Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.
Just kommit hem ifrån mitt samtal med diakonen. Och jag satt mig ner och tänkte. Vad lugnt mitt liv kommer att bli. Jag har inte hört något i från honom sedan i fredags. Jag tar kanske ut glädjen i förskott.
Min man har druckit i perioder flera år. Förlorade jobbet för snart ett år sedan men har nytt jobb.
Han är nykter , går på AA möte och sköter sig bra!
Nu när allt är bra och jag slipper vara medberoende och slipper vara på min vakt hela tiden så ramlar känslorna över mej!
Hur han kunde lura mej ( trots att jag någonstans visste...) , hur han bedrog mig med alkoholen, hur han söp bort våra pengar!
Nu när allt borde vara bra så börjar jag ibland "älta" det som varit!
Vill bara fråga, går det att få någon att sluta dricka? Min sambo dricker varje kväll. Oftast efter barnen somnat, men jag finns ju fortfarande där. Han är en jättebra människa, pappa och sambo. Han gör allt för sin familj, jobbar hårt och hjälper andra i din närhet när det behövs. Men vareviga kväll ska det drickas. Jag växte upp med an alkoholiserad pappa så jag vad det handlar om. Dock är vår situation annorlunda, min pappa drack jämt och överallt, han kom full till alla tillställningar i skolan, födelsedagar osv.
Hej!
Min kille eller egentligen mitt ex numera har problem med spriten.
Vi hade det jättebra men så fort han blev full vilket var varje helg hela tiden så bråkade vi och han sa massa som han inte kom ihåg dagen senare vilket gjorde att vi gjorde slut. Jag vill hjälps honom men vet inte hur jag ska gå till vägar. Han själv inser bara ibland att han har problem och säger att han inte har något liv utan alkohol och att inget annat är roligt. Är det något jag kan göra för honom?
Hej,
Min man är gravt alkoholiserad och det finns ingenting jag kan säga eller göra för att påverka honom.
Han dricker allt, öl, vin, starksprit.
Han arbetar, men så fort han kommer hem från jobbet dricker han 3-4 starköl, sedan när han tror att jag sover, kommer starkspriten fram.
Jag märker nu en tydlig förändring i hans sätt. Närminnet sviktar, han blir lätt aggressiv, han orkar ingenting, men det mest påtagliga och märkligs är hans sätt att prata; han kan prata konstlat, "gammalmodigt" och han kan vara väldigt nervärderande mot mig.
Nu har det gått över ett år sen jag beslutade mig för att ta mig ur ett 25 årigt äktenskap med en alkoholist, jag är såå stolt över mig själv. Han vägrade inse att han hade problem med alkoholen. När man inte klarar av att låta bli alkoholen under EN helg så bör man söka hjälp för sitt alkoholmissbruk, han försökte dock ta hjälp efter påtryckning av hela familjen i omgångar, men bristen på självinsikt innebar att han alltid valde alkoholen före mig och barnen. Nu har jag levt själv ett år.
Hej!
Detta är rätt svårt att prata/skriva om men behöver hjälp.
Det är så att min syster har försökt hjälpa vår far så gott det går, tagit med han till psyk och satt han på mediciner. Antabus etc.
Som många många gånger förut går det bra i början och allt är frid och fröjd, tills han får för sig att lättöl går allt att dricka. För att sedan några veckor börja med vin som sedan går över till starköl och tillbaks till sina j*vla 8% pissöl.
Min särbo kom full upp till mig i onsdags och jag motade ut honom vänligt men bestämt. Då greppar han tag i mitt hår och vrider så jag ramlar ute i trapphuset. Min granne gör en anmälan, medan jag inte ville göra någon. Vad kommer att hända nu?
Jag är 34 år gammal... var ihop med en kille sedan jag var 20 år gammal fram till i somras... alltså i 14 år. Han fick mer och mer problem med alkoholen, dock var det väl ett problem som egentligen alltid funnits där. Det var väl mer "ok" när vi var yngre, att dricka mycket. Man festade mer, var oftare ute med vänner osv. Men på senare år drack han nästan varje dag, hemma, ensam. Jag blev mer och mer medberoende och mitt liv kretsade kring detta. Jag kunde inte ens se fram emot till vare sig helgen eller vanliga veckodagar, han drack ju oavsett vilken dag det var.
Mina föräldrar har druckit så länge jag kan minnas. Det började med helger och onsdagar till de sedan gick över till varje dag.
Jag minns en gång när jag var 7-8 år och jag var fruktansvärt ledsen och jag bara sprang och sprang.Min kompis var efter och undrade va det var.....Jag ville bara inte att de skulle bli kväll....Jag ville inte bli så ensam igen.
Min tonårstid bär jag så mycket ilska men jag kan aldrig prata med mina föräldrar om det även om de kommer ut när man är arg ibland.
Men om jag säger något så är jag bara elak mot dem.
