av Nyvaken_11

Nyvaken_11
sön, 2025-04-27 - 10:57

Hej, jag skriver här för jag har förstört för mig själv för sista gången, jag bedrog min sambo i en minneslucka orsakad av sprit och vin.
Jag har gjort henne och mig så ledsna, vårat barn är i så pass ung ålder att barnet inte förstår något än.
Det är händelsen som fått mig att vilja skriva här.

Jag har varit inne och läst på forumet en hel del sen i fredags, det var då jag drack senast.
Jag har läst förr genom åren också, när jag legat med ångest dagen efter att ha tappat kontrollen, men ångesten släpper efter ett tag, en vit helg senare så känner jag alltid att det inte var så farligt. Ibland dricker jag inte på någon månad, ibland flera månader.
Då känner jag mig stolt, men jag har insett att det är självbedrägeri.
Jag faller nämligen alltid tillbaka, första gången jag dricker efter en vit period så brukar jag kunna hålla mig till att dricka några glas vin och någon öl. Blir knappt full på det och vaknar inte bakis dagen efter heller.
Men nästa gång så har jag med mig den känslan av att jag kan ju kontrollera mitt drickande nu. Jag tackar ja till groggar, köper min egen sprit till grillkvällen, blandar vin, sprit och öl.
Tidigare drack jag inte sprit, det var min regel, sprit gör mig till en annan person och jag tappar alltid minnet.

Så jag förstår nu att det är ett problem och att jag måste erkänna det på riktigt. Om mitt erkännande stannar vid en tanke så kommer jag alltid rättfärdiga att dricka igen.
Jag har sagt till min sambo att jag drar mig till alkoholen, att jag vill hälsa på svärföräldrar eller vänner för att jag vet att det kommer finnas alkohol där.
Jag har helt slutat dricka måttligt, jag försöker inte längre.
Däremot dricker jag inte varje dag, jag dricker på helger så att jag ska kunna sköta jobb och hushåll.

Förklaring av vanor.
Min alkoholism eller mitt riskbruk är alltså inte ett fysiskt beroende som får mig att dricka varje för att överleva vardagen, men jag går och suktar efter helgerna, längtar till att ta en öl på altanen, eller på krogen. Där och då tänker jag verkligen så, att jag bara ska ta en eller ett par öl. Men jag vet mycket väl att det aldrig stannar där, men jag låtsas inte om det innan.
I påskas fick jag ställa in en aktivitet pga att jag drack mig redlös dagen innan. Jag hade en bokad tid innan jag började dricka, sa till mig själv att dricka litegrann bara, det funkade såklart inte.
Jag kan räkna på en hand hur många gånger jag lyckats med att ”ta en öl”.

Nu kan jag inte skriva mer känner jag, det blir för uttömmande på en gång, svårt att läsa för er med.

Ställ gärna frågor, jag kan berätta mer om mig.
Eller dela med er av tips, råd, stöd.
Är det någon som känner igen sig i mitt drickande, har någon liknande vanor och problem?

Ta hand om er!

Lonely Man
sön, 2025-04-27 - 13:44

@Nyvaken_11
Känner igen mig i det skriver. Har dock inte hållit mig bara till helger utan druckit även på vardagar. Har försökt i snart 3 år. Har fungerat i flera månader från och till men på något sätt faller jag tillbaka igen.
Det måste gå denna gång. Allt är bättre utan A. Det vet jag och alla här.
Dessutom är det lättare att ta tag i svåra saker när man är nykter.
Saker i livet måste ändras.
Ha de bra

Nyvaken_11
sön, 2025-04-27 - 14:06

@Lonely Man Du har så rätt, en fylla för mig innebär cirka 2-3 dagars återhämtning, jag slarvar med städning, tvätt och matlagning. Jag umgås inte lika aktivt med min son heller, eftersom jag bara vill sova.
Jag har så svårt att se hur man ska ha roligt på en semester utan alkohol, eller kunna slappna av en sommarkväll utan öl/grogg.
Jag vet ju egentligen att jag mår bättre utan. Jag sover bättre, är allmänt gladare osv, men ändå lever jag inte efter det.

Nyvaken_11
sön, 2025-04-27 - 19:56

Har påbörjat Alkoholprogrammet här på alkoholhjälpen.
Jag svarade på alla frågor och läste igenom min egen sammanfattning efteråt.
Har en konstig känsla i kroppen nu, dels är jag lite lättad, dels är jag lite nervös och dels känner jag att jag kommer klara 90 dagar utan problem.

Den känslan av att jag inte kommer ha några problem är exakt samma känsla som tidigare fått mig att tänka att jag kan dricka 6 öl utan problem på lördag. Men som kommer sluta med att jag dricker grogg och vin.
I bästa fall klarar jag av att dricka 6 öl och sluta där, men då kommer jag dricka mer helgen därpå för att jag lurat mig själv till att tro att jag kan dricka måttligt.

Jag kommer fortsätta med programmet i alla fall, kanske får gå in och läsa igenom min egen sammanfattning fler gånger under veckan som kommer för att påminna mig.

Har tidigare försökt skriva en text om mig själv och hur besviken jag var på mig själv när jag låg hemma med baksmälla och ångest. Den texten raderade jag ur telefonen till slut för jag tyckte den var larvig och inte behövdes.
Min tanke från början var att jag skulle läsa den för att påminna mig själv om varför jag inte ska dricka mer.

B.Å
sön, 2025-04-27 - 20:38

@Nyvaken_11 hej hej och välkommen till oss 🥰

Tycker du ska skriva om den texten du raderade, skriv hur du mår och hur vidrig ångesten är och läs om din text under tiden du tillfrisknar. Det hjälper, tycker jag, att påminna sig själv om hur jävligt det varit.

Vill önska dig all lycka och hoppas du forsätter hänga här med oss. Här finns det så himla härliga, kloka och fina människor som alla förstår vad du och jag och alla vi går igenom.

Heja dig, mot ljusare tider! 💪

Nyvaken_11
sön, 2025-04-27 - 21:16

@B.Å Hej, tack för svaret. Jag minns inte riktigt texten jag skrev, det var cirka ett år sedan som jag skrev och tog bort den ganska snart efter det.
Men min tanke är att jag skriver här och delar med mig av känslor och tankar istället för en sådan text i telefonen. Texten jag hade i min telefon var det bara jag som kunde se, en dag när jag mådde bra skrattade jag åt mig själv och tog bort texten, jag har inga problem med alkohol, jag var bara bakis när jag skrev den. Ungefär så resonerade jag när jag tog bort den.
Här kommer min text stå kvar, som ett öppet erkännande.

Men tack igen för svaret, så skönt att det är aktivitet på forumet, vet inte hur jag hade klarat dom senaste dagarna utan att läsa här.
Den kemiska ångesten börjar släppa nu, så det känns bättre just nu.
Men min situation har inte förändrats.

Jag har lyssnat en del på Alkispodden på Spotify också, såg att någon här inne tipsade om den.
Hittills har den fått mig att både gråta och skratta av igenkänning.