Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.
Min sambo är alkoholberoende. Inte lite, utan nu har det gått ganska långt. Det är kanske högst 3 nyktra dagar i veckan, fast han gömmer och ljuger och drar sig undan så egentligen är jag inte säker. En nykter helg har nog inte funnits på typ 5 år. Vi har varit tillsammans i snart 14 år och jag e "bara" 30, så det är typ halva mitt liv.
Jag är vuxen och har en pappa som har svårt att hantera alkohol. Jag ( eller de flesta faktiskt) säger att det beror på att han äter medicin mot högt blodtryck, och det kanske stämmer...
Var upp till min särbo början av veckan. Han är i en depression och känner sug efter alkohol. Det blev inte bättre av att hans tjej kompis eller vad man ska kalla henne för kom med öl Förra helgen
Jag mötte dem när dom genade mellan ett bostads område i min närhet. Han trodde aldrig att han skulle möta mig där. Han vände sig bort när han såg mig och låtsades att han inte kände mig. Det högg i mitt hjärta när han gjorde det.
Hej!
Hej,
jag är ny här i forumet och skulle behöva någon att bolla mina jobbiga tankar med. Jag känner mig helt rådvill.
Jag är gift med en alkoholist sedan 1,9 år sedan han blev det. Han har gått på behandlingsvård/ gick bra två återfall men iaf. Nu till frågan vad är det som styr impulserna att dricka?
Jag försöker få min sambo förstå att hon har alkoholproblem efter flera års drickande ur dessa jäkla boxarna . Men jag klarar inte att ens ha en normal diskusson med henne om problemen i vår relation.
Hon har ingen förståelse för mina åsikter. Hon tycker att det är jag som har problem istället med min attityd . Hon dricker för att döva smärtan från reumatiisk värk. Barnen har gått samman och gjort en orosanmälan hos kommunen, som hon tror att jag ligger bakom så nu ska hon flytta när hon får någon stans att bo.
Finns det någon som kan förklara hur hon tänker.
Fast jag har en massa kaos runt mig så mår jag bättre nu och känner mig starkare. Igår kände jag mig nere och då tog jag på mig skorna och gav mig ut i skogen. Och vips hade jag plötsligt enligt steg räknaren gått 10 km. Jag kände mig alldeles lugn när jag kom hem.
Hjälp vart vänder jag mig, har 3 bsrn som får växa upp i detta.
Vill ha hjälp men min man tyckrr ej att han har problem.
Vill lämna honom, men hur gör jag?
Vi har hus ihop, behöver andad i från allt nu.
Barnen tycket att deras Far görstör så mycket.
Kan jag kräva att få bo kvar i huset?
Tycker ji skall lömna varandra ett tag o tänka efter.
Vet inte riktigt var jag ska börja min historia. Jag och min numera frånskilda man träffades när vi båda var väldigt unga, jag 16 och han 17. Jag förstod ganska snart att hans pappa inte kunde hantera alkohol. Min blivande man drack på den tiden inte värre än jämnåriga kompisar och gillade inte att hans far drack och bar sig illa åt. Jag kunde därför aldrig föreställa mig att han själv skulle hamna i samma sits. För 15 år sedan förändrades dock allt när min man började arbeta iväg i veckorna har kommit fram i efterhand att han drack i stort sett varje kväll. Vår dotter var då tre år.
