av peace

peace
tis, 2024-03-26 - 11:08

Det var länge sedan jag skrev här.Det har nu gått 2,5 år sedan jag nådde den totala botten.Det fanns inte ens något val.Det fanns bara en väg att gå och min vandring började. Har insett att det inte finns något slut på den vägen.Det är en livslång vandring.En vandring i både stilltje och storm,sol och regn och ljus och mörker.Är så tacksam till mig själv att jag gav mig ett liv utan alkohol.Att jag tillslut efter väldigt många år av missbruk, allvarliga fysiska skador och skam tog ett evigt farväl av alkohol.Trodde inte att det skulle gå, men är glad att jag hade helt fel.Skammen försvinner aldrig helt, jag måste leva med den, så är det bara.Jag har vant mig och accepterat att den är en del av mig och att den också fungerar som skydd mot tankefällor.Jag har läst mycket här på forumet.Vill tacka alla för ert mod,pepp,tröst o vilja att hjälpa andra i samma sits, trots totalt utlämnande och brutal ärlighet.Det krävs enorm styrka att bryta ett missbruk.Jag är inte så bra på att sätta ord på känslor, men hoppas att jag också kan stödja någon här i framtiden.Varma vårhälsningar.

Insikt_24
fre, 2024-03-29 - 10:56

@peace fantastisk läsning och väldigt spärrade för mig som tar mina första darriga steg mot ett liv utan alkohol. Det som skakade om mig var det där du skrev om skammen, jag hoppas verkligen att jag kan arbeta bort de känslorna och förlåta mig själv då småningom. Men jag förstår också värdet av att ständigt påminna sig själv om alkoholens starka kraft, för att låta bli att falla. Glad Påsk till alla. 🐣