Forum för anhöriga

Hej!
Lever ihop med en alkoholist sen 7 år tillbaka (han skulle aaaaldrig erkänna). Vårt förhållande har byggts på alkohol, allt vi har gjort tillsammans har det funnits alkohol i bilden. Fester, resor, sex osv. Vi flyttade ihop tidigt (jag o mina barn flyttade in till honom) vi levde lyckliga men alkoholen va en stor del. Från min sida oxå men han drack mycket mer än mig. Såg absolut inte detta som ett problem då...men nu med facit i hand så fattar jag ju. Vi pratar om att det är lite väl mycket alkohol men inget mer med det

Hej!
Jag vet inte varför jag tvivlar på mig själv när det är så mycket som har hänt.
Och jag är dessutom en före detta missbrukare själv så jag borde kunna känna mig stark i det här.
I det här fallet handlar det mer om droger än alkohol men jag hoppas att det är okej att jag skriver här.

Hej!

Min historia började sex år sen när jag för första gången träffade min nuvarande man som jag förälskade mig i. Jag var bara 21 men jag visste redan från första träffen att jag vill spendera mitt liv med honom. Vi hade likanande uppväxt, bakgrund och massor gemensamt.

Dock rökte han på och förbrukade alkohol dagligen men jag var ung och dum och trodde att detta skulle försvinna med tiden..eller hoppades på att jag kunde få honom sluta. Som sagt, jag var dum.

Min sambo sedan 2 år tillbaka är periodare har jag nu insett. Borde ha förstått att han hade alkoholproblem redan från början men han är charmig och otroligt snäll och rar och generös. Men väldigt ensam. Har bara mig. När han är nykter är han så skötsam och ordentlig så jag har fått skärpa mig som lite småslarvig...har förstått av andra inlägg att det här inte är ovanligt.

Jag lämnade min man för ett och ett halvt år sedan efter att ha ställt ett ultimatum som fick honom att visa sin sanna lojalitet. Åtta år tidigare började jag förstå vidden av hans drickande i och med att jag hittade gömda flaskor och sedan dess hade jag kämpat med mig själv och min känsla av att jag överreagerade.

Har varannan vecka. Har inträffat åtminstone tre gånger att när barnet var 4, 5, 6 att mamman somnat ifrån barnet och barnet ringde mig "pappa, kan inte somna och mamma vaknar ej". Har vetat om detta och en av gångerna var jag i Frankrike men den andra gången åkte jag till dottern o pratade genom de öppna lägenhetsfönstret medans mamma sov p.g.a sitt drickande. Incidenterna ovan har jag inte bemött mamman med mest p.g.a. undvika konflikter.

Hej allihop!
Jag är helt ny här men inte ny i medberoendevärlden tyvärr.
Min man har stora problem med alkoholen och jag undrar hur länge en människas kropp egentligen håller?
Nu har han druckit nonstop sedan 1.5 månad på grund av flera anledningar ( finns ju alltid en anledning att skylla på ) Då pratar jag om stora mängder kan vara en 70 cl sprit varje dag. Hur länge klarar man det? Kroppen måste ju snart gå sönder??!! Fy fasen så jobbigt det är att vara jämte och se detta och leva med oron. Vi har ju inget liv någon av oss :(

Ska försöka sätta ord på detta med att vara tillsammans med en som jag anser vara alkoholist men X förnekar det. Läser trådar här och i det vidare livet då jag själv har varit i ett riskbruk men lyckats vända det. Tror att jag håller på att tillfriskna så smått och ifrågasätter de val jag gör.

Min sambos syster har en man som gillar att dricka. Han dricker gladeligen extra mycket under semestertider och helger.
Han pratar ofta och mycket om öl, wishey, viner, olika alkoholstinna drinkar. Han har uttryckligen sagt att det är det bästa sättet att koppla av på. Han erbjuder alltid någon alkohol haltig dricka när vi är där. Han har för övrigt ett hett och väldigt pendlande temperament. Jag tror inte deras barn mår särskilt bra de gånger han dricker. Elr gånger då han inte dricker (dricker och blir glad i hågen)

Då va sista bråket gjort.
Jag har lämnat mannen
Han ska flytta från mitt hem och jag ska få ro