Forum för anhöriga

Ett tag sedan jag skrev här. Men känner att snart är det nog. På dessa 6 månaderna så har det bara blivit värre. Övergreppen grövre. Bär oftast långärmat, bland andra människor, skäms för mina blåmärken. Har börjat en kurs 1gång i veckan och det är lika jobbigt att fara hem, för jag vet inte hur han är när jag kommer hem. Det som fick mig att inse att detta inte är ok, var när han ”glömde” hunden ute i 25-. Som tur var att jag steg upp tidigt så jag kunde ta in hunden. Ringde han på jobbet och skällde ut honom. Var på han säger att.

Uppdatering...(läs gärna tidigare inlägg för att få djupare bild)
Igår kom dagen jag och hela hans familj bara väntat på...ett avskedsbrev via Messenger till mig o sin bror...han pussade båda barnen hejdå (lov och lediga jag på jobbet) och tog bilen o åkte iväg med en flaska whiskey och slang för att parkera i en skog i närheten och försökte gasa ihjäl sig...
Inlagd på akut psyk mott just nu åtminstone över helgen sen får vi se, tar en dag i taget.

Det här är mitt första inlägg på denna tråd. Jag har tidigare skrivit i tråden -förändra ditt drickande, men det var länge sedan nu. Jag har ett eget riskbruk som jag jobbar på men, det är svåret då jag behövet ett stabilt lugnt liv. Det ser inte ut så.

Jag och min har varit tillsammans i 10 år, jag har 2 barn sedan tidigare äktenskap och vi har ett barn tillsammans. Min man dricker 1-2 flaskor vin om dagen. Han dricker aldrig på dagen, bara på kvällen. Han sköter sitt jobb, och livet flyter på.

Men han klagar alltid på att han är trött sover dåligt. Han vill nästan aldrig ha sex, och det är svårt att prata med honom.
Tar jag upp något problem eller något negativt så vill han inte prata eller har kort stubin. Detta är så klart mycket bättre när han inte dricker.

Min sambo dricker för mycket för mitt tycke men vad är “för mycket”? Hur vet man att om han har ett beroende?
Jag vet inte vem jag ska prata med om detta och nu när jag skrivit nedan text så inser jag själv att jag kanske skulle insett det tidigare samt att jag kanske har hjälpt till att det blivit allvarligare med åren.

Jag är 18, snart 19 år gammal och bor hemma med yngre syskon och mina föräldrar. Jag har aldrig haft en bra eller ens en relation med min pappa, han är inget stöd eller någon som betyder särskilt mycket för mig. Jag är det enda barnet i familjen som har sovrum på undervåningen där vi har vinförråd och tvättstuga.

Hej allihopa,

Jag har läst några trådar och känner att jag får skriva en själv.

Jag är 29 år. Dotter till en mamma sommar haft alkoholproblem sedan jag var ca 10, alltså 20 år mer eller mindre.

Det klassiska skåpdrickaren som självmedicinerar mot ångest som hon bär och vägrar ta tag i.
Hon har skadat mig så mycket psykiskt och jag känner nu att detta måste få ett slut.

Hej!

Min sambo har problem. Han har alltid sen vi träffades för 2 år sedan festat, fredag och lördag, varje helg. Det såg jag då inte som ett problem eftersom det är de han och hans kompisar gör på helgerna. För ca ett år sen började det dock bli lite värre. Han däckade så hårt att han kissade på sig. Det hände inte bara en gång utan började bli en vana för varje gång han drack.

Ny här men behöver stöd och kanske råd.

Vi har fyra barn, 8, 6 3 och nyfödds, varav de två äldsta har haft en väldigt fin och nära relation med sin mormor.
Tyvärr så dricker mormor och hennes alkohol konsumtion har eskalerat det senaste året.
Vi träffas allt mer sällan, eftersom hon är berusad. Vi träffas aldrig när hon dricker så bsrnen har aldrig sett henne sådan.