Forum för anhöriga

Vi har varit tillsammans länge. Vi har gemensamma barn och han hade barn sen innan.

Hela mitt liv har jag ett minne av att min pappa höll i en ölburk och jag kommer ihåg många jul- och födelsedagar som blivit förstörda pga av just drickandet. Alla dessa bråk som tagit musten ur mig och mina äldre syskon är någonting som än idag är svårt för mig att bearbeta. Mina syskon är 6 och 8 år äldre så dom flyttade hemifrån ganska fort så jag fick 'ansvaret' att hålla ihop familjen. Mamma hotade alltid med att skilja sig från honom och vi bönade och bad många gånger att det skulle hända men dom är än idag tillsammans.

Jag fick för två månader sedan veta att min man är alkoholist. Han blev påkommen av vår dotter då han ställt en wiskeyflaska bakom soffan. Hon reagerade på den eftersom vi sedan 4 år tillbaka inte dricker i vårt hem. Ett beslut vi gemensamt tog när barnen blev tonåringar. Han berättade då att han gömt och druckit i flera år. Jag har märkt ett förändrat beteende, svårnådd och undandragande, men inte alls misstänkt något slkoholrelaterat.?Har inte ens känt någon lukt mer än några gånger och har då fått förklaringar som känts normala. Jag tog en öl m kollega efter jobbet.

Under många år av min uppvuxna har jag alltid tyckt det var obehagligt när min pappa drack och var påverkad. Mamma skyddade alltid pappas beteende när han kom och från jobb och var vrång. Antingen var han trött eller hungrig. Senare i livet när min bror började festa tog min pappa min brors öl i smyg. Min bror sa direkt att det var pappa som hade tagit det men både jag och mamma skyddade honom. Vi ville nog inte tro det var sant. Sen eskalerade allt.

Hej första gången för mig här o de är tufft. Har levt med en man i snart 6 mån en underbar man kärleksfull omtänksam allt man kan begära. Men han är alkolist. Varför såg ja inte tecken i början, när han började morgonen med nån öl, hade alltid öl hemma varför hittade ja jämt ursäkter för?? Så många varför. Han berättade senare att han hade ett problem och de har varit så under många år av hans liv. Han va aldrig elak när han drack öl bara dryg. Han berätta att han inte kan dricka sprit för då spårar han ur. Och de hände nu för ett tag sen.

Ibland har jag undrat om vad det innebär att ha alkohol problem? Min man smygdricker inte. Men i vissa sammanhang klarar han inte av att sätta stopp för intaget. När jag påpekar att han har ett alkoholproblem håller han inte riktigt med utan han skyller på orsakerna till att han väljer att dricka. Ofta känner han sig otillräcklig i olika sammanhang eller har svårt att stå upp för sig. Han kommer från familjeförhållanden som gett honom superkänsel för vad som förväntas av honom, vilket han då försöker möta. Ex hetsdricka vid ”manliga” tillställningar.

Har nu lämnat mannen som jag älskar mest i hela världen pga av alkoholen. Kan inte ta mer lögner o svek längre! Kan inte säga att det var ett lätt beslut och tänker hela tiden på om jag gjort rätt.

Är jag helt ute och cyklar med mina misstankar? Jag har barn med en kvinna , vi har haft ett stormigt förhållande här länge nu, vet sen tidigare att hon gått på AA som är ju bara bra om man haft det problem.

Jag har växt upp i en familj där pappa har druckit så länge jag kan minnas. Ju äldre jag och min brorsa blev, ju mer självständiga vid blev, desto mer drack han. Perioderna blev tätare och tätare och likaså grälen mellan mamma och pappa. Mamma hotade med skilsmässa typ en gång i halvåret men lämnade aldrig trots att t.o.m. vi barn bönade och bad... mamma orkade inte längre 2003, då bodde jag och brorsan fortfarande hemma men vi var 17-18 år. Men efter ett halvår tog hon tillbaks honom och skilde sig igen 2012, för gott tack och lov.

Känner mig ensam. Vännerna flyr när man lever med en missbrukare. Jag tycker inte jag är en sämre människa som förtjänar att dömas för att jag älskar min man...