av wasgij

wasgij
sön, 2024-10-27 - 21:36

6 månader sedan jag startade ett konto här. Samtidigt som tiden gått snabbt har den gått sakta. Inväntar ännu ett beslut om skilsmässa...

Samtidigt som en sporadisk kontakt har återupptagits av ännu min make..

Verkar som hans liv "ordnat" upp sig något. Fortfarande alkohol i livet. Men så otroligt begränsat. Mer nykter än påverkad. Mer umgänge med sina barn.
Mitt försvar blir direkt i huvudet att gick jag fort fram att starta skilsmässa. MEN det vet jag att de inte var.

Hans lögner förstörde mig, men även verbalt många gånger. Hans sätt min dotters tillit.

Har någon hamnat där det finns känslor, en tvekan. Ett vägskäl. Att ge det en chans, fast att dottern uttryckt starkt att hon aldrig kommer acceptera honom igen.. Aldrig vilja bo hemma.

Självklart väljer jag dottern. Utan tvivel. Men dom där tankarna. Känslorna. Ger hjärnspöken. Hur ska detta hanteras? Tips?

Jenny
fre, 2024-11-01 - 09:43

@wasgij Det finns nog många här som upplevt liknande situation som du gör nu.
Du tvivlar på dina val, nu när du märker att din exman börjar göra förändringar. Det är inte alls konstigt! Och samtidigt vet du att det var ett väl genomtänkt beslut att skiljas och något du behövde göra just då för att skydda dig själv och din dotter.

Jag vet inte vad du blir mest hjälpt av, men ett sätt kan vara att försöka se tankar och känslor lite utifrån. Att acceptera att de finns där, men att de inte nödvändigtvis "talar sanning". Vad tror du om det?

Det går inte att veta vad som händer i hans liv framåt och oavsett hans upp- och nedgångar så är du på din väg och gör val som du kan styra över. Vad tror du, går det att vila i det på något sätt?

Det var några dagar sen du skrev det här, hur känns det nu?

wasgij
mån, 2024-11-04 - 20:03

@Jenny
Jag försöker trösta mig genom att tänka så, så klart. Att beslutet togs där och då för att det var rätt.
Fick minsann hem pappren idag om att äktenskapsskillnad är genomförd.
Och faktiskt, kände jag sådan lättnad.

Jag må ha känslor, men jag har gjort ett aktivt val att gå. Och det står jag fast vid. Kanske är det den sorgen jag måste ta mig igenom. Och det är nog så som du säger. Jag går min väg jag kan styra. Inte hans. Leva ovisshet, och aldrig veta när han framförallt talar sanning är inget jag vill.

Tycker bara det blir så fruktansvärt jobbigt när känslorna tar över förnuftet korta perioder. Men finner mig i det och är väl en process i hela den här sagan.
Så tack!