Senaste kommentarerna i forumet

…och. Jag snusar också. 🤣

@Carisie Du får ta med dig boxningshandskar för att skydda dig till jobbet i fall någon bränner av en säkring😂😂😂

@Ny dag och @bpo, alltså - det är nästan skrämmande att läsa! Jag har också haft ätstörningar under många år. Det har kommit och gått de senaste 20 åren, haft perioder som varit bättre och de där jag varit riktigt, riktigt dålig. Nu kan jag (ytterst, ytterst motvilligt) erkänna att jag i fredags, när jag hade det som kämpigast att stå emot mitt sug att dricka alkohol, för första gången på länge gjorde det jag inte gjort det jag gjort på ett tag. Äta för att sen kunna stoppa fingrarna i halsen igen… Jag vågade inte skriva det här. Men så var det. Ångesten tog på nåt sätt över igen, och det är något jag ju gjort tidigare för känslan efteråt är nästan likadan som när jag tagit 1-2 glas vin. Jag känner mig lugnare. Trött och mer avslappnad. Har dock inte gjort det igen sen dess. Men jag vet ju vad de sa till mig första gången jag påbörjade min behandling för ätstörningar för 20 år sen; ”Hade det inte varit för att din mamma är alkoholist, så hade det lika gärna kunnat vara alkoholen du blev beroende av. Nu är du beroende av mat och att kräkas.” Jag antar att genom åren bara ”skiftat mitt beroende”. Antingen mat/kräkas eller alkohol…

@Varafrisk Ja, vi kan ju och det här ska vi också fixa! Är man riktigt beslutsam några veckor så brukar suget klinga av. Även här gäller det att hitta goda och nyttiga alternativ. Kram❤️

@Danne Man Hur går det för dig? Skriv gärna och berätta om du vill. Jag har varit här i drygt två månader och jag får så mycket stöd och inspiration både av att läsa om andra men även av att skriva själv.

Kämpa på 🏋️‍♀️

@bpo Vi är några hör på forumet med ätstörd bakgrund. Är oxå fri sedan många år men det triggar lite och jag har märkt tendenser till att tankar på hetsätning kommer tillbaka. 🧐 jag har också gått i kbt, varit inlagd. Är av naturen slank så att jag fick anorexia berodde bara på hjärnspöken. Är vaksam så att jag inte får tillbaka ätstörningarna nu när alkoholen ska bort. Lite som att brottas med två beroenden, ett förvisso latent men ändå. Vi hjälps åt!!!! Kram

@roppåhjälp lyssna på "en beroendepodd" de tar upp både missbrukarperspektivet och närståendeperspektivet. Jag läser ibland i anhörigsidorna för att få förståelse för hur de känner och ärligt talat "de vet" de "är ledsna" och de" älskar". Det är vi som självhatar och skäms etc etc ... Det är lite fascinerande över hur vi tror att det inte märks när vi smygdricker eller att våra gömmor inte är upptäckta. Klart värt!

🩵

@Carisie sant så sant ♥️♥️ klart som sjutton de går! Nu är nya livet här, nu är de jag som blir den bästa versionen av mig själv 🥰 ska leta efter alla möjliga poddar om just självkänsla för det är den som behöver stärkas 🥰

Tack för alla dina meddelanden 🌸

God middag i stugan.. klampar in sist med väskan i högsta hugg på väg mot bunkern (tyvärr @påvägmothälsa) men är nog inne på att späka min arma lekamen med ett dopp @prinsessa. Är det så här varmt imorgon så åker jag nog bort till min närmsta sjö på järnhästen- herregud!

Gjorde världens kortaste och buttraste kvällsinventering igår i M/S Carisie. När jag läste inlägget i morse så garvade jag och konstaterade att om jag kände mig och läste så skulle jag sagt "hon är full" om mitt inlägg 😂😂😂😂😂😂😂😂

Det var jag dock inte.. bara arg & trött! Jag hatar verkligen när det kommer våldsamma patienter. Alltså inte att de viftar lite eller skriker... utan verkligen ska SLÅSS!!!

Nåväl... ska köpa en flaska gott kolsyrat vatten i pressbyrån på väg in på hospitalet. Snälla tjejer - håll tummarna för att jag har anständiga patienter idag 🥰

🩵

PS nollan är satt DS

@roppåhjälp Positiva affirmationer lita på ATT det går. Glöm alla om, ifall eller försöka. Ge dig själv det bästa av dig så kommer det automatiskt att färga av sig på dem närmast dig. Glöm inte bort att de älskar dig med eller utan brister och att de inte blir ledsna om alkoholen försvinner 🎈
🩵

@bpo hur kommer se dig att du ska lämna sådant prov? 🌸
Rädd att åka på de på något sätt utan att veta om det. Kämpar lite i tystnad här 🌸

@Ny dag läste att du också haft bulimi. Jag har haft bulimi och anorexi och fick kbt behandling som ung. Frisk från ätstörning under ganska många år nu.

Har du känt att ätstörda tankar kommit tillbaka när du slutat dricka?
Jag har börjat känna att mitt beroende har börjat skifta mer åt att sluta äta osv.. men där vill man ju inte heller hamna igen. Mådde skit o när det var som värst låg jag inne på avdelning.

@MrLCK
Ja och din familj är primärt dina barn. De kommer först. Alltid.

Och för det behöver du agera och ta hand om dig själv.

@Monica01 åh vad bra och skönt att höra du klarar av ytterligare en dag. Det är bara fortsätta ta små små steg 😀
Jo går bra för mig ändå. Jag ska ta blodprover på fredag och det kommer kännas skönt att de visar bra på PEth prov. Men tidigare har jag ju sprungit till systemet direkt efter dessa tester. Min stora utmaning den här veckan är att INTE falla in i samma mönster. Jag får bara inte köpa hem alkohol. Ska försöka planera in något till helgen som gör att jag inte kan dricka alkohol.

@Carisie det är något mindre i alkoholfri i alla fall 😁 jag är inte heller förtjust i läsk, aldrig varit förtjust av cider heller tycker de är alldeles för sött.

För den yngsta är de nog lättare än för min äldsta. Vi har en oerhört tight relation så jag kan bara tänka mig hennes besvikenhet att se hennes trygghet full, men nu ska de inte ske igen och som du säger att låta tiden gå kommer förhoppningsvis skapa ett förtroende. Vill verkligen känna mig som att jag är världens bästa mamma när hon säger det och det gör jag inte nu. Skammen på morsdag när man fick alla fina ord gjorde ont när jag gjort som jag gjort.
Ja självklart, jag vill ju ha en självkänsla som är bra, känna att jag duger, inte jämföra mig så mycket, jag vet att jag har mycket att jobba på för att nå tid, att vara en bra mamma kommer på köpet då om man jobbar med sig själv. 🌸

@MrLCK Kan enbart känna igen mig i det du skriver. Man står liksom själv och är den enda som ser problemet till slut. I det så förminskar man även problemet för sig själv och till slut så är det nån form av normalitet. Tills den dagen det spricker och man spyr ur sig allt som hänt, sagts, skett med mera.

Jag gick igenom ett liknande scenario för 4 år sen ungefär. Hon hade ett fungerande jobb, socialt liv osv men det blev hela tiden värre och värre. Det som en gång i tiden var ett "hemligt" problem innanför vårt hus började synas utåt. Hon åkte dit för rattfylla, till slut fungerade inte jobbet längre då dom kom på henne. Vänner började försvinna osv osv. Till slut försvann även jag och jag tog vårt barn med mig. Idag har hon umgänge med sitt barn ca: 2 timmar/vecka. Miljonskulder, hemlös, psykoser, tvångsvård och ett gravt missbruk. Ett missbruk som antagligen fanns lika starkt under tiden vi var ett par. Men jag dolde det, ljög för mig själv om det, ursäktade saker och såg till att hon skötte arbete och alla "måsten" i livet. Efter separation så föll hon, då såg jag att hon ärligt talat inte alls skötte sitt jobb, hon klarade inte av vardagen så som jag målade upp det. Däremot så med min hjälp, stöttning osv så fick hon det att fungera. Utåt så såg det bra ut, hon verkade självständig, framåt, duktig och högpresterande. Men verkligheten var att hon parasiterade på mig, vänner, familj med mera och vi alla accepterade det. Accepterade det för att det var oavsett bättre än sanningen.... Du måste ta dig därifrån, det du beskriver är ett sjunkande skepp. När du lämnar det så kommer det antagligen inte att bli vackert. Förbered dig på att bli jagad, utskälld, beskylld för både det ena och det andra... Men vad du än gör... Backa inte. Att lämna är det bästa jag gjort både för mig och vårt barn. Att inse att mitt ex är en vuxen människa och själv får stå för sina val är inte lätt. Men det är värt det. Fokusera på dig själv och barnen. Hon är ensam ansvarig för vad hon gör.

@thompa90 härligt att höra ifrån dig här igen! Kämpa! Jag känner igen rösterna. Ungefär idag eller imorgon brukar de börja. De är inte så farligt, barnen kanske inget märkte osv osv också är man där igen på fredagkvällen och vill dö på lördag natt när de värsta ruset gått ur. 😥 och ångesten växer, vad har jag gjort, hur mycket har dom sett. Fyfan..

Jättebra att ni ingenting har hemma det hjälper verkligen! Riktigt strongt att du inte svängde förbli systemet 🌸
Tyvärr har vi massor och jag är inte heller redo att berätta för min sambo så de får finnas här. Känner mig dock väldigt beslutsam i att inte bli full i närheten av barnen en enda gång till. Förlorar jag dom kommer allt gå åt helvete.

Alla kan trilla dit, det är bevisligen så 😢 fint att du delar med dig lite av din historia 😊

Här finns alkoholismen i familjen både hos mor och far, farfar och farmor 😥
Uppväxt i princip ensam då jag fått klara mig själv, aldrig haft någon vidare självkänsla, ätstörningsproblematik och självskadebeteende tidigare i åldern.
Utöver de ett riktigt trauma för 4 år sedan som jag inte kan gå in på.
Uppehåll ifrån alkohol under graviditeter och sedan annars som mest 2-6 veckor. Debiterade med alkohol redan som 13åring. 😖

Jag vågar inte sätta för ”höga” mål och säga att jag inte ska dricka mer men första målet är aldrig mer full framför barnen och jobba därifrån, tagit hjälp av självhjälpen här inne och känner igen allt än så länge 🌸

@roppåhjälp Hahaha... ja de där jävla kalorierna 😂 Det är därför jag avstår alkoholfri öl! Jag dricker mycket hellre bubbelvatten med lime. Tyvärr gillar jag inte läsk överhuvudtaget och avskyr lightläsk 🤮

Apropå att vända. Det enda du kan göra är att låta tiden gå - i nykterhet - ett förtroende tar sin tid. Förhoppningsvis är barnen hyfsat små.. tänker att det är lättare då? Men jag hoppas framför allt att du vill vända för din skull - för att bli ditt bästa jag 🙏🏼

🩵

@roppåhjälp @Awoa tack för att ni delar med er av er kamp och berättelse! Jag känner igen mig i mycket av det ni skriver. Vi är ungefär samma ålder, jag är också inom spannet 30-35. Fortsätt kämpa!

Nu är jag 1,5 dag nykter och suget har redan kommit tillbaka. Jag förhandlar med mig själv mer eller mindre konstant och en del av mig försöker övertala den andra att "det är inte så farligt" eller "alla dricker det är en del av livet". Idag var jag inne i stan och gjodrde några ärenden och jag är riktigt stolt att jag inte åkte till systembolaget och köpte på mig mer. Jag har fortfarande slut i förråden som helt klart gör trösklen högre till att börja dricka. Målet just nu är att inte köpa mer, men det är väldigt kortsiktigt, samtidigt försöker jag fundera på hur mitt liv på sikt ska se ut, vad är min berättelse. Vad kan ja stå för och stå fast vid. Jag tror fortfarande på 100% avhållsamhet för mig är det bästa även om det är det svåraste.

Lite bakgrund om mig så har jag aldrig haft särskilt med problem i livet. Jag har inget stort familjetrauma, jag har växt upp i en trygg familj på en trygg plats, fått ett bra jobb och fin familj. Men, jag som person har alltid varit sökande, testat gränser, njutit av euforin av ett rus. Jag tycker det är kul. Det har nog blivit en del av min personlighet tyvärr.. Det var kul i ungdomen men nu känner jag det mer som ett hinder för mig att blomma ut som egen person utan alkoholen.

Jag vet att alkoholism har funnits i familjen men det är typ 2-3 generationer bort och inget som finns hos mina föräldrar eller ens deras föräldrar.

När jag tänker på att jag bara varit nykter 1,5 dag och att det redan känns jobbigt så börjar jag reflektera över att jag har nog aldrig varit nykter en längre sammanhållen period. Sen jag började dricka typ 16-17 år gammal så har jag nog aldrig varit nyktern en hel vecka. Visst förut kanske det var 1-2 öl på en helg och jag kunde dricka som en "normal". Senaste tiden har det spårat ur.. Men ändå, det har alltid funnits där.

Kämpa på, en dag i taget! Kul om ni också vill dela med er av vad ni känner och hur ni tar er igenom det här. Känns konstigt att hålla det hemligt men jag är inte redo att berätta för någon "riktig" än..

@vår2022 @Varafrisk @Flarran Tack för att ni berättar om att också ni har svårigheter med sockret. Det är så tydligt att missbrukshjärnan har bytt drog. Lika tydligt att det är stress och anspänning som triggar suget. Och att lite väcker mersug. Same-same, bara en annan drog.

Minns hur min pappa under sina nyktra perioder bokstavligt talat moffade i sig stora chokladkakor. Och hur hans buk bara blev större och större, dels pga sockret men senare för att levern slutade funka så buken svällde av vätska.

Jag är inte ens varken en glass- eller chokladätare ”normalt”. Bakverk är min grej. Bake-off i butikerna är djävulens påfund. Men jag njuter knappt av det, jag äter så snabbt att jag knappt känner smaken. Synnerligen destruktivt.

Medvetandegöra. Prata om det. Ta en dag i taget. Undvika risksituationer - tillfället gör tjuven.

Kram 🐘

@Majabaja På onsdag finns jag på forumet för dig, vi hjälps åt när det krisar. Jag brukar försöka tänka på hur jag kommer må dagen efter, spela hela filmen tills det bittra slutet där ångest och självförbråelser samt känslan av misslyckande kommer in. Ibland har det funkat för mig. Mitt mantra är att man ju aldrig ångrat en nykter dag! Kram 🥰 och idag är vi nyktra tillsammans 🌱

Hej @Dalmas!
Och välkommen till Alkoholhjälpen! Det kommer då och då upp frågor om PEth och vi försöker gärna ge så bra svar vi kan.

PEth mäter en restprodukt av alkohol som lämnar kroppen relativt långsamt. När testet tas under tiden som man fortfarande dricker alkohol ger det en fingervisning på hur mycket alkohol man dricker regelbundet, precis som du är inne på. När man slutat dricka eller tagit vit period, påverkas värdet till stor del av när man senast drack alkohol. Halveringstiden, dvs tiden som det tar för hälften av ämnet att lämna kroppen, är för de flesta personer 4-6 dygn (men i vissa fall upp till 10 dygn). Därför tar det oftast en månad, men i vissa enskilda fall lite drygt en månad som värdet fortfarande syns i blodet. Efter den tiden blir värdet närmare noll, oavsett hur mycket man har druckit innan.

Vad är det som gör att du undrar? Är det något som du känner dig orolig för när det gäller provet?

Varma hälsningar,
Nell, Alkoholhjälpen

@Ny dag ja, absolut! Nu har jag klarat 8 dagar och det känns väldigt bra. Dock så sliter jag lite med tankarna på; ”Ska jag aldrig mer kunna dricka ett glas..?”. Drömde en mardröm om det inatt till och med. Att jag blev osams med min bonusson då vi var på nåt hotell och jag blev bjuden på ett glas bubbel och han blev SUPERARG för att jag ville dricka det. Och jag blev sur på honom för att jag ansåg att jag faktiskt klarar av det. Så till och med i drömmarna är alkoholen med mig. På nåt sätt så försöker jag ”skjuta upp beslutet/drickandet”. Igår kväll när jag hade ”sug” så försökte jag tänka att; ”På onsdag kan jag få ta ett glas”. Och så hoppas jag på att jag ska vara stark på onsdag och INTE vilja ha. Så att jag ska låta bli. Sjukt egentligen… Lite som att försöka gå ner i vikt. Att 1) Inte ha något hemma och 2) skjuta upp ”suget”.

@bella70

Det är väl så, den hårda sanningen. En rädsla jag har / haft väldigt länge, men det stämmer ju..

- mår jag bra ? nej, vill jag vara i ett förhållande där det är slags ställningskrig nästan om allt.. sen kommer dem ljusna stunderna där allt är frid och fröjd. Sen som snabbt raseras..

Hela sambos familj har ser detta och pratar om detta bakom stängda dörrar. "Familje problem"
Nu har iaf 2 st satt ner foten.. fast den liksom inte säger "allt"

Vi pratar bara om barna, eller jag väljer det då det är ingen ide' att ta en diskussion om allt. För det vänds mot mig.

Sambon är en 110% med på / i arbetet. Fokuserad, balanserad, smart, klipsk, har respekt, älskvärd, levererar och är grym.

Hur kan det vara så? Så jävla fungerade mot alla, kärleksfull och bäst! men när det kommer till "intim/kärleks" relation ge och få bekräftelse. Så tar det stopp. Måste ha enheter för att kunna ge mig: Egentligen om 2 personer är kära / älskar varandra, borde och ska ge varandra utan att ha fusk i kroppen...
Vet och känner att det finns kvar den människan jag förälskade mig i för längesedan inom henne.

Skit jobbigt, står på sidan och ser på eller blundar, tassar runt allt..

Har i mina gener att familjen kommer först oavsett vad.

Tack ❤️🙏

Hejsan! @Andrahalvlek, Jag tycker att du gör det mesta riktigt bra av vad jag läst liksom, och tycker att du redan nu kan mallgroda dig lite. Har själv lite av sockerberoende då det lättar upp stämning och depression en kort stund. Bäst funkar för närvarande några mandelkupp jag nu gillar och ett glas mjölk till. Faktiskt bättre än kokosbollar som kan vara goda de med. Smällde väl på kort stund i mig en fem stycken här om dan när jag hade besegrat ett alkoholsug, tyckte jag var värd det. Men man ska väl för viktens skull försöka att ransonera sockerintaget, men vet att det ibland kan vara rätt så svårt. Det bästa för kroppen, humöret och vikten är väl om man kan hålla en någorlunda jämn blodsockerkurva. Belöningen att avstå onyttiga saker som sötsaker och bakverk kan ju vara ett mer psykiskt välbefinnande av att veta att det är en själv som styr skutan så att säga.

Ha en fin dag kompis!