Forum för anhöriga

Hej,

Jag är orolig för min mamma och hennes alkoholvanor. Min mamma har så länge jag kan minnas haft problem med alkoholen. Så vitt jag vet dricker hon "bara" när hon är ledig men, hon dricker alltid för mycket.

Jag är särbo med en man som jag första gången träffade för över femton år sen. Då förde livet oss åt olika håll men så för två år sen träffades vi igen, blev väldigt kära och förlovade oss efter ett halvår. Första året såg jag inte missbruket, vi hade mysigt på helgerna med vin och drinkar och jag tänkte inte tanken på att nåt var galet. När sommaren övergick i höst och en närstående till honom gick bort drack han i två veckor nästan oavbrutet och då började jag inse att nåt var riktigt på tok.

Tänkte höra mig för hos er som har mer erfarenhet om anhörighetsgrupper för alkolister. Hur funkar det? För och nackdelar. Jag vill höra era erfarenheter.

Hej
Skulle behöva få lite råd.
Som jag har skrivit tidigare här att jag är orolig för min son som är 26 år och har alkoholproblem.Han bor på en annan ort men blir av med sin student lägenhet i slutet av januari eftersom han inte pluggar längre.Han vart nu i november hittat av polisen o åkte till beroende mottagning självmant.Jag fick akut åka dit eftersom han hade tappat nycklar till lägenheten.
Jag hade extra nycklar hemma.
Försöker ringa honom men inget svar

Hej alla. Känner mig förtvivlad för att min pappa dricker på ålderdomshemmet. Han drack inte förr men för ca 20 år sedan fick min mamma alzheimer och de bodde kvar hemma ända tills för 2 år sedan. Han mådde ju säkert dåligt i situationen och började dricka. En period var han helt under isen och de slutade bägge att äta och rasade i vikt. Han bytte inte ens om till kläder eller rakade sig om dagarna. Vi 2 barn var förtvivlade och provade att våra föräldrar flyttade närmare min bror som bor ca 8 mil bort. Jag bor 30 mil bort. Men pappa var mycket missnöjd och de flyttade sen hem igen.

Efter en hjärtoperation i februari har min man fått Oxynorm, Alvedon på recept, insomningstabletter, depressionstabletter och alla dom har ofta svalt tillsammans med en starköl.
Han har inte haft någon aptit alls, inte motionerat, bara legat till sena eftermiddagen.
Nu är han inlagd på sjukhus, får blodtransfusion, kan inte gå, ska göra gastroskopi i morgon för att se om han har någon inre blödning.

Han har ju förstört sin kropp !!

Hej!
Jag känner igen mig i mycket som skrivs här och hade det tufft under flera år. Min man blev elak när han drack och jag blev allt mer känslokall, eller försökte i alla fall vara det. Vi har tre barn. Vi skilde oss för ca 10 år sedan. Efter ett par år slutade han dricka helt och nåt år senare blev vi tillsammans igen.
Han har inte tagit ett enda återfall på ca 7 år.

Min man klarar av att sköta sitt arbete. Men han dricker i stort sett varje helg. Fredag, lördag och söndag. Kan ha druckit tidigt på morgonen. Så han är påverkad när jag vaknar.
Det har pågått länge. Jag själv är inte riktigt objektiv längre.

Hej. Jag mår dåligt över att jag har tagit avstånd från min alkoholiserade pappa. Nu är jag över 40 år och har stått ut med hans drickande under alla år. Har tänkt att han är ju min pappa och han älskar mig. Jag har alltid varit tydlig med att jag inte vill träffa honom när han är full för jag hatar den han är då. Oftast har det slutat med besvikelse och nu när jag reflekterar över alla år så är det nog bara en handfull gånger vi har träffats som han har varit spiknykter. Han förstår inte problemet utan tycker att jag överdriver och att jag är så arg.

Nu har det gått ett år sen jag skrev sist. Ett helt år av sorg och förtvivlan. Ännu ett år med en missbrukare, lögnare, psykisk misshandlare. Minns inte ens vad jag skrev sist men jag har iallafall inte kommit längre. Det värsta är nog att allt är en hemlighet. Ingen vet för jag sa att jag lämnat. Men det gjorde jag inte. Istället lever jag i det här helt ensam. Har nog aldrig känt mig så ensam i hela mitt liv. Och jag fattar inte hur jag kunde hamna här...