Nu blev rubriken här väldigt konstig, fumlade med telefonen och hittar inget sätt att redigera🙈. Har heller inte riktigt klart för mej om det är bättre att skriva allt i samma tråd eller skapa en ny för ett nytt tema eller så? Ni som har varit här längre vet kanske?
Det jag SKULLE skriva var att nu var det nära. Befinner mej i ett land där det finns vin i mataffären och nyss köpte jag två små flaskor där. Har inte druckit dom än och ska nog hälla ut dom. Fattar inte varför jag gjorde det, det bara skedde. Hemska saker, en vecka klarade jag och nu var det nära🙁

@CMG Hej! Det bästa är att hålla sig till en tråd för att det ska vara lättare att följa. Om du bestämt dig för att inte dricka så håll dig till den linjen hårt. Spela hela filmen, vad brukar hända om du dricker? Att det inte stannar där och du vill ha mer? Att du kommer att ångra dig och det ger ångest? Häll ut flaskorna, ta något alkoholfritt, aktivera dig med något annat i tankarna. Suget går över och du kommer att känna dig stolt över dig själv💪.

Kämpa på nu!🌺

@CMG Måste kännas skönt att du lyckades hålla din linje! Starkt av dig att hälla ut alkoholen.
För egen del har jag hela tiden försökt hålla en sansad känsla gentemot alkoholen under min nyktra tid. Inte varit livrädd för dess lockelse och kallat små infall av lust att dricka, för att jag blir manipulerad av Alkoholdjävulen eller att Beroendehjärnan tagit över. Jag har velat ha ett odramatiskt förhållande till alkohol och nykterhet. Så det har aldrig fått bli något att fira när jag varit nykter en viss tid. Inte heller har jag "kämpat" eller "bävat".

Jag tycker för egen del att det varit klokt att så snart det går, gjort alkohol till vad den är. En dopaminhöjare som man med ökande dos blir dum i huvudet och enkelspårig av. Något som man vänjer sig vid att hälla i sig av alla möjliga och omöjliga anledningar och till slut kommer att göra en beroende.

Att alkoholen ska vara en sån satans lockelse ibland, har jag svårt att förstå. Det är jag fruktansvärt trött på. Jag hoppas verkligen att du ska lyckas med att avhålla dig från alkohol, tills du har uppnått det du ville genom nykterheten.

Dag 11 idag! Det går förvånansvärt bra faktiskt. En prövning som jag på förhand skulle vara svår var umgänge med goda vänner i ett par dagar. Med dem har jag druckit åtskilliga mängder vin. Men det var inga problem. Och som jag har skrivit här i andras trådar så är det sociala drickandet ändå ganska ointressant. Det är i de ensamma stunderna som det kommer att bli värst, det vet jag.
Men orimligt mycket tänker jag ändå på a, det är helt klart. Så jag har ett beroende, ingen tvekan om saken.
Jag mår bättre psykiskt utan vin. Tycker att den depressions- och ångestmedicin jag äter nu dessutom funkar dåligt med a, så ännu en anledning att inte dricka. Det är också väldigt skönt att kunna träna på morgnarna utan bankande puls. För ja- jag har tränat med baksmälla. Hur sjukt är inte det, stackars hjärta.

I morgon har jag varit nykter i två veckor. Ingen stor dramatik men tänker ändå mycket på vin och idag var jag på vippen att köpa en flaska men lät bli i sista stund. Inga flaskor hemma, det är helt otänkbart och dessutom är maken helt nykter.
En sak jag funderar på är att jag är orimligt fokuserad på vad andra ska säga när jag inte dricker. Hur det ska gå på greklandsresan med väninnor i maj. Inte om jag ska kunna hålla mej nykter utan vad DOM ANDRA ska tycka och säga. Och sen funderar jag på olika situationer i sommar där vinet alltid har funnits med. Som om det skulle spela nån roll vad andra tycker!!! Tänk att vi är så alkoholmarinerade att man ska tänka såhär.
I övrigt har jag läst i många trådar här och inser ännu mera hur många vi är med liknande problem och anledningar till att vi har druckit. Skönt att inte vara ensam.

@CMG två veckor!!! Två helger!! Så bra jobbat! Och tänk att du hällde ut vinet, vilken krafthandling 💪🏼 Det är nog viktigt att du själv gör upp en riktigt tydlig strategi för din resa. Känns det dramatiskt att prata med dina väninnor om saken innan? Jag har själv kollat på resor till Grekland i maj under de senaste veckorna. Vore underbart på alla sätt men jag vet att jag inte skulle klara av att vara alkoholfri. Just nu känns det som att jag aldrig någonsin mer kommer att kunna, våga eller vilja resa trots att det är det mitt stora intresse. Min vitvinsmarinerade hjärna kommer att bli helt galen så fort jag sätter min fot på en flygplats. DET är en stor sorg som jag inte vet hur jag ska kunna övervinna.

@Fjärilen81 det är väldigt sant det du skriver att jag måste ha en klar strategi.
Jag vet att en av dem troligen kommer att uppleva det som provocerande och präktigt att jag inte dricker. Funderar också på att ha en medveten ”nykterhetspaus” då men det är ju vansinne. Att låta mej själv dricka då alltså. Och egentligen vill jag det inte. Drömmen är nog att bli ”hon som inte dricker”.

@CMG för en månad sedan hade jag själv antagligen varit den som hade upplevt din nykterhet som provocerande eftersom den hade gjort mitt drickande lite mer obekvämt. Så sjukt! Jag kan dock verkligen förstå din tanke på nykterhetspaus men avråder dig. Det kommer att bli din milstolpe fram till dess, en alkoholbaserad belöning. Tänk på hur långt du kommer att ha kommit i maj och hur svårt det kan komma att bli att göra ett omtag. Kanske går det dock jättebra för dig! Har du någon fungerande måttlig period bakom dig?
Jag vill inte verka obekväm eller raljerande. Jag har själv ett helhjärtat försök med måttlig konsumtion i höstas. Det gjorde allt nästan värre att veta att jag om 2 veckor skulle ta 2 glas. Jag räknade mina nyktra dagar intalade jag mig men med handen på hjärtat räknade jag snarare ner till mina dagar när jag fick dricka. Jag blev besatt av tanken på när, var, hur mycket. Jag belönade min nykterhet med alkohol. Och vips så var allt värre än någonsin innan. Men DET var JAG!

@Fjärilen81 Jag har haft måttlighetsperioder men under det senaste året har de fungerat sämre och sämre. Och du är inte alls raljerande, det är en bra fråga. Jag hoppas och tror att jag känner mej tryggare i nykterheten då i maj. Det är ju absurt att man ska behöva tänka på vad folk tycker om att man inte dricker.
Det var en bra beskrivning du hade, detdär med att ge sej själv en alkoholbaserad belöning för nykterhet. Galet, ju😅

@CMG När man börjar med nyktra perioder och försök till måttlighet, så har ju fröet redan såtts. Att alkoholen inte gör livet bättre. En insikt som behöver mogna fram, samt många gånger testas. Det tycks som man liksom behöver övertyga sig själv genom tröstlösa fyllor innan man förstår sådär på djupet. Det är nog därför som det är få som bara blir helnykterister sådär på en gång.

Du har börjat din förändring och det tror jag du vinner mycket glädje och självrespekt av. Nu dricker du inte och jag tror det kan vara klokt att låta tankarna på resan i maj vila lite. Du hinner ta de beslut som du tycker känns bäst längre fram!

Tack snälla för så klokt svar! Har läst att du i andra trådar skrivit om att alkoholen behöver avdramatiseras och det är så sant, åtminstone för mej. Ska försöka låta bli att tänka på framtida situationer och eventuella prövningar och vara glad för att jag är nykter just nu.
Ha det så bra, hoppas allt är väl med dej!

Det närmar sej tre veckor för mej nu. Otroligt skönt trots att jag tänker mycket på a och ofta är sugen, mera psykiskt sug än fysiskt dock. Kom väl aldrig så långt i mitt supande att jag har haft nån fysisk abstinens. MEN - skulle jag ha fortsatt dricka skulle jag ha fått det. Så snabbt eskalerade det ”på slutet”.
Har hängt här på forumet ett tag nu och tänkte berätta lite mer om mej själv. Är en kvinna 60+ som satsade allt och lite till på arbetslivet och karriären. Var under flera år arbetsledare och chef på olika nivåer, med mycket ansvar. Parallellt med mina krävande jobb har jag haft bröstcancer två gånger. Efter den första gången fick jag en depression. Ville snabbt tillbaka till jobbet efter behandlingarna, och tog i alldeles för hårt och mycket. Det landade i utmattningsdepression och ångest. Kom i balans såsmåningom och fortsatte jobba hårt. Började springa och det blev en mental ventil för mej.
10 år senare fick jag cancer nr 2, denna gång en allvarligare sort med mera och jobbigare behandlingar. Och sen samma misstag igen - på’t med full kraft på jobbet. Det var fruktansvärt dumt men mitt behov av att lyckas och vara uppskattad och tuff var en stark drivkraft. Det gick förstås inte bra, så mera depression och ångest och mera sjukskrivning. Trappade ner på jobbet och lämnade chefskarusellen. Men såpass mycket hade mina krafter försvunnit att jag nu är sjukpensionär pga nämnda sjukdomar.
Har alltid gillat god mat och goda viner. Älskar att laga mat. Under många år har jag jobbat på min vintolerans. Det var väl under pandemin som jag märkte att jag började bli beroende. Var ensam hemma under långa perioder, och jobbade på distans. Det blev en vana att dricka vin när jobbet var avklarat. En otroligt skön känsla märkte jag - att få slå sej till ro i soffan med vinet, i min ensamhet.
För mej var ensamdrickandet det bästa. Att dricka i sällskap var bara tröttsamt eftersom alla andra drack så långsamt. Fyllde på själv i smyg för att uppnå ruskänslan.
Sen har det varit olika grad av smygdrickande och gömda flaskor. Med mera med mera. Inga värre katastrofer (utåt sett) har väl dock inträffat. Men på fyllan på kvällen sade jag till mej själv att ”fan nu är du en alkis”.
För snart tre veckor sen kom jag så till en punkt att jag fick kapitulera. Orkade inte smyga längre utan berättade som det var för min man. Som förstås har varit orolig en längre tid och påpekat att jag har ett beroende.
Så här är jag nu. Som sagt snart 3 veckor utan vin. Det känns bättre och sämre. Bäst på morgnarna! Och utan dethär forumet hade jag säkert trillat dit för flera dagar sedan. Har läst en massa trådar här med stor igenkänning.
Kämpa på alla ni! Tillsammans klarar vi dethär. Och såsmåningom börjar jag faktiskt få dendär frihetskänslan som många av er beskriver. Att slippa smussla, planera, skämmas och ha ångest och hjärtklappning.

@CMG tack för att du delar med dig! Du har verkligen haft tuffa saker att hantera. Jag hoppas att du mår bra och har tillfrisknat från från både cancer, utmattning och depression ❤️
Jag känner verkligen igen mig i det du beskriver. Maten och vinet. Sedan avkopplingen efter jobbet till att bara vilja dricka helt själv i soffan. Som att exklusivt umgås med sin bästis när man var barn.
Så bra jobbat med dina 3 veckor! Lika viktig i forumet är du, utan detta hade jag redan kapitulerat. Det är jag nästan helt säker på. Här finns en ventil där vi helt ocensurerat kan sätta ord på vår svagaste punkt. Att vi är maktlösa inför alkoholen.

@CMG Strongt av dig med 3 veckor snart!🥳💪. Jag fick också kapitulera och när jag gjorde det blev jag sann mot mig själv. Det var en befrielse och en lättnad, jag berättade också för min man och mitt smygande och gömmande. Jag stängde dörren helt till alkoholen, den som varit på glänt i fall att…Att ta löprundor med mina hundar har och är fortfarande en viktigt ingrediens för mitt välmående och är nu en god vana och ventil.

Ha en fin lördag och kämpa på!❤️