slog väldigt hårt. Jag hörde och kände pulsslagen väldigt tydligt både i och utanpå kroppen vilket var läskigt. Jag var också emellanåt extremt varm. Kokhet på nätterna och svårt sova även pga det. Inget täcke trots kallt i rummet. Hade en fläkt som blåste på mig nätterna igenom. Jag vädrade och vädrade hemma på kvällarna (bara efter alkoholintag). Mina fötter började brännas och ibland fick jag gå och sänka ned dem i iskallt vatten.

När värsta ångesten släppt längtade jag snabbt efter första vinglaset, och jag var aldrig körbar på kvällarna. Efter mina sömnlösa ångestnätter klev jag alltid upp runt 5-6-tiden på morgonen och fixade kaffe, plockade o städade som en galning (mot ångesten) för att liksom kompensera allt dåligt jag kände inombords och ev gjort. Låtsades vara pigg och kvittrande och som att allt var normalt, för att mina barn o min man inte skulle märka min missär så mycket. Men jag kände mig som ett vrak på alla sätt. Misslyckad och oförmögen att ändra livsstil trots åratal av önskan och försök. Så fruktansvärt synd om mina älskade små barn. De har förstås märkt av. Sånt gör barn.

Men det var fram tills för en månad sedan. Då loggade jag in här och mycket tack vare alla fina människor här inne som peppar, stöttat, hejat på och delat med sig av egna ärliga erfarenheter och resor, har jag nu varit helt spiknykter i över en månads tid. Första gången på över tio år!

Hur jag mår nu?

Jag har en annan pigghet och en annan trötthet. Kroppen läker märker jag. Men jag orkar vara vaken längre, har en helt annan form av energi och lusta. Jag lägger mig med med ett leende och känner ro och lycka, sover gott och tungt på nätterna, helt utan ångest! Vaknar pigg, utvilad och glad. Hjärtats slag har dämpats och magen är i lag. Jag har tydligen minskat ett par kg, trots mer mat och även mer godis. Ansiktet har fått en fin neutral färg. Det röda och plufsiga är borta. De förstorade porerna runt och på näsan är borta (trolleri!) och ögonen är varken röda eller vattniga. Andedräkten kan man bara gissa. Jag ser mycket piggare ut och känner mig också mycket piggare.

Har också upptäckt att jag tydligen inte längre tänker på energitabletter (ginseng och rosenrot) det första jag gör på morgonen. Måendet är inte dränerat längre så kroppen verkar inte behöva ”påminna mig” om att ta det direkt på morgonen längre. Jag är också mycket klarare i huvudet och mycket mer stabil i humöret. Nu finns också ork till ”extra” grejer, såsom att fixa i trädgården, tex greja och koka frukt och bär, laga komplicerade rätter och lägga tid till sådant. Även baka krångelrecept med jäsning och grejer som det inte varit tal om innan, varken energimässigt eller kapacitetsmässigt. Är också mycket mer närvarande med barnen och tar lite bilsvängar då och då med dem - på kvällen! Stort för mig 🥰

Jag hoppas att jag kunnat ge lite svar på funderingarna. Det är bara mina upptäckter kring mitt mående, men hur jag mår nu mot för en månad sedan är verkligen helt väsensskilt. Och då kan man också tänka sig hur allt annat nu mår inne i kroppen. Lever, njurar, hjärna, osv osv.

Stort grattis till dig 🥳 jag känner så väl igen mig i allt du skriver. Det sista året så har jag haft så starka ångest pga alkoholen. Att jag hela tiden har haft en plan, hur jag ska kunna klara mig dagen efter tills bolaget öppnar. Antingen att jag varit tvungen att spara den sista skvätten av öl vin som fans kvar på kvällen, till morgonen efter. Eller säkerställt för mig själv att det finns något lungnande hemma att ta. Bara så att man inte ska svimma av ångesten på väg till bolaget. Hjärtat har rusat haft ont både i lever och njurarna pulsen har slagit så hårt att det känts som att hjärnan ska kollapsa. Kroppen har haft en fruktansvärd lukt,trots att man duschat varje dag.Men trots all dena fysiska smärtan och psykiska. Så har jag inte förmått mig att söka professionell hjälp, av all skam det skulle innebära att erkänna att jag faktiskt har alkoholproblem,och rädslan av att bli dömd, att man är alkoholist.Det va först i söndags när jag vaknade och tänkte, jag orkar fan inte leva så här mera!! Som jag sökte på nätet och hittade hit, och det är jag otroligt tacksam för. Att man kan prata helt öppet och ärligt med andra som är eller varit i samma situation. Det har gjort så att jag har klart av dessa dagarna😊🥰

👍@annacananda bra kämpat 💪jo tänker med att jag vill förbli nykter, så länge det går.Känner med att suget är rejält starkt i dag, fredag! Man vet att de flesta, som jag i vartfall känner planerar sin kväll med alkohol och andra festligheter.Blir en utmaning, men kommer försöka att hålla mig! Och med vara inne här en hel del i dag. Vi kommer att klara det, vi hejar på varandra 🌷🥰

@höstkvinna

Nu är jag tillbaka. Gör du Alkoholprogrammet?
Jag började redan i maj men gjorde sedan uppehåll under sommaren. Jag höll en måttlig nivå fram till augusti och jag fick utrymme att dricka ensam igen…Så första veckan i september tog jag mig själv i kragen och loggade in igen. Började om i programmet och tycker att det är ganska bra som stöd när det känns lite skakigt.

Jag tänker på vad så många här inne vittnar om; vi behöver inte bestämma oss för att det ska vara livslångt nu. De första veckorna räcker det att bekämpa impulsen att ta första glaset. (Här knyckte jag från många trådar! 😜🤗)
Jag har ju försökt ett par gånger och gjorde ett sista försök att vara måttlig nu i sommar. Det kommer aldrig att gå!
Just nu kämpar jag med att stänga dörren till framtida bruk och det är en process som får ta tid. Jag har sagt att jag är nykter fram till jul och att nytt beslut kommer längs vägen.

Än så länge känner jag mig övertygad om att det inte finns något sug idag. För mig brukar det börja redan vid denna tiden att pocka på. Jag har identifierat att jag tar beslutet om att dricka någon gång vid 14-15-tiden för att sedan verkställa runt 17:30-18:30-tiden. Så nu sitter jag här och är ”medveten”. En god kopp kaffe och väntar på min tonåring som snart kommer från skolan. Jag ska möta honom idag i dörren utan skam och utan dåligt samvete. Jag har varit nykter i 14 dagar. Hjälpt honom med läxor och gått och lagt mig utan att försöka dölja vindoften för honom. Till och med pussat honom på munnen. Han har säkert full koll och han har sagt till mig ibland att det inte är bra att dricka så mycket vin som jag gör.

Hoppas att du också kan hitta skäl som belönar dig att vara nykter ikväll och vakna som en prinsessa imorgon, om än på ärten så här i början. Det kan skava lite, vara varmt, oroligt, konstiga drömmar, vakenhet, tankar som far …om vi håller ut så kommer gryningen med nytt ljus och nytt hopp. Jag har varit otroligt trött dessa 14 dagarna och har igen fått bekräftat av andra här inne att det är vanligt och att det går över. Jag längtar till en dag det går över så då får jag hålla mig nykter.

Massa text från mig! Egentligen ville jag bara säga att jag är här och hoppar in ikväll igen.

Heja Dig! 🌷🤗

@DRacker Igenkänningsfaktorn på din berättelse är hög, drack också varje dag men mest på kvällen dock. Och jag mådde också så dåligt, utseendet doldes under lager av smink och snygga kläder, ”pollensäsongen” skyllde jag på året runt i princip, åt iofs bra men inte mycket för viktens skull för att ge vinkalorierna plats osv. Är 50+ med bra jobb, man o barn, hus, god ekonomi men som sedan tidig tonår lidit av mycket oro, ångest vilket tog sig uttryck i både anorexi och bulimi. Sedan länge fri från ätstörningen men nu i efterhand har jag insett att jag successivt växlat över detta till alkoholen utan att egentligen löst ut orsaken/ångesten/oron. Min resa för att bli nykter har pågått i flera år och har varit en process i flera steg. Från början ville jag kunna dricka måttligt vilket medförde att jag hela tiden föll tillbaka till ruta ett. Nu har jag kommit till insikten att alkohol är ett gift för kroppen o knoppen och att hade vi uppfunnit detta idag hade det troligtvis blivit olagligt. En annan insikt är att jag är värd bättre och att jag nu inte heller har behov av dyra kosttillskott. Ytterligare bonus är att jag sparar över 4000 kr per månad (vin+kosttillskott) men det största är att jag nu dag 80 känner mig stolt och kan gå rak i ryggen. Jag är och vill förbli hon som inte dricker. @höstkvinna Du har inget att förlora men allt att vinna 🥇! Vi finns här på forumet för varandra och vi är kämpar. Jag hejar på dig och alla här, vi gör ju denna resa tillsammans fast vi är anonyma. Kram till dig🥰

Idag känner jag mig så glad, jag har klarat av att vara nykter en vecka 😊och sovit riktigt gott i natt, det va längesedan jag gjorde det. Känslan av att klarat denna vecka gör att jag känner mig så stark 💪blir nästa så att man blir riktigt upprymd. Men jag får nog vara lite vaksam. Just stora känslor, brukar göra att jag börjar dricka. Fast jag kanske inte tänkt det från början, men rätt va det är sitter man med ett glass och blir påmind att det va ju det man inte skulle göra. Och då känner jag eh det är ändå försent lika bra att fortsätta. Men denna gången ska jag försöka hinna före min handling! Vädret är strålande, skön luft och solsken 😊ska ta och gå en långpromenad, för att göra mig av med överskottetsenergi. Hoppas ni haft en bra helg med!❤️

@höstkvinna Grattis till en nykter vecka!🥳. Och att du mår så bra och känner dig stark! Tänk vilket dunderpiller nykterheten är😁. Det är dessutom gratis och det är hälsosamt. Hjärnan har fått semester och håller på att rehabilitera sig. Njut av din nykterhet och de positiva känslorna, det kommer att bli ännu positivare ju längre du är nykter.

Ha en fin söndag i den strålande solen och friska höstluften🍂❤️

@vår2022 tack snälla🙏Det ska jag göra! Ja får hoppas att hjärnan kommer att komma ihåg hur skönt det är att vara nykter, och inte glömmer av alla negativa sidor hos alkoholen . Önskar dig med en fin söndag ❤️

Dom sista dagarna har varit jobbiga. Orolig sömn, vaknat runt 02:30 och bara varit tvungen att gå upp. Fruktansvärt rastlös, så pass mycket att jag gått så många och långa promenader, att det tillslut bara känts som att jag ska stupa! Humöret har verkligen växlat, snabbt mellan att vara glad till att bli arg och ledsen. Tanken kommer om det är värt allt detta, eller ska jag ta en paus i nykterheten? Å jag vet inte vad jag vill, så jäkla jobbigt 😓 Förut har jag ju inte hunnit känna av känslorna så intensivt. Har dövat dom med A,innan dom blivit så starka. Är inne på dag 9. Min mens har varit utebliven dom 6 sista månaderna.( använder inget skydd som innehåller hormoner) men nu har den kommit tillbaka, när jag varit nykter och börjat röra på mig🤔är det någon som känner igen det? Hoppas jag klarar denna dagen med🙏Kram på er alla❤️

Hej, du kämpar så bra, ge inte upp nu. Att ifrågasätta meningen med nykterheten är det mentala beroendet som testar olika sätt att få tillbaka sin drog... Det kommer kännas bättre, tiden jobbar för dig. Och du valde att sluta dricka av en anledning, du vill ju vara nykter. Unna dig något annat. Promenad i höstsol och choklad kanske? Styrka till dig!

Känner igen mig. Det är en vidrig tillvaro när det är abstinens följt av påfyllning som en ond spiral. För mig slutade det på akuten för avgiftning för tre år sen. Gick snabbt utför på slutet och jag var exakt där du är nu då. När hjärnan blivit fysiskt beroende fortsätter man liksom där man slutade även efter uppehåll. Jag har trasslat med återfall flera år. Hoppas du hittar din väg ut. Kan rekommendera boken ”Skål ta mig fan”. AA hjälper många också.
Fortsätt skriv oavsett hur det går.